Operation av musklerna i mellangården, perinealkroppsrekonstruktion, perineorafi. Kärt barn har många namn! Idag ska jag svara på några frågor om detta!
Jag fick en liten bristning när jag födde mitt första barn. Barnmorskan kallade det skrapsår men jag kände ganska direkt att allt inte stod rätt till. Jag hade av framfallskänsla och mellangården kändes ostabil/kort. Jag sökte vård både för mellangården och framfallskänslan och jag träffat åtta olika gynekologer som alla sagt att allt ser normalt ut. Men efter min andra förlossning har jag nu tillsut fått träffa en gynekolog som kunnat bedöma mina muskler. Jag har trasiga muskler i mellangården och en rectocele. Nu ska jag operera mellangården. Jag känner mig helt knäckt över att ingen trott på mig och att det tagit så här lång tid att få diagnos.
Jag undrar några saker:
Hur lyckade brukar operationer av mellangården bli?
Vad kan man vänta sig för resultat? – Läsarfråga
Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa. – Läsarfråga
Vad är en operation av mellangården?
Om det finns felläkta eller missade muskelskador i bäckenbotten kan man ibland laga dem i efterhand. En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.
Besvären med en missad eller felläkt bristning i mellangården kan vara en känsla av vidhet och instabilitet, svårigheter att knipa (och att blir starkare med träning) och ofta också svårigheter att tömma tarmen. Det senare har att göra med att det ofta uppstår en buktning av bakre slidväggen, eftersom det är ett för kort avstånd mellan slidan och tarmen.
När man lagar mellangården återställer man muskelfästena och får ett ”nav” i bäckenbotten”, vilket brukar ge ett starkare knip och minska symtomen.
Rectoceleoperation
Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. Man åtgärdar ofta detta i samband med att man syr musklerna. Jag skrev om detta ganska nyligen här:
Bakre kolporafi eller perineorafi?
Man pratar ibland om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och kan hålla längre än exempelvis främre framfallsoperationer.
Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.
Hur lyckade brukar operationerna bli?
Man brukar säga att 70 % är nöjda ett år efter operationen efter en missad eller felläkt förlossningsskada. Det är viktigt att operationen utförs av en duktig gynekolog som kan återställa anatomin. En vanlig ”varning” som kommer inför en sådan här operation är att det kan uppstå smärta vid sex. Det är för att man orsakar nya ärr i slidöppningen i riktning bakåt. Tills ärren ”mognat” och mjukat upp sig kan det alltså vara obekvämt med penetration. Det här brukar, enligt min erfarenhet, vara något som oftast går över av sig själv. Ibland kan man behöva massera ärren och använda mer glidmedel vid sex.
Första tiden efter operationen
De allra flesta har väldigt ont första veckan, och något mindre ont andra veckan. Vävnaderna blir svullna av upprätt sittande, stående och gående och svullnad triggar smärta. Därför är det oftast rekommenderat att i huvudsak ligga ner den första veckan. Såklart med rörelsepauser i liggande, och korta stunder uppe.
Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker för många. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostnsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig.
Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. När det gått 4 veckor brukar de flesta kunna jobba igen. Efter fem veckor kan de flesta sitta på en cykelsadel kortare stunder. Efter 12 veckor har vävnaderna återfått ca 80 % av sin hållfasthet. Till dess bör man vänta med tyngre träning.
Resultat på sikt
De flesta tycker att den första tiden är besvärlig, och även efter att den akuta smärtan försvunnit kan det finnas kvar ”känningar” i operationsområdet. Sedan brukar symtomen minska och de flesta är nöjda med sin operation, även om inte alla får 100 procentig-symtomlättnad.
Hur blir det sen?
När du fått din mellangård lagad har man försökt återställa anatomin så gott det går. Dina muskler har då en bättre förutsättning att svara bra på bäckenbottenträning och du har ett bättre stöd i bäckenbotten. Du får bättre förutsättningar att åldras väl med din bäckenbotten.
Finns det något jag bör tänka på?
- Om du har haft långvarig smärta i bäckenbotten kan man först behöva behandla smärtan, innan man opererar. Det akuta smärtpåslaget kort efter en operation kan annars förvärra ditt smärtläge, även om allting blir anatomiskt bättre.
- Ett förlossningstrauma kan ”vakna till liv” vid en ny operation och det är klokt att ha bearbetat detta innan du opererar.
- Om du har en levatorskada också, som inte går att laga, kan det vara bra att ha en fysioterapeutkontakt för att lägga upp din rehab lite extra noga.
- Det är inte så att en operation magiskt förbättrar alla dina symtom som kommer från tarmen. Du behöver få hjälp med förstoppning eller andra magbesvär innan en operation.
Försiktig resten av livet?
Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.
Vidare funderingar?
Rehab efter bäckenbottenoperation är en kurs som inkluderar information inför operationen och rehabprogram tre månader efter operationen. Du hittar kursen här. Det är teori om hur du bäst tar hand om kroppen och filmade övningar uppdelade i 6 nivåer.
Referenser
- Association Between Sonographic Deviations in the Perineum and Symptoms of a Deficient Perineum in Primiparous Women One Year After Birth: A Prospective Cohort Study
- One-year follow-up after standardized perineal reconstruction in women with deficient perineum after vaginal delivery
- Pelvic floor symptoms according to the severity of second-degree perineal tears within 12 months post-partum: A longitudinal prospective cohort study
- Perineorrhaphy Compared With Pelvic Floor Muscle Therapy in Women With Late Consequences of a Poorly Healed Second-Degree Perineal Tear: A Randomized Controlled Trial
- Posterior compartment symptoms in primiparous women 1 year after non-assisted vaginal deliveries: a Swedish cohort study
Jag har opererat både rectocele och mellangården. Var JÄTTEnervös och rädd före. För komplikationer men även själva op. Op gick bra och jag gjorde Mias rehab efter bäckenbottenop. kurs efteråt, rekommenderar verkligen den varmt! Efter ett halvår kändes allt ganska ”som vanligt” men ge det ett år, det var först då som jag verkligen kände att jag var nöjd med op! Inga symptom i vardagen mer och bättre sex. Dock vågar jag inte springa, hoppas eller lyfta för tungt då jag även har framfall av främre väggen som jag är rädd att ska bli sämre plus levatorskada på ena sidan, så rädd för återfall. Otroligt tråkigt att kvinnor år 2025 inte ska kunna få en op av sina underliv, som skadats efter förlossningar, och kunna veta att man är helt återställd och kan göra allt som man kunde innan man födde barn. Tycker det är helt sjukt faktiskt, att man blir begränsad i resten av sitt liv för att man fött barn. Men bättre har det alltså absolut blivit och jag tycker att styrketräning också gör mycket! Lycka till och kramar till er som har opererat framför er.
Jag är idag 2 veckor efter operation. Hade väldigt ont första tre dagarna och låg verkligen bara i sängen förutom att gå upp på toa. Jag kunde inte sitta alls för det gjorde väldigt ont i baken. Det var inget vidare första veckan. Ganska snabbt från kanske dag 5 började jag kunna gå försiktigt väldigt korta ärenden ute.
Har ökat på lite dag för dag och nu känner jag mig nästan som tillbaka i mitt banliga gångtemåo. Jag rör mig saktare än vanligt och försöker tänka på att andas med magen för att hjälpa bäckenbotten.
Vilar liggande efter promenaden och senaste två dagarna har jag till och med kunnat sitta kortare stunder.
Är dock lite småchockad över hur väldigt annorlunda underlivet ser ut. Känner inte igen mig själv. Kommer jag kunna ha sex igen när det ser så litet ut?
Jag undrar också om man kan börja göra liggande knipövningar eller om det är skadligt när det bara gått 2 veckor? Vill absolut inte äventyra läkningsprocessen men vill samtidigt göra allt jag kan för att hjälpa kroppen att bli så stark som möjligt nu när musklerna är på plats igen.
Har inte direkt smärta längre, alvedon räcker. Jag känner musklerna i bäckenbotten men skulle väldigt gärna gå hos en sjukgymnast för vägledning i vad jag får och inte får göra och en återkoppling på att jag gör rätt när jag kniper. Jag vågar inte känna efter själv med ett finger eftersom jag är rädd att förstöra något när jag är så nyopererad.
Sen undrar jag om någon vet ungefär när man kan börja cykla igen? Det känns som superläskigt i tanken eftersom att bara sitta på en stol har gjort jätteont.
Hoppas på lite tips och tricks från andra som gjort samma operation eller om Mia kanske vet? Finns tips på bra fysioterapeut med fokus på bäckenbotten som man kan göra egenanmälan till?
Hej!
Det är helt normalt att underlivet ser annorlunda ut i början, svullnad och förändringar i vävnaderna kan göra att man inte alls känner igen sig. Utseendet brukar förändras en hel del under de kommande månaderna. Det går i regel att återgå till ett fungerande sexliv när svullnaden gått ner, ärren mognat något och känseln normaliserats.
När det gäller knipövningar brukar man kunna börja försiktigt tidigt, redan de första veckorna om det känns bra, men det ska inte göra ont. Du behöver inte vara rädd för att förstöra något genom att prova små, mjuka knip liggande. Tänk hellre att du “väcker” musklerna än tränar hårt just nu. Den riktiga uthållighets- och styrketräningen får vänta tills vävnaderna är mer stabila, oftast efter återbesöket hos läkare runt sex veckor.
Att cykla får du känna dig fram med. De flesta brukar behöva vänta tills det är bekvämt att sitta en längre stund på hårt underlag, ofta runt 6–8 veckor eller längre beroende på hur läkning och smärta utvecklas. Det finns ingen exakt tidsgräns men det är viktigt att inte provocera fram ny smärta.
Jag håller med dig om att det kan vara värdefullt att få guidning av en fysioterapeut. Här kan du kika på en förteckning över fysioterapeuter inom kvinnohälsa: kompetenskartan.se. Många fysioterapeuter har säkert två månaders väntetid för nybesök, så det är möjligt att det är svårt att hitta någon i närtid.
Om du vill ha mer strukturerad information om återhämtningen efter operation och guidning kring träning steg för steg så finns också min webbkurs.
Önskar dig fortsatt god återhämtning och lugn i processen, det är mycket som kommer förändras under de kommande veckorna!
Hej,
Har du någon erfarenhet av operation i Göteborg? Går det att få lyckat resultat på något ställe i Göteborg? Eller är det Huddinge som är bäst? Tyvärr verkar det krävas remiss till Huddinge och bor inte där.
Hej! Jag är ju Stockholmsbaserad och har absolut mest känningar och erfarenheter från Stockholmsområdet, men jag har uppfattat det som att det är svårare att få kirurgisk hjälp i Göteborg. Kanske ska du ställa den gruppen i Facebooksgruppen för förlossningsskadade, där finns många personer från hela landet.
Tack för svar. Jag har gjort en förfrågan om att få gå med i gruppen för flera veckor sedan men har ännu inte blivit godkänd. Har de slutat ta emot nya medlemmar kanske?
Det tror jag inte, men administratörerna är ju vanliga människor och har kanske inte ständig koll.
Hej!
Gjorde en perinealkroppsrekonstruktion för 9 dagar sedan pga defektläkt förlossningsskada för 26 år sedan. Alla muskler hittades och det blev en lyckad operation. Första 4 dagarna hade jag mycket ont och hade en blodblandad flytning som övergick i en mer beige/brunfärgad flygning med lite basisk lukt. Oroade mig då för infektion men då smärtan och svullnaden minskade för varje dag så lugnade det mig. Senaste två dagarna har jag bara behövt ta Alvedon och i går var första dagen jag kände mer obehag än smärta och kunde vara uppe lite mer. I morse vaknade jag av att jag blödde ganska rikligt med färskt blod och jag tycker även att det inte stramar lika mycket, även om jag fortfarande känner obehag. Nu är jag jätterädd för sårruptur och att operationen är ”ogjord”. Om det är en sårruptur, borde jag inte haft mer ont de senaste dagarna då om det beror på infektion? Vad kan det annars vara? Är det vanligt att smärtan går över såhär fort eller är det ett ”dåligt” tecken?
Med vänlig hälsning, Orolig själ
Hej!
Jag förstår verkligen att du blir orolig när det kommer färskt blod. Nio dagar efter operation kan det ibland blöda lite mer, till exempel om en sårskorpa lossnar eller om en liten kärlgren öppnar sig i samband med att man börjat röra sig mer. Det behöver inte betyda att något har gått sönder, även om det kan kännas så.
Om stygnen hade släppt helt brukar man ofta märka en tydligare förändring, som att något öppnar sig eller att man får mer ont. Samtidigt går det inte alltid att som patient avgöra själv, och därför kan man ibland behöva en kontroll för att vara helt säker.
Att smärtan snabbt gått över till mer obehag än värk är faktiskt ett ganska vanligt läkningsförlopp. Infektion brukar ge ökande smärta, svullnad, illaluktande flytningar och ibland feber, och det du beskriver låter inte så.
Om blödningen fortsätter att vara riklig, om du ser mycket koagler eller om du märker en känsla av att något ”släppt”, tycker jag att du ska kontakta vården för en bedömning. Om blödningen däremot snabbt avtar och du mår som tidigare, kan du ofta avvakta.
Så det här behöver inte vara något allvarligt, men följ kroppens signaler och tveka inte att söka hjälp om blödningen tilltar eller om oron växer.
Önskar dig fortsatt god läkning och att du snart känner dig tryggare i processen.