Perinealkroppsrekonstruktion

Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa.

Läsarfråga

Perinealkroppsrekonstruktion

En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.

Det innebär att kanske Bulbospongiousus, Transversus Perineii och möjiigen också Levator Anis ”brygga” i mellangården är trasig. Vid perinealkroppsrekonstruktionen försöker man alltså hitta muskeltåtarna igen och sy ihop dem som de satt innan skadan.

En anledning till operation av detta är symtom, som bland annat kan bestå av tyngdkänsla, urininkontinens, smärta, tarmtömningssvårigehter, minskad känsel vid penetration eller smärta vid penetration, minskad förmåga till orgasm eller luftpruttar.

Rectoceleoperation

Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. En operation av detta går ofta till som en liten ”tummy tuck”, fast för vaginalväggen. Man tightar helt enkelt till väggen! Det finns en viss risk att en sådan operation ger nya och kvarvarande symtom av smärta vid penetration. Dessa besvär är ofta övergående då ärret mognar och mjuknar med tiden. Man pratar ofta om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och håller längre än exempelvis främre framfallsoperationer.

Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.

Efter operationen

Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Det kan vara svårt att både stå, sitta, ligga och gå när du är precis nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker ofta. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig. Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. Du bör inte lyfta tungt, ha penetrerande sex eller anstränga dig tungt fysiskt de första 4-8 veckorna. Du blir ofta sjukskriven ungefär en månad (mer om du har ett tungt arbete). Det opererade området har ca 80 % av sin tidigare hållfasthet efter 12 veckor, och upp emot 100% när det gått ett år. Skynda alltså långsamt med tung belastning.

Kan jag…

Eftersom operationen syftar till att återställa anatomin och funktionen så som det var innan du fick din förlossningsskada är ju tanken att du ska bli tåligare i bäckenbotten efter operationen än innan. Om du kan springa nu så är det rimligt att tänka att du kan återfå minst samma funktion med tiden.

Läs mer här på BakingBabies

Försiktig resten av livet?

Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.

Vidare funderingar?

Rehab efter bäckenbottenoperation är en kurs som inkluderar information inför operationen och rehabprogram tre månader efter operationen. Du hittar kursen här. Det är teori om hur du bäst tar hand om kroppen och filmade övningar uppdelade i 6 nivåer.

Previous

Next

31 Comments

    • Näe, för det är liksom muskelfästen som ska utgöra själva mellangården. Så är mellangården för kort så kan det ju betyda att musklerna är av. Och att du kan få en längre mellangård om de lagar musklerna under själva huden.

      • Halloj!

        Det svar jag fick från Danderyd och kirurg efter att dom konstaterat att muskeln i mellangård var av, var att dom tyckte operation var alltför riskabel då det fanns risk för att det skulle bli hål i väggen mellan slida och anal vid en ev operation.
        Dom ansåg att det var för stor risk i paritet mot mina, som dom tyckte, lindriga besvär.
        Är ju livrädd för en operation pga detta då jag då ev skulle riskera mer problem än jag har.

        • Det låter, i mina öron, som att en annan kirurg bör göra en bedömning. Tycker att det låter orimligt negativt. Träffar ju mellangårdsrekonstruerade personer dagligen och väääldigt få har några men av själva operationen. Med det sagt – man brukar inte heller operera individer utan besvär.

    • Jag har fött mitt tredje barn för snart 10 månader sedan. Jag har vid alla förlossningarna sytts för grad 2 bristning. Efter den sista förlossningen har jag fått buktande slidväggar både bak och fram. Jag har dryga 1 cm mellangård och fysioterapeuten tycker det är på gränsen men tycker inte i dags läget att det finns skäl att träffa en läkare. Jag har träffat läkare utifrån prolapsring som konstaterade detsamma som fysio att vid krystning roterar det fram både fram och bak i slidan och att mellangården är tunn. Jag har svagt knip (bedömts som en tvåa) och jobbar nu intensivt med att knipa. Läkaren skulle inte bedöma att jag har framfall. Läkaren trodde inte att jag har muskelskador eftersom jag inte läcker avföring. Jag har symptom som trängningar, tyngdkänsla och svårt att tömma tarmen. Finns det fortfarande en chans att kroppen kan återhämta sig fullt ut trots det gått en tid sen förlossningen och då inte heller ha kvar ”bollarna” i underlivet? Bode fysio och läkaren tror att jag kan få en naturlig återhämtning (samtidigt har det gått 10 månader utan förbättring) men är väldigt luddiga ifall det innebär att livet blir som innan eller ifall jag alltid måste tänka på belastning etc. När brukar det vara aktuellt med operation av mellangården? Vilka konsekvenser kan en kort mellangård på 1 cm ge på sikt? Hur kommer det säg att läkaren inte bedömer att jag har framfall trotts att det buktar? Hur tänker du kring egen återhämtning när det gått ett tag sedan förlossningen? Går det att bli helt återställd?

      • Är ju jättesvårt att ifrågasätta deras bedömning för de har ju träffat dig och det har inte jag. Men vid kvarvarande symtom och kort mellangård 10-12 månader postpartum skulle jag tro att det nog inte blir sådär jättemycket bättre. Är mellangården 1cm utanpå? Eller är det måttet inuti? Utanpå är det väldigt, väldigt kort. Inuti är det det något lite, men behöver inte betyda att något är knas.

        • Förstår att det är svårt att uttala sig. Jag hoppas fortfarande på förbättring då det är nyligen jag påbörjat knipträning och börjat träna styrka för att stärka upp bäckenbotten. Börjat östrogenbehandling, äter inolaxol dagligen. Jag ammar fortfarande väldigt mycket och hoppas det ska ske förbättring när jag slutar amma framöver. Mellangården är 1 cm inuti. Hur vet man ifall något är knas med att mellangården är kort?

  • Tack Mia!
    Jag måste skriva den där egenremissen nu. Danderyd fick mig att tvivla på att det går att operera utan stor risk för att det inte ska lyckas.

  • Jag gjorde en framfallsoperation i höstas för att åtgärda mitt bakre framfall. När jag var inne i min journal nu såg jag att den opererade läkaren gett mig ytterligare en diagnos förutom rectocele som jag inte känner igen – enterocele. Vad är det? Jag hade ett väldigt kraftigt och långsträckt framfall tydligen. Kan tillägga att operationen gick väldigt bra och allt som jag hade problem med innan har lösts. Jag kan tömma tarmen som vanligt, har blivit av med vidhetskänslan, kan använda tampong igen. Ca två månader efter operationen kunde jag börja träna igen.

    • Enterocele är som ett rectocele typ, fast en våning upp. Det är när tunntarmen tränger ner mellan ändtarmen och slidan, liksom.
      Skönt att höra att du blivit så bra!

    • Så härligt att läsa att du blivit så bra. Är nyopererad sedan i tisdags och idag var en jobbig dag med massa smärta och strålning bak i ändan. Men så tacksam att någon Äntligen lyssnat och att mina besvär inte var något en ska leva med när en fått barn Gud så skönt att läsa att smärtan ger sig och att en kan återgå till träningen så småningom också ❤️

  • Hej!
    Nu är det 6månader sen min andra förlossning (KS). Och har tidigare inte upplevt större besvär med toalett besöken förutom att det liksom känts som en lätt tyngdkänsla neråt när avföringen är på gång ner i tarmen. Men tyngdkänslan har kommit framifrån snarare än bakifrån nu har den känslan förvärrats och jag har även fått svårt att tömma tarmen, trots att jag gör allt ”rätt” (pall, krystar ej, bra konsistens, knipövningar, inga tunga lyft m.m). Och nu känner jag även tarmen och avföringen om jag sticker in fingret i slidan vilket kanske innan endast känt som en svag buktning. Jag har en tunn mellangård (hur tunn vet jag inte) och en levatorskada sen tidigare. Så nu undrar jag om jag fått både ett rectocele och ett? Och om jag ska brådska mig iväg till en gyn eller om de bara kommer kunna säga att jag ska vänta i 6 mån tills man kan göra något?
    Kan jag bli hjälpt av en sådan där slidring? Jag ska opereras när det gått ett år men jag är orolig att det bara ska bli värre och värre..

    • Det blir inte värre av något annat än en förlossning, ifall du inte är kroniskt förstoppad eller har kronisk hosta, typ. Prolapsringar kan hjälpa, men bara symtomen – de förändrar inte läget inför en operation eller så.

  • Jag fick min rektocele operation 9 år efter förlossningen. Jag hamnade hos en vettig läkare som inte tyckte det var ok att leva och acceptera all konsekvenser av mina förlossningsskador (hade bristningsgrad 3). Jag mår så bra nu. Min narkossköterska sade att det är så många som ångrar att de inte sökt hjälp tidigare. Tveka inte att söka hjälp, gå till olika läkare, få olika bedömningar.

  • Hej, jag gjorde denna operation för 2,5 vecka sedan. Sedan jag vågade mig på att titta och känna efter hur det ser ut, så buktar mellangården, jag antar där snittet är lagd. På sjukhuset har de sagt att det inte låter helt normalt, men det är jättesvårt att få prata med op läkare tyvärr. Är detta nåt du känner igen? Är det själva svullnaden? upplever att det just nu förvärrats något efter att jag nog varit lite för aktiv hemma

    • Om du inte har några andra tecken på infektion eller så tycker jag att det låter som svullnad och som rätt normalt ifall det kommer efter att du varit igång. Det brukar vara ett tecken på att du ska vila mer.

  • Gjorde en perineorafi i måndags där transversus och bulbo lagades. Mycket blandade känslor av hopp och oro som byter av varandra. Ett av mina symptom innan op var att fisarna vandrade in i slidan. Har idag hänt vid 2 tillfällen igen, är det vanligt under läkningen att symptom finns kvar ?

  • Fick mitt bakre framfall och mellangård opererad den 28 mars. I pappren jag fick med mig står det att man kan ha en lättare blödning 7-10 dagar efter operationen. Vet inte vad som menas med lättare blödning men jag måste ha bindor pga blödningen som jag byter några gånger per dag.. Det kommer fortfarande ganska mycket fast jag är på dag 10 nu. Är det okej ? Har inte ont direkt, bara när jag suttit en stund eller kommer åt stygnen när jag torkar mig efter toabesök. Är ganska trött på att det inte avtar markant även om det är lite bättre nu än förut.

  • Har du träffat patienter som blivit sämre eller fått andra problem efter operation, tex nedsatt känsel, smärta, problem med sex osv efter op? (menar såklart inte första tiden direkt efter, utan när det är läkt).
    Mvh
    En som blivit erbjuden op, men orolig för ev. risker.

  • Hej! Har precis blivit beviljad op för bakre plastik samt rekonstruktion av mellangården. Jag är så nervös för detta ingrepp att jag överväger att inte göra det. Jag är så rädd för att op ska förvärra symtomen, att det blir sämre efteråt. Mest rädd är jag för att man ska få samlagssmärtor. Hur vanligt är detta? Eller att jag inte ska känna igen mig i mitt underliv efteråt. Just nu har jag väldigt kort emellan slidöppning-anus. Något jag ju vant mig vid efter mina 2 förlossningar. Vad jag förstod det som kommer de att förlänga avståndet i samband med op. Kan slidan kännas för tight efteråt?
    Finns det risk med att man får mer besvär med att tömma tarmen än före op? Just nu är svårighet med att tömma tarmen hel utan att hålla emot mellangården mitt största problem, samt vidhetskänsla, luftpruttar.

    • Hej! Det är bra att läkarna berättar om eventuella bieffekter eller komplikationer av operationerna, men det är viktigt att veta att om de bedömt att operationen inte var värd att göra pga riskerna så hade du inte blivit erbjuden en operation till att börja med. Redan hos bedömande läkare finns en riskbedömning.

      Min erfarenhet som fysioterapeut är att ärr som är omogna (=nya) är hårda och ömma, men mogna ärr (då det gått lite tid, kanske 6 månader och mer) är mjuka och eftergivliga. Så visst kan det finnas en ömhet eller obehag vid penetrerande sex i början, men det brukar inte vara kvarstående. Det händer ibland att musklerna reagerar med en trauma/krampreaktion efter operationen, och då kan ju musklerna också ”stänga till” slidöppningen (lite som ihopsnörpningen av en klassisk gympapåse du vet) och då kan sex också kännas oskönt. Men även detta är behandlingsbart.

      Att ha väldigt kort mellangård (avstånd mellan slidan och anus) är ofta en del av problemet (svårt att tömma tarmen, nedsatt stabilitet, fisar smiter framåt, man känner sig ofta öppen i slidan) och att göra mellangården och perinealkroppen så lång/tjock som den var ursprungligen åtgärdar ofta dessa problem. Men ja, slidöppningen blir ofta tightare än innan. Men om ärret är mjukt och musklerna inte är överspända så är också slidan hur töjbar som helst, så det behöver heller inte vara ett problem.

      • Tack för ditt svar! Nu är det inte så långt kvar tills det är dags för op. Och jag är så fruktansvärt nervös för detta. Jag är rädd för att det kommer bli besvär efteråt, sånt som inte finns nu. Läste om någon som skrivit på din sida att hon efter op fått besvär med att läcka avföring. Vad gör man om det skulle bli så? Hela tiden tänker jag att mina besvär kanske ”inte är så jobbiga, att det är något man kan leva med”, för jag är så rädd att det ska bli sämre av op.. det största problemet jag har just nu är att jag inte får ut allt bajs när jag är på toa, det verkar som om det är en liten ficka som gör att det sista samlas där och jag måste hjälpa till med att trycka med fingrarna i mellangården. Ska man behöva leva med detta bara för att man är så rädd för själva ingreppet. Jag är inte ens 40 år fyllda.. och kommer dessa problem jag upplever nu förvärras med tiden om jag inte opererar? Helst av allt skulle jag vilja boka tid med läkaren som ska op med alla mina frågor men känner mig så besvärlig.

        • Det är just tarmtömningssvårigheter som operationen har allra bäst resultat för, så min gissning är att det kommer bli bättre för dig.

          Förstår att du är nervös förstås.

          Vill inte vara ”säljig” men vill verkligen rekommendera min webbkurs för postop rehab, ifall du inte redan har en fysioterapeutisk rehabplan. Förutom träningsprogrammet verkar många uppskatta möjligheten till stöttning i kommentarsfältet inne i kursen plus teoridelarna.

          Stort lycka till!

  • Jag fick mitt första barn för snart 1,5 år sedan, och efter många besök på vc och privat klinik där de sa att allt såg normalt ut (trots svullnad, buktnadskänsla, skav i slidöppningen) fick jag slutligen komma till en gynläkare som såg att jag har en defektläkt grad 2 bristning (pernieal) och att det sannolikt är vad som orsakar mina besvär. Jag minns att man konstaterade att jag hade en perineal bristning vid förlossningen, men det saknas info i journalen om hur man sydde (om man gjorde det). Jag har en kort perniealkropp (ca 1-1,5 cm men vet inte om det är inuti eller utanpå). Ett gott djupt knip tydligen, men svagt yttre knip och ”transversus perinei” hänger inte med alls. Jag skulle vilja ha ett eller två barn till, och fick till mig att operation inte bör göras innan man är ”klar” med barn. Jag känner mig dock orolig för en andra förlossning, kan en till vaginal förlossning skada eller förvärra det som redan skadats? Eller vet du om någon gjort en sådan operation trots planering för fler barn? Jag har en konstant känsla att något ska ”trilla ut” och har svårt att se mig själv krysta ut en bebis igen utan att något annat där inne hänger med ut…

    Tack gode gud för din hemsida, där jag kunde läsa om fler som har det likadant. Då känner man sig inte lika ensam i det hela. Kram Angie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.