Postpartumkroppsresan del 8

Alltså, nu är Waldo redan åtta månader och det börjar kännas som evigheter sedan jag var gravid. Och ändå är det fortfarande en resa i den här kroppen. Det händer grejer, det förändras grejer och jag vet inte riktigt när jag helt kommer ha landat. Att vara gravid och postgravid är verkligen inte helt olikt en pubertet – det har med hormoner att göra och ingen vet riktigt hur det ska sluta…

Börjar ändå se fram emot att jobba igen. Här är mina nya arbetskläder!

Kroppen

Nu är håravfallet slut, jag tappar normala mängder igen och har en fin liten stubbåker av rågblont hår som sticker upp längs med hela hårfästet. Det är än så länge helt okej, men lagom till att jag kommer börja jobba igen kommer jag vara i galen-professor-stadiet med håret. Jag ser inte sådär jättemycket fram emot just det. Jag har ett gäng kilon kvar tills vikten innan den här senaste graviditeten, men väger nu ungefär som jag vägde innan Wollmar föddes. Det känns okej. Magen har fortfarande en ”påse” av lös hud och jag tror inte att den någonsin kommer dra ihop sig. Det är också okej. Vi har varit sjuka i omgångar de senaste två månaderna, så jag har inte fått ihop särskilt mycket träning och det känns lite trist. Hade hoppats känna mig starkare vid det här laget. Men sommaren kommer kanske som en räddning, både vad gäller sjukor och just tid till träning.

Magen

Jag tycker att magmusklerna svarar bra på träning, när jag väl tränar. Som sagt, huden är en annan sak. Den kommer aldrig bli som förr. Jag och min lilla mag-bulldeg får förlika oss med varann.

Bild på baby shower-tårtan jag gjorde till Louise häromveckan

Amning och hormoner

Waldo ammar 1-2 gånger per natt och 2-3 gånger per dag fortfarande. Men jag märker av att kroppen domineras av mina vanliga hormoner och inte av amningshormon nu. Jag har haft mens flera gånger, känner av PMS-dippar och under-mens-självkritiken och allt annat. Mensen är också mer än någonsin. Jag brukar alltså ha en ganska modest mens, men nu börjar jag känna att om det ska vara så här så kommer jag behöva äta järntillskott regelbundet. Hade ett akut menskoppsöverfyllnads-moment mitt när jag var med både Wilfred och Waldo på BVC häromdagen. Tror sköterskan eventuellt tyckte att jag var lite konstig när jag mitt från ingenstans bara utropade ”Här, ta Waldo, jag MÅSTE gå på toaletten”.

Bäckenet

Egentligen så länge jag kan minnas har jag fått värk i bäckenlederna när jag haft influensa eller större förkylningar på gång. Alltså när andra får muskelvärk så får jag bäcken-ont. Jag är i smärtfri i bäckenet till vardags, men i början av den här senaste mastodontförkylningen fick jag ont vänster bäckenled så pass att jag haltade lite igen. Det höll bara i sig en dag, som tur var. Nu kan jag nog promenera och springa ”hur långt som helst” igen. Jag längtar efter mitt första ”långpass”, är sugen på 15 kilometer snart!

Handlederna

Handlederna och tummarna börjar jag ge upp om. Kommer jag aldrig bli bra? Det kommer säkert bara bli sämre över sommaren också, för jag kommer ICKE kunna låta bli att läsa böcker för barnen, eller för mig själv för den delen. Och att hålla i böcker är min mest provocerande sak. Vi planerar att börja läsa Harry Potter för barnen och jag ÄR SÅ PEPP. Vi kommer vara en vecka i en stuga utan el och vatten, så då är högläsning på kvällarna den stora planen.

Jobb

Maj månad innehöll mina mest utmanande moment jobbmässigt, både totalt sett och ur perspektivet ”jobba med barn”. Jag hade fyra inplanerade föreläsningar, varav en var i Växjö och en i Jönköping. Att ta tåget på morgonen, föreläsa mitt på dagen och sedan ta tåget hem är ju lite av en utflykt även med bara mig själv. Men det gick toppenbra. Och föreläsningarna var så roliga! Och Waldo gjorde succé som sovbebis medan jag föreläste. Bara en av de fyra gångerna blev den som anlitat mig tvungen att gå ut en stund med honom. Nu är det sommarledigt för oss alla, och när jag börjar jobba igen är det Joseph som är föräldraledig. Det kommer faktiskt kännas som en lyx!

Trötthet

Förutom att jag varit sjukt himla sänkt av en förkylning och bihåleinflammation i två veckor nu så tycker jag att energinivåerna annars är bra. Waldo sover bra generellt. Han hade någon vecka runt när han fick tänder när han började bajsa på nätterna igen, det kändes ju lite onödigt.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Läs mer på Bakingbabies

Comments (12)

Behöver höra mer om vad andra menar med nattamning. När börjar och slutar liksom natten?? När är sista vaken-amningen? Hur gör ni på morgonen?
Min 3-månaders somnar kl 20-22 och sover 3 timmar, sen amning varannan timme till kl 8 typ. Helammar.

Jag tycker det har varierat jättemycket både mellan barnen och mellan olika perioder. Äldsta sov sämst och hade många långa perioder med varannan-timme-ammande eller tätare. Och mkt snuttande typ dygnet runt. Minsta sov bättre från start och ammade typ var 3-4 timme och sov där emellan för det mesta. Nån undantagsperiod runt 4 mån då det var lite kaos. Men hon va iofs uppe och skrek till 2-3 på nätterna första månaderna… Mina har bara hängt på mig och gått och lagt sig med mig, i min armhåla, tills de va kanske 6 mån ca. Då började jag amma dem till sömns i sängen och sen smita upp. Vid 9-10 mån var det ett förjävla snuttande heeeela heeeela kvällarna så då har jag slutat amma helt, med båda, innan jag blev knäpp. Hoppas det var till nån hjälp!

Jag säger nattamning när det ammas under MIN natt. Alltså om Waldo har ammat mellan 19-22 som är hans natt, men min kväll så har jag inte räknat det som nattamning. Men sedan under tiden jag sover/spenderar i sängen så säger jag nattamning. Tyckte nattamningen var som värst mellan 3-4 månader, sedan har det blivit väldigt mycket bättre. Sedan det blev varmare har jag börjat sova utan tröja och brukar därmed vakna av att Waldo sitter upp och attack-ammar vid 05…

”Attackammar” – haha kan inte sluta skratta Känner igen fenomenet men har inte hört ngt ord för det förut

Jag mår sådär, också ganska exakt 8 månader sedan förlossning. Har & hade svåra ben och fotsmärtor under graviditeten & det har nu visats sig att jag har en helt utsliten disk samt kotförskjutning på L5-nivå. Antagligen trycker kotan på ngn nerv, därav nervsmärtor i ben & även fot. Värk i bäckenbotten också MEN min bebis är underbar & bästa botet ! Längtar dock tills utlovad fysioterapeut hör av sig. Vill så gärna börja träna upp ryggen så jag orkar bära min dotter men vet inte vilka övningar & så jag får/kan göra.

Alltså jag LÄNGTAR tills vi kan börja läsa Harry Potter! 🙂 Barnet är snart 3 år så jag får vänta ett tag…

Jag veeet, tror att det kommer bli bästa sommaren!

Hihi det längtar jag också efter 🙂

Ge inte upp om handlederna än! Det tog nästan 1,5 år efter första barnet men sen släppte det för mig. Det var bra att sluta byta så mycket blöjor (alltså börja jobba!). Det verkar som Mb dC är en seg rackare för vissa av oss!

Skönt att höra! Det gick aldrig helt hundra över efter Wilfred, mina händer har liksom varit ”sköra” och jag har fått smärtpåslag även i efterhand om jag läst/sytt för mycket. Det är fortfarande det som är det allra mest provocerande, även om det numera är grejer i bebislivet som såklart gör att det bibehålls. Jag har alltid varit väldigt noga med att undvika byxblöjor, de gör förfärligt ont. Våra barn får ha kardborreblöjor tills de slutar med blöja.

Min yngsta son är strax 11 månader och jag ser fortfarande (eller igen) gravid ut pga totalt utebliven träning under våren. Jag drabbades av en utmattningsdepression (igen) av den här föräldraledigheten, och fick liksom släppa alla ”måsten” jag kunde, även fast träning är en av de sakerna som hjälper min psykiska hälsa. Hoppas jag kan hitta någon rutin igen, men det är svårt.

Åh, så kämpigt! Heja, heja dig!

Leave a comment