Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Diskussionen om puboperinealis och puboanalis

Diskussionen om puboperinealis och puboanalis

Du kanske har sett diskussionen i förlossningsskade-fb-gruppen ang om att olika sjukhus lagar olika muskler vid perineorafier? Det gäller puboperinealis och puboanalis. Vet du om det finns djup muskulatur som borde sitta i mellangården men som vården inte lagar (den första kirurgen uppgav att det finns stor risk för smärtproblematik efteråt..) ?

Läsarfråga

Det här är en bra fråga. Och jag är inte säker på att jag kan ge ett riktigt bra svar. Jag vet, precis som du, åtminstone tre olika sätt att resonera kring kirurgi av puboperinealis och puboanalis. Men det är heller inte så enkelt. Jag vet också åtminstone två olika sätt att se på dessa muskler, rent anatomiskt. Det gäller främst puboanalis, det finns alltså olika åsikter om den tillhör huvudmuskeln puborektalis eller pubococcygeys. Jag tror därför att det finns olika kirurger som skulle beskriva att de opererar lite olika. I praktiken gör de nog också ganska lika. Och så finns det de som per definition aldrig går så djupt in i vävnaderna vid rekonstruktiv kirurgi att de inte någon av dessa muskler.

Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.

*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.

Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.

23 kommentarer till “Diskussionen om puboperinealis och puboanalis”

  1. Blir det någon effekt av att sätta tillbaka puboanalis och puboperinealis om man har omfattande levatoravulsion som omfattar hela pubisbenet och bäckensidan (ATLA)? Det känns ju som att musklerna inte har något stöd där fram/åt sidan även om de skulle sättas tillbaka där bak…

    1. Man vet nog inte alls egentligen. Muskler behöver ju generellt en fästpunkt i vardera ände för att kunna alstra kraft och vara stabil. Eventuellt kan det vara bättre än inget att åtgärda ena änden? Kan inte riktigt argumentera för hur och varför dock.

  2. Hej! Kan en breddökad intersfinkterisk fåra vara ett indirekt tecken på puboanalisskada?
    Om man tänker sig sfinktrarna som två badringar, där den inre är en liten badring och halkar runt i en alldeles för stor yttre badring så mellanrummet mellan dom är stort?
    (Eller kan det tyda på skada på de yttre delarna av den extrema sfinktern? (Tex subkutana delen))?
    Tack för allt arbete du lägger ner på denna FANTASTISKA blogg!!

    1. Oj det här var en jättesvår fråga. Men tror inte alls att man kan känna puboanalis via sfinktrarna på det sättet. Den intersfinktriska fåran är väldigt ytlig. Jag skulle i de flesta fall tro att en lite mer tydlig intersfinktrisk fåra bara är en följd av normal variation och om det finns tecken och symtom på skada skulle jag snarare misstänka den interna sfinktern än något annat.

      1. Stort tack för svar! (Har ingen skada på inre sfinkern vad jag vet , men fick en djup grad 2 vid fl).
        Kanske knäpp följdfråga; kan den mest distala delen av den externa sfinktern tänjas ut och få större diameter vid defekation när det helt saknas perinealkropp? (Att bajset liksom trycks ut och hängmattan svajar/stretchas ut inkl själva analöppningen? (Som om man skulle rita en cirkel på en ballong och blåsa upp den lite till) )

        1. Alltså du ställer oerhört intressanta frågor. Men kanske? Avsaknaden av perinealkropp gör liksom att ändtarmsöppningen redan i vila är sänkt. Jag brukar beskriva det som att ändtarmsöppningen ska vara indragen (som en knapp i en stoppad soffa om du förstår liknelsen). När musklerna och strukturerna i perinealkroppen inte är på plats ”tappar dynan sin knapp” och ändtarmsöppningen halkar ner i samma plan som mellangården liksom. En krystning på det medför en sänkning ytterligare, men jag tror kanske inte specifikt att externa sfinktern tryckts ut mer än att det liksom stretchas av den eventuella formen på avföringen som kommer ut. Men det borde ju rimligen vara under så kort tid, att det faktiskt inte ger någon effekt på musklerna annat än i själva bajs-stunden liksom.

          1. Hej Mia! Tack för svar.
            Var känns gropen vid ev puboperinealis eller puboanalisskada i relation till hymenplan/ extern sfinkter/ puborektalis?
            (Jag tänker mig att det bör vara som en djupare kil om man känner mellan externa sfinktern/puborektalis eller som att man inte känner konkav form av muskelmassa i vaginans bakvägg ovan hymenplan men här gissar jag friskt). ?

            1. Det går ju inte med någon säkerhet diagnostisera den här typen av skador utan ultraljud, men gropen som gör att man misstänker skada ligger typ klockan 7 och 5. Alla vävnader (muskler och stödjevävnad) är liksom en enhet och inte som i andra områden i kroppen muskelbukar är separerade med hinnor liksom. Puboanalis sitter i princip i samma plan som hymen. Om du känner en defekt mer rakt bakåt i bakväggen kan det vara en rectiovaginal fascia-defekt du känner.

              Är inte helt med hur du menar med kil, men kanske att en defekt klockan 7/5 kan beskrivas som kilformad. Men i den tårtbiten har du även känna djupa transversus perinei förutom puboperinealis och puboanalis.
              Det är ju lite av en muskulär gröt så man ska vara väldigt försiktig med att pinpionta och benämna specifika muskler där.

    2. Hej! Varför opererar man fortfarande bulbocavernosus på endel patienter och platser, och på andra bara lämnar den trasig? Du skriver ovan att bulbocavernosus och transversus är de man har evidens för, men varför lämnas den då oopererad? Och att man slutade operera den för 7 år sedan?

      1. Hej! Nej, det där är en missuppfattning. Förr trodde man att bulbo i princip var en rund muskel, att muskeln på höger och vänster sida satt ihop i perinealkroppen mot sin egen motsats. Men, sedan har man lärt sig att bulbo inte har ett eget muskelfäste in i perinealkroppen, utan den sitter fast i transversus perinei. Så om man bara syr transversus på plats så hamnar bulbo på rätt ställe. Då blir det dels mer anatomiskt korrekt, och dels mycket mindre risk för samlagssmärta. Tidigare, innan man lärde sig detta, så var det standard att mellangårdsoperationen gav en ganska stor risk för ny samlagssmärta. Men sedan man lärde sig att inte sy direkt i bulbo, så har risken för nytillkommen samlagssmärta minskat markant.

    3. Kan det skilja sig om man spruckit rakt neråt från slidan, en grad två, eller om det gjorts en episiotomi? Tänker spontant att bulbo måste gå av vid ett klipp, och om bulbospongiosus då sitter fast mot transversus proximalt om klippet, alltså mot medellinjen till gentemot klippet, så lossnar ju den ändå och ligger fritt, lateralt om klippet? Medans om perinealkroppen liksom gått sönder rakt neråt, så sitter bulbo och transversus fortfarande ihop och då räcker det med att laga transversus? Kan man behöva laga bulbospongiosus/cavernosus i efterhand?

      1. Ja, vid ett klipp kan man klippa av muskeln, inte i senan utan i själva muskelbuken. Man kan försöka laga det både vid själva förlossningen och i efterhand, men det kan vara svårare att få ihop än om det är vid en ”naturlig bristning”.

    4. Varför är det svårare att få ihop? Bprde inte snittytan vara enklare att hitta?

      Det finns ju en film från Sös, publicerad 2020, där de syr ihop vänster och höger bulbospongiosus och bildar en perinealkropp. Är den inte längre aktuell?

      1. Bulbo fäster alltså normalt mot transversus så om det fästet är intakt kan bulbo lagas ”på köpet” när man fäster transversus. Nu vet jag inte om du äter/hanterar kött, men det är skillnad på muskelfibrer (=mer likt det röda köttet, som liksom är mer trådigt och fibrigt) och senor (=mer som de vita hårdare och fastare strukturerna mellan olika köttstråk). Det är helt enkelt mycket enklare att hitta senor och hållfastare att dra ner och sy i.

        När musklerna som fäster mot mellangården går sönder rullar de upp sig som rullgardiner upp mot sidorna.

        När det finns en avlossad muskel med sena kan man leta upp den och dra den mot fästet, men med en muskeldel utan sena kan sakna något att liksom få grepp om och dra i.

        Ibland går det ändå att fixa och laga, men ibland kan det vara så att letandet efter den uppdragna muskeln riskerar att orsaka ner skada, och då väljer man att avstå.

        1. Jag förstår inte helt resonemanget att man inte kan operera ihop en muskel som klippts av (bulbospongiosus som du skrev ovan), när man ändå letar fram och syr ihop puboperinealis och avklippta transversus och där är det väl muskel mot muskel man syr? Detaljerede frågor jag vet men uppskattar mycket om du svarar. Är det mer än 50 proc av förlossningsskadeoperationer (långt efter förlossningen) där man inte lagar bulbospongiosus eller har du någon aning?

          1. Det är lite svårt att förklara utan att visa på en bild. Följ länken och titta på bilden här: https://bakingbabies.se/2021/09/26/vad-hander-med-en-trasig-muskel/

            En sena är en fast struktur, som ett hårt vävt material. Muskelfibrer utan sena är som ett tyg utan stadkant, det blir rivsigt att sy i. Ibland försöker man ju absolut både i bäckenbotten och i andra muskler i kroppen, men det är alltså en fysiologisk/mekanisk skillnad.

    5. Hej! Jag har verkligen försökt hitta info kring levatorns alla muskler men förstår inte helt, är pubovaginalis och puboperinalis samma muskel? Och är detta en muskel som kan lagas då den inte är djup?

      Stort tack för otrolig blogg

      1. Hej! Ja, det här är avancerat även för oss som jobbar med det här dagligen.
        Levator ani är samlingsnamnet för:
        • Pubococcygeus
        • Ileococcygeus
        • Puborektalis

        Sedan brukar man i grunden säga att pubococcygeus har stråk som delas upp i pubovaginalis, puboperinealis och puboanalis ut efter hur muskelfibrerna går.

        Pubococcygeus består alltså av:

        * Puboperinealis (ibland kallad pubourethralis): Ligger nära urinröret och dess slutmuskelkomplex.
        * Pubovaginalis (hos kvinnor): Omsluter den bakre vaginalväggen och hjälper till att ge stöd åt vagina.
        * Puboprostaticus (hos män): Motsvarande struktur hos män, som omger nedre delen av prostatan.
        * Puboanalis: Fibrer som korsar mittlinjen och förenas med muskler och stödjevävnad i analkanalen, en del av kontinensmekanismen.

        Alla dessa delar brukar tillsammans kallas för pubovisceralis, ett begrepp som inkluderar pubococcygeus och puborectalis och deras roll i att omge och styra bäckenorganen.

        Man kan laga delar av levatorn som har gått sönder i mellangården/perinealkroppen, men man kan inte laga skador på levator ani som sitter framme vid pubisbenet.

    6. Tusen tack för både utförligt och snabbt svar, klargjorde en hel del. Kan en levatorskada då innefatta både en muskel och flera samtidigt? Och är det någon del som ger mer och mindre besvär? Eller är vilken muskel egentligen helt oviktigt, levatorskada som levatorskada?

      Stort tack igen

      1. Hej! Ja begreppet levatorskada är lite stort och svårt, men i regel menar man den avlossning av någon eller några av musklerna från pubisbenet. Det är oftast pubococcygeus och eller puborektalis som är drabbade, men det kan verkligen vara allt ifrån någon fiber i en muskel, till väldigt mycket, på en eller båda sidorna. Så två personer med ”levatorskador” kan verkligen ha helt olika muskelfunktion och symtom. Generellt kan man säga att pubococcygeusmusklerna sluter till mer i sidled, så utan den känner man sig ofta vidare, men kan ha ett ganska bra knip, men dte kommer ofta lite längre utifrån sidorna än om muskeln är intakt. Puborektalis är den stora muskelmassan i knipet, och dess rörelse kommer mer bakifrån och knuffar tarmen och slidan framåt, i riktning mot pubisbenet. Förlust av någon av dem, eller båda, ökar risken för framfall.

        1. Tusen tack för svaret. Det får mig också att förstå att man pratar om pubococcygeus som helhet i sammanhanget och inte de enskilda musklerna som den består av. En sista fråga på det du la till i slutet om ökad risk för framfall? Är risken för framfall också oavsett skadans omfattning, från enstaka muskelfiber till totalavultion?

          Stort tack

          1. Ja, alltså andra muskler i kroppen är liksom separata och särskilda på väldigt distinkta sätt. Typ om du bildgooglar biceps och triceps så ser man liksom att de har separata senursprung och senfästen och muskelbukar som liksom lätt går att separera från sina grannar. Så är det inte i bäckenbotten. Musklerna går på många sätt ihop, och det är ofta bara buntar av muskelfibrer som får sina specifika namn. På många sätt är det därför ofta adekvat att prata om levator ani i sin helhet.

            Risken för framfall är inte densamma oavsett omfattningen av levatorskadan. Forskning visar att större och mer omfattande skador på levatormuskeln är starkare associerat med ökad risk för framfall än mindre skador, till exempel partiella rupturer eller mikroskador.
            Individer med levatoravulsion (alltså att muskeln släppt från sitt ursprung vid pubisbenet) har fyra gånger ökad risk för framfall jämfört med individer utan skada. Men samtidigt spelar muskelstyrka och vidden i levatorns ”slits” större roll. En stor skada är ofta synonym med större muskelfunktionsnedsättning och större vidd i slitsen. Enstaka muskelfiberskador behöver inte påverka dessa parametrar i samma utsträckning, och därmed heller inte risken för framfall på samma sätt.
            Du kan läsa mer bland annat här: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6592735/#S9

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *