Kategori: Kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Snippsauna

Jag vill börja det här inlägget med två saker. Det första är att jag redan skrivit om ett besläktat ämne: Sitz bath. Det är väl värt att läsa, eftersom det nog finns en generell sammanblandning mellan det och Snippsauna. Och det andra är, att även om du kommer läsa ut ur den här texten att jag är rätt kritisk till Snippsauna, så är jag aldrig kritisk mot individer som bara försöker optimera sin egen hälsa. Det jag däremot är kritisk emot är marknadskrafter som skor sig på människors oro eller fysiska besvär.

En person jag ser väldigt mycket upp till, Jen Gunter, har uttryckt det så här:

”Wellness sites are selling patriarchy and calling it feminism”.

Jen Gunter är också en av de sociala medierprofiler/gynläkare som allra mest tydligt uttryckt kritik mot bland annat Snippsauna-fenomenet. Hon har mycket mer långtgående resonemang och kritik mot det hela, vill ni fördjupa er rekommenderar jag en googling på ”vaginal steaming Jen Gunter”.

Tillskriver det medicinsk effekt

Snippsauna är det svenska begreppet för ”vaginal steaming” och syftar till att man ska rena och hela snippan via ångor, örter eller eteriska oljor. Man kan välja egenskaper utifrån örten eller oljans påstådda effekter, så att snippsaunan sägs kunna göra allt ifrån att optimera fertiliteten till att optimera läkning av förlossningsskador. Man menar att ångorna med oljor eller örter kan liksom ”gå in i vävnaderna” och göra specifik nytta. Det finns inga vetenskapliga studier som stödjer detta alls.

Funkar inte

De vaginala vävnaderna kan ta åt sig läkemedel om de administreras på rätt sätt, exempelvis via vagitorier. Vi kan andas in ångor och aerosoler i lungorna, men det sker liksom inget gasutbyte i vagina. Därför finns det liksom ingen logiskhet bakom tanken att ångorna skulle kunna förmedla något visst välgörande ämne in i kroppen.

I bästa fall ingen effekt

Den största risken med det hela är att man råkar skålla eller bränna sig på ångorna. Annars är det väl i bästa fall bara varmt och skönt och både verknings- och biverkningsfritt. Det finns dock viss risk att snippsauna ökar risken för bakterieinfektioner.

Behövs ändå inte

Snippan är annars självrengörande och det finns ingen hälsoeffekt att ånga eller tvätta på något speciellt sätt, mer än vanligt dusch med vatten eller möjligtvis med väldigt snäll olja. Ångan i sig gör liksom inget speciellt, och ånga med örter eller oljor kanske till och med kan ha negtiv inverkan.  

Snippsauna är förhoppningsvis en övergående fluga.

Svårt att hålla in magen efter träning

Jag har fått problem med att jag efter magträning upplever att jag inte kan ”hålla in” magen som vanligt utan att det finns ett tryck inne i magen nedåt som gör att den putar lite. Jag har relativt svag bäckenbotten och en buktande främre slidvägg. Upplever att magmusklerna ganska tydligt trycker bäckenbotten nedåt då jag tex gör plankan. Detta är inte ett så stort problem, utan problemet är att jag inte kan hålla in magen flera dagar efter att jag tränat. Har detta med en svag bäckenbottenmuskulatur att göra eller är det någon annat? Är för övrigt relativt vältränad och får in löpning och styrketräning som en del av vardagen.

Läsarfråga

På den här frågan kan jag inte ge ett enkelt svar, och det hade varit mycket enklare att ge ett individanpassat svar efter en undersökning också. Jag tänker högt och resonerar, så får du som läsare själv tänka kritiskt, plocka ”russin” och ta till dig den information som verkar rimlig.

Först grunderna

Transversus abdominis är den djupade magmuskeln. Den fäster in mot en stödjevävnad som sedan i sin tur fäster in mot de raka bukmusklerna. Strax ovanför transversus går de interna obliquerna, de inre sneda bukmusklerna. Ovanför dem finns de externa bliquerna, de yttre sneda bukmusklerna. Den raka bukmuskeln är överst och det är denna vi oftast riktat traditionell magmuskelträning mot (situps osv).

Väldigt förenklat är transversus och de inre av obluqierna stabilitetsmuskler och den yttre obliquen och de raka magmuskelerna mer våra rörelsegivare.

Kopplingen mellan magmuskler och bäckenbotten

Om du spänner bäckenbotten kommer det komma en viss grad av automatisk anspänning i magens djupa muskler. Det fungerar dock inte nödvändigtvis tvärt om. När du spänner magen kraftigt kan du skapa så pass högt tryck i bäckenbotten att den snarare pressas nedåt. I övrigt finns ingen stark koppling mellan bäckenbotten och magen, så på frågan om magen blir putande på grund av en svag bäckenbotten är svaret nej. Det finns ingen bäckenbottenfunktion som på något sätt styr magens putighet eller funktion.

Vi kan inte pinpointa muskelarbete. Du kan exempelvis inte välja att bara aktivera de djupa bålmusklerna och inte de ytliga. Men du kan styra kraftigheten i bålmuskelspänningen.

Trött i magmusklerna

I och med att du beskriver ”magträning” som en specifik sak så gissar jag att det är liksom en egen ”programpunkt” och att det blir förhållandevis mycket av den sortens träning. Då tänker jag att det finns ett möjligt ”orsak och verkans-smband” mellan hård bålmuskelträning och trötta bålmuskler. Och uttröttade muskler kommer vara just trötta och i behov av återhämtning. Det kan vara svårt att ha samma muskelarbete i muskler dygnet efter att de blivit helt slutkörda. En förklaring kan helt enkelt vara att du får svårare att hålla in magen för att musklerna är trötta.

Svullen i magen pga endometrios eller annan reaktion

Jag vet ju inget mer om frågeställaren än just detta i frågan. Men min erfarenhet är att vissa personer också får en kraftig reaktion med svullnad och eller smärta i magen efter intensiv magträning, speciellt träning som inkluderar stora rörelser och mycket böjningar framåt. Exempelvis kan personer med endometrios behöva jobba rätt mycket för att hitta rätt bland magmuskelövningar som inte triggar smärta och svullnad. Utan lika mycket erfarenhet av det så gissar jag att personer med vissa inflammatoriska tarmsjukdomar och liknande skulle kunna få samma slags reaktioner av intensiv magträning.

Håll inte in magen

Jag förstår varför frågeställaren ställer sin fråga, det är en observerad skillnad i magens putighet och förmåga att dra in magen och det är relevant att undra varför det blir så. Jag vill dock bara skicka med: Det är egentligen aldrig bra att gå omkring och hålla in magen. Det i sig kan öka trycket mot bäckenbotten och möjligen ge en negativ inverkan buktande slidväggar. Släpp magen lös!

Magträning och svag bäckenbotten

När du som har svag bäckenbotten, framfall eller buktande slidväggar ska träna magen bör du tänka ganska mycket på ”tension to task”. Dvs du bör inte spänna magen ett dugg mer än vad som behövs för just den övningen/aktiviteten. Detta har med buktrycket att göra. Jag brukar också vara noga med att följa mina patienter när vi stegrar träning så att vi ser till att bäckenbottensymtomen följer med – att de inte blir förvärras även när vi ändrar belastningen på kroppen. Upplever du att du får besvär av bäckenbotten i samband med (eller dygnet efter) magträning så bör du backa, sänka nivån och sedan stegra långsammare.

Resonemang om frågan

Kanske tränar du magen så hårt att magen blir utmattad av träningen, och därför har en sänkt funktion dygnet efter. Det behöver inte vara en dålig sak, det kan bara vara en naturlig fysiologisk följd. Jämför med att din biceps förmåga till kraftigt och tungt arbete kommer vara nedsatt dagen efter ett tungt ”arm-pass”.

Om du tränar så hårt att buktrycket som skapas blir ett problem för din bäckenbotten rekommenderar jag dig att skala ner träningen lite. Kanske handlar det om kortare tid tid, färre repetitioner eller något lättare övningar. Utifrån ett rehabtänk vill man gärna ta hänsyn till kroppens svagaste del, den svagaste länken.

Men problemet med magputet efter träning har inte med bäckenbotten att göra, med största sannolikhet.

Referenser

Privata aktörer och ultraljud av magen och bäckenbotten

Jag undrar vad du tycker om det ”nya”, en grej folk gör efter graviditet och förlossning, nämligen att gå och göra ultraljud på bäckenbotten och magmuskler? (Många influencers som skrivit om det och har gjort det på privata kliniker). Är det bra eller ett sätt att tjäna pengar på oroliga kvinnor som inte får sina behov tillgodosedda av ordinarie sjukvård?

Läsarfråga

Jag är full med känslor när jag ska börja skriva det här svaret. Det går inte att skriva det kort eller lätt.

Alla är värda en undersökning

Jag tänker att alla personer som oroar sig över sin bäckenbotten eller magmuskelfunktion efter graviditet är värd en bra undersökning. Jag träffar alldeles för många patienter som får sin hjälp, sina råd och sina svar alldeles för sent. Inte “för sent” som i betydelsen att det är kört. Men för sent som i att de fått gå omkring och lida av sin oro alldeles för länge. Och bristen på svar och vägledning har kanske gjort att de inte vågat träna eller leva som vanligt. Detta kanske i sin tur lett till försämrad livskvalitet. Tillgången till undersökningar, svar, vägledning och behandling är i regel alldeles för dålig.

Behöver alla en undersökning?

Nej, alla behöver inte en undersökning. Jag tänker att vi behöver sprida budskapet om att kvinnor har en förmåga att adekvat lyssna in sina egna kroppar. Känner du att kroppen bär dig och du inte har några symtom – våga då lita på dig själv. Jag blir ofta arg på patriarkala och marknadsmässiga krafter som tjänar pengar på att göra kvinnor osäkra på sig själva. Jag upplever att en del av kulturen kring att på fria marknaden undersöka bäckenbottnar och magar handlar om just detta. Detta underförstådda underkännande till kvinnors egen förmåga. Alla behöver definitivt inte någon extra undersökning, utöver den bäckenbottenbedömning som ska erbjudas på barnmorskemottagningen på efterkontrollen.

Värdet av ultraljudsundersökningar av bäckenbotten

Är undersökningen av bäckenbotten via en ultraljudsundersökningen av magen är det i princip ett lurendrejeri. Man övergav denna slags undersökningar inom vården för tiotals år sedan. Just eftersom man får väldigt bristfällig information ut ur undersökningen. Man får alla gånger bättre mått och koll på saker genom bara en vanlig “knip-undersökning” där en barnmorska, fysioterapeut eller gynekolog undersöker med fingrarna. Mer om detta har jag skrivit här: Undersökning av bäckenbotten via magen.

Värdet av ultraljudsundersökning av magmusklerna

Det man får ut av en ultraljudsundersökning av magmusklerna är mått på en eventuell diastas. Det finns inga vedertagna normalvärden för vad som räknas till en besvärsgivande diastas eller vad som är “helt normalt”. Det verkar också allt mer tydligt i forskning är att funktion och bredden på diastasen inte är synonymt. Det finns personer som har stora diastaser och god funktion, och det finns personer som har mindre diastaser och mindre god funktion. Ultraljud visar också en ögonblicksbild, inte funktion. För att veta något om magmusklernas funktion och diastasens egenskaper bör man sätta musklerna på prov i olika situationer och i olika lägen.

Jag ser den enda vettiga anledningen till att undersöka med ultraljud är inför kirurgi – för att kolla läget, se om det finns bråck och få ett “före”-mått att sedan jämföra med operationsresultatet. Jag anser att för de allra flesta individer är funktionstester (typ att testa hur magen beter sig vid lite olika övningar) mycket mer relevant, och ger fullgod information om exempelvis vilken nivå av träning man ska lägga sig på.

Kommersiella krafter i sjukvårdens luckor

Sjukvården kommer aldrig räcka till, så är det ju bara. Att vissa individer tar av egna pengar och går på privata undersökningar kan man ju på ett sätt se som en hjälp – kanske spar det utrymme inom sjukvården för dem som behöver. Samtidigt, jag kräks lite på att det är så det ska vara.

Grejen är ju att “apparat-undersökningar” låter lite komplicerade, fina och fancy. Det kan man tjäna pengar på. Men informationen man får ut av dessa undersökningar är i bästa fall lika bra som annan hands on-bedömning, men oftare sämre. Jag träffar regelbundet patienter som har fått höra rena felaktigheter om sina kroppar utifrån denna slags kommersiella undersökningar.

bra eller dåligt

Är kvaliteten på undersökningen och tillhörande råd bra är jag alla gånger positiv. Om undersökningen ges till en person som har faktiska frågor eller besvär. Även om jag inte gillar att tillgången till vård ska handla om pengar. Med “faktiska frågor och besvär” menar jag nu också saker som går att besvara med eventuella fynd/icke-fynd från en ultraljudsundersökning. Just den grejen att gå och göra ultraljud för att kolla om “jag är okej” är liksom HELT orimligt. Du vet ju bättre själv. Antingen känner du dig okej, och då är du det. Eller så är det något som faktiskt ger dig symtom, och då behöver du en riktig undersökning och en plan framåt.

Och om marknadsföringen av dessa undersökningar i princip bara är ett sätt att göra kvinnor osäkra på sin egen förmåga att avgöra sitt eget hälsotillstånd. Och att någon sedan tjänar pengar på denna oro, då är jag kraftigt negativt inställd.

Är kvaliteten på undersökningen och tillhörande utlåtanden och råd uppåt väggarna tokiga då blir jag jätteledsen och besviken. Och tyvärr finns dessa aktörer också.

SVBK

SVBK är ett begrepp som står f ”sveda, värk och bränn-kärring”. SVBK och TPL är två begrepp som jag lärde mig av blivande kollegor redan när jag som student var ute på min första praktik. Kodspråket man kunde använda i journalen när man liksom ville markera att patienten var lite eljest. TPL står för ”Tomtar på loftet” och användes mest för män, uppfattade jag det som. SVBK var mest för gnälliga kvinnor, såklart. Nu när patienter själva kommer åt sina journaler är det såklart inte någon vårdgivare som är ”dum nog” att skriva nedsättande förkortningar. Men är synsättet på patienterna helt borta?

En läsare skrev och bad mig resonera kring detta:

SVBK . Hur möter vården idag kvinnor med diffus smärta? Vad gör vården bra idag och vad behöver förbättras?

Min första tanke är att min lilla verksamhet är så pass ”skyddad verkstad” att jag inte riktigt har koll på vården i stort. Jag får oftast remisser av, och skickar remisser till, vettiga vårdgivare med okej människosyn. Jag får heller inte höra så mycket ”snack” mellan andra vårdgivare och så. Många av mina patienter kommer ju dock med historier om att inte ha blivit trodda eller tagna på allvar. Det är ju besläktat med SVBK-tänket men inte alltid samma.

Besvären sitter i huvudet

SVBK-tankesättet handlar om att smärta och besvär mest sitter i huvudet. Att symtomen är ett uttryck för psykisk ohälsa och bristande copingstrategier. Ofta har det handlat om att vården inte kunnat förstå sig på patientens besvär. Då har det aldrig varit vårdgivarens bristande kunskaper som varit felet – utan patientens gnällighet. För inte kan väl en patient ha riktiga besvär om vården inte förstår varför? Min uppfattning är att SVBK-stämpeln satts på individer med fibromyalgi, endometrios, förlossningsskador och många andra typiska ”kvinnobesvär”.

Besvären finns men är inte så noga med

Vad gäller förlossningsskador upplever jag att inställningen är lite annorlunda. När det kommer till att få höra att ”allt ser fint ut” fast man söker för uppenbara funktionsnedsättningar hamnar vi visserligen också i SVBK-facket. Men det finns också ett annat lager – inställningen att allt inte alls ser fint ut, men att kvinnans önskemål om att få ha en god livskvalitet trots detta är icke-adekvat. Jag fick ganska nyligen höra av en patient som har kvarvarande symtom efter tidigare vaginala förlossningar och som bad om kejsarsnitt att hon ju ”kunde simma och cykla om hon ville träna i framtiden”, och därmed blev hon nekad snitt.

Hur möter vården idag kvinnor med diffus smärta?

Vad gör vården bra idag och vad behöver förbättras?

Jag måste säga att jag inte vet. Smärta ÄR också svårt och komplext. Bara för att en individ inte får en tydlig diagnos och effektiv behandling betyder det inte att vården skiter i personen. Det finns smärtor som vi inte förstår eller kan förklara riktigt. Långvariga smärttillstånd är nog det absolut svåraste att hitta effektiva behandlingar för.

”Ditt besvär finns inte, för jag har ingen lösning”

Den här inställningen tycker jag att är ganska genomgående inom kvinnosjukvård. Att om det inte finns en medicinsk lösning till ett besvär, så kan vårdgivaren bara bestämma sig för att patientens symtom inte finns. Det är naturligtvis helt fel väg att gå. Ingen blir ju magiskt frisk och fri från symtom bara för att vårdgivaren bestämmer sig för att besvären inte är adekvata.

Hur möter jag själv patienter med diffus smärta?

Jag försöker lyssna och förstå och visa att jag anser att personens uppfattning är den adekvata och riktiga. Jag undersöker det jag kan undersöka och försöker komma med input om det som verkar rimligt. Men diffus smärta ÄR svår, och jag försöker ofta se mina kunskaper i ett historiskt perspektiv. Med allt det vi kan och förstår idag kan vi se tillbaka på historien och se att man behandlade en massa saker fel, och hade bristfälliga förklaringar för symtom och besvär. Samma sak kommer våra framtida kollegor tänka om oss. Jag försöker också ofta förmedla det: Du förstår inte, jag förstår inte, men det rimligaste vi har i verktygslådan är detta och detta. Det vi har OERHÖRT god evidens för, trots rådande ibland bristfälliga kunskapsläge, är att träning är en väldigt effektiv behandling för smärta.

Träning för smärta är inte samma som friskvårdsträning

När man tränar för att optimera sin ”fitness” handlar det om hög belastning. Om du som har smärta börjar träna på fel nivå, för lätt eller för tungt, kan den positiva effekten helt utebli. Det som vården kan göra rätt, och ofta behöver bli mycket bättre på, är att vägleda patienter till rätt dosering av fysisk aktivitet och träning.

Toleransträning

Toleransträning är som jag själv föreställer mig att mitt arbete handlar om. Det handlar om att öka kroppens eller en specifik vävnads tolerans för belastning och arbete, innan den börjar signalera smärta. Toleransnivån går inte att mäta som vi vanligtvis mäter träning (kg, antal repetitioner osv) utan måste definieras av patienten både under träning och efter träning. Jag tänker det ofta som att patientens smärta är som en begränsande mur runt henne, och att vi med toleransökande träning ska skjuta muren längre och längre bort. Målet är att få muren så långt borta att den inte stör. Vi alla har ju någon slags gräns för vad vi tål, så en kropp helt utan begränsningar är inte rimligt att eftersträva.

Doseringskänsligt

Patienter med diffus och långvarig smärta är sådana som jag behöver följa över ganska lång tid. För vi behöver tillsammans lära känna patientens status och toleransnivå. Dessutom kommer status påverkas av stress, sömn, dagsform, saker som händer i livet och ökad belastning som dyker upp. Vårdgivare som tycker att patienter med långvariga och diffusa smärtor är jobbiga och svåra har sällan tålamod att följa dem en längre tid. Läs mig inte fel nu, jag är aldrig kaxig och tycker att långvariga smärtor är lätta.

Vad behöver vi?

Vi behöver faktiskt inte riktigt förstå smärtans orsak och natur, utan vi behöver faktiskt allra mest förstå svårighetsgraden och känslighetsgraden. Har vi god insikt i detta kan vi anpassa träningsgrad i linje med nuvarande nivå av känslighet, och försöka skjuta den uppåt/framåt.

Vad behöver förbättras?

Tid! Vi behöver tid! Långvariga smärttillstånd löser vi aldrig på för korta besök eller för få besök. Det kräver enormt mycket av både patient och behandlare och det är lika mycket ett mentalt arbete som ett fysiskt jobb.

SVBK

Nu vet jag att det här inlägget hamnade i en annan ände än där det började. Men mina två tips till andra vårdgivare är:

  1. Utgå alltid från att patienten du träffar har adekvat uppfattning om sin egen hälsa
  2. Börja alltid med fysisk aktivitet som behandling, så kan ni inte hamna fel. Däremot är doseringen oerhört viktig! Man kan alla gånger hamna fel med för tung träning för snabbt, eller för mesig träning för länge. I snitt stegrar eller byter jag några övningar för mina patienter var tredje vecka.

Referenser

Är all träning alltid bra? Om bäckenbotten och tyngre träning

En läsarkommentar

“Något jag tänkt på mycket: finns det någon som vågar ta i frågan om styrketräning och bäckenbottenhälsa på riktigt? Alltså inom branschen, bland satsande styrkelyfterskor/tyngdlyfterskor? Jag hittar INGEN info. Är det ingen som har problem eller är det något som sopas under mattan? Kan inte tänka mig annat än att bäckenbotten påfrestas svårt”

Är all träning alltid bra?

Jag vet att det inte är vanligt, men att förekommer att det komme personer till gynakuten direkt från ett tungt träningspass där de fått akut debuterande framfall. Vi inom vården vet det. Vet folk inom träningsindustrin det? Vet inte. Kvinnan med träningsframfallet kanske inte direkt snackar om det vid nästa träningstillfälle. Är all träning bra, alltid? Högintensiv intervallträning med hög belastning var har under flera år varit den största trenden i fitnessindustrin och det saluförs ibland som lämplig träning för  mammor… Känns det lämpligt? Jag är inte helt övertygad. Vi får inte glömma att träningsindustrin är just en industri. Även där vill folk tjäna pengar.

Bäckenbottenfysfunktion

Bäckenbottendysfunktioner är vanliga och är en paraplyterm som inkluderar urininkontinens, framfall, avföringsinkontinens. Faktum är att det i dagsläget ej är helt säkerställt hur tyngre fysisk träning påverkar risken för bäckenbottendysfunktion både akut och över tid.

Det vi vet i dagsläget

  • Urinläckage under träning är vanligt och förekommer mer frekvent hos kvinnor som tränar tungt.
  • Mild – till moderat fysisk aktivitet som raska promenader minskar risken för att både ha och utveckla urininkontinens.
  • Hos äldre kvinnor minskar mild- till moderat fysisk ansträngning risken för avföringsinkontinens. Trots detta rapporterar unga kvinnor med högintensiva idrotter mer anal inkontinens (både gaser och avföring)  än inaktiva jämngamla.
  • Forskning visar att medelålders kvinnor minskar risken för urininkontinens något genom att träna livet ut, utan att  få ökad risk för framfall.

Framfall

Det går inte att utröna genom den tillgängliga forskningen som finns idag om tung fysisk ansträngning ökar risken för bäckenbottendysfunktioner senare i livet. Litteraturen verkar dock ändå mena att den mesta fysiska aktiviteten inte skadar bäckenbotten och att de omfattande fysiska fördelarna totalt sett är överhängande. Sambanden mellan fysisk aktivitet och framfall är mycket mer vaga än sambandet mellan träning och inkontinens. Tunga arbeten ökar risken för framfall. Då pratar vi tunga arbeten som fabriksarbeten, men även militära yrken finns inom denna kategori.

De kända och okända riskerna

De som forskningen inte har så mycket att säga om än så länge, är kvinnor med hög risk för bäckenbottendysfunktion påverkas av träning. Då pratar om vi hög risk på grund av ökad genetisk risk (EDS eller andra bindvävssjukdomar), vissa förlossningsskador (levator ani- rupturer) eller osymptomatiska framfall samt hur det är för kvinnor i andra sköra perioder i livet som tidigt efter förlossning eller efter operationer. Övervikt är en riskfaktor för bäckenbottendysfunktioner (i första hand urininkontinens) och träning sett över en livstid hör ihop med en främjad viktbalans. Fördelarna väger över,  så att det anses att fysisk tränings ökade risk att orsaka urininkontinens ändå är mindre än hälsofördelarna med träning.

Tonåren är en känslig tid…

Det verkar som att tonåren är en känslig tid i livet, även för bäckenbotten. Hormonutvecklingen, muskelmassan, tillväxten och en snabb viktökning kan öka risken för skador på stödjevävnad (ledband, senor) under tung fysisk ansträngning. Det finns vissa tecken på att tung fysisk träning under tonåren kan påverka bäckenbotten på lång sikt.

Doseringen och bäckenbottenstyrkan avgör

Min egen tanke är att det är tidsfaktorn och doseringen som är viktig. Att lyfta tungt på gymmet tre kvällar i veckan kanske är okej, men någonstans när det kommer till tunga lyft flera gånger om dagen, fem dagar i veckan, har vi alltså gått över en gräns för vad som är bra för bäckenbotten. Vi vet inte exakt var den gränsen går! Förmodligen är det individuellt. Det kanske bör bli mer allmänt känt att alla tunga lyft och tung träning inte alltid är friskvård för bäckenbotten, Vet du med dig att en är i riskzonen på grund av ärftlighet eller förlossningsskador så kan det vara lämpligt att hålla dig till andra träningsformer som är anpassade efter dig.

Buktryck och bracing

Bracing är ett begrepp som helt enkelt handlar om anspänning i muskler. Inför tunga lyft så kan man använda strupväg och diafragma, bålmuskler och bäckenbotten till att “låsa” trycket i buken och på så sätt få ökad stabilitet kring ryggraden.

I mer medicinska sammanhang kallas ungefär samma sak “valsalvamanöver”. Valsalva innebär att man andas ut mot ett stängd övre luftväg. Om du lyfter tillräckligt tungt kommer detta komma mer eller mindre automatiskt.

Undvik högt buktryck vid svag bäckenbotten

I bäckenbottensammanhang är bracing eller valsalva något vi ofta avråder ifrån i de fall det finns en svag, skadad eller nyförlöst bäckenbotten. Bäckenbotten måste vara tillräckligt stark för att kunna stå emot tryckökningen, och är den inte det så förlorar den “armbrytningen” som buktrycksökningen innebär. Kolla bak i flödet på “båten i dockan-teorin” för att förstå mer om varför vi kan vilja undvika detta

Att återinlära bäckenbotten att tåla med relativt hög belastning är ofta möjligt, men kräver mycket tid och tålamod och ofta hjälp av en duktig bäckenbotten-fysio. Att helt undvika tung belastning och utveckling av högt buktryck är oftast inte ett alternativ. Du kommer flytta någon gång i livet. Barnen kommer behöva fångas upp i ett fall eller bäras hem när orken tryter.

Minska belastningen

För att minska belastningen på bäckenbotten vid aktiviteter som kräver att du skapar högre buktryck kan du testa att andas mjukt, sprida belastningen så mycket du kan och faktiskt minimera anspänningen till att enbart “brace:a” preciiis så mycket aktiviteten kräver, och inte ett uns mer. Att faktiskt göra en valsalva/bracing kan också vara det enda rätta i vissa fall. Vi har inte på fötterna att avråda eller svartmåla valsalvamanöver/bracing i alla fall. Det är inte alltid farligt eller dåligt, men det kan vara synonymt med extremsport för bäckenbotten

En serie om bäckenbotten och träning

Den här serien om bäckenbotten och träning kommer handla om vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi kan anta. En hel del om mina råd och hur jag resonerar med mina patiener. Det kommer, som vanligt, nya inlägg på bloggen varannan dag. Dessa inlägg som hör till en serie kommer alltså komma över en veckas tid.

Vad vet vi om bäckenbotten och träning?

Om inkontinens:

  • En av fyra kvinnor uppges lida av urininkontinens under träning.
  • Ju mer intensiv träningen är, desto högre förekomst av urininkontinens.
  • Men, att hålla sig igång och att exempelvis promenera regelbundet minskar risken för att utveckla besvärande urininkontinens.
  • Studier av ganska dålig kvalitet antyder att kvinnor som deltar i sport minst 8 timmar per vecka i större utsträckning lider av någon form av analinkontinens.

Om framall:

  • Det finns inga vetenskapliga samband mellan generell träning och framfall
  • Extremt ansträngande träning så som militärträning för fallskärmsjägare har i studier visats öka risken för framfall. Jag har alldeles för lite kunskap om vad detta innebär för att kunna jämför det med någon annan träningsnivå. Vet ni?

Om bäckenbottenfunktion:

  • Kvinnor som tränar regelbundet kan ha mer muskelvolym i bäckenbotten men är inte generellt starkare än andra. Hos volley- och basketbollspelare har man sett lägre bäckenbottenstyrka än hos icke-idrottare. Hos personer som tränar väldigt tungt och intensivt har man sett att bäckenbotten är tunnare och vidheten i bäckenbotten högre än hos andra.
  • Alla får en sänkning av bäckenbottenstyrka kortvarigt efter tyngre träning.
  • Det finns ingen evidens för att personer som tränar yoga eller pilates har starkare bäckenbotten än andra.
  • Forskning som kopplar specifik träning till bäckenbottenhälsa saknas.

Vikten av att individanpassa

Alla övningar och all slags träning kan anpassas för att passa alla olika individer. Det som generellt rekommenderas vara skonsamt för bäckenbotten precis lika gärna kan vara problematiskt för en viss individ, för att instruktionen blir eller uppfattas fel.

Vad är bäckenbottenvänlig träning?

Begreppen ”bäckenbottenvänlig” eller ”träning som är skonsam för bäckenbotten” betyder att vi tagit hänsyn till tryckökningen mot bäckenbotten i övningen. Och det är meningsfullt, eftersom många individer dels inte alls vet hur de ska förhålla sig till sin bäckenbotten själva, och dels för att många instruktörer och tränare inom friskvårdsbranschen inte har en susning heller. Begreppet bäckenbottenvänlig handlar alltså om att någon hjälper att tänka tillsammans med dig. Det innebär inte en begränsning som du alltid behöver förhålla dig till. Det innebär inte heller en förbudslista på övningar som är dåliga för alla, eller övningar som är bra för alla.

Det handlar om Tekniken

Jag är en person som ganska ofta slänger mig med begreppet ”bäckenbottenskonam träning”, av lite olika skäl. Dels för att det finns enkla och vettiga sätt att minska på trycket mot bäckenbotten, anpassningar som kan vara viktiga för:

  • Personer med framfall och buktande slidväggar i väntan på operation eller som väljer att inte opereras över huvud taget.
  • Individer med defektläkta förlossningsskador där bäckenbotten faktiskt inte har förutsättningarna för att ge ett fullgott stöd.
  • Personer med levatorskador där bäckenbotten faktiskt inte har förutsättningarna för att ge ett fullgott stöd.
  • Du som har ett överrörlighetssyndom som också inkluderar en ökad svajighet i bäckenbotten.
  • Personer med mycket övervikt, där bäckenbotten redan står under en hög belastning i enbart vardagsbelastning.

Om du passar in i någon av dessa kategorier

Om din personliga tränare eller gruppträningsinstruktör får dig att göra saker som innebär att du får symtom från bäckenbotten bör du stanna upp och be om ett alternativt utförande. Du behöver ha någon som vet hur hen kan anpassa träningen vid behov. Träning har potential att ibland förvärra dina symtom av bäckenbottendysfunktion/framfall/smärta/inkontinens och du har rätt att få kompetent hjälp, inte minst om du betalar dyrt för den. Oavsett vad jag skriver för tips om träning som är skonsam för bäckenbotten, och oavsett vad din peppiga personliga tränare rekommenderar dig att göra – du behöver gå till hur det känns i DIN KROPP. Allt som känns okej är okej. Allt som inte känns okej är inte okej just nu, men det betyder inte att det aldrig kommer vara det.

Generella råd är sällan gott nog

Jag är väldigt lite för generella råd till stora grupper med enorma skillnader individer emellan. Men här i Sverige är vi bäckenbottennischade fysioterapeuter så enormt få. Den stora massan kan omöjligen  få den individuella bedömningen och behandlingen som de hade behövt. Och då är generella råd bättre än inget. För vi vet att för många kvinnor kommer en bäckenbottendysfunktion leda till en sänkning av livskvaliteten. Detta för de allra flesta inte på grund av att hela livet överskuggas av allvarliga symtom. Utan för att symtomen gör att kvinnor upphör med aktiviteter de gillar och trivs med. Då vill jag visa på att det kan finnas sätt att anpassa träning. Det är inte anpassningar som passar alla, eller som är nödvändiga för alla.

Här finns mina generella råd om bäckenbottenskonsam träning:

Den här serien syftar till att ge ett vidare perspektiv på ämnet bäckenbotten och träning. Dels för dig som gärna vill komma förbi behovet av “bäckenbottenskonsam träning”. Dels för dig som jobbar med patienter eller träningskunder som har bäckenbottendysfunktion.

Tips: För dig som är nyförlöst och dig som har en levatorskada har jag också träningskurser med mer praktisk vägledning.

Referenser till inläggen i den här serien hittar du i länkarna här:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Hela inläggsserien hittar du här

Fysioterapi vid bröstcancer

Premium Vector | Pink ribbon. breast cancer awareness month icon

Fysioterapi och bröstcancer

Bröstcancer står för 25 % av världens alla fall av cancer och sker när celler i bröstet börjar växa utan kontroll. Behandlingen handlar ofta om operationer (där man i vissa fall kan behålla bröstvävnad och i vissa fall behöver ta bort allt), strålning, cellgifter och hormonbehandling. Efter behandling drabbas de flesta av något eller flera av följande symtom – muskelsvaghet och stelhet runt axelleden, yrsel, aptitlöshet, andfåddhet och nedstämdhet. Har man tagit bort lymfkörtlar är det vanligt med svullnadbesvär, så kallade lymfödem.

Fysioterapeutisk undersökning

Den fysioterapeutiska undersökningen bör omfatta funktion i axel och arm, smärta, trötthet och generell fysisk funktion. Vanliga besvär att hitta är:

  • Nedsatt styrka i armarna
  • Inskränkt axelrörlighet
  • Stramhet i ärr
  • Värk i arm/skuldra
  • Lymfödem
  • Neuropatisk smärta
  • Mjukdelssmärtor

Fysioterapeutisk behandling

Behandlingen bör ofta vara kombinerad och rikta sig mot eventuell svullnad, smärta och nedsatt rörlighet. Stretching, lymfmassage, lätt styrke- och konditionsträning är några av de vanligast förekommande behandlingsinriktningarna. Muskelgrupper som bör innefattas i behandlingen är rotatorcuffen, serratus anterior, trapezius, rhomboider, biceps och bröstmuskler. Det är vanligt att man börjar med gummibandsövningar i 2-3 omgångar med 10-15 repetitioner av varje några gånger i veckan. Stretch- och ledrörlighetsövningar ska utföras i de rörelseriktningar stramhet och inskränkningar finns.

Axelproblem

Att få smärta och besvär i musklerna kring axelleden är vanligt i den generella befolkningen och något vanligare hos individer som haft bröstcancer. Lymfödem är en av orsakerna, men relativ inaktivitet eller förändrade rörelsemönster kan också bidra. Smärta, effekter av strålning, ärrbildning och en känsla av att behöva skydda sig genom hållningsförändringar kan orsaka förkortning i bröstmusklerna som kan resultera i ett förändrat förhållande mellan skulderblad och bröstvägg, och i axelleden. Dessa kan orsaka smärta och funktionsnedsättningar. Att behandla lymfödem är viktigt. De rena muskel- eller ledbesvären behandlas i princop på samma sätt som hos individer som inte haft cancer.

Fysisk träning som behandling

Det finns en god vetenskaplig grund till att förskriva och rekommendera generell fysisk träning för patienter som drabbats av bröstcancer, både under och efter behandling. Även under cellgiftbehandling finns skäl att hålla igång fysisk aktivitet, även om det kan vara tufft. Om individen är mycket trött eller lider av anemi finns skäl att vänta med träning. Huvudfokus i träningsprogrammet bör ligga på att öka pulsen och muskelfunktion med måttlig ansträngning.

Vad är måttlig ansträngning?

Ett sätt att uppskatta detta är via Borgskalan (RPE-skalan, Rating of Perceived Exertion). Det är en skattning av den egenupplevda fysiska ansträngningsgraden. Den skapades av svensken Gunnar Borg på 1960-talet för att användas i samband med fysiska tester och används fortfarande över hela världen. Uppskattningen är subjektiv och individuell men har också en tänkt koppling till din puls. Till exempel kan 13 på skalan motsvara ca 130 i puls.

7 – Extremt lätt

8 – Extremt lätt

9 – Mycket lätt

10 – Mycket lätt

11 – Lätt

12 – Lätt

13 – Ganska ansträngande

14 – Ganska ansträngande

15 – Ansträngande

16 – Ansträngande

17 – Mycket ansträngande

18 – Mycket ansträngande

19 – Extremt ansträngande

20 – Maximalt ansträngande

Om man ligger på 12-13 på Borgskalan innebär det att fysisk aktivitet utförs på en måttlig nivå.

Fysisk aktivitet och trötthet

Fatigue är ett begrepp som betyder trötthet. Ofta drabbas den som har cancer av en uttalad fatigue eller trötthet. I vissa fall förklaras tröttheten av nedstämdhet eller blodbrist, men i andra fall beror den just på cancern. Det finns mycket vetenskaplig evidens för att fysisk aktivitet, både pulshöjande och muskelstärkande, minskar cancerrelaterad fatigue.

Nervsmärta

Nervsmärta kan uppstå av att tumören trycker på nerver eller att själva behandlingen orsakar påverkan på nerver. Strålbehandling och viss läkemedelsbehandling kan också ge upphov till nervsmärta. En stor grupp av de som får långvarig smärta har sensitiserad smärta, detta kännetecknas av en generaliserad överkänslighet hos i smärtsystemet. Nervsmärta upplevs ofta stickande eller skärande och kan också komma med domningar, känselnedsättningar eller tvärt om ökad eller onormal känsel. Behandlingen av sådan långvarig smärta sker bäst genom insatser från flera olika professioner. Läkemedel, psykologstöd, patientutbildning och fysioterapi är ofta bra att kombinera.

Läs mer i broschyren “Må bättre vid bröstcancer” från Fysioterapeuterna.

Referenser

Moderate-intensity exercise reduces fatigue and improves mobility in cancer survivors: a systematic review and meta-regression

Women’s Cancer Rehabilitation: a Review of Functional Impairments and Interventions Among Breast and Gynecologic Cancer Survivors

The Physiotherapy Intervention for Shoulder Pain in Patients Treated for Breast Cancer: Systematic Review

Det här är en del av en serie inlägg

  1. Det första inledande inlägget
  2. Fysioterapi vid gyncancer
  3. Fysioterapi vid bröstcancer

Fysioterapi vid gyncancer

File:Teal ribbon.svg - Wikimedia Commons

Fysioterapi och gyncancer

Gynekologisk cancer står för ungefär 19% av alla nya cancerfall och omfattar tillväxt av tumörceller i de kvinnliga reproduktionsorganen. Det finns fem huvudtyper av gynekologisk cancer:  livmoderhalscancer, äggstockscancer, livmodercancer samt vaginal- och vulvacancer. Behandlingen avgörs av typen och graden av cancer och kan bestå av kirurgi, cellgifter och strålning

Funktionsmässigt kan gyncancer och dess behandling ge minskad självständighet i dagliga livets aktivitetet, yrsel, nedsatt aptit, nedsatt kondition och depression. Nedsatt styrka i benen, inskränkt rörlighet och ömhet i musklerna är också vanligt.

Fysioterapeutisk bedömning

Bäckenbotten är avgörande för våra kontinens- och sexualfunktioner och många upplever nedsatt styrka och funktion i bäckenbotten efter behandling för gyncancer. Därför är det viktigt att den som behandlas eller behandlats för gyncancer får träffa en bäckenbottennischad fysioterapeut. Även ”vanliga” fysioterapeutiska insatser kan behöver för att undersöka och rehabilitera ändrad funktion i och omkring höftled, knäled och fotled. Undersökning och behandling kan behöva riktas mot gångförmåga, balans och tolerans för fysisk belastning.

Fysioterapeutisk behandling

Den fysioterapeutiska behandlingen efter gyncancer står på två ben – bäckenbottenbehandling och generell fysisk rehabilitering.

Bäckenbottenbehandling

Behandling för bäckenbottenbesvär måste nischas in till vilka faktiskt symtom som finns. Handlar det om inkontinens kanske bäckenbottenträning är en bra väg att gå. Handlar det istället om smärta kanske nedreglerande eller tonusnormaliserande behandling är det främsta i behandlingsväg. Förutom att anamnesen och undersökningen behöver göras med förståelse för cancerdiagnos/behandling så är problemlösningen annars samma som ”alltid annars” för en bäckenbottenfysioterapeut. Det finns också vissa studier som pekar på goda förebyggande effekter av bäckenbottenträning en period innan strålbehandling.

Dilatorbehandling

Dilatorer är en slags vaginalstavar man använder för att töja ut slidan, i cancerrehabilitering behövs de ofta efter strålbehandling som kan ha inneburit sammanväxningar eller ärrvävnader inuti slidan. Man använder ofta stavarna för att förebygga eller behandla att vagina förkortas eller försnävas. För en del är detta inte något problem, om man exempelvis inte har penetrerande sex.

Man behöver ofta ta hand om hud och slemhinnor lite extra i samband med denna behandling. Fuktkräm, vaginalt östrogen eller glidmedel kan alla ha sin plats. Man använder sedan den storleken på staven som enkelt går att föra in, och töjer med den. I slutet av varje behandlingssession kan man testa med en större storlek. Många kan öka toleransnivån för stav-storleken, både under samma behandling men också över tid.

Dessa behandlingar/egenbehandlingar kan upplevas svåra och obekväma och de har generellt ganska låg följsamhet bland patienter. Många vårdgivare uppger dock att de ser goda kliniska effekter hos de patienter som använder dem regelbundet. Bland annat till följd av den låga följsamheten till behandlingen har vi ingen stabil vetenskaplig grund till behandlingen.

Fysisk träning

I en studie har man sett att 91% av individer med gyncancer inte uppnår ge generella målen för fysisk aktivitet två år efter att de fåt sin diagnos och 58 % uppger att de är mindre fysiskt aktiva tre år efter sin diagnos än de var innan de fick sjukdomen. De generella råden om fysisk aktivitet omfattar minst 150 minuters pulshöjande aktivitet och styrkeökande träning minst 2 tillfällen i veckan.

Fysisk aktivitet på en lätt till måttlig nivå av ansträngning verkar kunna minska den speciella sorts trötthet som kan följa cancerbehandling. Högintensiv fysisk träning verkar kunna förvärra tröttheten. Det finns inga konstaterade risker eller nackdelar med fysisk aktivitet på en måttlig nivå.

Vilken sorts träning?

Träningen bör vara individanpassad efter vad som känns och fungerar bäst för individen, helst ska det också vara något som känns kul att göra. Eventuella fysiska problem och begränsningar bör tas hänsyn till. Fysioterapeutisk träningsbehandling syftar till att minska trötthet och optimera fysisk funktion och välbefinnande. Det finns viss evidens för att fysisk aktivitet och träning kan minska risken för återfall av cancer. Mer forskning behövs för att vara helt säker på detta! Förutom att det kan kännas rimligt för individen utifrån trötthet och andra symtom, finns det inget som är dåligt eller riskfyllt med att vara fysiskt aktiv för personer som haft cancer.

Huvudfokus i träningsprogrammet bör ligga på att öka pulsen och muskelfunktion med måttlig ansträngning. Det kan vara värt att inkludera rörlighetsövningar, lätt styrketräning och pulshöjande aktivitet.

Vad är måttlig ansträngning?

Ett sätt att uppskatta detta är via Borgskalan (RPE-skalan, Rating of Perceived Exertion). Det är en skattning av den egenupplevda fysiska ansträngningsgraden. Den skapades av svensken Gunnar Borg på 1960-talet för att användas i samband med fysiska tester och används fortfarande över hela världen. Uppskattningen är subjektiv och individuell men har också en tänkt koppling till din puls. Till exempel kan 13 på skalan motsvara ca 130 i puls.

7 – Extremt lätt

8 – Extremt lätt

9 – Mycket lätt

10 – Mycket lätt

11 – Lätt

12 – Lätt

13 – Ganska ansträngande

14 – Ganska ansträngande

15 – Ansträngande

16 – Ansträngande

17 – Mycket ansträngande

18 – Mycket ansträngande

19 – Extremt ansträngande

20 – Maximalt ansträngande

Om man ligger på 12-13 på Borgskalan innebär det att fysisk aktivitet utförs på en måttlig nivå.

Stress och känslomässig rehabilitering

För personer med gynekologisk cancer kan det finnas ett komplext samspel mellan de fysiologiska och psykosociala symtomen. Fysioterapeuter är inte psykologer, men rehabiliteringen kan vara komplex och man behöver ofta ha ett helhetsperspektiv. Rehabiliteringsinsatserna kan syfta till att hjälpa individen att känna kontroll över sin egen situation. De insatser som kan vara aktuella kanske är generell träning, bäckenbottenträning eller dilatationsbehandling – men själva målet kanske ändå i slutänden är individens förmåga att själv hantera sina besvär. Känslan av att ha kontroll över något eller stora delar av sin hälsosituation kan vara det viktigaste rehabmålet.

Hitta det nya normala

Det är troligt att livet aldrig riktigt blir som innan efter en gyncancer och att landa väl både fysiskt och psykiskt i den nya vardagen är viktigt. Det handlar ofta om en anpassningsprocess till förändringarna och att ha anpassat förväntningarna på kroppen och livet efter omständigheterna. Det kan handla om att blåsan och tarmen beter sig annorlunda eller att kontinensfunktionerna har försämrats. Det är kanske inte realistiskt att helt önska sig tillbaka till hur det var innan, men med stöd och behandling kanske individen kan återfå de viktigaste funktionerna så att du kan njuta av livet igen. Samma sak gäller sex – man kanske behöver nya saker för att det ska bli tillfredställande. Det kanske gäller glidmedel, nya samlagspositioner eller nya redskap för njutning och orgasm. Här behöver vi fysioterapeuter vara ett stöd i nyorientering och i kreativt tänkande.

Referenser

EN SERIE I TRE DELAR

Fysioterapi vid kvinnohälsarelaterad cancer

Från olika håll har jag den senaste tiden blivit ombedd att skriva om fysioterapi och cancer. Cancer är ju ett samlingsbegrepp för en rad olika sjukdomstillstånd och jag kan inte gå in på var och ett. Istället kommer jag göra inlägg på två huvudteman. Det ena är gyncancer och det andra är bröstcancer. Som vanligt försöker jag lägga fokus på båda mina nischer – kvinnohälsa och fysioterai. Aspekterna och informationen i inläggen kommer röra sig någonstans mitt emellan patientinformation och vårdgivarinformation. Jag är såklart som vanligt tacksam för att ni fyller i med egna erfarenheter i kommentarsfälten, både från drabbade individer och från kollegor.

Att ha cancer och att genomgå behanding för cancer innebär ett brett spektrum av fysiska och psykologiska symtom. En del saker går över direkt efter att behandlingen avslutats och vissa saker finns kvar många år efteråt. En sak som många upplever är nedsatt muskelstyrka och uthållighet samt inskränkt rörlighet efter cellgiftsbehandling, strålbehandling och kirurgi. Fysioterapi kan vara ett tillvägagångssätt för utvärdering och behandling av dessa följder. I olika studier och i olika grad beroende på sjukdomsbild kan fysioterapi öka muskelstyrka, minska stramhet i mjukdelar och stelhet i leder, minska svullnad och ibland även påverka trötthet. I flertalet studier har man sett att fysioterapi kan öka livskvaliteten för canceröverlevare.

Vad vet vi?

Det kommer alltså två inlägg på temat, så ni får vänta lite på vidare läsning. Men från FYSS plockar jag detta:

  • Personer med cancer bör rekommenderas både konditionsfrämjande och muskelstärkande fysisk aktivitet för att minska cancerrelaterad trötthet, förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. För detta har vi ett starkt vetenskapligt underlag.
  • Med ett måttligt starkt vetenskapligt underlag kan vet vi att fysisk aktivitet kan minska risk för återfall och förbättra överlevnaden vid bland annat bröstcancer.
  • Med befintligt men ändå begränsat vetenskapligt underlag vet vi att anpassad träning för fortgå även under cytostatikabehandling och att biverningar i form av trötthet, illamående och ledvärk kan minska med regelbunden träning.

Cancer är pissigt men fysioterapi kan hjälpa måendet

Min slutsats efter att ha grottat ner mig i cancer-rehab-forskning under en period är att cancer är pissigt och behandlingarna tuffa och svåra. Men evidensen för fysioterapi vid cancer är mer omfattande än många vet och jag tycker att det verkar som att rehab vid cancertillstånd verkar ganska eftersatt, och många patienter verkar inte förstå att de har rätt till stöd och hjälp med rehab.

En serie i tre delar

  1. Detta är det första inlägget
  2. Fysioterapi vid gyncancer
  3. Fysioterapi vid bröstcancer


Träning efter graviditet

Läsarfråga:

“Jag födde mitt första barn för 4 månader sen. Jag fick en grad 2-bristning som behövde sys och som har läkt fint även om ärret fortfarande stramar. Efter förlossningen fick jag ofta en tyngdkänsla i bäckenbotten efter framför allt promenader och lyft. Detta har dock blivit bättre och nu är det främst bäckensmärta som begränsar promenaderna, även om det också blir bättre sakta men säkert. 

Problemet är att jag är livrädd för att träna och därigenom skada kroppen.  Har du några tips på vad kan jag träna och vad kan jag absolut inte träna? Tänker ur både perspektivet att kroppen precis genomgått en graviditet och förlossning men även om du har några tips som småbarnsmamma hur du klämmer in träningen i vardagen.”

Svar

Generellt så tänker jag kroppen är gjord för rörelse och motion. Min grund-devis är att “allt som känns bra är bra” och att det i stort är ett mycket större hot mot vår generella hälsa att röra oss för lite än för mycket. Begreppet “mammaträning” är både bra och dåligt. Bra för att det skapar en gemensamhetskänsla och litegrann också tydliggör att det finns en tanke bakom upplägget med träningen. Men det betyder verkligen inte att all motion eller träning som inte är anpassad  för mammor skulle vara dålig eller potentiellt skadlig.

En gång är ingen gång

När det gäller träning efter graviditet och förlossning brukar jag också peppa med att “en gång är ingen gång” vad gäller träning. Säg att du skulle råka gå ut lite för hårt med träningen vid ett tillfälle. Om du sedan lyssnar och beaktar kroppens signaler så skulle ett eventuellt överbelastande moment inte ha gjort någon skada. Kroppen tål ofta överbelastning vid enstaka tillfällen. Det är när vi upprepade gånger struntar i kroppens varningssignaler som arbete, motion, träning eller lek kan bli skadliga.

Träning efter bristningar och symtom från bäckenbotten

Vad gäller att träna efter vaginal förlossning och bäckenbottenskador brukar jag rekommendera att du lyssnar efter två saker: Tyngd/trötthet och inkontinens. Det kan vara en adekvat reaktion av bäckenbotten att signalera trötthet och tyngd efter en lång dag eller träning. Det går att jämföra hur andra muskelgrupper signalerar trötthet efter säg en fjällvandring eller dags arbete i samband med en flytt. Kroppen tål belastning och att få en rimlig trötthetssignal efteråt är inte alltid dåligt. Det som är viktigt att jobba med är den successiva tillvänjningen till en ny slags belastning. Stegra långsamt är mitt råd, men stegra för allt i världen. Inget är tråkigare än att fastna på rehab-övnings-nivån i tid och evighet.

Här finns mina samlade tips om träning för dig med symtom från bäckenbotten. 

Träning med bäckensmärta

Jag brukar mena att så länge du bara har högst måttligt ont, och smärtan sedan lägger sig ganska direkt efter belastning så brukar träning trots/med bäckensmärta ändå gå rätt bra. Det kan vara kinkigt med dosering av träning för detta och andra smärttillstånd. Känner du att du har svårt att hitta din väg framåt vad gäller träning rekommenderar jag dig kontakt med en fysioterapeut!

Här finns en inläggsserie om bäckensmärta efter graviditet

Träning och rädsla

Jag vet inte om detta vuxit, men jag upplever det nästan så. Att fenomenet “mammaträning” och andra specifika träningskoncept för nyblivna mammor gör att alla som inte tar del av just sådant utbud känner att de är ute på okänt vatten. Ibland blir jag otroligt frustrerad på friskvårdsbranschen, just för att de skor sig på människors rädsla att göra fel. Jag tänker att så länge du lyssnar in i din egen kropp efter obehag, smärta eller inkontinens så behöver du inte vara så orolig. Du har utrymme för att göra fel, och kroppen pajar inte för enstaka “missar”.

Här svarade jag på ett liknande resonemang om rädsla för träning efter graviditet.

Angående att få tid till träning som småbarnsförälder så frågar jag ofta mina patienter själva hur de tror att träningen bli bäst gjord och mest genomförd. Tycker att en del trivs med att fokusera på typ fem övningar per dag och mycket korta pass. Då gör vi en plan för att träna olika delar av kroppen utspritt över hela veckan. En del trivs bäst med 2-3 sammanhållna träningstillfällen i veckan. Då är mitt tips att “boka tid” med sig själv, byta om, rulla ut en matta och stänga en dörr och bara helt enkelt se till att det blir gjort.

Vidare funderingar om träning EFTER graviditet?

Jag har gjort två 8-månaders träningskurser (en för varje förlossningssätt) med vägledd och successivt stegrad träning som är anpassad just för dig som nyligen fött barn. De är mitt allra bästa tips för dig som vill ha något att hålla dig till medan du återgår till träning! Här läser du mer om kurserna!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.