Är musklerna som blir uttöjda vid en vaginal förlossning bättre på att återhämta sig än vad t ex en biceps skulle vara om den fick samma behandling?
Läsarfråga
Bra och intressant fråga!
Jag ska ta avstamp i ett resonemang jag hade i inlägget om skillnaden mellan läkning och återhämtning efter vaginal förlossning jämfört med efter en senare mellangårdsoperation. Här hittar du det. Där skrev jag om det ”superläkningsläge” som jag uppfattar att kroppen ofta slår på efter graviditet och förlossning. Efter det inlägget fick jag tips om att läsa på om mikrochimerism.
Fysiologisk läkningsprocess
Jag har beskrivit den fysiologiska läkningsprocessen på flera ställen här på bakingbabies tidigare. Kortfattat brukar man dela upp läkningen i tre faser som karaktäriseras av inflammation, vävnadsnybildning och vävnadsrenovering. Det tar 12 månader från en akut skada till att arkitekturen i det skadade området är helt läkt och återhämtad. Men vävnaden får aldrig helt tillbaka de egenskaper den hade som oskadad. Men frågan är alltså om det finns något som utgör en skillnad vad gäller muskeläkning och återhämtning efter en förlossning jämfört med ett liknande trauma för annan skelettmuskulatur.
Microchimerism
Jag ska försöka mig på att ge ett rimligt och mer lättförståelig svar på frågan. Jag tyckte också att det var en bra anledning att dyka ner lite i mikrochimerism. Mikrochimerism handlar om när celler från en individ dyker upp hos en annan genetiskt distinkt individ. Den vanligaste orsaken till naturlig mikrochimerism är cellutbyte mellan mamma och foster. Det verkar ske ett utbyte av celler mellan mamma och foster under graviditeten och under födseln.
Spelar roll för vävnadsläkning?
Det verkar som att det här utbytet kanske spelar roll för mammans vävnadsläkning efter graviditeten. Fosterceller verkar kunna fungera lite som stamceller och utvecklas till olika specialiserade celler. De verkar kunna migrera till skadad vävnad och reparera den. Man har sett i studier att det finns celler av förmodat fosterursprung i kejsarsnittsärr. En hypotes är att fosterceller rekryteras till huden efter kejsarsnittet och stimulerar läkningen där. Det kan alltså vara en fördel vad gäller fysiologisk läkning sett på cellnivå vad gäller återhämtning efter en graviditet/förlossning och bara vanlig muskelskada.
Mikrochimerism är jätteintressant!
Jag blir märkbart berörd av detta: En kvinna kan bära fosterceller från alla sina tidigare graviditeter livet ut. Det verkar finnas många potentiella häftiga kopplingar. Man tänker sig att fosterceller i bröstvävnad kan stimulera amningen, och fosterceller över i hjärnan kan stimulera anknytning. På den negativa sidan kan dock detta också vara en förklaring till att kvinnor är överrepresenterade vad gäller sjuklighet i autoimmuna sjukdomar. Förekomsten av främmande celler kan trigga immunförsvaret och leda till ohälsa också. Det är också möjligt att preeklampsi och HELLP i någon mån triggas av detta också.
Vaginala förlossningar och bäckenbotten
Bäckenbotten kan sträckas ut till ca 340 % av sin egen längd vid en vaginal förlossning, utan att gå sönder och samman. Jag hittar inga referenser för det påståendet, men jag har någonstans hört att ”vanlig skelettmuskulatur” bara kan sträckas ut till sin dubbla längd innan den får skador. Bäckenbotten är också påverkad och uttöjd bara av graviditeten. Den är också annorlunda uppbyggd rent strukturellt, med hormonkänsliga vävnader och stödjevävnad liksom insprängd mellan musklerna på ett ganska unikt sätt. Troligen är ju bäckenbotten annorlunda i sin arkitektur också, för att vara mer ändamålsenlig.
Sen måste vi ju också se i detalj på vad som faktiskt händer i bäckenbotten och andra muskler vid kraftig utsträckning och trauma.
Muskelbristningar
Den vanligaste och ”mildaste” nivån av muskelskada kallas muskelbristning. Det är det som exempelvis fotbollsspelare kan få när man ser dem falla ihop efter att ha tagit ett extra långt springsteg eller gjort en extraordinär spark. Det handlar om att muskeln blivit utsträckt över sin förmåga. Skadetillfället är dock ofta ”droppen som får bägaren att rinna över”. Skadan kan ofta förklaras av trötthet, överträning eller bristande styrketräning i kombination med den utlösande faktorn.
I bäckenbotten tror vi att många av musklerna får dessa mindre skador, små rifter längs med muskelbukarna till följd av utsträckningen som förlossningen medför. Detta kan medföra smärta och svullnad men läker ofta bra, med vila och bäckenbottenträning. Men jag skulle gissa att en del av de förändringar vi anser att är normala som kommer med att föda barn går att härleda till detta. Musklerna läker, men blir kanske aldrig 100 % sig själva igen. Här skulle jag tro att återhämtningen tar 12 månader totalt sett. Det kanske inte riktigt går att påstå att bäckenbottens muskler beter sig annorlunda än andra skelettmuskler.
Här blir begreppsförvirringen total eftersom man på svenska pratar om ”förlossningsbristningar” om det som vi kommer in på strax – lacerationer och avulsioner.
Lacerationer
Nästa steg i svårighetsgrad i muskelskador kallas ”lacerations” på engelska och jag hittar inget bra svenskt ord för det. Närmast verkar det översättas som ”rivsår” eller ”köttsår”. När man pratar andra muskler så menar man att lacerationer är det som uppstår vid trauma när muskeln skadas eller skärs av ett yttre objekt. Här kan man ju lätt tänka att klipp borde hamna. Men i internationell littaratur används ofta ordet ”perineal lacerations” för mellangårdsbristningar. Jag antar då att man tänker att det är barnet som är det ”yttre objektet” som drar av musklerna. Det som blir knöligt här är att man egentligen menar att lacerationer uppstår ”var som helst” och alltså kan vara mitt i en muskel. Förlossningsskador uppstår kanske oftare ändå vid muskelns infästning mot mellangården. Då är det ju kanske en slags korsning mellan laceration och avulsion.
Här får vi också ha många tankar i huvudet samtidigt. Det pågår en rejäl utsträckning av musklerna, det uppstår säkerligen många små muskelbristningar. Kanske tillkommer det en ”äkta” laceration, dvs ett klipp. Eller så tillkommer en naturlig förlossningsskada (=laceration), där trycket mot en muskel tillslut övergår vad den klarar av att hålla. Då uppstår en skada där muskeln oftast släpper från sitt fäste i mellangården.
Dessa skador, både de som orsakas vid klipp och de som uppstår spontant, behöver identifieras och sys för at läka väl. Vi får anta att läkningsprocessen blir något mer komplicerad än vid bara ett antal mindre mustkelbristningar. Men om musklerna blivit sydda i akutskedet har de också goda förutsättningar att läka bra.
Avulsionsskador
Avulsionsskador är det som händer vid större levatorskador. Det innebär att delar av bäckenbottens levator ani släpper från sitt ursprung i bäckenet. Denna typ av skador kan också ske till andra muskler i kroppen (vanligaste musklerna på baksida lår). De sker då trycket mot muskeln drar av den från sitt fäste mot skelettet. Detta kan hos idrottare hända om man spänner en viss muskel jättehårt samtidigt som man slår emot ett oväntat motstånd (motspelare, mark osv). Under förlossningar handlar det om att bebisen passerar under vissa icke-optimala förutsättningar.
Muskelåterhämtning i bäckenbotten jämfört med biceps
En biceps som får små bristningar vid en överansträngning kan nog med tid och träning bli nästan som innan. Aldrig 100 %, men nästan. Så kan vi kanske säga om en bäckenbotten också. Även om vi där också har åldrande och hormoner som spelar roll för hur livet med bäckenbotten sedan utspelar sig. Läs mer om detta här: Kan man förvänta sig en opåverkad bäckenbotten?
En bäckenbotten som får muskelskador där muskler släpper från mellangården, eller där musklerna blir klippta, behöver sys bra för at få förutsättningar att läka bra. Det jag och många med mig jobbar med är ju att hjälpa personer som lever med symtom från bäckenbotten, som i många fall går att härleda till dessa defektläkta eller missade muskelskador. Olagade muskler får ingen chans att återfå sin funktion så länge de inte sitter ihop som de ska. Här får vi nog säga att det är ganska lika. Får någon en skada på en av biceps muskelbukar eller senor och den muskeln inte sys, så kommer den delen av muskelns funktion gå förlorad.
Avulsionsskadorna i levator ani är bäckenbotten går inte att laga. Muskeln släpper från benet på ett sådant sätt att det inte finns tekniker för att återställa dessa musklers funktion eller anatomi. Det här är unikt för bäckenbotten. Levator ani har en specifik struktur som gör att det är muskelfibrer som fäster in mot ben utan muskel-sen-övergång. Det finns liksom inget riktigt att sy i. Om biceps eller någon annan skelettmuskel skulle få en avulsion finns det möjligheter att fästa tillbaka dessa, även om rehabperioden efter en sådan skada ofta är oerhört tuff och långdragen.
Bäckenbottens återhämtning jämfört med biceps
Svaret på frågan blir som ni märker mångbottnat. Kanske, kanske finns det ett ”superläkningsläge” och några faktorer som gör att kroppen läker lättare efter en förlossning än annars. Kanske spelar bäckenbottens förberedelseprocess under graviditeten också in för hur återhämtningen blir.
Men i stort skulle jag nog tro att muskelåterhämtningen efter varje skadesort är ganska lik. Det innebär att vissa skador läker bra, vissa sämre och vissa tyvärr inte alls. Bäckenbotten är delvis svårare att laga än andra muskler. Jag skulle nog vilja påstå att återhämtningen per skadetyp är ganska likvärdig mellan bäckenbotten och biceps i många fall. Men att bäckenbotten är svårare eftersom förlossningstrauman är mycket stökigare, diagnostiken är svårare och lagningen mer komplicerad.
Här finns mina bäckenbottenträningsinstruktioner i ljudfiler.
Vad betyder att en muskel är uppsplittrad eller isärsprängd? Kan det läka? Kan det lagas?
Uppsplittrad är inte ett ord jag sett förekomma, men isärsprängd betyder att muskeln är hel men muskelns fästen har “sprängts isär” vid förlossningen. Det går att laga vid en mellangårdsoperation.