Sömnsvårigheter under graviditeten
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
Jag hade hepatos och sov knappt veckan innan de satte igång förlossningen i vecka 36. Min barnmorska tog det på allvar. Sen kom jag till förlossningen och igångsättningen tog fyra dygn till. Upplevde det som att förlossningen inte förstod att jag redan hade svår sömnbrist när jag kom in. Efter tre dygn på förlossningen trodde jag att jag skulle få en psykos av ren utmattning. Fick väldigt lite gehör. Efter jag fött var vi tvugna att stanna kvar i fyra dygn till med ett nyfött barn som förstagångaföräldrar i ett litet litet rum. Var så utmattad och men kunde inte sova, behövde inte sova. Är helt övertygad om att den extrema sömnbristen bidrog till förlossningsdepressionen jag fick. Har nu blivit otroligt känslig för sömnbrist. Det känns som att något gått sönder i mig. Jag blir snabbt djupt nedstämd om jag sover dåligt i två, tre nätter i rad. Blir fullkomligt förtvivlad av att inte sova.
Det enda som hjälpt är säker samsovning.
Hej!
Vad tufft du haft det! Extrem sömnbrist i samband med förlossning och postpartum kan påverka både kroppen och psyket djupt. Det låter som att du verkligen försökte kommunicera detta men inte blev lyssnad på.
Du var inte utvilad, inte trygg, och hade en sjukdomsbild som i sig kräver noggrann uppföljning. Fyra dygns igångsättning plus fyra dygn till med nyfödd bebis och minimal vila, det är ett enormt stresspåslag för vem som helst. Att det bidrog till förlossningsdepression är inte svårt att förstå.
Det är inte konstigt att du idag reagerar starkt på sömnbrist. När sömnbrist en gång blivit förknippad med så mycket rädsla, utsatthet och psykiskt lidande, så bär kroppen med sig det. Många som gått igenom något liknande vittnar om samma sak, att gränsen för vad man klarar är helt förändrad. Du är inte ensam om att uppleva att något gått sönder.
Att du hittat ett sätt att sova bättre genom säker samsovning är så fint. Du lyssnar på dina behov, skyddar din sömn och din hälsa, det låter som att du hittat en bra väg för dig. Jag önskar att du får fortsätta bygga upp tilliten till kroppen, till rytmen och vågar lita på att det finns en återhämtning bortom småbarnsåren.
All värme till dig!
Tack för att du skriver om detta ämne! Jag led av svår sömnbrist under min senaste graviditet från vecka 18 till 39 när bebis kom. Vaknade för att kissa och sen var hjärnan igång på högvarv, har aldrig haft detta problem tidigare och det försvann direkt efter förlossningen.
Jag kan känna sorg över att sömnbristen påverkade min upplevelse och känsla kring graviditeten så pass negativt. Får fortfarande ångest när jag tänker på det. Önskar det hade fångats upp bättre av min BM när jag påtalade att jag led av sömnbrist. Förstår samtidigt att jag själv gärna tonar ner svårigheter om jag känner att jag ”gnäller”. Det är ju vanligt och normalt med påverkad sömn tänkte jag då. Och på nåt sjukt sätt klarade jag ju vardagen. Men det är faktiskt inte alls normalt att få max 5 timmars, upphackad sömn under flera månader (som gravid dessutom), sköta ett heltidsjobb och sen komma hem till en aktiv 3åring. Till dig gravid som läser och lider pga sömnen; våga backa och ta hjälp även om det inte finns några andra komplikationer eller så utan ”bara” sömnbrist! Nu gick allt för bra för oss. Hade en komplikationsfri grav och förlossning. Men ångrar att jag inte gav mig själv möjligheten till en mer positiv graviditet och är faktiskt rädd inför en eventuell ny graviditet mycket på grund av sömnen.