Under denna kategori hittar DU tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efteråt. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.
Fysioterapi inom förlossningsvård handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.
Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.
”Jag födde vår son för 7 veckor sedan och då han blev tagen med sugklocka så fick jag en sfinkterruptur. Tyckte jag fick dålig information från vården så när jag googlade på sfinkterruptur så hamnade som hos er. Jag ska träffa en fysioterapeut på tisdag och tänkte be dig om hjälp med frågor att ställa/hjälp att kräva vid detta besök”
Läsarfråga
Vad gör man på återbesöket efter en sfinkterruptur?
För det första: Grattis till sonen!
Jag beklagar från djupet av mitt hjärta att du drabbats av en sfinkterruptur. Det är en otroligt konstig krock i kroppen att drabbas av en akut skada och samtidigt vara nybliven och kanske nyförälskad spädbarnsförälder. Jag vet hur otroligt vilsen och ledsen man kan vara efter att ha drabbats. Samtidigt glad. Och chockad. Allt på en och samma gång.
Patientinformation
Klicka på länken till Bäckenbottenutbildning.se för att komma till en riktigt bra informationsfolder om förlossningsskador. Den här informationen är den du borde ha fått på sjukhuset. Om du inte fick den eller ens i närheten av motsvarande information kan du, om du orkar, skriva till chefen på den förlossningskliniken och be dem förbättra sina rutiner. Bra information är grunden för allt.
Vårdens riktlinjer
Vad gäller uppföljning från vården kan du kräva och förvänta dig att de du möter tar ditt behov av uppföljning på allvar. När det gäller efterkontrollen finns rekommendationer på vad besöken kan ta upp här:
På en del sjukhus är det fysioterapeuten som du kommer träffa först för uppföljning av din skada. På andra sjukhus kommer du träffa uroterapeut eller någon annan profession. Oavsett vem du träffar ska du kräva att det finns ett team-tänk kring dina besvär. All uppföljning och behandling ska utgå från din berättelse om hur du själv uppfattar din hälsa. Det är därför viktigt att du själv försöker sätta ord på hur då mår och hur din kropp fungerar.
Berätta om du:
har besvär med att hålla kiss när du skrattar, hostar och nyser
läcker fisar eller avföring
får fläckar av avföring i trosorna
har jobbig tyngdkänsla
har för kort tid mellan bajsnödighetssignal och faktiskt behov av att bajsa
är mycket orolig och nedstämd i relation till vad som hänt
Det kan vara svårt att berätta om besvär, helt enkelt för att du ännu inte utsatt dig för situationer där besvären framkommer. En del symtom kanske du först kommer uppleva då du börjar träna tyngre eller återgår till arbete. Om du är orolig för att symtom kan komma senare, be i så fall om en möjlighet till kontakt vid senare behov.
Fråga om:
Alla dessa frågor är inte fysioterapeutens område, men du kan ha denna lista att gå efter.
Hur ser stygnen ut? Behöver det tas bort trådar? Ser det ut att läka på bra?
Blöder det längre än avslaget verkar vara? Det kan vara granulom som uppstått efter operationen och de kan behöva behandlas.
Be om en muskelfunktionsbedömning för bäckenbotten.
Finns det risk för att behöva göra en om-operation, och när görs i så fall den bedömningen?
Har du behov av att prata med en kurator angående förlossningen? Se i så fall till att få en sådan tid inbokad via gyn!
Behöver du få ett löfte om uppföljande besök hos fysioterapeut? Läkare? Se till att gå därifrån med en sådan tid inbokad!
Behöver du få prata om förlossningssätt vid en eventuellt kommande graviditet med någon?
Det är alltså egentligen bara ett fåtal av dessa frågor som fysioterapeuten kan svara på, men hen har definitivt erfarenhet att se när en kollega med annan yrkeskompetens behöver bemöta de andra frågorna.
Undersökning
Fysioterapeuter undersöker bäckenbotten med fingrarna. Du kommer få ligga på en brits, avklädd på nederkroppen och fysioterapeuter kommer känna hur dina muskler funkar. Det är bra om du blir undersökt både vaginalt och analt. Det är också viktigt att undersöka även med ett finger i vagina och ett i rumpan, så att man kan bedöma avståndet mellan slidan och tarmen. Det brukar inte göra ont, men är såklart kanske inte heller helt trevligt. Berätta för fysioterapeuten om det inte känns okej, undersökningen ska anpassas efter dig.
Bäckenbottenträning
Sedan kommer fysioterapeuten ge dig ett bäckenbottenträningsprogram utifrån sin bedömning av din knipförmåga och helst också råd vidare. Fråga vidare om detta – Hur länge ska du göra detta? När ska du stregra övningarna? När vet du att du vågar börja träna annat (gym, löpning etc)? Kan du får en uppföljning?
Träffa fysioterapeut efter sfinkerruptur
Här är några tips, råd och tankar om vad som kommer hända på uppföljningen hos fysioterapeut. Stort lycka till med rehab och återhämtning!
Tips! Webbkursen som heter Träning efter vaginal förlossning är anpassad också för dig som har fått en större förlossningsbristning. Om du vill ha vägledning till att börja med varsam träning kan jag verkligen rekommendera den!
Jag fick ett mejl av en BVC-sköterska som gärna ville kunna prata mer med de kvinnor hon möter om vad som egentligen händer i kroppen och hur graviditet och barnafödande påverkar dem rent fysiskt. Hon önskade en kort sammanställning av vad som är viktigt att veta. Det är ju egentligen ett omöjligt uppdrag. I alla fall om svaret kommer från mig. (Det här inlägget innehåller tips om mina två böcker, dvs reklam.)
En graviditet påverkar hållningsmuskler och bäckenbotten
Bara att ha varit gravid påverkar kroppen mycket. Det börjar med en hormonell uppmjukning av leder och stödjevävnader och späds på av viktuppgång och magens tillväxt. Bäckenbotten sänks och tröttas ofta ut. Hållningen förändras i takt med magen – kvinnan får ofta en ökad svank, en rundad bröstrygg och skjuter bak ryggen för att hålla balansen med den växande magen. Hållningsförändringarna kan ge ländryggssmärta, nack/skuldersmärta eller spänningshuvudvärk. Dessa förändringar ger sig inte alltid helt automatiskt efteråt, och du kan behöva jobba upp din muskelstyrka efteråt så att du hittar ”ditt nya normala”.
Bäckensmärta är vanligt, ofarligt men går inte alltid automatiskt bort efteråt
Bäckensmärta, det som tidigare kallades foglossning, är vanligt. Det drabbar runt 50 % av alla gravida i olika grad. Det är inte farligt, och inga fogar kan ”lossna”, även om det känns så. Fysioterapeuter kan hjälpa dig som har besvär med smärta med både råd, stöd, träning och behandling. En del har god hjälp av kiropraktorsbehandling eller massage. Blir det riktigt jobbigt kan du behöva kryckor eller andra hjälpmedel. Bäckensmärta som inte går över automatiskt ska du söka hjälp för. Det betyder inte att det är något fel på dig, men att du kan behöva hjälp att få smärtorna att gå över.
En förlossning påverkar bäckenbotten och kanske hela kroppen
Även en normal och omkomplicerad förlossning sträcker ut bäckenbotten över 200 %. Det är en trött och svag muskel som kommer ut på andra sidan! Ge den tid att läka och återhämta sig. Hela kroppen kan kännas som att den varit inne i en orkan och kastats ut på andra sidan atlanten. Känner du så – ta din tid att vila. Du behöver inte vara trevlig, välklädd eller ha kaffebjudning med släkten innan du själv känner att du orkar.
Förlossningsskador kan vara pissjobbiga
Om du spruckit och blivit sydd mycket har din bäckenbotten varit med om ett trauma. Du kan jämföra det med en idrottsskada, en muskel gick av och nu är en lagad. Det gör ont och musklerna kan vara i behov av en längre återhämtning. Jag kan också rekommendera att använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på ”kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar. Orkar din bäckenbotten inte med att stå eller gå länge kan du planera in vila mellan aktiviteter som promenader och matlagning.
Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation
Det här vet de flesta, men när du väl kommit hem från BB rullar ofta vardagen på som om inget har hänt. Efter en stor operation behöver du kanske prioritera näring och vila till en början. När kroppen känner sig sugen kan du börja med promenader och annan försiktigt stegrad träning.
Det är normalt att ha lite ont och läcka lite urin, ett tag.
De första månaderna håller kroppen på för fullt med återhämtning och läkning, samt ommöblering av alla organ tillbaks till ursprungspositionen. Därför kan du behöva förlåta kroppen för lite av varje vad gäller krämpor och urinläckage de första två månaderna. Du ska känna att besvären klingar successivt av, och att du blir bättre för varje vecka. Stannar din återhämtning av kan du behöva hjälp med rehab eller en extra koll av din bäckenbotten.
Sömn är kanske viktigare än träning
Här kanske jag borde vara klämkäck och rekommendera frisk luft och promenader före allt annat. Men grejen är att om du sover mindre än sex-sju timmar sammanlagt per dygn under en längre tid kommer hela du och din kropp att börja fungera sämre. Återhämtningen försämras, ditt arbetsminne försämras. Om det står mellan att sova eller träna, och du vet att du har sömnbrist: sov. Träna kan du göra senare.
Amning påverkar inte alltid vikten
Alla går inte ner i vikt av att amma. För en del rinner kilona bara av, men för andra tar det längre tid. Det är rekommenderat att någon gång komma ner till din normalvikt, men det är heller inte panikbråttom. Hetsen i vårt samhälle är inte skonsam mot nyblivna mammor. Du kanske inte kommer undan, men försök att inte bli meddragen i vikthetsen. Forskning visar att när barnet fyllt ett kan det finnas någon poäng med att börja prata vikt med mammor. Tidigare än så är inte nödvändigt.
Besvär som kvarstår kan du behöva hjälp med
Kvinnor överlag är mer sjukskrivna än män och jag kan inte frångå att jag tror att en del av skillnaderna består i våra olika förutsättningar utifrån att skaffa barn. Om du kommer tillbaks till arbetet efter en föräldraledighet på minushälsa, oavsett om det gäller kropp eller själ, är risken större för sjukskrivning längre fram. Ska du tillbaks till sittande arbete kan du behöva rehab för ländryggssmärta eller spänningar i nacke/axlar redan innan du är där. Har du svårt att hålla fisar under föräldraledigheten kanske inte det känns sådär supermycket bättre av att jobba i kontorslandskap. Ta dig själv på allvar och sök hjälp i tid.
Återhämtningen kan ta lång tid
De flesta brukar känna att de landat i kroppen och själen igen när barnet är runt året. Det finns många saker, bland annat slidväggar och magmuskler. som kan ta oerhört lång tid att återhämta sig klart. Även om jag vill trycka på att de som behöver ska söka hjälp, så finns det också många som skulle må bra av att stressa upp sig mindre kring postgraviditetsbesvär. En graviditet tar nio månader, det tar minst samma tid för att kroppen ska återställas.
Är det något viktigt jag missat? Fyll på i kommentarsfältet!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Idag kommer ett svar på en läsarfråga om smärta efter förlossningsskada
”För 9 mån sedan födde jag mitt första barn (vaginalt) och fick en grad 2 bristning. I början hade jag extremt ont, som kramp i ett stort område runt slidöppningen, varje dag. Klarade inte av att stå upp pga smärtan. Idag är det bättre, men fortfarande ont ett par ggr i veckan, men främst på den sidan som bristningen var. Är det då överspänning eller är det lagningen som är fel? Så svårt att veta skillnaden på framfall och överspänd bäckenbotten… men för mig försvinner ju smärtan när jag ex lägger mig ner.”
Läsarfråga
Var för gör det ont?
Först av allt vill jag såklart beklaga. Jag är ledsen att du haft det så tufft och jobbigt. När jag nu försöker förklara möjliga orsaker till din smärta är det inte alls för att förminska din upplevelse. Läs nu detta med snäll röst: Skador GÖR ont. Att få en grad 2-bristning kan innebära allt ifrån en liten reva på någon muskel till en djup och omfattande bristning som involverar flera muskler och lager. Det är därför inte rimligt att jämföra sin egen grad 2-bristning med någon annans.
Det som gör ont vid en muskelskada är ofta svullnaden som uppstår i vävnaden. Att du haft mer ont kan tyda på att du också haft mer svullnad och kanske också hematom som tryckt på vävnaderna. Hematom är som tredimensionella blåmärken med blodkoagel som ligger i vävnaden och trycker och stör, och som kroppen bryter ner och tar bort över månaders tid.
Smärta efter förlossningsbristningar blir ofta värre vid ”relativ överansträngning”.
Det som beskrivs och upplevs som kramp är ofta just kramp. Alltså – bäckenbotten består av muskler som kan bete sig precis som andra muskler, det vill säga reagera på smärta med extra muskelspänning. Det är alltså möjligt att du först hade en traumatisk smärta pga svullnad och att den smärtan med tiden har ersatts av smärta vid muskelkramp och överspänning.
En del kan handla om sensitisering. Då är det att smärtans orsak läker ut och försvinner, men att nervsystemet fortsätter att signalera smärta trots det.
Ett annat delsvar är att det är ärrvävnaden som gör ont. Det behöver inte betyda att något är fel med lagningen utan att det finns en mekanisk stramhet som kan försvinna med tiden. Ibland kan man hjälpa till med ärrmassage och töjningar.
Skilja på
framfall och överspänd bäckenbotten
Här slår frågeställaren huvudet på spiken. För det ÄR faktiskt vanligt att individer blandar samman symtom från framfall och överspänning i bäckenbotten. Det är ofta en spiral av att
ha en känsla av att något svajar eller sackar i underlivet.
reagera med spänning i bäckenbotten, för att stänga till och lyfta upp.
fortfarande ha något som svajar och sackar.
den upplevda lösningen blir att knipmer och mer. Inte bara under specifika träningstillfällen, utan hela dagen – ständigt.
Muskler som bara spänns och aldrig slappnar av kommer utveckla smärt- och spänningstillstånd. Det kommer ofta som ett brev på posten.
Jättesvårt att veta skillnad ibland
Att som individ
skilja på mjölksyra-svid i musklerna och svid och skav i slemhinnorna är jättesvårt.
Att skilja på ”globuskänsla”
och en känsla av slidan är väldigt trång och liten pga överspänning är heller
inte alltid självklart. Att alla
symtomen också kan komma samtidigt är ju ännu mer förvirrande. Muskelspänningarna
kan bli så överväldigande att blodcirkulationen försämras, så att slemhinnorna
blir skaviga bara på grund av det. Ett framfall av slidväggar kan finnas
samtidigt som en överspänning som krampaktigt försöker lyfta upp det. Att bara
knipa mer och mer är inte en konstruktiv lösning, även om det känns precis som
det. Ganska ofta får jag börja framfallsbehandling med att hjälpa patienten att
MINSKA sitt spänningsläge. Kanske trots att allt personen tidigare fått höra i
kontakt med vården är ”knipträna mer”. Märk väl också att det är stora
skillnader mellan att knipträna och att gå omkring med en spänd bäckenbotten
ständigt.
Konkreta råd
Börja med att slappna av mer i bäckenbotten. Du kan också massera och mjuka upp ärrvävnaden. Sök hjälp av en fysioterapeut, om möjligt, för att få råd kring träning och belastning. Om besvären inte går över, sök hjälp av en läkare att se om lagningen är optimal.
Smärta efter förlossningsskada
Berätta gärna om dina egna erfarenheter och om du har något ytterligare tips!
Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Det finns också webbkurs för dig som vill träna trots svag bäckenbotten. Läs mer här: Webbkurser
Ett vanligt ämne jag tar upp med mina patienter är detta om sensititering och långvarig smärta efter graviditet. Det här är ett väldigt intressant ämne, och har du haft smärtbesvär länge är det ofta väldigt viktigt att förstå en del grundläggande saker om just smärta.
Sensiti…va?
Sensitisering är en smärtförstärkande mekanism som kan komma
efter att du haft ont länge (alltså minst tre månader). Det är en störning i smärtregleringen
i nervsystemet och hjärnan och innebär att det uppstår en ”överretbarhet” för
smärtstimuli i nerver. Det kan handla om att kroppen uppfattar stimuli som
enbart skulle göra lite ont, som väldigt smärtsamma. Eller att nerverna liksom ”spöksignalerar”
smärta, fast anledningen till smärtan redan har försvunnit. Men hos vissa
individer verkar det finnas genetiska och emotionella/kognitiva faktorer som
gör att vissa smärtor helt enkelt hänger kvar och till och med ökar i
intensitet, trots att det inte längre finns en aktiv skada/inflammation/överansträngning
osv.
Bakom kulisserna finns alltså ”neurokemi” som är alltför
avancerad för att ta kortfattat här. Men det kan ge upphov till en ömhet som
inte är normalt, en smärta som inte är rimlig i intensitet eller en smärta som
kvarstår efter en ringa retning
Jag ska försöka förklara
Det flesta förknippar begreppet smärta med det som kallas ”nociceptiv smärta”. Det är den akuta smärtan du får om du skadar dig – nerver i fingret du precis råkade skära dig i skickar signaler in i ryggmärgen och till hjärnan om att det är fara å färde. Resultatet är smärta, och du vet precis var smärtan är lokaliserad. Nociceptiv smärta kan man ofta lindra effektivt med läkemedel, om det är så pass att det behövs.
En annan slags smärta
En annan slags smärta är neuropatisk smärta. Den uppstår när
det finns skada, kompression eller annan orsak till dysfunktion vid en specifik
nerv i kroppen. Den här smärtan känns i nervens utbredningsområde. Tandvärk med
utstrålning över ett större område i käken kan ge en slags neuropatisk smärta
som många har någon slags relation till. Även karpaltunnelsyndrom ger
nervpåverkan, med domningar och smärta ut i handen snarare än den specifika
punkten i handleden där inklämningen av nerven faktiskt är. Neuropatisk smärta
är ofta brännande, domnande, skärande eller känns liksom elektrisk. För dessa
smärtor funkar sällan vanliga smärtlindrande, även om antiinflammatoriska tabletter
ibland såklart kan minska smärtan om orsaken till nervinklämningen är en
inflammation.
Sensitisering sker i hjärnan
Sensitisering sker istället ”centralt”, det vill säga oftast
i hjärnan och är alltså när nervsystemet börjar förstärka smärtsignaler,
litegrann som när man höjer ljudet på en stereo. En liten smärtsignal blir stor.
En känsla av full blåsa känns som om blåsan ska explodera. Fibromyalgi är en tillstånd
där central smärtsensitisering spelar huvudrollen, så även tror man att det är
med smärta kring blåsan, IBS och viss vulvodyni. Även endometrios har inslag av
sensitisering.
Hur vet jag om jag lider av detta?
Det kan vara värt att ta upp frågan med en läkare på
vårdcentral. Denne kan vid behov undersöka dig mer. Det som är viktigt att veta
kring smärtsensitisering är att smärtan alltså känns mycket värre än vad den
är. Alltså att du inte behöver agera som att smärtan är en aktiv varning som
gör att du måste bete dig på ett visst sätt. Du ska naturligtvis inte bara köra
över smärtan och strunta i den, för det kan ge obehagliga bakslag. Att vet att
smärtan finns utan sjukdomsprocess kan ofta göra att du kan börja ta dig an dig
smärta mer konstruktivt. Du slipper vara rädd och ”trippa på tå” kring dina
symtom.
Sensitisering i bäckenregionen
Studier har visat att nerv- och muskelsmärta i bäckenregionen som blir långvarig ofta har inslag av sensitisering. Det finns stöd för att personer med överaktiv blåsa kan ha ett påslag av överretlighet i nerverna kring blåsan. Vid vulvasmärta är det också vanligt att smärtan delvis kan förklaras av perifer eller central sensitisering. Många som har besvär med smärta i bäckenregionen har också en utbredd och ökad smärtkänslighet i både hud och muskler runt omkring. Även endometrios är en diagnos med sensitiseringsinslag.
Vad gör man åt det?
Ofta behöver du hjälp av flera olika professioner för att få hjälp för dina smärtbesvär. Du behöver gärna en läkare, en fysioterapeut och en psykolog. Helst att dessa också jobbar i team. Långt ifrån alla som lider av sensitisiering kan få tag i teambaserad vård. Det är viktigt att veta att dina tankar, känslor och eventuell stress kan påverka din smärta positivt eller negativt, men att det för den sakens skull inte betyder att ”smärtan sitter i huvudet” och att du är knäpp. För liksom det finns smärtsensitisering så finns det motsvarande system för smärthämning i kroppen. Om du får hjälp att sortera bland och avdramatisera dina symtom och hjälp att hantera smärtan kan ditt välbefinnande öka, och med tiden även smärtan. Det kan finnas läkemedel som är lämpliga att ta, även om det inte alltid är lätt att hitta effektiva läkemedel mot långvarig smärta.
Tankekraft?
Allt kroppen är med om skapar ett ”stimuli”. Vi har tusen och åter tusen stimili per dag, alltifrån förnimmelsen av grus som knastrar under våra skor till att blåsan sakta fylls på. En del stimuli noterar vi inte alls, och en del lägger vi mycket tonvikt vid. Alla stimuli filtreras och sorteras och rangordnas. Smärtstimuli rangordnas högt, och vi förnimmer dem kraftigt. Det är en viktig funktion för vår överlevnad, right? I sorteringen och filtreringen kommer ett smärtstimuli ”flaggas” med allt ifrån ”äh, det var inte så farligt” eller ”aj, rackarns det där gjorde pissont men det går över” till ”men gudars skymning, håller jag på att dö?”. Våra tankar och känslor runt omkring smärtan kan antingen förstärka den, eller lugna den.
Smärta ger ibland undvikandebeteeenden
Smärtan kan också ge upphov till respons i övriga kroppen. En reaktion av att vilja fly, en reaktion om att vilja krypa ihop och vila, osv. Vi reagerar sällan på exakt samma sätt med vare sig tankarna eller den fysiska reaktioner, varken jämförelse med varandra eller med oss själva olika dagar. Med långvarig smärta kan vi dock fastna i mönster, i reaktioner och tankar som blir ”samma, samma”. Om dessa mönster och tankar inte är konstruktiva för oss, kan vi behöva hjälp att bryta dem. Exempelvis är det sällan långvariga smärtor går att ”vila bort”, men om att ”krypa ihop och ta det lugnt” är din återkommande reaktion, kan du behöva stöd för att hitta en annan strategi.
Behandling
Vissa läkemedel kan hjälpa – prata med din doktor!
Regelbunden fysisk aktivitet – ta stöd av en fysioterapeut när du börjar!
Psykologhjälp, KBT eller annan terapi – för att hjälpa dig att ta kontroll över dina reaktioner på smärta.
Sensititering och långvarig smärta
Har du egna erfarenheter, berätta gärna i kommentarsfältet!
Finns det någon enkel väg för att undvika och förebygga förlossningsskador?
Den här frågan får jag typ varje gång jag öppnar upp för någon slags frågemöjlighet på blogg eller instagram. Det är verkligen en angelägen fråga, så jag fattar att den kommer upp!
Det ligger inte i dina händer
Min erfarenhet, både som kliniskt verksam vårdgivare och från att ha hört tusentals berättelser från våra följare – är att de som drabbas av förlossningsskador nästan alltid känner skuld, som om att skadan var ett resultat av dålig förberedelse eller bristande prestation under förlossningen. Jag hade samma känslomässiga reaktion när jag fick en grad 4-bristning då vår äldste son föddes. Det är kanske mitt allra viktigaste budskap med det här inlägget: Det är aldrig ditt fel. Det är inte alltid någon annans fel heller faktiskt. Det finns ingen vetenskaplig grund till påståenden om att du kan förbereda dig optimalt eller bete dig på ett visst sätt för att undvika skador. Det fungerar tyvärr inte så.
Förlossningar är intensiva
När bebisen passerar genom förlossningskanalen trycks alla strukturer åt sidorna med en oerhörd kraft. Om det går för snabbt eller för långsamt kan detta tryck orsaka mer skada än om det får ta ”optimal tid”. Bebisens (och framförallt huvudets) storlek påverkar ju också hur mycket tryck som faktiskt uppstår. Vissa muskler sträcks ut över 300 % när bebisen passerar. Det finns faktiskt inga andra muskler i kroppen (vad jag vet) som klarar en sådan utsträckning utan att gå sönder. Med det perspektivet är det nästan konstigt att en del klarar sig utan skador.
Krystskedet är det viktiga
När bebisens huvud börjar födas fram, det är då det gäller. Den processen ska helst gå långsamt och vara välkontrollerad, därför att man vill att alla mjukdelar i vagina och mellangård ska kunna få tid att töjas. Om det går för fort får vävnaderna inga pauser och då kan processen helt enkelt blir för intensiv, så den tillräckligt långsamma sträckningen får inte tillräcklig tid.
När det går lagom långsamt så glider barnets huvud lite tillbaks när det är en paus mellan värkarna. Detta ger en liten möjlighet till återhämtning och något förnyad potential till ytterligare sträckning utan skada. Därför säger barnmorskan ibland till att du ska andas igenom vissa värkar istället för att krysta.
Vilken ställning är bäst?
Förlossningsställningar kan man välja utifrån aspekten av att skynda på eller sakta ner förloppet. Att föda mer upprätt kan snabba på förloppet. Om det går för fort kan det istället vara lämpligare att välja en position där du ligger på sida eller står på alla fyra. Att ligga på rygg i gynställning kan öka risker för förlossningsbristningar. Du kan läsa mer här!
Barnmorskans jobb då?
När det gäller att minska risken för bristningar brukar barnmorskans fokus ligga på att uppnå ett kontrollerat framfödande. Detta är ofta resultatet av ett bra samspel mellan er. Barnmorskan ska bromsa farten och ge stöd för mellangården med sina händer eller en varm handduk. Hennes uppgift är också att ge råd och guidning gällande för situationen lämpliga förlossningsställningar samt ge verbal vägledning och stöttning. För att du som födande ska klara av ett långsamt framfödande behöver kommunikationen mellan barnmorskan och dig funka bra.
Hur förebygger man bristningar?
Förebyggandet av bristningar handlar i stort om att det ska gå lagom långsamt att föda fram bebisens huvud, så att vävnaderna hinner töja sig utan att brista. Samtidigt bör det inte ta för lång tid, krystskeden över 60 minuter kan också öka skaderisken. För att förebygga bristningar bör man undvika tång och yttre press. Den bästa evidensen i dagsläget gället stöd för perineum med våta och varma dukar. Är detta inte möjligt ska man använda ett annat manuellt tvåhandsgrepp för perinealskydd.
Riskfaktorer för bristning
De flesta riskfaktorer är, som du ser, inget du kan påverka själv. Det finns också riskfaktorer som uppstår på grund av hur förlossningen utvecklar sig, och är svåra att förutse.
Bakingbabies hjälper kollega att söka efter deltagare till intervjustudie
Deltagare sökes till intervjustudie om levatorskador.
De senaste åren har bristningar efter vaginal förlossning fått ökad uppmärksamhet, men kunskapen kring djupa muskelskador i bäckenbotten, s.k. levatorskador är fortfarande begränsad. Det här projektet undersöker hur levatorskador påverkar kvinnors hälsa och välbefinnande samt deras erfarenheter av omhändertagandet i vården.
Har du en diagnosticerad levatorskada?
Vill du delta i en forskningsintervju om dina erfarenheter?
För mer information om vad deltagande i studien innebär och anmälan kontakta projektledare Karin Estendahl, legitimerad fysioterapeut.
Jag har en fråga om omoperation av grad 2-bristning. Jag fick en stor bristning grad 2 vid min förlossning. Läkare har gjort bedömningen att jag behöver en omoperation för att bli av med besvären som jag har och för att få en längre mellangård. Jag behandlar nu med östrogenkräm. Jag funderar på att göra en anmälan till LÖF samt privat försäkringsbolag. Vad kan jag förvänta mig?
Vad du tror om min omoperation samt östrogenbehandling, hur lång är processen att få operation samt hur ser prognosen ut för läkandet?
Läsarfråga
Operation för att laga mellangården
Utan att undersöka dig eller läsa din journal kan jag förstås inte garantera att jag har rätt – men jag uppfattar det som att din grad 2-bristning blivit ”defektläkt”. Det kan innebära att musklerna som brast vid förlossningen inte läkt ihop som de skulle. Att din mellangård är kort kan då innebära att de muskelfästen som ska sitta ihop under huden i mellangården helt enkelt saknas. Jag vet inte exakt vilka besvär du har. Det är rimligt att försöka laga de muskler som fortfarande är skadade eftersom de inte kan hitta tillbaks till sig själva på egen hand ifall du har besvär som kan förklaras av de defektläkta musklerna. Med en defektläkt mellangård saknas liksom ”navet” i bäckenbotten och du kan känna av en slags instabilitet och få andra symtom.
Östrogenkräm
Torra slemhinnor på grund av amnings handlar om en relativ östrogenbrist och liknar alltså den östrogenbrist vi kan få i klimakteriet. Torrhet i slemhinnorna kan ge samlagssmärta, urinvägsbesvär och en ökad benägenhet till irritation. Du nämner skavkänsla och jag antar att östrogenkrämen är tänkt att minska skavet framförallt. Att få en bra slemhinnestatus innan en operation är viktig för läkningen efter operationen.
LÖF
LÖF är ett kapitel för sig. Jag tycker absolut att du ska testa att anmäla till LÖF och hoppas på det bästa, men jag tror faktiskt inte att det kommer gå vägen. De ska ju ersätta vårdskador, alltså skador som har skapats genom vård eller skador som hade kunnat undvikas genom alternativ vård än den du fått. De flesta får höra av LÖF att deras förlossningsskada är en naturlig del av födandet och att de, trots kvarvarande defekter, blivit adekvat sydda.
Min egen historia inkluderar en sfinkterskada, missade eller defektläkta muskler och en omoperation 5 år sendare. Jag fick detta utlåtande från LÖF: ”Vi har gått igenom ärendet tillsammans med en medicinsk rådgivare inom gynekologi och obstetrik. Vi bedömer att behandlingen du fick var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt vedertagen metod. Skadan du anmält hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett ditt vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. I samband med förlossningen 2012 suturerades du enligt den kunskap som fanns år 2012”.
Från ditt privata försäkringsbolag kan du eventuellt få ut
någon ersättning, men det beror nog mycket på hur du är försäkrad. Det finns
nästan inga försäkringsbolag som täcker förlossningsskador, men däremot kanske
du kan få ersättning för sjukhusvistelse osv kring operationen som kommer. Ring
och kolla!
Processen att få operation
Jag vet inte exakt vad det är du undrar kring processen kring omoperation av grad 2-bristning. Men det svåraste kan vara det första steget – att komma till en läkare som har kompetensen att hitta muskelskadorna och som också vet hur/att man kan laga dem. De flesta kliniker erbjuder operation inom vårdgarantin, vilket jag tror är tre månader om det inte nyligen ändrats. Jag har ganska tidigare skrivit några inlägg om mellangårdsoperationer, du kan läsa dem för mer info:
Jag önskar dig stort lycka till med både operation och i dina eventuella försäkringsärenden. Jag vill också rekommendera kontakt med fysioterapeut efter operationen, både för att optimera läkningen och bli så stark som möjligt efteråt.
Vidare funderingar?
Rehab efter bäckenbottenoperation är en kurs som inkluderar information inför operationen och rehabprogram tre månader efter operationen. Du hittar kursen här. Det är teori om hur du bäst tar hand om kroppen och filmade övningar uppdelade i 6 nivåer.
Du har fått en sfinkterskada vid förlossning, du har googlat och nu är du här. Välkommen! Jag som skriver är specialistfysioterapeut inom obstetrik och gynekologi. Det innebär att jag har genomgått en treårig specialistutbildning efter min grundutbildning till sjukgymnast/fysioterapeut för att kunna just det här ämnet extra bra.
Jag är också en fellow förlossningsskadad mamma. När vårt äldsta barn föddes fick jag en sfinkterskada grad 4, och jag har också genomgått en ytterligare operation utöver den direkt efter förlossningen. Jag har alltså både yrekesmässiga och personliga erfarenheter av just det här ämnet.
Vad är en
sfinkterskada egentligen?
En sfinkterskada är när du fått en förlossningsbristning som gått hela vägen bak till, eller igenom, musklerna som omger ändtarmsöppningen. Vanligtvis ingår det i dessa skador att du fått muskelskador även i mellangården. Troligtvis syddes dina skador ihop av en läkare i anslutning till förlossningen. Kort efter en skada och lagning kan man ha symtom som svårigheter att knipa och svårigheter att hålla emot gaser eller avföring.
En skada gör ont!
Du kan också ha väldigt ont, till en början på grund av att det faktiskt är en muskelskada du fått (jämför med en idrottsskada där muskler går av). Efter den första månaden borde de akuta smärtorna ha gått över. Har du smärta kvar då kan det vara på grund av kompensatorisk överspänning i musklerna runt omkring.
Knipövningar, och sen
då?
Du har troligtvis fått råd om att knipträna och du har förhoppningsvis också fått en tid bokad med en fysioterapeut för att gå igenom det här med rehab lite extra. Men du sitter säkert där med tusen olika frågor. En de av dem kan jag inte svar på just i det här inlägget (men det finns flera tusen inlägg här på bloggen, så leta kanske vidare…) men just de frågor som gäller knip tänkte jag försöka svara på idag.
Funkar knipträning?
Kvinnor som kniptränar kan få minskade besvär av främst urinläckage och en starkare bäckenbotten generellt. Du kan lugnt träna på med ”bara vanlig knipträning” fram tills dina uppföljningsbesök inom vården.
Tid funkar!
Oavsett om du tränar
enligt konstens alla regler eller inte så brukar de flesta få minskade symtom
med tiden. 12 veckor efter förlossningen brukar många ha bättre upplevd
livskvalitet och minskade symtom av sin skada.
Hur ska jag knipträna?
Om du inte fått en individuellt utformat program kan du använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på ”kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar. Om du inte känner för att använda en app kan du tänka att du ska knipa i tre omgångar med 8-10 knip som alla varar minst 3 sekunder och upp emot 8, 10, 12 sekunder vardera. Du kan också lägga till några snabba knip och ett avslutande uthållighetsknip, där du håller med mindre kraft mer mycket längre tid – mellan 30 sekunder till två minuter.
Tänk på
Lägg fokus på att slappna av mellan knipen, det är viktigt för att du inte ska överspänna musklerna och riskera att få ont. Du börjar träna knip i liggande. När du blivit starkare kan du träna i sittande, sedan i stående och när du börjar bli riktigt stark kan du utmana dig med att knipa när du göra knäböj, tåhävningar mm. Det kan ta upp emot 12 månader innan du klarar knip i stående. Tät-appen är inte anpassad för nyförlösta, så du behöver inte stegra i samma takt som den föreslår.
Det har gått flera
veckor och jag är inte bättre!
Om du läcker gaser men
annars känner att knipet sakta blir bättre kan du sitta ner i båten ett tag
till. Kroppen håller på att läka och din knipträning kan fortfarande ge god
effekt. Läcker du däremot avföring ska du ringa tillbaks till kliniken där du födde
och be om en ny bedömning. Kanske behöver du då annan behandling än bara tid
och knipträning. Har det gått över ett halvår, ett år och du inte upplever att
ditt knip eller dina symtom (även
mindre) alls blir bättre ska du också ta ny kontakt med vården!
Frågor, funderingar, egna erfarenheter?
Dela gärna med dig i kommentarsfältet!
Tips!
Om du inte lyckas få tid till en fysioterapeut vill jag tipsa om min webbkurs för rehab/träning. Den är anpassad för att fungera för alla sorters förlossningsskador samt för bäckensmärta och magmuskeldelningar. Kursen kostar en del, men om du har friskvårdspeng kan du köpa kursen och sedan lämna in kvittot till din arbetsgivare. Ibland behöver jag fylla på med uppgifter på kvittot för att du ska kunna lämna in det – mejla då så löser vi det!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Inför varje långledighet får jag mejl och kommentarer från människor som berättar hur ledigheten sliter på deras hälsa på grund av de anhörigas bristande förståelse. Jag tänkte därför ge en lite grundläggande lektion i ”Vad du som anhörig behöver veta om besvär och smärtor från bäckenregionen”.
I det här inlägget kommer jag främst rikta mig till dig som är anhörig till en person som fått sina besvär i samband med graviditet och förlossning, men en del av principerna kan överföras rakt till något annat tillstånd i samma region. Jag vet naturligtvis att alla inte lider av exakt allt som kommer här nedan. Och självklart kommer jag inte heller kunna omfatta allas problem i detalj. Ni kommer behöva kommunicera, så att du får en adekvat bild om hur problematiken ser ut för just din anhöriga!
Besvärens art
I bäckenregionen finns leder, muskler och nerver. I bäckenet finns tre leder, dessa kan vara smärtsamma hos under och efter graviditet. Besvär med bäckenlederna ger ofta smärta vid långvarigt stående, gående och vid vissa rörelser.
Här finns mer information om bäckensmärta under och efter graviditet. Musklerna kring bäckenet kan vara smärtgenererande på olika sätt, bland annat beskrivet här.
Inuti bäckenet finns bäckenbotten, en grupp muskler som hänger som en hängmatta inuti bäckenet. Denna hängmatta utgör själva botten i bäckenet, och det är bäckenbotten som håller upp hela bukinnehållet mot tyngdlagen.
Vissa får dessa skador och blir väl lagade efter en förlossning. Det finns också en grupp födande vars skador inte lagas väl, eller som får skador som inte går att laga. Dessa personer får leva med muskelbortfall i bäckenbotten, och detta ger ofta symtom. Övriga muskler får jobba kompensatoriskt, detta kan skapa smärtor och överbelastningsbesvär. Det kan innebära att bäckenbottens kvarvarande fungerande muskler orkar med sitt jobb bra en viss tid, men inte en stund senare.
Muskelsvaghet eller muskelbortfall i bäckenbotten ger också ofta upphov till urininkontinens eller anal inkontinens. Rädsla för att läcka och läckage i sig är en känd källa till livskvalitetssänkning för kvinnor. Framfall är en annan slags besvär som drabbas kvinnor och som kan ge en rad olika symtom i form av obehag, tömningssvårigheter eller läckage.
Lite kort fakta
Upp till 67 % av alla kvinnor som fött barn lider av någon slags bäckenbottendysfunktion. Bäckenbottendysfunktion är paraplybegreppet som omfattar inkontinens och framfall av olika slag. I den generella kvinnliga befolkningen är en av tre kvinnor drabbade.
En del kvinnor som har fött barn lider av sänkt livskvalitet på grund av bäckenbottendysfunktion.
En stor andel av kvinnor med besvär från bäckenbotten slutar med träning som de egentligen gillar och trivs med, på grund av obehag och rädsla för att kissa på sig eller förvärra sina besvär.
Minst 8 % av alla kvinnor har kvar sin bäckensmärta (tidigare kallad foglossning) efter graviditet.
Vad du som anhörig behöver veta
Graviditet och förlossning sliter på kroppen. Ibland uppstår regelrätta skador, skador som är att likställa med omfattande idrottsskador. Problemet med kvinnohälsarelaterade skador är att den skadade individen ofta inte får behandling som en viktig fotbollsprofil, utan ibland bemöts slarvigt till och med från vårdens håll. Skador som inte blir behandlade fortsätter ofta att ge problem på lång sikt. Det finns naturligtvis tillstånd som kan självläka, men långt ifrån alla tillstånd försvinner av sig själva med tiden. Smärta föder också smärta. Kroppen försöker ofta kompensera för bortfall med annan spänning, vilket i längden kan leda till andra smärttillstånd.
Vad du behöver veta
Hälsotillståndet kan variera utifrån menstruationscykel, ansträngningsgrad och dagsform. Funktionsnivå kan förändras från dag till annan.
Det inte är självklart att alla alltid kan leka med sina barn, springa, gå, stå eller ens blåsa upp ballonger obehindrat.
Hushållsarbete som kräver långvarigt stående eller tyngre lyft kan vara provocerande för besvären.
Många behöver få tid, tillfälle, ro och andra optimala förutsättningar för att kunna tömma tarmen. Förlossningsskador kan ge både svårigheter att hålla avföring, men också att få ut avföring. Om en person inte får bajsa när hon behöver kan det bli svårt att bajsa nästa gång. Avföring som blir kvar i tarmen skapar gaser, gaser som inte alltid (eller ens ofta) går att hålla inne.
Kroniska eller tillfälliga smärtor påverkar både humör, lust att göra saker samt sätter ner orken. Att ha ont gör en trött.
Det finns mer!
Även om besvären inte syns eller märks, så kan de begränsa individens liv i stor utsträckning.
En del av den sexuella identiteten kan vara stukad i och med besvären. Att sex som gör ont är väldigt avtändande, och att lusten kan bli nedsatt. Att den sexuella funktionen kan vara nedsätt även om lusten inte är det. Hör ni, här kan det vara så stora skillnader. Prata om det!
Många är traumatiserade av händelseförlopp och tidsperioder av mycket lidande och att de dels kan behöva sörja men också få prata mycket om det hela.
Full fysisk aktivitet en dag kan ge ett smärtpåslag nästa dag.
Personen som lider av smärta och besvär kan samtidigt vara tacksam över ett friskt barn men vara otroligt sorgsen över sin situation. Besvären göra att en efterlängtad föräldraledighet upplevs som helt förstörd.
Behov som rör kiss, bajs och i området aktuell hygien i akuta lägen går före allt annat, även före barnens behov. Det går inte att trösta, snyta eller byta på barn när behoven pockar på akut.
Rädsla för att behöva gå igenom detta igen, eller få förvärrade besvär, kan förhindra önskan om fler barn.
Allt inte blir bra i ett trollslag, bara för att man evenutellt går igenom en operation för att fixa problemen. Rehabperioden kan vara lång, och att allt kan kännas värre än innan under den första månaden.
Listan är lång, vi fortsätter!
Hela känslospannet av negativa känslor kan finnas runt hela traumat och att risken för postpartumdepression eller vanlig depression är högre i dessa grupper.
Det kan vara en oerhörd stress att gå stan eller åka på utflykt om inte allt känns okej. Att det är ännu värre att behöva ha stenkoll på alla tillgängliga toaletter inom en viss radie ”ifall att”.
Det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt att inte vara sig själv och att inte kunna det en brukade kunna göra med sin kropp. Att det finns en sorg i att ha förlorat en del av sig själv i processen.
Man ofta skyller alltihop på sig själv och sin (o)förmåga att vara kvinna, gravid, förlöst och sedan mamma.
Det finns en hopplöshet i att inte bli bra bemött, ibland varken inom vården eller av anhöriga. Att få förstår, och att hon ändå blir tvungen att berätta vitt och brett om privata saker i olika sammanhang.
Vad du som anhörig kan göra för att underlätta
Hitta ett sätt som fungerar vad gäller kommunikation om dagsform. Vill och kan hon vara aktiv idag? Kräv inga detaljerade rapporter, men lyssna på svaret och ta det i beaktning.
När din anhöriga behöver gå på toaletten, samla ihop alla barn och gå åt sidan. Ingen ska knacka på dörren, ingen ska stressa och ingen ska fråga varför det dröjer.
Köp bra toalettpapper. Mjukt och ändå tåligt. Ha gärna våtservetter tillgängliga.
Om humöret tryter och det inte kan förklaras på annat sätt, fråga om din anhöriga behöver en värktablett, en värmedyna och en stund på soffan.
Fråga om personen vill prata om sina besvär, och se till att lyssna. Har ni inte en sådan relation, men personen verkar ha behov av stödjande samtal – se över om du kan hjälpa med barnpassning eller annat och uppmuntra till professionell samtalskontakt.
Var en stödjande anhörig vad gäller vårdkontakter. Fråga om du ska följa med. Om det inte är aktuellt, se till att ge ditt bästa av stöd, tröst eller kärlek efteråt. Ingen är så skör som den som precis gått igenom en obehaglig gynundersökning eller liknande.
Vad du som anhörig behöver veta
Fyll på listan i kommentarsfältet!
Vad kan dina anhöriga göra för att underlätta för dig?V ad vill du berätta för dina anhöriga?
Tips! Skriv ut och ringa in de saker som du tycker att är extra viktiga för din anhörig att veta.
För några månader sedan skrev jag om hur man kan jobba med acceptans för en befintlig och konstaterad förlossningsskada, där allt som kan göras i konkret åtgärdsväg har gjorts. Det inlägget hittar ni här. En läsare skrev till mig gällande det här med att rent känslomässigt komma över en dålig förlossningsupplevelse. Hon skriver:
”Besvikelsen hugger i mig fortfarande speciellt när jag hör om andras härliga och lyckade förlossningar. Bekanta som uppdaterar från BB att allt gått strålande bra, vi mår prima fint osv. Det hugger i mig liksom av sorg över att det inte blev så för mig. Läser om kvinnor som glatt utropar att de inte ens fick ett skrapsår och jag blir så avundsjuk. Och jag skäms såklart över att vara så patetisk. Jag vill inte vara missunnsam, men bara att jag blir lite sorgsen för egen del. Vad ska jag göra för att komma vidare?
Analysera vad det är du känner att du förlorat
Är det en förlossningsskada som ger dig din känsla? Är det ett förlossningstrauma? Eller handlar det om något annat, exempelvis att du känner dig dålig för att någon annan har det bra? Jag tror att du behöver göra lite olika med tankarna, beroende vad känslan består av.
Är det ett förlossningstrauma? Då kanske du faktiskt behöver traumaterapi eller bara samtal med en professionell? Ta kontakt med vårdcentralen.
Gäller det din prestation i jämförelse med någon annans? Då tänker jag vidare här.
Den som överlever är en vinnare
Vi måste naturligtvis sträva efter mycket bättre resultat än så, det räcker inte med att folk ska överleva förlossningen. Men vi tar också överlevnaden för given. På grund av att att jag i förväg inte oroar mig över att överhuvudtaget överleva har jag ens tankeutrymme att ifrågasätta och värdera min egen förmåga att föda barn jämfört med någon annan.
För om vi drar det till sin spets – en kvinna i ett utvecklingsland som dör i samband med sin förlossning, är det för att hon gör en dålig prestation? Att föda barn är risky business, och det finns så många faktorer som spelar roll. Det handlar inte om att andas rätt, att slappna av rätt eller att för den delen lyssna på barnmorskan rätt. Jag säger inte att allt det där kan vara adekvata metoder för att underlätta. Men det betyder inte att det gick åt skogen för att jag gjorde ett dåligt jobb med allt det där.
Jag blir ibland avundsjuk när det går bra
Jag blir suuuuupernervös när människor jag bryr mig om ska föda barn. Alltså, sådär så att jag har svårt att sova om jag vet att det är på gång. Och jag blir också en liten aning frustrerad över att förlossningar mäts i prestationer. Jag kan också känna att jag vill knyta näven i fickan åt folk som har haft okomplicerade förlossningar och som strösslar med pepp och råd om hur häääärligt det är att föda barn.
Missförstå mig inte.
Jag tycker att du ska vara skitstolt när du fött barn, oavsett vilken del av processen du vill lyfta fram. En del känner sig som superhjältar när de fött. Jag skulle inte för mitt liv vilja ta ifrån dem känslan. Men när kvinnor som värderar sitt egenvärde i prestation föder barn, då kan också hela identiteten bli stukad i samma veva som förlossningen. Om allt går upp mot väggarna fel. Jag tror att vi måste börja prata om förlossningsskador redan på mödravårdens utbildningar för att ta bort skammen om förlossningsskadorna. ”Ibland spricker den födande från ystad till haparanda, och det handlar inte om att hon är dålig.”
Jag tänker att vi aldrig vet någonting om någonting
Jag har valt att vara öppen om mina skador, men det är ju långt ifrån alla. Någon som också rapporterar från BB om hur faaaaanthaaastiskt allt är, kanske bryter ihop i förlossningsdepp tre veckor senare. Någon annan som inte fick en skråma under förlossningen kanske ändå får ett framfall. Vi vet så lite, och i min värld så brukar livets orättvisor fördela sig rätt jämnt ändå. Om vi nu börjar skrapa på ytan. Inte så att livet nödvändigtvis behöver vara rättvist, men det är i alla fall sällan hela sanningen som vi ser. Missförstå mig inte nu, jag gottar mig liksom inte i tanken att ”det nog ändå kommer gå illa för henne ändå ska du se” om jag nu får höra att någon annan har haft en walk-in-the-park-förlossning. Utan mer att jag jobbar aktivt på att unna andra gott, och hoppas på detsamma tillbaks.
Vikten av att ha en blogg…
Mitt råd är inte att alla som behöver bearbeta en förlossning ska skaffa en blogg. Men skrivandet betyder så mycket för mig. Att få skriva av mig tankar, frustrationer och känslor. Bloggen var och är en pågående bearbetning. Jag tror kanske inte att jag lyfter fram det tillräckligt, men BEARBETA TRAUMAT! Det är så viktigt. Jag hade ALDRIG kunnat uppnå en god livskvalitet och ett bra mående om jag inte fått lämna traumakänslorna bakom mig. Jag brukar lyfta fram det när jag föreläser. Citat bland annat från detta inlägg:
”Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”
