När bör man opereras för framfall?
Jag får ofta frågor om framfallsoperationer och när det är rekommenderat att låta sig opereras och bär det är värt att testa andra behandlingar. Jag tänkte idag ge en lite vägledning i detta.
Vad kan man göra istället för operation?
Alternativen till kirurgi inkluderar främst prolapsringar och livsstilsförändringar. Det är det vi har evidens för. Trots vad många tror finns ingen evidens exempelvis för hypopressiva övningar vad gäller ”läkning” av framfall”. (Läs mer här). Bäckenbottenträning kan lindra symtom av milda till måttliga framfall, men kan inte läka ut eller förändra den anatomiska statusen.
Livsstilsförändringar
Högre BMI är kopplat till högt tryck inne i buken och bidrar till framfallsrisken. Kronisk förstoppning och tunga lyft ökar också trycket på bäckenbotten. Livsstilsförändringar, såsom viktminskning och behandling av förstoppning, kan minska belastningen på bäckenbotten och potentiellt förebygga försämrande av framfallssymtom.
- Läs mer om behandling vid framfall.
- Styrketräning som behandling för framfall
- Träning vid framfall – vetenskap och tips
Men här är en kort summering:
- Att gå ner i vikt kan avlasta bäckenbotten och minska symtom.
- Att ta lättbajsad avföring som ger mindre ansträngning vid tarmtömning kan minska trycket på bäckenbotten, vilket kan minska risken för framfall eller återfall av framfall.
- Att minska aktiviteter som ökar buktrycket, exempelvis tunga lyft, kan ha en skyddande effekt hos vissa individer.
- Att bli generellt stark kan hjälpa dig att tåla med belastning i vardagen. Det kan verka motsägelsefullt att undvika högt buktryck och samtidigt styrketräna – men det behöver det verkligen inte vara.
Livsstilsförändringar kan vara särskilt användbara för dig som har med mildt till måttligt framfall eller för dig som inte är redo för kirurgi. Att bajsa bra, hålla vikten på en sund nivå och träna är dock råd som alltid är nyttiga att följa.
Prolapsringar
Prolapsringar är en vanlig icke-kirurgisk behandling som kan hjälpa till att minska symtomen av framfall. De fixar dock inte själva problemet. Fördelarna kan vara:
- Kan minska symtom, fördröja behovet av operation.
- Kräver ingen sjukskrivning.
- Kan användas parallellt med livstilsförändringar.
- Medför inga allvarliga eller svåra risker
- Jämfört med kirurgi är kostnaden låg (för sjukvården men också för dig – ingen sjukskrivning etc)
Nackdelar med prolapsringar:
- Kan vara obekväma om de inte är optimalt utprovade
- Kan ge ökade flytningar och i vissa fall skav och infektioner
- Kräver regelbunden rengöring och regelbundna byten
- Kan kräva att du testar flera stycken innan du hittar någon som sitter bra
- Fixar inte problemet – bara symtomen
- Penetrerande sex kan bli klurigt (inte alltid!)
Framfallskirurgi
Operation för framfall är en mer definitiv behandling som innebär både fördelar och risker. Jag upplever om man ser till exempelvis amerikanska bäckenbotten-influencers så är samtalet helt annat – där vill man ofta undvika operation till varje pris. Jag antar den inställningen formas av ekonomi och försäkringar inom det amerikanske sjukvårdssystemet.
Prolapsoperationer är bra för dig som inte upplever att dina symtom lindras av tillräckligt av annan behandling och som har nedsatt livskvalitet till följd av dina besvär. Det är ofta rekommenderat att vara helt färdig med graviditeter och födande innan framfallskirurgi.
Fördelar med operation:
Man återställer bäckenorganens position så gott det går och minskar eller tar bort symtomen, i de flesta och bästa fallen.
- Operationen återställer förhoppningvis anatomin hos dina bäckenorgan eller tar bort det som skaver och buktar.
- Operationen tar förhoppningsvis bort dina symtom
Nackdelar med operation:
Det finns en återfallsrisk. Upp till 30–40 % av patienterna kan drabbas av återfall, särskilt vid omfattande prolaps eller levatorskador. Detta gäller främst framfall av framvägg och livmoder. Operationerna kommer också med en uppsättning risker så som infektioner, blödningar och kort- och långvarig smärta. Du blir ofta sjukskriven i flera veckor. Vissa kvinnor rapporterar förändrad känsel eller smärta efter operationen. Framfallskirurgi, främst av framväggen, kan också leda till nya bäckenbottenrelaterade symptom så som inkontinens.
- En operation kommer alltid med operationsrisker
- Kräver en förhållandevis lång återhämtning
- Har inga garantier för lång hållbarhet
- Kostar mer för både vården, men också för dig i form av sjukskrivning
- Finns risk för andra symtom som infektion, blödning, smärta, nedsatt känsel eller nedsatt sexualfunktion
Låt oss djukdyka i återfallsrisken
Forskningen visar att flera faktorer påverkar risken för återfall. Levatorskador är en betydande riskfaktor för att du kan komma att få tillbaka till framfall. Levatorskador leder till ökad bäckenbottenvidd och minskat stöd för bäckenorganen. Om levator ani är skadad tar bindväven över stödfunktionen, vilket ökar risken för en slags mekaniskt utmattning, och därmed ökar risken för framfall och återfall efter kirurgi.
Om du hade ett stort framfall kan risken också vara större. Har du genomgått flera operationer kan också sannolikheten att nästa operation blir lyckad vara lägre. Din genetik kan också vara avgörande. Finns det en svaghet i stödjevävnaden kan detta bidra till både framfall och återfall.
Graviditet efter operation
Graviditet och vaginal förlossning efter en framfallsperation ökar risken för återfall och kan i vissa fall göra operationens resultat ogjort. Kejsarsnitt rekommenderas ofta efter prolapskirurgi, men det är inte alltid ett absolut krav. För kvinnor som planerar fler barn kan det vara klokt att skjuta upp operationen eller välja en mer konservativ behandling tills du känner dig färdig med att vänta och föda barn. Om problemen är så pass stora att du inte ens kan tänka dig att ha sex eller bli gravid behöver man dock resonera annorlunda förstås.
Tajmingen för operation
Tajmingen är avgörande och bör baseras på några olika saker.
- Undvik operation under perioder när livet innehåller många tunga lyft (t.ex. småbarnsår eller då du har fysisk arbetsbelastning).
- Planera in en återhämtningstid fri från andra större åtaganden (t.ex. husrenoveringar).
- Ta hänsyn till risker för framtida återfall om operationen sker i ung ålder. Ibland är det helt enkelt klokt att vänta och testa andra behandlingar först.
När bör man opereras för framfall?
Framfall är ett komplext besvär som kräver individuellt anpassad behandling. Det går därför inte att ge några generella svar. Om du inte har så omfattande symtom är det mycket få som skulle rekommendera kirurgi som förstahandsbehandling. Om du har symtom som gnager på din livskvalitet, och om andra åtgärder inte har hjälpt tillräckligt, är kirurgi ofta ett bra alternativ.
Berätta gärna om dina erfarenheter och tankar!
Referenser
- Comparison of the surgical outcomes between paravaginal repair and anterior colporrhaphy: A retrospective case-control study
- Impact of Lifestyle Modifications on the Prevention and Treatment of Pelvic Organ Prolapse
- Is levator ani avulsion a risk factor for prolapse recurrence? A systematic review and meta-analysis
- Risk factors for pelvic organ prolapse and its recurrence: a systematic review
- Risk factors for prolapse recurrence: systematic review and meta-analysis.
- Risk factors for the recurrence of pelvic organ prolapse: a meta-analysis
- Surgical Updates in the Treatment of Pelvic Organ Prolapse
Hej! Drabbades av förlossningsskada 2015 och trodde aldrig att mitt liv skulle bli normalt igen. Nu har jag styrketränat regelbundet i 2,5 år och känner mig helt obegränsad på fritiden. Styrketräning har gett mig mitt liv tillbaka! Men precis som du beskriver så är det ingen rak väg. Och man måste vara villig att backa ibland på vissa övningar om man märker att de inte gör gott. Om några månader kanske det fungerar när andra muskler har blivit starkare. Jag har tränat mycket ben och rumpa vilket har gett mig en större tolerans för belastning i vardagen. Jag är symtomfri och klarar lyfta möbler, vedkassar mm. Spiral som tagit bort mensen har också hjälp till vägen mot symtomfrihet. Skickar träningspepp till de som nyss börjat, det kan kännas såååå segt i början men det är värt att kämpa på!
Hej!
Vilken fantastisk resa du har gjort! Du har så rätt, det är sällan en spikrak väg, utan handlar mycket om att lyssna på kroppen, backa när det behövs och bygga upp styrkan successivt.
Stort tack för att du delar och skickar träningspepp vidare!
/Mia
Hej,
Som jag förstått det opererar man fler unga för framfall idag. Hur många procent av de som opereras är under 50 år?
Och har man sett hur risken för recidiv ser ut hos dem. Är den högre eller lägre än de som opereras i 70-årsåldern?
Hej!
Vad jag kan hitta finns det begränsat med forskning som rapporterar hur stor andel av de som opereras för framfall som är under 50 år.
Det svåra är ju att det vi vet idag om återfallsrisk ofta ju är siffror som baseras på framfallsoperationer som gjordes för ett antal år sedan. Kunskaperna om musklerna och stödjevävnaden har ju förändrats drastiskt de senaste 10-20 åren. Men det som gäller återfallsrisk och levatorskador, det är ganska nya kunskaper och därmed troligen ”sanna” även för operationer som sker idag. Det är också svårt att jämföra säg 30+ individer med 70+individer, eftersom de ofta har så olika krav på kroppen. Det finns också motstridiga resultat vad gäller recidiv, vissa menar att återfallsrisken är större hos yngre, andra ser att risken är större hos äldre. Gissar att det handlar en del om vad man tittar på, vilka man inkluderar i studierna och var man sätter gränserna.
Jag håller helt med om att det är vanligare idag att man opererar yngre kvinnor, men samtidigt är det också många fler totalt sett som opereras i äldre åldrar.
Hej Mia och tack för din blogg, jag har följt dig i flera år och beundrar ditt driv och förmåga att bidra till ökad kunskap för kvinnor.
Jag fick en skada (ej dokumenterad) efter min andra förlossning 2017, jag gjorde som beskrivet och väntade tills jag fått mitt tredje och vad jag trodde då sista barn tills jag tog tag i det. Jag hade under denna perioden aldrig normal tarmtömning utan mothåll och hade svårt att tömma helt. Efter min förlossning i mars 2021 fick jag vänta ett år på att få ringa in och be om hjälp. Väntetid på över 8 månader för första bedömning och ytterligare 9 månader efter op anmälan på själva operationen. Kirurgen sa på operation att man får snitt om man skulle bli gravid igen. Vid operationen hösten 2023 fann kirurgen ”omfattande perenealkroppsskador” jag drabbades dessutom av sepsis och blev inlagd efter några dagar.
Nu har jag blivit gravid igen(oplanerat) och är beräknad i om 1,5 månad. Jag har varit i kontakt med kirurg och läkare på Kvinnohälsan som bedömer risker med kejsarsnitt högre rent generellt och ser ingen medicinsk orsak till kejsarsnitt. Jag är i övrigt helt frisk och återhämtat mig på det stora hela väldigt bra efter operation. Kan någon gång behöva hålla emot vid tarmtömning och äter för att konsistensanpassa avföring dagligen. I övrigt kan jag träna och har ingen smärta.
Jag är tyvärr väldigt orolig för vaginal förlossning som jag inte trodde jag skulle behöva gå igenom. Jag försöker mentalt förbereda mig på vaginal förlossning igen då jag har haft positiva upplevelser av dessa men är idag rädd att jag ska ”dra upp skadorna”. Söker med ljus och lykta efter fler i min situation där det gått bra.
Hej! Stort grattis till graviditeten, till att börja med. Sedan vill jag säga att jag verkligen förstår din oro. Här i Stockholm där jag är verksam är det mycket få som föder vaginalt efter en sådan operation, bara om den gravida verkligen vill det själv.
Jag vet personer som fött vaginalt efter operation, där allting har gått toppen. Landar du i att det känns tryggt att föda vaginalt är det troligen inget problem. Men samtidigt anser jag att just tryggheten är den avgörande faktorn. Är du rädd, orolig eller osäker – kanske inte inför födandet – men inför konsekvenserna, så kanske du faktiskt inte ska föda vaginalt. Man behöver liksom vara där mentalt, att en vaginal förlossning känns som en rimlig lösning. Har du haft möjlighet att prata med en förlossningsläkare som verkligen förstår ditt perspektiv? Ibland kan en second opinion vara värdefull, särskilt om du känner att riskbedömningen som gjorts inte riktigt väger in det du varit med om.
Oavsett vad du landar i, hoppas jag att du får ett stödjande bemötande och en förlossningsplan där du känner att dina tidigare erfarenheter tas på allvar. Att gå in i en förlossning med rädsla och oro är inte optimalt.
Jag skickar dig all styrka och hoppas att du får den vägledning du behöver.
/Mia
Jag har ett troligt framfall (11mån pp) och lät som på mitt senaste besök hos gyn som att det kan luta åt ev operation. Har prolapsring. Är bakre slidväggen som buktar.
Jag går även hos fysio för mina besvär och tycker det känns lite bättre! Min kroppskontroll är mycket bättre.
Min högsta önskan är att kunna börja med tyngdlyftning igen. (Satsade på veteran-EM innan grav och hade troligtvis kvalat iår som första år som veteran.)
Det är träning som jag förstår är svår för bäckenbotten med både tung vikt, buktryck och stötar. Kommer det någonsin vara möjligt att lyfta så igen? Eller bör jag ställa in mig på att det inte är särskilt troligt?
Och, är det större risk att försämra framfallet med ev operation?
Hej!
När det gäller tyngdlyftning och bäckenbotten är det en svår balansgång. Det är en träningsform som innebär höga belastningar med kraftiga buktryck, och jag skulle nog egentligen aldrig påstå att så tung träning kan bli ”friskvård” för bäckenbotten. Men samtidigt är gränserna individuella, en del kan återgå till relativt tung träning med vissa anpassningar. Jag brukar försöka undvika svartvita svar, så jag tänker att du ska lyssna på kroppen i första hand, och inte anta begränsningar som du ännu inte vet om du kommer ha på sikt.
Det finns exempel på kvinnor som lyckats återgå till mycket tung träning, men det kräver noggrann rehab, mycket tålamod och ofta en viss acceptans för att det kanske inte blir exakt som förut. Det viktiga är att du fortsätter jobba med en fysioterapeut som verkligen förstår bäckenbotten och kan hjälpa dig att ställa de svåra frågorna, för att hjälpa dig att hitta gränsen. Det handlar om att väga risk mot belöning och se hur mycket din bäckenbotten klarar att hantera utan riskera något på sikt.
Heja dig!
/Mia
Hej!
Tusen tack för många intressanta blogginlägg och forskningsrelaterad fakta. Jag har en kämpig situation och hoppas kunna få lite hjälp och vägledning för att komma vidare.
Jag genomgick en framfallsoperation februari 2023 där både främre och bakre väggen tightades till. Anledningen till operationen var skavkänsla och tyngd känsla trots bäckenbottenträning sedan dotterns födsel december 2022. Efter operationen kvarstod en skavkänsla som inte riktigt gick att förklara. Vid återbesök hos kirurgen kunde man inte se någon form av kvarstående framfall som kunde åtgärdas kirurgiskt. Däremot togs en större hudflik i slidan bort, vilken misstänktes kunde bidra till skavkänslan (detta var i slutet av 2024). Initialt blev det bättre och jag kände mindre skavkänsla. Nu har symtomen återigen eskalerat och jag har mer eller mindre konstant tyngdkänsla och en stundtals molande värk i hela bäckenbotten. Jag har också fått betydligt svårare att hålla mig när jag blir akut kissnödig och det händer ofta att jag inte hinner fram till toaletten (har dock inga problem med ansträngningsinkontinens). Kirurgen kan som sagt inte se att det finns något som går att åtgärda kirurgiskt och utifrån det som hänt kan jag inte riktigt se vitsen med mer kirurgi i nuläget. Kirurgen upplevs kunnig och har mycket erfarenhet inom området. Jag har blivit undersökt vaginalt med ultraljud men vet inte om detta är tillräckligt för att kunna uttala sig om eventuella djupare liggande skador. Vill tillägga att vi är mitt i småbarnsåren med en hel del kånkande på en 2-åring och att den senaste tiden varit mycket belastande såväl fysiskt som psykiskt med en stor flytt. Har regelbundet träffat en fysioterapeut som konstaterat medelstark knipförmåga på båda sidor, om än lite svagare på hö sida. Känner mig maktlös och vet inte hur jag ska gå vidare. Tacksam för svar!
Hej!
Jag beklagar verkligen att du behövt ha det så tufft som du beskriver.
Du skriver inget om status på levator ani, och det är dit mina tankar går. En del av dina symtom skulle kunna förklaras av en levatorskada (trötthetsvärk och tyngdkänsla bland annat). Man kan få aningar om sådana skador vid en vanlig undersökning hos en erfaren undersökare, men behöver 3d-ultraljud för att diagnostisera.
Om du vet att du inte har en levatorskada kan det vara så att din bäckenbotten är trött, och att den skulle behöva både mer återhämtning och mer styrka. Belastningen från ett intensivt liv med flytt och småbarn kan ju ha gått hårt åt kroppen.
Oavsett vilket – alltså levatorskada eller bara trött bäckenbotten – så brukar inte symtomen vara omöjliga att bli av med. Mina rehabråd handlar oftast om att hitta fönstret för ”optimal belastning”, alltså det som är alldeles lagom och varken för lite eller för mycket. Och att öka kroppens generella styrka över tid.
Stort lycka till! /Mia
Hej!
Tusen tack för svar. Jag har aldrig gjort något 3D-ultraljud men har kikat runt i Göteborgsområdet och inte lyckats hitta någon som erbjuder detta privat. Verkar så gott som omöjligt att få detta gjort. Har haft en lång kamp för att få hjälp och den offentliga vården har jag nog gett upp hoppet om tyvärr. Vet att kirurgen som opererat mig är mycket erfaren men han har inte nämnt begreppet levatorskada vid vår kontakt och vet inte om detta är något som han tar i beaktande.
Enligt min fysiokontakt så är det inte troligt med en större levatorskada eftersom knipförmågan finns på alla sidor. Men jag vet inte riktigt vad som kan stämma. Oavsett, skulle det vara en levatorskada som spökar, går detta då att åtgärda eller är det fortfarande symtomen man får försöka behandla? Gör det med andra ord någon skillnad i hur man kan gå vidare eller behandla? Är så otroligt trött på att inte få må bra i kroppen och kan liksom inte tänka mig att detta ska vara för resten av livet (är ju ”bara” 39 år).
Nej, tyvärr finns ingen kirurgisk behandling utan det hamnar ändå att handla om att optimera sin generella bäckenbottenhälsa och stärka upp kroppen generellt. Du skulle kunna använda sökfunktionen här på bakingbabies, och just läsa om träning vid levatorskada och framfall, inte just för att det är det du ska tänka att du har – utan för att det är i texter om detta jag har skrivit mer om behandling för bäckenbotten/träning/hantering av symtom. Tror absolut att det kan finnas bra tips och råd där. Obs – din fysioterapeut kanske redan berättat allt, menar inte att insinuera att du fått dålig hjälp.
Hej,
Jag fick diagnostiserat framfall strax efter att jag födde mitt första barn (var endast 28 år). Och nu tre barn senare och 32 år så är framfallet hemskt. Har gått till minst två olika läkare som rekommenderar operation snarast möjligt så fort jag känner mig redo. Känns som att i princip hela min livmoder buktar ut dygnet runt, det slaver, svider, blöder och måste byta trosor flera hgr per dag pga extrema flytningar, och har testat prolapsringar vid olika tillfällen och olika sorter men alla ramlar ut. Jag vill gärna operera bort problemet eftersom detta tär på mitt dagliga liv och även sexliv och mitt mentala mående är på botten, jag tänker på detta ständigt men är orolig för ”värre” skador pga operation tex långvarig smärtkänsla eller inte kunna hålla kisset inne osv. Vill gärna höra andras erfarenheter av operation och vad för risker det finns? Jag kan inte fortsätta leva såhär men är som sagt också rädd för operationens långvariga risker.
Hej!
Jag förstår att du önskar svar och råd från fler, gärna med egna erfarenhetr – och jag hoppas att det fylls på.
Det du beskriver är smärtsamt både fysiskt och känslomässigt. Det är inte konstigt att du känner dig både desperat och osäker på samma gång.
Att ha ett så påtagligt framfall i så ung ålder, och dessutom efter att ha provat både ringar och andra alternativ utan att få lindring, är absolut en indikation för kirurgi. Många upplever en förbättrad livskvalitet efter operation, särskilt när besvären varit så här omfattande. Men precis som du beskriver kan man ibland drabbas av urinläckage efter en främre framfallsoperation. Det handlar ofta om en svaghet som redan funnits där, men där sänkningen av själv blåsan skapat ett litet mekaniskt hinder för läckage. När man tar bort framfallet kan det uppstå ett ”vanligt” ansträngningsläckage, som man kan behandla vid behov. Det är faktiskt ganska ovanligt med andra komplikationer i form av långvarig smärta osv.
Det är förstås viktigt att du får träffa en läkare som kan erbjuda operation, som du känner att du får förtroende för. Du behöver känna att man tagit sig tid att gå igenom vilken operationsmetod som är aktuell, vad som kan göras för att minska riskerna och hur eftervård och träning kan hjälpa dig på lång sikt. Det kan också vara fördelaktigt med kontakt med en duktig bäckenbottenfysioterapeut före och efter operationen.
Jag hoppas att du får fatta ditt beslut med både fakta och trygghet som grund.
Vänliga hälsningar,
Mia
Hej!
Jag är 50 år gammal och har fått tid för operation av framfall av bakre slidväggen under hösten men jag är så rädd för operationen. Jag har inte direkt besvär med att bajsa, men framfallet buktar nästan ut ur slidan. Sedan några år tillbaka får jag ha binda dagligen då jag läcker urin om jag hostar eller anstränger mig. När jag har sex med min partner så släpper jag in luft och det blir ett ljud av det, dessutom blir det en globuskänsla vilket gör att sex inte känns som det gjorde förut.
Förutom smärtan efter operationen och den långa rehabiliteringen, så är jag rädd för att jag kommer att ha ont när jag har sex resten av mitt liv. I informationen står det att vissa kvinnor kan få problem med stramhet och att det blir trångt i slidan. Jag börjar vackla om beslutet att genomföra operationen då jag är så rädd för komplikationer och att jag kommer att få problem med samlivet hela livet. Har någon genomgått denna typ av operation och kan berätta mer om det jag undrar över? Eller har du som fysioterapeut tagit del av dina patienters erfarenhet av detta? Känner mig väldigt liten, olycklig och orolig just nu. Tack på förhand!
Hej!
Jag förstår verkligen att du känner dig orolig, men det är en standardoperation och görs på goda grunder. Du är dock långt ifrån ensam om att bära på den här typen av oro inför en framfallsoperation.
Dina symtom som berör sex och tarmtömning kan bli absolut bli bättre av operationen, men det är inte alltid symtom av urinläckage blir bättre av den här sortens kirugi. Om man också lagar muskler i mellangården kan du dock känna dig mer stabil och har möjlighet att bli starkare i bäckenbotten, vilket kan göra att urinläckage kan minskas av bäckenbottenträning.
Jag vill också nämna just det här med rädslan för att det ska bli trångt eller göra ont vid samlag efter operationen. Den oron bygger delvis på lite äldre operationsmetoder. Idag pratar vi oftare om ärrsmärta och slemhinneömhet, det är sällan man faktiskt får en ”för trång” slida. Ärrvävnad kan ge stramhet i början, men det är i regel behandlingsbart med tid, tålamod och rätt stöd. Jag har träffat många kvinnor som fått tillbaka ett fungerande och ibland till och med bättre samliv efter operation, särskilt när framfallet tidigare har varit ett hinder.
Om du vill läsa mer och förbereda dig på ett tryggt sätt kan jag varmt rekommendera min webbkurs Rehab efter bäckenbottenoperation:
https://bakingbabies.se/courses/rehab-efter-backenbottenoperation/
Där får du tydlig och konkret vägledning inför, under och efter operationen, både vad gäller träning, läkning och sexuell återgång.
Om du redan har kontakt med en fysioterapeut med inriktning på kvinnohälsa kan det förstås räcka som stöd.
Varma hälsningar,
Mia
Hej Mia!
Jag vill rikta ett varmt tack till dig för ditt svar. Det ger mig styrka och mod. Och visst är det ju så att det är en operation som kommer att göras på goda grunder. Jag vet nog innerst inne att jag skulle ångra mig om jag inte tog den här chansen nu, speciellt som en väldigt duktig läkare bedömt att det skulle vara rätt behandling för just mig med mina besvär. Men ibland kan det vara skönt att höra några ord från någon som möter många kvinnor i samband med rehabilitering av den här sortens operation. Så varmt tack!