Förlossningsställningar för dig med bäckenledssmärta
Det här är något jag aldrig skrivit ett blogginlägg om, även om det är något jag regelbundet pratar med mina patienter kring. Du som har bäckenledssmärta under graviditet (foglossning kallades det förr), hur ska du göra när det kommer till förlossning? Det är många som är oroliga över detta innan, men de flesta brukar återkoppla efteråt och berätta att när värkarna väl satt igång, så var det bäckenonda liksom bortblåst. Troligen har det inte magiskt försvunnit, men kroppen är ganska bra på att liksom bara uppmärksamma ett lidande i taget, haha.
Är allvarlig bäckensmärta en anledning till kejsarsnitt?
Om du har så ont att du blir rädd och orolig inför förlossning på ett sådant sätt att du inte alls kommer kunna vara trygg att medverka kan den känslan i sig vara en anledning till kejsarsnitt. Men vi har inget belägg för att det är bättre för dig med allvarlig bäckensmärt att föda via kejsarsnitt. En norsk studie visade att kvinnor som hade ont i bäckenet under graviditeten och som födde via snitt också hade mer sannolikhet att ha kvar smärta 6 månader efter förlossningen. Det finns också en svensk studie som inte påvisat något samband mellan snitt och kvarvarande smärta.
Men hur ska jag göra då?
Jag kan inte tala om för dig hur du ska föda. Men här kommer ett gäng tips gällande förlossningsställningar. De flesta gravida med bäckensmärta får till sig en himla massa råd gällande hur man ska ha benen placerade för att minska smärtan i vardagen, och grundreglen är egentligen densamma under förlossning. I och med att du kanske inte kommer känna av din bäckensmärta under förlossningen kan du också välja att strunta i att tänka på det. Men eventuellt så finns det en poäng med att följa råden även under förlossningen, för att vara skonsam mot bäckenlederna ändå. Smärtan och besvären kanske finns kvar, även om de är dolda bakom förlossningsvärkarna.
Håll benen höftbrett isär!
När jag förklarar för patienter brukar jag likna den skonsammaste benpositionen vid en järnvägsräls. Du vill i det flesta fall ha benen parallella med kanske 10 cm mellanrum. Undvik då gärna de positioner som har jättemycket mindre eller större mellanrum mellan knäna. Det innebär att positioner där du har benen upp i gynställning kan vara oskönt.
Tips på positioner där du har god kontroll över bäckenet:
- Lutad upprätt vid gåbord
- På knä lutad över säng, boll eller sackosäck
- Ståendes på alla fyra
- Liggandes på sida med övre benet i benstöd.
Undvik möjligen dessa positioner under längre tid:
- Ryggliggande med benen i benstöd
- Ställningar där du har benen långt isär eller väldigt tätt ihop, eller belastning mer på ena sidan
Tips!
Mät och skriv upp hur långt du kan ha mellan knäna innan du får ont. Låt din partner eller medföljande på förlossningen sedan ha lite koll på detta med ögonmått, och säga till ifall du hamnar i positioner där du är långt från ditt smärtfria rörelsespann.
Ibland går andra saker före
Jag nämnde ovan att gynposition ofta inte är fördelaktigt för dig med bäckensmärta. Det är heller inte en jättebra förlossningsställning utifrån en del andra aspekter. Men blir det ett akut läge för dig eller barnet kan detta ändå vara den lämpligaste ställningen, då personalen har enklast att komma åt då. Ibland blir det andra prioriteringsordningar under en vaginal förlossning som gör att det ni planerat ställs på ända. Be om en förklaring om du märker att du inte rekommenderas att vara i de positioner du själv vill.
Kolla gärna igenom förlossningställningarna här! Informationen där är utifrån ett förlossningsbristnings-perspektiv och omfattar inte bäckenledssmärta, men det är ändå väldigt bra information!
Dina erfarenheter?
Du som redan fött och som hade mycket ont i bäckenet! Hur blev din förlossning? Berätta gärna i kommentarsfältet!
Jag hade kraftig bäckensmärta och gick det sista på kryckor. Av flera anledningar ville jag verkligen inte föda i gynposition, men då det blev lite bråttom och förlossning med sugklocka så hade jag inte mycket val. Det plus ganska lång tid i benstöd då de skulle sy samt lång tid av bäckensmärta under graviditeten gjorde att jag inte kunde gå på tre dagar ungefär. Hasade mig fram med gåbord när jag väl lyckats resa mig. Det gick liksom inte att lyfta benen. Inte kul när jag tänker tillbaka på det.
Jag hade foglossning och väldigt dålig koll på ställningar att föda i generellt, jag trodde man skulle bli guidad mer på förlossningen.
Fick egentligen inga råd eller tips alls under förlossningen och det slutade med gynposition, troligtvis dels för att jag själv inte hade koll och inte sa till om något annat. Men också för att det på slutet var bråttom att få ut honom då han började må dåligt.
Nu ska jag snart föda igen med nr2 och kommer definitivt försöka använda andra positioner dels för att hjälpa barnet ner och med hjälp av tyngdlagen men också för att det känns skonsammare för kroppen.
Jag har haft stora problem med bäckensmärta/foglossning under båda mina graviditeter, och varit sjukskriven från ca vecka 25. Minns inte att jag sa till barnmorskorna på förlossningen om det.
Första förlossningen var krystningsskedet ganska långdraget, och jag låg först på sidan med ena benet i stöd (om jag minns rätt), sedan på rygg, men tror inte jag hade benen i gynstöd.
Andra förlossningen gick fort, lite drygt 3 timmar från första värk, och bara två krystvärkar. Då satt jag på pilatesboll, fram tills jag behövde krysta, då stod jag på knä och lutade mig mot sängryggen.
Vi båda förlossningarna var bäckensmärtan inget som störde mig, det doldes av värksmärtan.
Båda gångerna har smärtan varit borta efter bara några dagar. Minns hur stort det var när jag två veckor efter första förlossningen kunde gå en km. Det tog tid, men jag hade inte ont!! Helt fantastiskt.
Nu hoppas jag snart bli gravid igen, men bävar för månader utan att kunna gå längre sträckor än ut till bilen. Nu med en 2-åring och en 4-åring att ta hand om…
Med första var hag rätt så borta i huvudet pga trötthet med 2 sömndoser 2 dagar i rad.. så då vart det liggandes med benen i gynstöd efter en epidural. Gick ganska snabbt efter man va helt öppen. O dem klippte lite för att jag inte skulle brista för mkt.
Med andra gick det betydligt fortare och jag fick lägga mig i sidoläge för barnmorskan där sa något om att det skulle hjälpa bebisens huvud att komma lättare ner i bäckenet o efter jag la mig på sidan tog det bara någon minut innan det var dags att krysta o han var ute på bara några krystningar. Var väldigt nöjd men även där fick jag ta epidural mot mina smärtor då kvaddlar inte hjälpte ett dugg. Och fick ett inre och ett yttre stygn.
Nu väntar vi vårt tredje (snart gått halvvägs) och börjar oroa mig lite inför hur jag ska klara denna förlossning och hur förlossningen i sig ska bli. Jag hoppas på att kunna få uppleva utan att känna behov av epiduralen och funderar på någon form av stående, fyrfota, knästående eller något sådant för att kanske underlätta smärtan som känns framtill i symfysen o neråt..
Jag hade en mycket besvärlig förlossning efter en graviditet med bäckensmärt och sjukskrivning från vecka 10 under min första graviditet. Dock var det inte b-smärtan som var besvärlig utan värk-smärta/arbetet som drog ut på tiden. Varvade alla möjliga positioner men sedan när det blev dags för krystvärkar var det snabbt upp i gyn-ställning sedan var det 3 krystar(som tur var) tills bebis var ute. Sedan var det som bortblåst och (det kändes) som jag skuttade omkring i korridoren dagen efter, även fast jag inte kunde komma upp från sängen första kvällen….
Nu när andra förlossningen närmar sig med ännu värre b-smärta denna gången är det dock inte den jag är orolig/planerar för utan för att försöka hantera värkarbetet. Har gått på aurora-samtal och de skrev med svår b-smärta i min journal så BM på plats ska veta.
Jag hade en hemsk symfyssmärta under första graviditeten och den ”försvann” inte på ngt magiskt sätt under förlossningen tyvärr, utan gjorde mig totalt orörlig och smärtan i bäckenet och förlossningsvärkarna tillsammans va fruktansvärda. Nu under andra graviditeten har jag exakt samma smärta om inte värre och fasar över förlossningen och allt jag vill är att få ett ks men vården tycker inte att det är skäl nog trots att förra förlossningen blev traumatisk pga bäckensmärtan.