Kvinnor med framfall kan lyfta tungt, hoppa och springa

Kvinnor med framfall kan lyfta tungt, hoppa och springa

Rubriken är kaxig och kanske provocerande. Jag vet att du som lider av ett framfall kan känna ”åh nej, jag har ju så mycket symtom, säg nu inte att jag borde kunna HOPPA också!”. Den här texten är främst riktad till andra vårdgivare, men du får gärna fortsätta läsa, så ska jag nyansera.

Varför skruvar vi på oss av obehag när vi tänker på framfall och fysisk belastning?

Varför ger så oändligt många vårdgivare råd om begränsad fysisk aktivitet när det kommer till framfall? Nu får ni ursäkta mig om det uppfattas som bristande respekt, men så här: För att barnmorskor och gynekologer inte är fysioterapeuter eller idrottsmedicinare. För att de inte riktigt har koll? Jag förstår att intentionen är inget annat än omtänksam och god. Men den är dock långt ifrån vetenskapligt grundad i alla hörn.

Men va, är tungt lyft, hopp och löpning alltid lämpligt?

Nej, tyvärr är det inte så enkelt. Anpassning och sänkning av fysisk belastning kan vara hjälpsam under vissa perioder. Men det finns faktiskt många med framfall som BEHÖVER fördelarna som kommer med att belasta kroppen, intensivt och tungt. Jag säger inte att du som individ som upplever att tyngre fysisk belastning är obehaglig måste börja göra saker du inte gillar eller trivs med. Men jag säger att du som oändligt gärna skulle vilja träna tungt eller springa långt kanske inte måste undvika detta för all framtid.

Livskvalitetsfrågan

Så här: Din bäckenbottenhälsa är inte viktigare än någon annan hälsa. Om din psykiska hälsa kräver löprundor varje vecka kan du faktiskt välja att prioritera det. Om styrketräning är en sak som ger dig genuin lycka finns det ingen anledning att prioritera din bäckenbotten före lyckan. Du bestämmer. Vi har faktiskt inte på fötterna att påstå att träning GER framfall eller ens alltid FÖRVÄRRAR framfall.

Balansen är viktig

Ett viktigt koncept för att förebygga eller undvika förvärrande av framfallsymtom är att hantera belastning. Det handlar om att arbeta inom dina gränsar och inte belasta kroppen bortom vad den klarar av. Din träningsbelastning bör inte överväga kapaciteten din kropp har för tillfället. Du får ofta symtompåslag om du ökar för snabbt eller överskrider vad din kropp har för resurser just nu. Våra kroppar består av komplex levande vävnad som ständigt anpassar sig efter belastning. Du behöver en väl avvägd balans av belastning och tid för återhämtning. En förnuftig träningsstruktur med planerad, och successiv progress med hänsyn taget till stress, sömn och allmän hälsa är viktig.

Fysisk belastning är inget statiskt värde

Fysisk belastning är ett sammansatt värde. Belastningen i kilo, hastigheten, hur lång tid du utsätts för den och belastningens riktning spelar roll. Om du inte belastar kroppen blir den successivt försvagad. Då du utsätter kroppen för samma belastning hela tiden kommer inte mycket förändras. Om du belastar kroppen lagom men med en progressiv ökning kommer den inse att den behöver möta det ökade kraven med en anpassning, den blir starkare eller mer hållfast. När de krafter som kroppen utsätts för överstiger vävnadernas funktionsförmåga kommer du istället skada dig eller få ökade symtom.

Det vi är ute efter är optimal mängd belastning

Före framfallet kunde du kanske springa, hoppa och göra vad som helst som föll dig in. Efter framfallet kan du kanske knappt stå eller gå hur länge du vill. Belastningen du upplever överstiger kroppens kapacitet och du lider av symtomen som uppstår. Lösningen kan vara att ta bort det som triggar symtomen. Men du kan också börja utmana vävnaden på ett icke-besvärsgivande sätt för att förbättra dess kapacitet. För vissa behöver man absolut ta bort lite belastning och skapa mer fönster för återhämtning. Det kan handla om att inte bära barnet så länge, att inte gå timslånga barnvagnspromenader eller att sluta på fabriksjobbet med tunga lyft 8 timmar per arbetsdag. När kroppen får tillräckligt med återhämtning kan man sedan börja bygga upp den.

Vad avgör?

Vi brukar försöka titta på din belastningsvolym, alltså hur mycket du belastar kroppen sett till tid, hur ofta och vilken sort belastning du utsätter dig för. Ofta kan vi inte isolera träning från annan belastning – vad du gör i ditt arbete, vad du har för toalettvanor, vad du gör i hem och hushåll och allt annat väger ihop. Att belasta kroppen är hälsosamt och främjar anpassning av styrkan i musklerna. Vi vet att det är viktigt att belasta hela kroppen och speciellt omkringliggande områden, när ett visst område fungerar lite sämre. Det här innebär att du som rehabar ett knä ofta får jobba med både höft och fot, och dig som rehabar en rygg får jobba med både mage och rumpa också. Och bäckenbotten? Här behöver du jobba med hela kroppen!

Bicepscurl som exempel

Jag är ingen typisk stark person. Jag springer alla helst och styrketränar verkligen pliktskyldigt. Om du ska ha mig att göra bicepscurl med 15 kg kommer du se mig stånkande, stönande och krystande. En jättebelastning för min bäckenbotten. Om jag ger samma hantel till min styrkelyftarkompis? Hennes muskelmassa kommer göra att lyftet går så mycket smidigare. Belastningen på bäckenbotten? Samma vikt i kilo, mycket mindre tryck neråt.

Du kan inte undvika belastning

Om du är förälder kan du inte undvika att någon gång behöva springa ikapp ett barn. Om du lever ett vanligt liv där du någon gång kommer behöva storhandla eller flytta kan du inte undvika lyft eller belastning. Jag argumenterar för att det är symtomförebyggande att se till att kroppen är förberedd för det som livet kommer ge dig. Den dagen du står där med 75 flyttlådor är det läge att ha jobbat upp muskelmassan och strategierna för att minska trycket ner mot bäckenbotten, i förväg. Kvinnor med framfall behöver och kan lyfta tungt, hoppa och springa. För livet kräver det av dem.

Massa andra saker påverkar

Vi är mycket mer än en mekanisk robot. Det finns många individuella faktorer som spelar roll och måste beaktas. Sömnen har en viktig roll för vävnadsåterhämtning. Psykisk hälsa är en annan sak som påverkar vår funktion och vår återgång till belastning efter skador eller symtom. I idrottsforskning har man sett att smärta kan påverka vävnadskapaciteten. Våra övertygelser, värderingar, erfarenheter och attityder till kännbara symtom kommer alla påverka. Hjärnan har visat sig ha en avgörande roll i att reglera träningsprestanda hos idrottare. Därför tänker jag också att vårdgivares råd om att undvika fysisk belastning ofta är direkt skadliga för våra patienter.

Kvinnor med framfall kan lyfta tungt, hoppa och springa

Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet!

Vidare tips/Reklam

Webbkursen ”Bli stark (med svag bäckenbotten) är en 8 månader lång träningskurs som vägleder dig i vanlig träning som är anpassad för dig med svag bäckenbotten. Den innehåller filmade övningar sammansatta i träningsprogram i 4 nivåer. Varje nivå pågår i två månader. Se mer info här.

Vidare läsning

REFERENSER:

Previous

Next

10 Comments

  • Tack för denna artikel!! Önskar så att läkaren som sydde min förlossningsskada läser detta! Jag har inte något framfall (ännu, enligt läkaren) men fick på mitt återbesök en låång förbudslista på alla saker jag skulle undvika för att se till att min skada inte skulle utvecklas till ett framfall, bl.a. skulle jag undvika att springa långt, hoppa regelbundet och lyfta tungt. Innan denna förlossning styrketränade jag tungt 5 pass/vecka och längtade så efter att få komma igång med träningen igen! Som tur var hade jag en duktig fysio som precis som du förklarade vikten av att mina kringliggande muskler behövde tränas för att hjälpa till att avlasta och stabilisera den skada jag redan har. Jag styrketränar fortfarande men med anpassade övningar och ställningar för att minska trycket på bäckenbotten.

  • Blir så oändligt glad av denna artikel. Jag har framfall och liksom tappat allt hopp. T.om när det kändes bra att hoppa studsmatta i somras (till min enorma.förvåning) hade jag ångest efteråt och tänkte nu är det väl kört för alltid för hoppa ska maj inte. Men… livet kräver av oss att vi ska klara rörelse! Tack för lite hopp!

  • Alla kvinnor med konstaterade bekymmer borde få en tid hos en kunnig sjukgymnast. Alla kvinnor som söker för nytillkomna besvär borde uppmanas att träffa en kunnig sjukgymnast.
    Varför slutar all uppföljning efter återbesöket och inte ens tas frågan upp vid efterföljande graviditeter?
    Kvinnor bara tror att träning dödar deras redan utsatt bäckenbotten för att den skröna går i arv. Jag trott på det i 10 år efter skadan och innan dess också.

  • Först och främst ett enormt stort tack för ditt engagemang och att du gjort all denna värdefulla information tillgänglig för oss som behöver den, det har hjälpt mig jättemycket.

    Jag födde mitt första barn för 7 månader sen och fick ett främre framfall när han var 4 månader gammal. Har träffat både dåliga och bra läkare, barnmorskor och en specialiserad fysioterapeut. Ingen har vågat säga något om hur mycket jag kan belasta/måste begränsa, svaret har i princip varit ”begränsa dig inte” men samtidigt har de sagt att framfallet riskerar att bli mycket värre. Jag har därför kört på försiktighetsprincipen och knappt vågat lyfta ens mitt barn pga förvärrade symptom och det känns inte hållbart.

    Du skriver att ”Lösningen kan vara att ta bort det som triggar symtomen. Men du kan också börja utmana vävnaden på ett icke-besvärsgivande sätt för att förbättra dess kapacitet.” Jag har ju hittills gjort som första meningen, men hur gör jag som den andra? Jag har hela tiden haft ett starkt och kontrollerat knip så det är inte bäckenbottenstyrka jag saknar.

    • Hej Mikaela,

      Jag har en nästan identisk historia/problematik. Har du fått någon bättre hjälp ännu? Blir även jättenyfiken på hur det gått, såhär några månader senare? Finns det hopp?

      Vänligen,
      Julia

      • Hej Julia!

        Jag hittade till slut en mer erfaren fysioterapeut inom kvinnohälsa som jag precis börjat gå hos, och det känns väldigt hoppfullt. Fokus hittills har varit på massage och avslappning för att symptomen inte ska kännas lika mycket. Tror också att det blir operation till slut, men vill eventuellt ha ett barn till om ett par år så mitt mål är att ha en hyfsad hälsa och inte förvärra framfallet innan dess. Överlag tycker jag att det som kändes väldigt allvarligt och läskigt i början nu inte känns lika farligt och inte upptar lika mycket energi, även om kanske inte symptomen blivit så mycket mindre i sig. Jag vågar också testa mer, joggar intervall en gång i veckan i uppförsbacke och det har gått bra. Styrketräna lätt, kontrollerat och lugnt verkar inte heller vara någon fara. Jag undviker studsmattor, vedhuggning, tunga lyft och för mycket gräsklippning men i övrigt känns det ok att testa mig fram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *