Tarmbesvär hos barn
Tarmproblem, framförallt förstoppning, är mycket vanliga hos barn. Många föräldrar kan nog relatera till krångel med barnets mage någon gång. I den här artikeln kommer jag fokusera på funktionella tarmbesvär hos barn, det vill säga problem som inte beror på en medfödd sjukdom eller missbildning, utan på faktorer som kost, vanor och beteenden.
Förstoppning kan börja tidigt. Det är vanligaste är att problemen att det uppstår kring potträning eller under tidiga skolår. Små förändringar som att börja förskola eller skola (med nya toalettmiljöer) kan trigga förstoppning hos vissa.
Vad räknas som förstoppning hos barn?
Förenklat kan man säga att ett barn som har färre än 3 avföringar per vecka, eller torr/hård avföring som är svår att få ut, under en längre tid, kan klassas som förstoppat. Ofta ser man också att barnet kanske hållit sig. Barn kan vara rädda för att bajsa för att det gjort ont tidigare. Andra tecken kan vara att det kommer läckage av lite lös avföring i underkläderna, när en stor hård klump sitter längre upp och lös avföring sipprar förbi. Magsmärta, minskad aptit och irritabilitet kan också vara följder av förstoppning.
Hos små barn som använder blöja kan förstoppning märkas genom att de har ont när de väl bajsar, kanske till och med lite blod på avföringen om den är väldigt hård. Ibland ser man att barnet står och ”knipdansar” eller ställer sig i ett hörn, inte för att bajsa, utan tvärtom för att hålla sig för att de känner att det gör ont på gång. Detta innebär att barnet kniper igen för att undvika smärta, vilket tyvärr bara förvärrar förstoppningen.
Varför blir barn förstoppade?
Orsakerna till förstoppning hos barn är ofta multifaktoriella, men här är några vanliga bidragande faktorer:
- Dåligt vätskeintag och fiberfattig kost. Barn som dricker för lite eller äter ensidigt (till exempel mycket vitt bröd, pasta, lite frukt och grönt) får lättare hård avföring. Vätska och fiber behövs för att hålla avföringen mjuk. Vi vet att många barn med förstoppning rapporterar lägre intag av frukt och grönsaker och mer av snabbmat/godis, samt ibland lägre fysisk aktivitet.
- Oregelbundna toavanor. Vissa barn tar sig inte tid att sitta på toaletten regelbundet. Kanske vill de inte bajsa i skolan för att det känns jobbigt, eller så prioriterar de lek. Om barnet ignorerar kroppens signaler att bajsa under lång tid, kan signalerna bli svagare och tarmen bli lat. Avföringen ligger kvar och blir hårdare.
- Smärtsam bajsupplevelse. Om barnet någon gång haft en riktigt smärtsam bajsupplevelse (som när en spricka i ändtarmsöppningen gör väldigt ont), kan de utveckla en rädsla för att bajsa. De kopplar toalettbesök med smärta och undviker det, vilket leder till att avföringen samlas och blir ännu större/hårdare. Det uppstår en ond cirkel.
- Potträning och tvång. Ibland kan för tidig eller alltför sträng potträning bidra. Om barnet har upplevt pottsituationen som pressande kan de reagera med att hålla inne. Det är viktigt att potträning sker i barnets takt och utan stress.
- Stress och psykosociala faktorer. Liksom med urin kan stress och omställningar påverka även magen. Vissa barn låser sig och får förstoppning i samband med psykiska påfrestningar. Att uppmärksamma emotionella faktorer är alltså också viktigt.
I undantagsfall kan förstoppning bero på organiska orsaker som celiaki (glutenintolerans), födoämnesallergier, hypotyreos, eller mycket sällsynta tillstånd som Hirschsprungs sjukdom (medfödd avsaknad av nervceller i en tarmsektion). Dock är funktionell förstoppning (utan organisk orsak) överlägset vanligast, detta förklarar över 90 % av fallen.
Avföringsläckage
När barn läcker avföring beror det nästan alltid på långvarig förstoppning. Den hårda massan inne i ändtarmen gör att lösare avföring sipprar ut, utan att barnet känner det. Ibland missuppfattar omgivningen detta som att barnet inte gått på toa i tid, men i själva verket är det oftast en konsekvens av förstoppning.
Avföringsläckage påverkar barn psykiskt (skam och rädsla för att kompisar ska märka något). Därför är det viktigt att behandla tidigt.
Behandling av förstoppning – grundläggande egenvård
Behandlingen av funktionell förstoppning hos barn sker ofta i flera steg. Först och främst brukar man få ut all avföring som packats i tarmen om det handlar om en längre tids förstoppning. Det görs ofta med hjälp av laxermedel i samråd med läkare. När tarmen tömts gäller det att hålla avföringen mjuk och få in bra rutiner, så att problemen inte uppstår igen.
Här är några grundläggande egenvårds- och behandlingsprinciper
- Laxermedel. Många föräldrar drar sig för att ge medicin, men vid kronisk förstoppning är det ofta nödvändigt åtminstone i startskedet. Mjukt laxerande medel i låg dos ser till att bajset förblir mjukt. Det är inte beroendeframkallande och kan behöva tas i månader tills barnets vanor normaliserats. Ibland kombinerar man med en kortare kur av snabbverkande medel för att häva en akut förstoppning.
- Toarutiner och sittställning. Barnet behöver öva på att bajsa regelbundet. En vanlig rekommendation är att låta barnet sitta på toaletten cirka 5 minuter efter huvudmåltiderna (gärna efter frukost och middag) varje dag. Efter maten ökar kroppens reflexer för tarmtömning, därför är det är ett bra tillfälle. Det är viktigt är att barnet sitter bra. Fötterna ska ha stöd av en pall, så att knäna kommer lite högre än höfterna, och barnet kan slappna av i bäckenbotten.
- Kost och vätska. Öka fiberintaget gradvis. Frukt, grönsaker, fullkorn är viktiga beståndsdelar av kosten. Se till att barnet dricker ordentligt också, annars kan mer fiber göra magen ännu trögare. Små belöningar eller roliga sugrör kan uppmuntra mer vätskeintag.
- Aktivitet. Rörelse stimulerar tarmarna. Promenader, lek och fysisk aktivitet i vardagen hjälper.
- Avslappning och trygghet på toaletten. För barn som håller sig av rädsla för att det ska göra ont är det viktigt att se till att barnet känns sig trygg. Här gäller dels att bajset hålls mjukt (så att det inte gör ont längre) och dels att barnet får massor med beröm när det faktiskt bajsar. Pressa aldrig barnet att bajsa. Det måste få ta tid att komma över rädslan. Ibland kan avledning som sång, såpbubblor eller att vissla vara bra för att andas och slappna av. Surfplatta med favoritprogram på toaletten kan också hjälpa barnet att sitta tillräckligt länge för att det ska hända något.
Tarmbesvär hos barn
1. Sök hjälp i tid. Om barnet har problem med förstoppning som varar mer än några veckor trots era försök med fibrer och rutin, kontakta vården. Ju längre förstoppning pågår, desto svårare kan det vara att bryta cykeln.
2. Skapa bra vanor. Gör toabesök efter måltid till en rutin. Se till att barnet sitter bra och avslappnat. Använd gärna en pall under fötterna. Uppmuntra utan att tvinga.
3. Håll bajset mjukt. Följ läkares ordination om laxermedel. Ge mycket att dricka och fiberrik mat på ett sätt barnet accepterar.
4. Positiv förstärkning. Beröm barnet för framsteg, även små. Kanske en belöningstavla för varje gång barnet försöker bajsa på toaletten eller tar medicin utan protest. Gör det till en odramatisk del av dagen.
5. Se över helheten. Finns det stressfaktorer i barnets liv som kan bidra? Behöver något ändras i omgivningen eller rutinerna? En lugnare morgonrutin så barnet hinner sitta i lugn och ro? Ibland kan barnet eller familjen behöva samtalsstöd för att hitta bättre förutsättningar för lugn.
6. Specialistvård. Om standardåtgärder inte hjälper på några månader, be om remiss till barnklinik. I vissa fall kan mer avancerade utredningar behövas, men oftast handlar det om att intensifiera behandlingen (t.ex. högre dos laxermedel under övervakning, eller justera strategierna).
Hej!
Vårt barn har haft problem med förstoppning sedan 2 års åldern. Vi har fått ge en liten dos laxermedel i långa perioder för att avföringen ska hålla sig mjuk.
Sista året (vid 6 års ålder) så har vi kunnat trappa ut laxermedlet då det ändå funkat okej, tills förskoleklass startade.
Vad vi noterar är att barnet dricker inte så mycket vatten i skolan (utanför måltider) och jag tolkar det som att det händer för mycket annat roligt för att barnet ska ta sig tid att gå på toa för att bajsa.
Vi har varit i kontakt med skolan och de har ju pratat med barnet om att en alltid kan gå på toa om en behöver och så. Efter att vi började med laxermedel igen så har barnet gått på toa och bajsat, även på skolan.
Men min fråga är helt enkelt: hur får vi barnet att prioritera att gå oftare, samt dricka vatten, när vi inte är där?
Barnet kan själv reflektera över att det inte blir så mycket vatten under dagen men jag vet inte riktigt hur vi ska motivera till mer vattendrickande. Vi har också problem med att barnet dricker mycket vatten på kvällen, samt sover tungt, och ofta kissar på sig om vi inte tar upp och kissar på natten.
Tack på förhand!
Hej!
Det låter som att ni har bra koll och redan gör mycket rätt. Det är väldigt vanligt att förstoppningen kommer tillbaka när skolstarten förändrar vardagen. Miljöombyte, stress och att barn inte vill eller hinner gå på toaletten påverkar tarmens rytm.
Att barnet dricker lite i skolan är sällan den egentliga orsaken. De flesta barn får i sig tillräckligt med vätska via måltiderna och behöver inte dricka extra om de inte är törstiga. Förstoppning handlar oftare om att bajset ligger kvar för länge i tarmen, vilket gör det hårt, och då behövs framför allt fortsatt tarmreglering (kost, regelbunden tömning och ibland laxermedel) för att bryta mönstret.
Det ni kan fokusera på är att barnet får möjlighet och lugn att gå på toaletten. Många barn håller sig av sociala skäl, och då hjälper det mycket med rutiner, exempelvis att alltid försöka bajsa efter frukost eller middag, när tarmen naturligt är som mest aktiv. I skolan kan det räcka att ni och personalen fortsätter påminna barnet om att det är okej att gå på toa när som helst, men undvik att lägga för mycket press på det.
Att barnet dricker mycket på kvällen hänger ofta ihop med att vätskan inte kommit i sig tidigare under dagen, men det är sällan farligt. Om kvällsdrickandet leder till nattkissning kan ni prova att erbjuda ett glas vatten till mellanmål direkt efter skolan i stället, så förskjuts vätskebalansen lite tidigare på dagen.
Jag skulle säga att det är viktigast med fortsatt mjuk avföring med lite hjälp av laxermedel, och fokus på regelbundna bajsrutiner, än att försöka motivera barnet till att dricka mer än törsten kräver. Ni gör helt rätt som följer upp, och det här brukar gradvis stabilisera sig när barnet blir tryggare med skolrutinerna.
Önskar er lycka till!