Postpartumperiodens sömnbrist är en av de största utmaningarna vi har att hantera när det kommer tillskott till familjen.
Första veckan
Sömnbristen kanske börjar redan under graviditeten, men den största förändringen brukar ändå vara då en ny liten familjemedlem gjort entré. Under bebisens första vecka sover den nyförlösta i snitt 1,5 timmar mindre än hon gjorde under den senare delen av graviditeten. Sömnen blir också mer upphackad och 70 % av alla nyförlösta sover någon stund på dagen. Förstagångsmammor har sämre sömnkvalitet, spenderar mindre tid i sängen och har färre antal sov-episoder jämfört med flergångsmammorna vid jämförelse en vecka efter förlossning.
Första tre månaderna
Att få barn har ofta mer eller mindre drastiska effekter på föräldrarnas sömn. Det kan generellt sägas att mamman som fött barnet har mest påverkan på sömnen, och att det är de tre första månaderna som innebär mest sömnstörningar för alla inblandade. Under de första tre månaderna sover en nyförlöst kvinna i snitt 1 timme mindre än vad hon gjorde innan graviditeten. Pappor (och partners antar jag, även om studierna jag tagit del av inte inkluderat samkönade par vad jag förstått) sover också mindre, men ungefär en kvart. Effekterna på sömnen är generellt större hos förstagångsföräldrar än hos par som har flera barn.
Första halvåret
Så länge barnet ammar på natten är också ammande mammor vakna mer än föräldrar som har barn som äter ersättning. Femtio procent av alla kvinnor postpartum är trötta på dagen även då bebisen blivit fem månader. När bebisen passerar sex månader brukar det för de flesta ha vänt, rent statistiskt sett. (Jag känner naturligtvis småbarnsföräldrar som har haft jättestora problem med sina och barnens sömn längre än så. )
Hela småbarnsåren
Det finns forskning som menar att sömnen påverkas även under de flesta av småbarnsåren. Man har funnit att föräldrar sover kortare tid och har sämre nöjdhet med sin sömn upp till sex år.
Vad påverkar sömnen?
Hormoner
Hormoner kan påverka sömnen och vakenheten under postpartumperioden. Östrogen, progesteron och kortisol ökar under graviditeten och fåt en ganska drastisk sänkning efter att barnet fötts. Den här omställningen är förknippad med ”baby blues” och humörsvängningar. Östrogen och progesteron har effekter som ökar sömnbehovet och optimerar sömnen. Som gravid kan du ju förstås sova som en kratta ändå. Omställningen till att inte längre ha höga nivåer av hormon som hjälper sömnen kan påverka sömnkvaliteten postpartum.
Smärta
Det här kommer jag ägna ett helt eget avsnitt av den här serien till. Förutom bebisens sömn och de hormonella omställningarna kan annan smärta, huvudvärk eller ömhet i brösten påverka sömnen negativt.
Föräldrarollen
Föräldrarollen och ansvaret för barnet kan naturligtvis också påverka sömnen. Detta går hand i hand med att förstagångsföräldrar ofta upplever mer stress och sämre sömn än flerbarnsföräldrar under postpartumtiden. Nyförlösta mammor kan ibland sova totalt sett mer än pappa/partner, men mammans sömn är mer upphackad. I någon studie har dock pappor skattat högre trötthet än mammorna, trots att de oftare sover bättre och somnar lättare. Det finns vissa resonemang om att nyförlösta kvinnor på något sätt hanterar sömnbristen på ett mer effektivt sätt än män i ett tidigt stadie efter graviditeten
Den fragmenterade sömnen
I en studie har man testat att kvinnor som inte fött barn har fått sova i sömnlabb och blivit väckta i mönster som om de hade haft ett spädbarn, tre gånger per natt en halvtimme åt gången. I denna såg man att sömnkvaliteten blev sämre till följd av uppvaknandena, även om de totalt sov mer ä vad de brukade (längre natt eller tillägg av dagsovning). Testpersonerna rapporterade också att de kände sig mindre alerta och pigga dagen efter. Tolkningen av denna studie är att det kan vara den fragmenterade sömnen som bidrar till trötthet även om den totala sömnen blir i tim-antal helt okej. Denna studie omfattar enbart en enda natt och kan naturligtvis inte representera hela spannet av långvarig sömnbrist under postpartumtiden, men den pekar ändå på vissa intressanta faktorer.
Postpartumperiodens sömnbrist
Vad har du för erfarenhet av sömn postpartum? Berätta!
Jag har en 6-veckors och tycker det är så oerhört tydligt hur vi har börjat dela sömncykler. Vi vaknar båda två varannan timme, ibland vaknar jag lite innan henne, ibland blir jag väckt. Så äter hon en stund och sen somnar vi om. De nätter som är stökigare pga magont o bajsblöjor osv och det inte blir lika regelbundna uppvaknanden – även om de är lika många och total sömntid är samma- så blir jag mycket, mycket tröttare nästa dag!
Intressant att läsa om sömn. Men det där med att ”ammande mammor är vakna mer än föräldrar som har barn som äter ersättning”, var kommer den uppgiften ifrån? Jag har läst att det är tvärtom! Dvs att amningsforskning och sömnforskning visar att mammor som delammar (ger ersättning) sover mindre än de som helammar.
Hej! Det är alltså inget påstående som jag plockat ur luften (hoppas att det inet verkar så) utan det är hämtat från referenserna som finns länkade till i första inlägget i serien. Vad jag tror: det kräver mer vakenhet att fixa ersättning jämfört med att langa fram ett bröst, men kanske att ersättning ändå ger mer mättnad och därför färre uppvak? Alltså jag vet inte som sagt, jag läser på och skriver ju om det jag läser. Finns det forskning som säger annat läser jag gärna! <3
Det är helt klart den upphackade sömnen som förvärrade smärtan i ryggen för mig. När jag sovit sämre än vanligt pga nattamning så var det mycket svårare att hantera den onda ryggen. Jag gick hos fysioterapeut med spec på kvinnohälsa och hade ett ordentligt program som jag tränade varje dag. Hon ordinerade att jag inte skulle sitta i fåtölj istället för att liggamma på natten. Testade det några nätter men då fick jag bara sova i snitt 1,5 timme åt gången så jag valde att ha ont i ryggen mot att få sova lite bättre.
Jag sov verkligen urdåligt de sista veckorna av min förra graviditet. Låg vaken halva nätterna, sov lite upphackat på dagarna. Hade ont överallt. När jag precis somnat vid sextiden på morgonen satte ett stort byggarbete vid vårt sovrumsfönster igång… Så när bebisen var född var det som att jag ÄNTLIGEN fick sova! Iaf efter att vi struntade i BVC-rådet om egen säng och jag liggammade medan både jag och bebisen somnade om. Att sova i fyratimmarscykler var såå mycket bättre än upphackad gravidsömn. Vi hade absolut inte ett sånt barn som ”sover 10 timmar i egen säng” utan det var uppvak, amning och lite skrik på nätterna och ändå var det bättre än att vara höggravid – det säger väl en del om hur otroligt illa jag sov på slutet.
Sen kan man ju inte säga att jag sov BRA med nyfödd bebis men bättre än innan iaf. Hade också mindre problem med att somna om efter uppvak på natten (det kan annars vara stört omöjligt), kanske amningshormoner som hjälpte till?