Operation av musklerna i mellangården, perinealkroppsrekonstruktion, perineorafi. Kärt barn har många namn! Idag ska jag svara på några frågor om detta!
Jag fick en liten bristning när jag födde mitt första barn. Barnmorskan kallade det skrapsår men jag kände ganska direkt att allt inte stod rätt till. Jag hade av framfallskänsla och mellangården kändes ostabil/kort. Jag sökte vård både för mellangården och framfallskänslan och jag träffat åtta olika gynekologer som alla sagt att allt ser normalt ut. Men efter min andra förlossning har jag nu tillsut fått träffa en gynekolog som kunnat bedöma mina muskler. Jag har trasiga muskler i mellangården och en rectocele. Nu ska jag operera mellangården. Jag känner mig helt knäckt över att ingen trott på mig och att det tagit så här lång tid att få diagnos.
Jag undrar några saker:
Hur lyckade brukar operationer av mellangården bli?
Vad kan man vänta sig för resultat? – Läsarfråga
Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa. – Läsarfråga
Vad är en operation av mellangården?
Om det finns felläkta eller missade muskelskador i bäckenbotten kan man ibland laga dem i efterhand. En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.
Besvären med en missad eller felläkt bristning i mellangården kan vara en känsla av vidhet och instabilitet, svårigheter att knipa (och att blir starkare med träning) och ofta också svårigheter att tömma tarmen. Det senare har att göra med att det ofta uppstår en buktning av bakre slidväggen, eftersom det är ett för kort avstånd mellan slidan och tarmen.
När man lagar mellangården återställer man muskelfästena och får ett ”nav” i bäckenbotten”, vilket brukar ge ett starkare knip och minska symtomen.
Rectoceleoperation
Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. Man åtgärdar ofta detta i samband med att man syr musklerna. Jag skrev om detta ganska nyligen här:
Bakre kolporafi eller perineorafi?
Man pratar ibland om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och kan hålla längre än exempelvis främre framfallsoperationer.
Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.
Hur lyckade brukar operationerna bli?
Man brukar säga att 70 % är nöjda ett år efter operationen efter en missad eller felläkt förlossningsskada. Det är viktigt att operationen utförs av en duktig gynekolog som kan återställa anatomin. En vanlig ”varning” som kommer inför en sådan här operation är att det kan uppstå smärta vid sex. Det är för att man orsakar nya ärr i slidöppningen i riktning bakåt. Tills ärren ”mognat” och mjukat upp sig kan det alltså vara obekvämt med penetration. Det här brukar, enligt min erfarenhet, vara något som oftast går över av sig själv. Ibland kan man behöva massera ärren och använda mer glidmedel vid sex.
Första tiden efter operationen
De allra flesta har väldigt ont första veckan, och något mindre ont andra veckan. Vävnaderna blir svullna av upprätt sittande, stående och gående och svullnad triggar smärta. Därför är det oftast rekommenderat att i huvudsak ligga ner den första veckan. Såklart med rörelsepauser i liggande, och korta stunder uppe.
Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker för många. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostnsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig.
Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. När det gått 4 veckor brukar de flesta kunna jobba igen. Efter fem veckor kan de flesta sitta på en cykelsadel kortare stunder. Efter 12 veckor har vävnaderna återfått ca 80 % av sin hållfasthet. Till dess bör man vänta med tyngre träning.
Resultat på sikt
De flesta tycker att den första tiden är besvärlig, och även efter att den akuta smärtan försvunnit kan det finnas kvar ”känningar” i operationsområdet. Sedan brukar symtomen minska och de flesta är nöjda med sin operation, även om inte alla får 100 procentig-symtomlättnad.
Hur blir det sen?
När du fått din mellangård lagad har man försökt återställa anatomin så gott det går. Dina muskler har då en bättre förutsättning att svara bra på bäckenbottenträning och du har ett bättre stöd i bäckenbotten. Du får bättre förutsättningar att åldras väl med din bäckenbotten.
Finns det något jag bör tänka på?
- Om du har haft långvarig smärta i bäckenbotten kan man först behöva behandla smärtan, innan man opererar. Det akuta smärtpåslaget kort efter en operation kan annars förvärra ditt smärtläge, även om allting blir anatomiskt bättre.
- Ett förlossningstrauma kan ”vakna till liv” vid en ny operation och det är klokt att ha bearbetat detta innan du opererar.
- Om du har en levatorskada också, som inte går att laga, kan det vara bra att ha en fysioterapeutkontakt för att lägga upp din rehab lite extra noga.
- Det är inte så att en operation magiskt förbättrar alla dina symtom som kommer från tarmen. Du behöver få hjälp med förstoppning eller andra magbesvär innan en operation.
Försiktig resten av livet?
Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.
Vidare funderingar?
Rehab efter bäckenbottenoperation är en kurs som inkluderar information inför operationen och rehabprogram tre månader efter operationen. Du hittar kursen här. Det är teori om hur du bäst tar hand om kroppen och filmade övningar uppdelade i 6 nivåer.
Referenser
- Association Between Sonographic Deviations in the Perineum and Symptoms of a Deficient Perineum in Primiparous Women One Year After Birth: A Prospective Cohort Study
- One-year follow-up after standardized perineal reconstruction in women with deficient perineum after vaginal delivery
- Pelvic floor symptoms according to the severity of second-degree perineal tears within 12 months post-partum: A longitudinal prospective cohort study
- Perineorrhaphy Compared With Pelvic Floor Muscle Therapy in Women With Late Consequences of a Poorly Healed Second-Degree Perineal Tear: A Randomized Controlled Trial
- Posterior compartment symptoms in primiparous women 1 year after non-assisted vaginal deliveries: a Swedish cohort study
Jag har opererat både rectocele och mellangården. Var JÄTTEnervös och rädd före. För komplikationer men även själva op. Op gick bra och jag gjorde Mias rehab efter bäckenbottenop. kurs efteråt, rekommenderar verkligen den varmt! Efter ett halvår kändes allt ganska ”som vanligt” men ge det ett år, det var först då som jag verkligen kände att jag var nöjd med op! Inga symptom i vardagen mer och bättre sex. Dock vågar jag inte springa, hoppas eller lyfta för tungt då jag även har framfall av främre väggen som jag är rädd att ska bli sämre plus levatorskada på ena sidan, så rädd för återfall. Otroligt tråkigt att kvinnor år 2025 inte ska kunna få en op av sina underliv, som skadats efter förlossningar, och kunna veta att man är helt återställd och kan göra allt som man kunde innan man födde barn. Tycker det är helt sjukt faktiskt, att man blir begränsad i resten av sitt liv för att man fött barn. Men bättre har det alltså absolut blivit och jag tycker att styrketräning också gör mycket! Lycka till och kramar till er som har opererat framför er.
Jag är idag 2 veckor efter operation. Hade väldigt ont första tre dagarna och låg verkligen bara i sängen förutom att gå upp på toa. Jag kunde inte sitta alls för det gjorde väldigt ont i baken. Det var inget vidare första veckan. Ganska snabbt från kanske dag 5 började jag kunna gå försiktigt väldigt korta ärenden ute.
Har ökat på lite dag för dag och nu känner jag mig nästan som tillbaka i mitt banliga gångtemåo. Jag rör mig saktare än vanligt och försöker tänka på att andas med magen för att hjälpa bäckenbotten.
Vilar liggande efter promenaden och senaste två dagarna har jag till och med kunnat sitta kortare stunder.
Är dock lite småchockad över hur väldigt annorlunda underlivet ser ut. Känner inte igen mig själv. Kommer jag kunna ha sex igen när det ser så litet ut?
Jag undrar också om man kan börja göra liggande knipövningar eller om det är skadligt när det bara gått 2 veckor? Vill absolut inte äventyra läkningsprocessen men vill samtidigt göra allt jag kan för att hjälpa kroppen att bli så stark som möjligt nu när musklerna är på plats igen.
Har inte direkt smärta längre, alvedon räcker. Jag känner musklerna i bäckenbotten men skulle väldigt gärna gå hos en sjukgymnast för vägledning i vad jag får och inte får göra och en återkoppling på att jag gör rätt när jag kniper. Jag vågar inte känna efter själv med ett finger eftersom jag är rädd att förstöra något när jag är så nyopererad.
Sen undrar jag om någon vet ungefär när man kan börja cykla igen? Det känns som superläskigt i tanken eftersom att bara sitta på en stol har gjort jätteont.
Hoppas på lite tips och tricks från andra som gjort samma operation eller om Mia kanske vet? Finns tips på bra fysioterapeut med fokus på bäckenbotten som man kan göra egenanmälan till?
Hej!
Det är helt normalt att underlivet ser annorlunda ut i början, svullnad och förändringar i vävnaderna kan göra att man inte alls känner igen sig. Utseendet brukar förändras en hel del under de kommande månaderna. Det går i regel att återgå till ett fungerande sexliv när svullnaden gått ner, ärren mognat något och känseln normaliserats.
När det gäller knipövningar brukar man kunna börja försiktigt tidigt, redan de första veckorna om det känns bra, men det ska inte göra ont. Du behöver inte vara rädd för att förstöra något genom att prova små, mjuka knip liggande. Tänk hellre att du “väcker” musklerna än tränar hårt just nu. Den riktiga uthållighets- och styrketräningen får vänta tills vävnaderna är mer stabila, oftast efter återbesöket hos läkare runt sex veckor.
Att cykla får du känna dig fram med. De flesta brukar behöva vänta tills det är bekvämt att sitta en längre stund på hårt underlag, ofta runt 6–8 veckor eller längre beroende på hur läkning och smärta utvecklas. Det finns ingen exakt tidsgräns men det är viktigt att inte provocera fram ny smärta.
Jag håller med dig om att det kan vara värdefullt att få guidning av en fysioterapeut. Här kan du kika på en förteckning över fysioterapeuter inom kvinnohälsa: kompetenskartan.se. Många fysioterapeuter har säkert två månaders väntetid för nybesök, så det är möjligt att det är svårt att hitta någon i närtid.
Om du vill ha mer strukturerad information om återhämtningen efter operation och guidning kring träning steg för steg så finns också min webbkurs.
Önskar dig fortsatt god återhämtning och lugn i processen, det är mycket som kommer förändras under de kommande veckorna!
Hej,
Har du någon erfarenhet av operation i Göteborg? Går det att få lyckat resultat på något ställe i Göteborg? Eller är det Huddinge som är bäst? Tyvärr verkar det krävas remiss till Huddinge och bor inte där.
Hej! Jag är ju Stockholmsbaserad och har absolut mest känningar och erfarenheter från Stockholmsområdet, men jag har uppfattat det som att det är svårare att få kirurgisk hjälp i Göteborg. Kanske ska du ställa den gruppen i Facebooksgruppen för förlossningsskadade, där finns många personer från hela landet.
Tack för svar. Jag har gjort en förfrågan om att få gå med i gruppen för flera veckor sedan men har ännu inte blivit godkänd. Har de slutat ta emot nya medlemmar kanske?
Det tror jag inte, men administratörerna är ju vanliga människor och har kanske inte ständig koll.
Hej!
Gjorde en perinealkroppsrekonstruktion för 9 dagar sedan pga defektläkt förlossningsskada för 26 år sedan. Alla muskler hittades och det blev en lyckad operation. Första 4 dagarna hade jag mycket ont och hade en blodblandad flytning som övergick i en mer beige/brunfärgad flygning med lite basisk lukt. Oroade mig då för infektion men då smärtan och svullnaden minskade för varje dag så lugnade det mig. Senaste två dagarna har jag bara behövt ta Alvedon och i går var första dagen jag kände mer obehag än smärta och kunde vara uppe lite mer. I morse vaknade jag av att jag blödde ganska rikligt med färskt blod och jag tycker även att det inte stramar lika mycket, även om jag fortfarande känner obehag. Nu är jag jätterädd för sårruptur och att operationen är ”ogjord”. Om det är en sårruptur, borde jag inte haft mer ont de senaste dagarna då om det beror på infektion? Vad kan det annars vara? Är det vanligt att smärtan går över såhär fort eller är det ett ”dåligt” tecken?
Med vänlig hälsning, Orolig själ
Hej!
Jag förstår verkligen att du blir orolig när det kommer färskt blod. Nio dagar efter operation kan det ibland blöda lite mer, till exempel om en sårskorpa lossnar eller om en liten kärlgren öppnar sig i samband med att man börjat röra sig mer. Det behöver inte betyda att något har gått sönder, även om det kan kännas så.
Om stygnen hade släppt helt brukar man ofta märka en tydligare förändring, som att något öppnar sig eller att man får mer ont. Samtidigt går det inte alltid att som patient avgöra själv, och därför kan man ibland behöva en kontroll för att vara helt säker.
Att smärtan snabbt gått över till mer obehag än värk är faktiskt ett ganska vanligt läkningsförlopp. Infektion brukar ge ökande smärta, svullnad, illaluktande flytningar och ibland feber, och det du beskriver låter inte så.
Om blödningen fortsätter att vara riklig, om du ser mycket koagler eller om du märker en känsla av att något ”släppt”, tycker jag att du ska kontakta vården för en bedömning. Om blödningen däremot snabbt avtar och du mår som tidigare, kan du ofta avvakta.
Så det här behöver inte vara något allvarligt, men följ kroppens signaler och tveka inte att söka hjälp om blödningen tilltar eller om oron växer.
Önskar dig fortsatt god läkning och att du snart känner dig tryggare i processen.
Hej!
Ville bara säga att blödningen avtog snabbt och läkningen gick jättebra. Jag är verkligen sååå glad att jag gjorde denna operation, det är så många vinster som jag inte kunnat räkna med. Jag behöver inte längre trycka i mellangården, 7 v efter operation hade jag knip 3-4 (hade 1-2 innan), jag känner mig ”hel”, har inte ont i bäckenet längre, är inte längre lika överspänd och har mer ”kontakt” vid samlag. Jag är så imponerad av kroppen och hur den rehabiliterats trots 26 år av vilande böckenbottenmuskler!
Hej! Jag gjorde en mellangårdsplastik för 4 veckor sedan på kvinnokliniken Östra sjukhuset i Göteborg. Operation r/t en större skada efter traumatisk förlossning 1993. Är mycket nöjd med bemötande och personal, samt kirurg, men upplever tyngd känsla och viss svullnad bakåt, och området känns ”förstorat”. Tarmen buktar inte ut, men jag känner inte igen min anatomi vilket gör mig orolig. Hade ont första veckan, men känner mig nu ganska så återställd.
Skall jag boka ett återbesök på gyn för att ses så allt är som det ska?
Mvh Mia
Hej
Det du beskriver låter väldigt vanligt fyra veckor efter en mellangårdsplastik. Svullnad, tyngdkänsla och en upplevelse av att området känns förstorad eller ”annorlunda” hör ofta ihop med pågående läkning, kvarvarande svullnad och ärrvävnad som ännu inte mjuknat. Att tarmen inte buktar ut och att smärtan redan har klingat av är i sammanhanget lugnande tecken. Det är också vanligt att anatomin inte känns igen förrän betydligt senare, nervsystemet behöver tid att uppdatera sin karta över området och vävnaderna förändras successivt under flera månader.
Med det sagt är det alltid rimligt att boka eller efterfråga ett återbesök om du känner dig orolig. Ibland räcker det med att någon tittar och bekräftar att allt ser ut som det ska för att kroppen ska få lite mer ro att läka. Det du inte ska ignorera är tilltagande smärta, ökande svullnad, feber, illaluktande flytningar eller om något faktiskt börjar bukta ut, då ska man söka direkt.
Utifrån det du skriver låter det dock mer som en helt normal läkningsfas än som något som gått fel. Ge det lite mer tid, och tveka inte att be om en kontroll om det hjälper dig att känna dig trygg.
Önskar dig fortsatt god läkning och fortsatt tålamod!
Jag har lusläst din blogg för så vansinnigt i tvivel hur jag ska göra.
Födde för 3,5 år sedan. Fick grad 2 skada som inte syddes korrekt. Djupare skador o misstänkt levatoravulsion.
Nu har jag op tid mitten av mars på C medical Kristina Törn.
Främre o bakre plastik plus perineorafi.
Jag bor i Malmö så något av ett projekt.
Har ibland skavkänsla o tyngdkänsla men inte alltid.
O jag har noll förtroende för Region Skåne som inte hjälpt mig vidare alls o bara sagt allt ser br ut…
Men livrädd för operationen. Mest attjag kommer vara borta från min tjej länge o att inte kunna lyfta henne..
Sen har vi tagit beslut om separation men att jag ska opereras o läka försst.
Jag har Ehler Danlers syndrom så är rädd att jag gör detta förgäves.
O är stressad över att jag nu kan få operation hos en jag litar på men det är förmodligen inte möjligt längre fram.
Vi behöver massa hjälp från min sambos familj efter operationen eftersom han jobbar 3 skift.
O känns ju sådär kul nu när vi kommer separera.
Kan du ge mig något råd alls i detta?
Väntar jag kanske operationteknikerna förbättras?
Tack för ditt fantastiska arbete!!
Hej! Jag förstår att det är många lager i det här och att du känner dig kluven.
Det första jag tänker är att du inte låter som någon som opererar sig lättvindigt. En främre och bakre plastik med perineorafi syftar till att återskapa stöd i slidväggar och perinealkropp. Det kan förbättra tyngdkänsla och skav om de symtomen hänger ihop med en defekt i mellangården och bakre väggen. Det betyder att operationen i så fall inte “fixar allt”, men den kan ändå förbättra en del av stödet.
Att du har Ehlers-Danlos syndrom gör frågan mer komplex. Bindvävskvaliteten påverkar både risken för framfall och hur vävnader svarar på kirurgi. Det betyder inte att det är förgäves, men det betyder att du och kirurgen behöver ha ett väldigt realistiskt samtal om förväntat utfall, risk för recidiv och hur länge effekten kan tänkas hålla.
Rädslan för att vara borta från din dotter och inte få lyfta henne är, ärligt talat, den mest konkreta och kanske tyngsta delen här. De första veckorna efter en sådan operation är man ofta ganska begränsad. Den akuta fasen innebär svullnad och smärta och behov av mycket vila. Det går att vara nära sitt barn liggande eller sittande, men man är inte den som springer, bär och fångar. Frågan är därför inte bara medicinsk utan logistisk och emotionell. Har du ett nätverk som faktiskt kan bära det här under några veckor, även om separationen ligger framför er?
Du frågar om du ska vänta, om teknikerna blir bättre. I ärlighetens namn har de här operationerna funnits rätt länge och förändras inte dramatiskt från år till år. Det som kan förändras är din livssituation. Ibland är det rätt att vänta tills man har mer marginal runt sig. Ibland är det rätt att ta chansen när man äntligen möter en kirurg man har förtroende för.
Jag brukar tänka så här i svåra beslut: om du föreställer dig att operationstiden avbokas, vad känner du då? Lättnad eller sorg? Och om du föreställer dig att du genomför den, vad väger tyngst, hoppet eller rädslan?
Det är också helt rimligt att boka ett nytt samtal läkaren innan du bestämmer dig helt.
Lycka till!
Så kloka ord Mia.
Verkligen som du skriver så många lager i detta.
Bra med infon om att opmetoden liksom funnits i många år o ligger fast.
Det väl jag också känner är att längre fram i tiden kanske det finns en mer jämlik vård när det kommer till gynekologernas operations kompetens.
Det känns som att man behöver hamna under rätta händer för att operationsresultatet ska bli ok? Att de vågar dissektera o syr lagom hårt liksom.
Väldigt kloka ord du avslutar med.
Är det hoppet eller rädslan som överväger?
Min sociala situation just nu med framtida separation är pressad. Men har fullt stöd just nu från sambo o hans familj som kommer ha hand om min tjej i början.
Men nu kommer det komplexa .
Omjag visste jag kunde operera mig hos nuvarande operatör om några år ville jag vänta…
Men så är ju inte fallet.
O om några år kan jag inte förvänta samma stöd hos min sambo o hans familj.
Samtidigt är detta en skakig tid för mig mentalt o en rehab period är ju svår i sig själv.
Ojoj Mia.
Tankarna går i kors.
Ska försöka prata med operatören men önskar nog mest någon tog beslutet åt mig.
Tack för så utförligt svar o jag är så tacksam för ditt arbete o all tid du lägger ner på att svara!
Jag ska köpa ett av dina webbprogram men beror på om op eller ej vilket det blir just nu!
Hejsan
Jag har precis som du EDS och har i 19 år gått med recotocele, skada i bakreväggen, skadad mellangård samt även skada i slidöppning.
Min kirurg vad väldigt insatt i vad det innebär att ha EDS. Man måste för all framtid undvika studsmatta, väldigt tunga lyft etc.
Hon var också medveten om att vi med EDS kan behöva mer stygn en ”normala” personer. Jag har varit nyopererad i 14 dagar, har fortfarande 14 dagar kvar på min sjukskrivning. Jag har inte haft någon speciell smärta. Klarar kortare promenader, sköter vardagssysslor förutom lyft.
Jag är mest besviken på vården som sagt att allt ser ”bra ut” när jag sökt för mina symtom och tillslut så skrev jag en egenvård remiss efter att jag pratat med en fysioterapeut ang detta. Enligt kirurgen kommer jag att ha en betydligt bättre livskvalitet. Jag tycker att du också borde ta den chansen. Lycka till
Jag gjorde en provokation och en bakreframfalls operation för 5v fick tyvärr de flesta komplikationer enl. Gynläkaren och fick ligga kvar på sjukhus pga onormal smärta (gick inte att smärtstilla mig helt, trotts Alvedon, ibumetin och morfin) större blödning och lågt blodtryck (under 95/64
Efter det hade jag jätte ont i två veckor, fick ta Alvedon, Ipren och morfin regelbundet under nästan 2 1/2v. Ligga, vända mig i sängen, resa på mig, sitta på speciell kudde ja allt gjorde ont så jag kunde svimma. Fick blodfyllda blåmärken runt öppningen. Har varit på återkontroller och allt läker med jag är mycket svullen och väldigt öm. Kunde för en vecka sedan börja trappa ner Alvedon och Ipren till 2ggr dag
Till saken hör att sedan 4dagar sedan har jag ökad nästan vattning flyttning som luktar väldigt och har fått en känsla av att vara extra svullen runt slidöppningen mot analen. Skulle du säga att detta är normalt. Har ingen annan sjukdomskänsla. Småbröder fortfarande vid ett styng men har fått förklarat att det kan jag göra ett tag till. Nu kan jag gå och sitta men sitter gärna fortfarande på kunde. Vissa gånger när jag reser mig kan det dra i stungen. Tänker på att min läkare sa att efter 6v ska man kunna gå och börja träna igen dock inte styrketräning samt kunna ha samlag men försiktig, för mig känns detta väldigt avlägset eftersom jag fortfarande är så svullen och öm. Var först för en vecka sedan som jag kunde börja torka mig efter toalettbesök utan att gråta, har mest fått duttat med papper eller användt dusch. Tar fortfarande magmedicin så avföringen är mjuk.
Hej!
Det låter som att du varit med om en tuff postoperativ period. Smärta, svullnad och blåmärken är normalt och förväntat efter en sån här operation. Det är ofta just omfattande svullnad som ger mer kraftig smärta.
Känslan av att det drar i stygnen när du reser dig, och att området känns svullet mellan slidan och anus, är typiskt i det här skedet. Bakre slidväggen och mellangården är ett område där det lätt blir mycket svullnad och där belastningen från att sitta, stå och gå märks tydligt.
Det du beskriver nu med vattnigare flytning och lukt är däremot något jag tycker att du ska låta vården titta på. Efter en operation kan man absolut få ökade flytningar när stygn börjar lösas upp och såret rensar sig, men när flytningen blir tydligt luktande eller ändrar karaktär brukar jag rekommendera att man kontaktarsjukvården. Det behöver inte betyda infektion, men det är ett typiskt skäl till att de vill göra en kontroll.
När läkare pratar om att man “kan börja träna och ha samlag efter sex veckor” är det egentligen en tidigast-möjligt-gräns, inte ett krav eller en förväntan. Många behöver betydligt längre tid, särskilt efter en svår postoperativ period. Att det fortfarande känns långt bort för dig just nu är alltså helt rimligt. Att röra på sig korta stunder och att börja träna mer normalt sittande, kanske fem minuter åt gången, kan vara en väg att gå.
Det låter också klokt att du fortsätter hålla avföringen mjuk.
Önskar dig en lugn fortsatt läkning