Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

Hur ska jag tänka om buktryck och bäckenbotten?

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Bäckenbotten-och-träning-550x306.jpg

Hur ska jag tänka om buktryck och bäckenbotten?

Inför tunga lyft så kan man använda strupväg och diafragma, bålmuskler och bäckenbotten till att “låsa” trycket i buken och på så sätt få ökad stabilitet kring ryggraden.
I mer medicinska sammanhang kallas ungefär samma sak “valsalvamanöver”. Valsalva innebär att man andas ut mot ett stängd övre luftväg. Om du lyfter tillräckligt tungt kommer detta komma mer eller mindre automatiskt.

Bra eller dåligt?

I bäckenbottensammanhang är en kraftig höjning av buktrycket något vi ofta avråder ifrån i de fall det finns en svag, skadad eller nyförlöst bäckenbotten. Bäckenbotten måste vara tillräckligt stark för att kunna stå emot tryckökningen, och är den inte det så förlorar den “armbrytningen” som buktrycksökningen innebär. Läs mer om “båten i dockan-teorin” för att förstå mer om varför vi kan vilja undvika detta.

Men att helt undvika tung belastning och utveckling av högt buktryck är oftast inte ett alternativ. Du kommer flytta någon gång i livet. Barnen kommer behöva fångas upp i ett fall eller bäras hem när orken tryter. Övningar som skapar lagom mycket tryck nedåt mot bäckenbotten tror vi kan trigga en muskelfunktions- och stabilitetsökning. En del med framfall mår ju faktiskt bättre efter en tid med styrketräning, kanske beror detta på den excentriska förlängningen som sker i bäckenbotten vid belastning.

Lyft bra!


För att minska belastningen på bäckenbotten vid aktiviteter som kräver att du skapar högre buktryck kan du testa att andas mjukt, sprida belastningen så mycket du kan och faktiskt minimera anspänningen till att enbart spänna preciiis så mycket aktiviteten kräver, och inte ett uns mer. Vi har inte på fötterna att avråda eller svartmåla buktrycksökningar i alla fall.

Det är inte kategoriskt farligt

Det är bra att veta att vi faktiskt har NOLL forskning bakom påståendet att du med svag bäckenbotten ska undvika alla tunga lyft, alltid. Vi vet från viss forskning att tunga, repetitiva lyft i arbetet kan vara en riskfaktor för framfall – min tanke här är att det handlar om en dosfråga. Har du möjlighet till återhämtning mellan lyften? Hur många blir det? På samma sätt vet vi att långvarig förstoppning och hosta är en riskfaktor för bäckenbottendysfunktion. Det är det där intensivt repetitiva trycket nedåt utan möjlighet att stå emot som kan var överbelastande. Men att hosta då och då, eller vara förstoppad några gånger per år är liksom inte farligt.

Våga belasta

Bäckenbottens uppgift är att höjas och spännas när buktrycket stiger. Vid en väldigt svag bäckenbotten är förstås den kraftutveckling som bäckenbotten kan skapa inte enorm. Men att alltid undvika buktrycksökningar är inte heller något som kommer hjälpa bäckenbotten att bli starkare.

Livet kommer innehålla tynga lyft, belastning och tillfällen då vi skapar högt buktryck. Att leva för att undvika buktryck är kontraproduktivt. Om du undviker belastning blir du svag, och då kommer du behöva skapa mer buktryck för att göra vardagliga lyft.

Jämförelse mellan svag och stark

Om vi jämför mig (ganska svag faktiskt) och Ida (påhittat namn) som jag en gång hade som patient. Ida är styrkelyftare och starkare än vad jag någonsin kan drömma om att bli. Om vi skulle lyfta samma 15 kg-hantel – vem tror ni skulle skapa det högsta buktrycket? Jag, eftersom jag behöver ta i för kung och fosterland och alla muskler i hela kroppen. Ida kommer stå där och göra curls med ett avslappnat leende.

Modifiera trycket

Du kan också lära dig att modifiera hur mycket tryck du skapar genom hur många muskler du spänner, hur du andas, vilken hållning du befinner dig i och så vidare. Här finns inga egentliga rätt och fel! Jag brukar hävda att mina patienter ska ”leka runt” med utförandet. Testa något annorlunda. Plötsligt hittar du ett sätt som liksom känns bättre.

Läs fler inlägg i samma serie:

Löpning efter graviditet

Mår bäckenbotten dåligt av löpning?

Får man aldrig springa med svag bäckenbotten?

Bäckenbottensnäll löpteknik

Bör jag undvika tunga lyft?

Hur ska jag tänka om buktryck och svag bäckenbotten?

Hur blir man stark med svag bäckenbotten?

Måste träning vara symtomfri

Vad är normalt efter en grad 2-bristning?

En andra gradens bristning är den allra vanligaste bristningen vid vaginala förlossningar och drabbar vävnaderna i slidans bakvägg djupt eller ytligt. Den omfattar förutom slemhinna och hud också muskler och behöver sys väl för att läka bra.

Det är en skada som sys och du kommer vara svullen, ha ont och ha stickiga och stramande stygn under en period. Stygnen löser upp sig inom de första 6 veckorna. Det är normalt och förväntat att ha ont i bristningen och smärtan är vanligtvis värst i stående eller sittande.

Det vanligaste är att smärta och obehag minskar drastiskt under de första veckorna, och återhämtningen brukar gå så pass snabbt i början att man kan titta tillbaka och se att ”jag mår bättre den här veckan än förra veckan”.

Mental pennkjol!

För att minska drag i stygnen och minska risken att såret går upp ska du ha en ”mental pennkjol” på dig. Undvik att hamna för bredbent, att göra för snabba kast med benen vid vändning i säng och att sätta dig på huk, de första 8 veckorna. Att sitta med benen i kors och att gå med väldigt långa steg kan också orsaka obehagligt drag i sår/ärr.

Tips!

  • Kissa i duschen eller spreja med en sportflaska med ljummet vatten medan du kissar för att minska sveda.
  • Byt bindor ofta. Håll bristningen torr och ren. Lufta ibland – Ta av dig underkläderna och lägg dig på en handduk på sängen i tio minuter, kanske en gång per förmiddag och eftermiddag.
  • Klapptorka efter att du kissat och duschat. Efter bajs bör du vara extra noggrann med att torka bakifrån, för att minska risken av bakterier i såret.
  • Håll med lite toalettpapper mot mellangården (mjukt tryck!) när du ska bajsa första gångerna. Det kan lindra obehag.
  • Drick mycket vatten och ta vid behov tillskott eller läkemedel som gör avföringen mjuk.
  • Vila så mycket du kan! De första två veckorna kan du tänka att du med fördel ligger sig ganska mycket av dagarna, med enstaka stående stunder varje timme. Jag förstår att du kanske längtar ut och efter livet som ”o-gravid” och att göra en massa saker. Två veckor går fort, mys på i sängen då och bebisen så mycket ni bara kan.
  • Försök att gå lite varje dag. Från början är det kanske en promenad runt köksbordet. Inom fyra veckor kan du ha målet att kunna gå 30 minuter i sträck utomhus.
  • Börja göra mjuk och försiktig bäckenbottenträning. Det förbättrar blodcirkulationen och hjälper läkningsprocessen.
  • Undvik tyngre lyft än bebisens vikt första 6-8 veckorna.

Infektion

Överallt där man har sår finns en liten risk att man drabbas av en sårinfektion. Underlivet är ett komplicerat område som ju aldrig är helt ”rent”. Om du drabbas av en infektion går smärtan plötsligt åt fel håll, avslaget kan börja lukta illa och du kan känna en ökad svullnad, ömhet eller värmeökning runt stygnen. Man kan också börja känna sig allmänt sjuk och få feber. Tveka inte att kontakta sjukvården om det är något som känns konstigt.

Får jag någon extra uppföljning efter en grad 2-bristning?

De flesta sjukhus har rutiner för att erbjuda extra återbesök för dem som fått grad 3- och 4-bristningar, men inte för grad 2. Därför är det viktigt att du går på efterkontrollen hos din barnmorska, och att du själv söker annan vård om du har besvär. Ett besök hos fysioterapeut kan behövas om du exempelvis har smärtor eller svårigheter att bäckenbottenträna.

När kan jag ha sex?

Från ett rent fysiologiskt perspektiv kan du ha penetrerande sex så fort stygnen är borta och såren helt läkta, och avslaget har slutet. Allt detta brukar ha hänt vid ungefär 6 veckor efter förlossningen. Men om du är redo för att ha sex beror ju också på en massa andra aspekter. Ha inte sex om du inte vill eller känner dig redo.

När kan jag träna?

Återgången till träning bör vara successivt stegrad och ska aldrig orsaka smärta eller besvär. Du ska inte lyfta tyngre än bebisens vikt på 6-8 veckor och du inte springa förrän det gått minst 12 veckor.

Kommer jag få en till bristning nästa gång?

Vi brukar slarvigt säga att man får ”största skadan första gången”. Om inte bebisen är väldigt stor, kommer felvänd eller med handen på kinden (eller något sådant) är det sannolikt att du i alla fall inte får en större bristning nästa gång.

Jag känner mig traumatiserad!

Det är viktigt att ta dig själv och dina känslor och tankar på allvar. Prata mycket med människor du har förtroende för. Du kan båda vara glad över och älska din bebis och känna dig helt förstörd över förlossningen, samtidigt. Behöver du ytterligare hjälp rekommenderar jag dig att prata med BVC.

Jag har ont?

Det är normalt att ha smärta efter en förlossning, men smärtorna ska vara avtagande och inom tre månader försvinner de flesta akuta smärtorna. Har du ont längre än så behöver du träffa en fysioterapeut som kan hjälpa dig med eventuella muskelsmärtor eller ärrsmärtor. Detta gäller också graviditetsrelaterad bäckensmärta. Har du haft ont under graviditeten försvinner ofta detta inom tre månader efter förlossningen. Gör det inte det behöver du hjälp av en fysioterapeut.

Har jag blivit överspänd?

När du föder barn blir musklerna i bäckenbotten över 300% utsträckta. De har inte förmågan att knappt ens spännas de första 2-3 månaderna. Man utvecklar sällan överspänningsproblem förrän musklerna återfått normal “spänst och konsistens”. Jag märker ofta hos patienter att de har besvär med svaga bäckenbottenmuskler och sviktande och buktande slidväggar de första fyra månaderna, och under dessa månader jobbar de sakta men säkert upp en kompenserande spänning i bäckenbotten eftersom de går omkring och kniper “hela tiden”. Ett överspänningsproblem finns sällan förrän det gått 5-6 månader. Det är ungefär en av tio (enligt min erfarenhet) som utvecklar överspänning. Antingen gör man det för att man haft det tidigare (ofta vid en vaginism) eller som en följd av av kompenserande knip pga rörelserädsla, svagt knip eller buktande slidväggar.

Läs mer på bakingbabies

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt?

Hur tar jag hand om mina buktande slidväggar?

Till fysioterapeut efter grad 2-bristning

Sex efter graviditet

Träning efter vaginal förlossning (webbkurs anpassad för dig med skadad eller svag bäckenbotten).

Behöver man diagnosticera levatorskador?

Hej! Finns det någon vits med att undersöka hur stor levatorskada en person har, om den skadan sen ändå inte går att laga (på grund av att det för närvarande inte finns någon bra operationsteknik för detta)? Kan det på något sätt ändå vara bra för individen att veta att de har en levatorskada och hur omfattande den är?

Levatorskada

Här kommer du garanterat få olika svar beroende på vem du frågar. Men nu frågar du mig, och mitt svar kommer. Men för att ge dig som läsare lite bredd på svaret vill jag ta med dig in i mitt minne.

Jag blev välkomnad på ett möte på Kvinnokliniken på ett av Stockholms stora sjukhus. Inbjudan gällde att komma och berätta lite om fysio-nischen inom obstetrik och gynekologi. Vad vi kan, vad vi gör, vilka slags samarbeten kring patienter vi gärna har osv osv. Jag berättade bland annat om hur jag jobbar med förlossningsskador. Ungefär halvvägs in i mötet är det någon som reser en hand, och i princip skäller ut mig efter noter. Varför? För att hen anser att när det gället förlossningsskador ska man ”använda så få ord som möjligt”. Jag citerar ordagrant. För om man inte använder ”så få ord som möjligt” kommer personen bli förlossningsrädd och inte vilja föda vaginalt igen.

På samma möte blev jag sedan, av en annan person, uppläxad för att de minsann inte vill träffa patienter som inte är aktuella för kirurgi. Det vill säga – kan man inte åtgärda något kirurgiskt, så var det ingen anledning för dem att träffa patienten. Nu är ju jag heller inte så angelägen om att skicka patienter just till dem. Så det fanns heller ingen anledning att läxa upp just mig i det sammanhanget heller.

Behöver inte diagnosticera skadorna?

Men ja. Attityden om att levatorskador helst inte ska berättas om för patienten finns. Och attityden om att om patienten inte kan vara behjälpt av en mellangårdsrekonstruktion, så behöver patienten heller inte få träffa en läkare verkade också vara accepterad. Jag har förstås ingen aning om alla på det mötet tänkte samma. Men det var i alla fall inte någon som sa emot.

Behöver jag tillägga att jag stod där, ganska ensam, och kände mig ungefär lika morsk som Lille Skutt?

Naturligtvis rätt till svar

Jag anser att individer NATURLIGTVIS har rätt att få veta varenda detalj som sjukvården möjligtvis kan ta reda på om deras hälsostatus, om det finns uppkomna behov. Jag menar inte att personer som inte har några som helst problem med bäckenbotten ska gå på hälsokontroller ”utifall att”. Inte för att det skulle vara något dåligt, men det är bara för orimligt. Vi har inte sjukvårdsresurser för det. Angående det har jag ungefär samma resonemang som gällande detta.

Med vad gäller levatorskador så är det en (mer eller mindre omfattande) kronisk funktionsnedsättning. Det är oerhört relevant för personer att känna till. Här kommer mina tankar.

För att veta varför bäckenbottenträning inte har hjälpt dem, fast de knipit sig blå.

Har regelbundet patienter som börjar gråta hos mig, eftersom de känner sig så misslyckade och dåliga när bäckenbottenträningen inte gett resultat. Alla vårdgivare de träffat har kanske bara pratat om vikten av knipträning. Vården har ofta inte ens nämnt möjligheten att svagheten är orsakad av en muskelskada. Det är OERHÖRT viktigt att ge en rättvis bild av bäckenbottenstatus för att ta bort skuld över att man har svag bäckenbotten/symtom.

För att kunna ge information som ligger till grund för ”informerade beslut” vad gäller fysisk belastning i livet.

Här tänker jag att en stor levatorskada kan utgöra en begränsning för vad kroppen ska utsättas för. Jag menar inte att individer med levatorskador automatiskt ska avrådas från fysisk aktivitet och belastning. Men om man sedan tidigare hållit på med tyngdlyftning på hög nivå och sedan drabbas av en omfattande levatorskada. Då kan det vara rättvist att få veta att det kanske inte kommer vara rimligt att komma åter till den nivån. Allt är ju naturligtvis upp till individen att fatta beslut om själv, men informationen som ligger till grund för beslutat kan ju vara viktig.

Kvinnohat

Vi underlåter inte någonsin att ge information om misstänkta meniskskador eller korsbandsskador, även om patienten inte ska gå ”raka vägen till operation utan att passera Gå”.  Men när det är en ”kvinnlig åkomma” så kan man alltså anse kvinnor som icke-adekvata nog för att klara att ta emot informationen? Det är, på riktigt, inget annat än kvinnohat.

Behöver inte vara så ängslig heller

Långt ifrån alla som har levatorskador har omfattande symtom – så även om man inte kan erbjuda kirurgi som lösning måste man som vårdgivare inte känna sig otillräcklig för exakt alla.

Och bara för att läkare inte kan fixa levatorskador betyder det inte att det inte finns andra saker som kan hjälpa individen. Nu ska jag inte få det att låta som att fysioterapi löser hela problemet, men det kan ju i alla fall lindra en del symtom.  

Du har rätt till en diagnos

Diagnosen kan vara ett bra underlag för dig att förstå dina symptom. Det kan vara en bra information att veta, ifall du har en högre risk att få framfall med tiden. Det kan också vara bra att veta att långtidsresultatet efter framfallskirurgi kan vara sämre vid en levatorskada, än vid en hel bäckenbotten.

Rikta medel och uppmärksamhet

Om alla eller nästan alla drabbade får rättvisande diagnoser kommer också levatorskada bli mer uppmärksammat. Det ger liksom mer tyngd och kan innebära att man kan rikta forskning och resurser mot hur man både kan förebygga och behandla.

Behöver man diagnosticera levatorskador?

Ja. Det är helt enkelt inte okej att bara inte låtsas om att dessa skador finns, bara för att man inte kan laga dem kirurgiskt. Och jag anser inte heller att det är ett ändamål i sig att så många som möjligt ska föda vaginalt. Vi kan liksom inte ignorera förlossningsskador som ger kvinnor livslånga funktionsnedsättningar. Det är, i min mening, också en slags kvinnohat.

Frankrikes mödravårdsuppföljning

Frankrikes mödravårdsuppföljning

Hur ser du på det franska standardupplägget för bäckenbottenträning?

Läsarfråga

Jag har fått den här frågan flera gånger, och tycker alltid att de är lite svårt att svara. Dels så har jag inte riktigt lyckats se någon beskrivning av vad det franska postpartumprogrammet egentligen innehåller. Och trots att man ofta framhåller att systemet i Frankrike är fantastiskt, så tror jag inte att det finns vetenskapligt stöd för at den generella  bäckenbottenhälsan hos franska kvinnor är bättre än i andra länder. Det kanske ÄR så, men vi vet inte.

Fysiobesök

Det verkar som att individer som nyligen fött barn blir erbjudna 10 besök hos en bäckenbotten-fysio i Frankrike. Jag tycker att jag ibland hör eller läser om andra länder som har liknande upplägg, med fler efterkontroller/återbesök men hos barnmorska. Jag tänker att besök efter graviditet är viktigt, hos båda professioner. Med fysioterapeuter och barnmorskor är inte utbytbara i detta sammanhang. Fysioterapeuter jobbar generellt med rehab utifrån ”fysioterapiprocessen” med undersökning, målsättning, behandling och utvärdering. Det är generellt mer strukturerat och omfattande än att bara erbjuda exempelvis en bäckenbottenträningsgenomgång. En fysioterapeut kan undersöka skelett, muskler, leder och nerver och göra en individuell plan ut efter vilka eventuella besvär som finns. En barnmorska har i sammanhanget andra uppgifter, som att följa upp sårläkning och förskriva preventivmedel.

På kontinenten finns andra traditioner

Jag tror att vi i Sverige tar oerhört hårt på legitimationsyrkenas krav på evidensbasering, och jag reagerar ibland när jag läser vad kollegor i andra länder använder för metoder. Jag vet att man exempelvis använder sig mer av ”hypopressiva övningar” i Frankrike och Spanien, något som jag inte anser att skulle vara okej inom sjukvården här.

Ett eftervårdsprogram är min dröm

Den senaste tiden har mödravårdsprogrammet på många ställen utökats med att erbjuda flera återbesök hos barnmorska. Det är jättebra och jag är positiv. Jag tycker mig också märka en ökning av barnmorskors bäckenbotten-kompetens. Något som jag otroligt gärna skulle vilja se här är fysio-besök postpartum. Vi är alldeles, alldeles för få för att det inom en överskådlig tid ska kunna erbjudas till alla. Men jag tänker, hoppas och tror att vi inom ett gäng år ska vara så många bäckenbottenfysios att alla som har besvär automatiskt ska erbjudas fysioterapi efter graviditet. Då tänker jag inte bara på bäckenbotten utan även besvär som rör magmuskler, bäckenleder eller andra smärtbesvär.

Mer läsning på samma ämne

En mödravårdsdröm

Mensvärksliknande besvär vid träning

Läsarfråga om mensvärksliknande besvär vid träning. Kommer den från bäckenbotten? Vad gör man åt det?

Vid löpning under lång tid eller vid annan intensiv träning får jag ont. Det blir som anfall som känns som mensvärk. Tänker att detta handlar om min bäckenbotten. Är den överansträngd? kommer krampen pga överspänning? Eller är den svag och behöver knipövningar? Finns det något sätt att veta det på?

Läsarfråga

Den här frågan är svår att svara på. Smärtan KAN kanske härledas till bäckenbotten, men då känns den ofta liksom inuti/nedifrån eller mot svanskotan till. Bäckenbottensmärta kan komma som ”anfall” i form av muskelkramp. Är det bäckenbotten som känns borde du kunna få samma svar av andra triggande saker. Känns det mer som mensvärk, och mer i magen till skulle jag tro att det inte är bäckenbotten som känns.

“Felsöka” när du har ont

Det svåra är också att för att ”felsöka” borde man egentligen undersöka dig precis när du du har anfallet. Kanske kan du träffa en bäckenbottenfysio och springa på löpband för att se om du kan trigga smärtan, och sedan undersöka? Det hade nog varit min lösning, ifall jag träffat dig som patient.

Bäckenbotten

Om det är bäckenbotten som gör ont under eller efter träning är det något bäckenbotten vill säga dig. Jag skulle tolka smärtan som ett tecken på att intensiteten och belastningen är för hög. I de fallet skulle jag vilja råda dig att sänka träningsnivån till en grad där du vet att smärtan och krampen inte kommer dyka upp. Från den nivån kan du sedan öka långsamt (en stegring var tredje vecka brukar vara rimlig) och se om du kan vänja kroppen och bäckenbotten vid en högre belastning.

Muskelkramp

En muskelkramp är när musklerna plötsligt dras ihop och blir hårda och spända. Det sker med sådan kraft och hastighet att det gör ont. Kramp händer då och då och håller oftast i sig en mycket kort stund. Men smärtan kan ligga kvar upp till 24 timmar efteråt. Man vet inte riktigt varför muskler drabbas av kramp. En av teorierna är att det handlar om muskeltrötthet och samspelet med nerverna som styr muskelsammandragningarna. Kramp händer oftast när musklerna är trötta och sker oftare i början av ett nytt träningsupplägg.

Vätskebrist

Äldre teorier om varför muskelkramper uppstår är vätskebrist eller låga nivåer av elektrolyter. Att se till att ersätta omfattande svettningar med salt och vätska kan eventuellt minska förekomsten av kramp.

Vad gör man åt muskelkramper i bäckenbotten?

Stanna upp, andas djupt ner i magen och försök sänka bäckenbottens spänningsgrad. Om det är ett återkommande problem kanske krampen triggas av att du är generellt lite överspänd i bäckenbotten. (Reklam: då har jag en bra webbkurs du kan testa…)

Andra orsaker till smärtan

Livmodern

Om du regelbundet upplever smärta i underlivet efter träning bör du uppsöka en gynekolog för bli undersökt. Speciellt om du skulle uppleva att smärtorna kommer tillsammans med blödningar, oregelbunden mens eller annan förändring i mensens frekvens och volym.

Det kan vara en ökad blodcirkulation som ger upphov till smärta i livmodern under eller efter träning. Endometrios kan vara en diagnos som hör ihop med mer omfattande besvär av detta, och smärtan behöver då alltså inte komma just under mens utan även annars.

Besvär från mage/tarm

Mag-tarmbesvär kan ibland förvärras av intensiv träning. IBS kan trigga smärtor som liknar mensvärk. Då hör värken ofta ihop med andra symtom som uppblåsthet, förstoppning, gasighet, diarré eller illamående. Även här bör du kolla med din läkare om du får återkommande besvär.

Sköldkörteln

Sköldkörteln påverkar våra hormonnivåer och kan ha att göra med förändringar i menscykeln eller mensvärksliknande besvär som förvärras vid träning. Om du kan se att kramperna regelbundet på något sätt hör ihop med mensen (före, under eller en tid efter) kan det finnas skäl att kolla upp sköldkörteln.

Graviditet

Jag vet att de allra flesta vet om de är gravida, men vill ändå nämna detta i sammanhanget. Muskelkramp-liknande smärtor är rätt vanliga speciellt i tidig graviditet och kan triggas av intensiv träning.

hur vet vi om bäckenbotten är överansträngd?

De flesta signaler från bäckenbotten (smärta, obehag, tyngd, inkontines osv) kan man tolka som ett kvitto på att bäckenbotten inte riktigt klarar av sitt jobb som den ska. Åtgärden ser förstås olika ut beroende på orsak, men att lyssna på signalerna och minska belastningen är det första steget.

Är den spänd eller svag?

En spänd bäckenbotten blir utmattad och därmed svag. Så du kan troligen tolka smärtan som en slags överbelastningssmärta, oavsett om du är spänd eller ej. Däremot skiljer sig nästa steg åt. En överspänd bäckenbotten ska lära sig slappna av. En svag bäckenbotten ska kanske bäckenbottentränas. (Det finns också kombinationstillstånd, så fullt så svartvitt är det inte)

Mensvärksliknande besvär vid träning

För att veta riktigt skulle jag rekommendera kontakt med en bäckenbotten-fysioterapeut.

Här hittar du en förteckning över fysioterapeuter.

Kolla noga under varje person, vad de skriver att de jobbar med. Du behöver någon som göra vaginala och anala bedömningar!

Lycka till!

Är sammandragningar att livmodern tränar?

Är sammandragningar att livmodern tränar? Stämmer detta? Fler sammandragningar skulle i så fall ge starkare livmoder och mindre risk för t ex värksvaghet under förlossningen. Jag är gravid nu och tycker mer att det känns som att livmodern “protesterar” när man t ex lyfter för tungt eller gör något för snabbt. Tänker även på att det inte är viljestyrd muskulatur i livmodern och undrar om den då verkligen kan “träna”.

Läsarfråga

Sammandragningar

Muskelcellerna i livmodern består av ”glatt muskulatur” och är inte viljemässigt styrd, precis som frågeställaren skriver. Sammandragngingar är sporadiska sammandragningar av livmodermuskulaturen. De börjar ofta så tidigt som vecka 6, men blir inte kännbara förrän långt senare hos de allra flesta. De brukar bli fler och mer intensiva ju närmare fullgången graviditet man kommer. Det är livmoderns muskellager, kallat myometrium, som skapar sammandragningarna, och det är samma muskellager som skapar riktiga förlossningsvärkar när det är dags att föda. I en äldre studie fick testpersoner (friska gravida) göra ett cykeltest och man såg att ansträngande träning orsakade signifikant fler sammandragningar och också mer intensiva sammandragningar.

Vad orsakar sammandragningar?

Oxytocin och östrogen är agonister för muskelsammandragningar i livmodern. Exakt vad som leder fram till muskelsammandragningar i livmodern är ännu inte känt, men det finns teorier om att mekanisk utsträckning och hormonerna arbetar tillsammans för att initiera sammandragningar och värkarbete. Livmodern gör sammandragningar även när man inte är gravid, exempelvis vid orgasmer. Jag tänker att ju större livmodern är, desto mer musklemassa finns det, och ju starkare känns det.

Här kommer jag med en tanke: Kan effekten av mekanisk utsträckning som sker viss rörelse, lägesändring eller träning vara det som ger upphov till vissa sammandragningar? Att det finns en mekanisk retning bakom låter rimligt, och kanske kan förklara frågeställarens känsla av att ”livmodern protesterar”. Det kanske inte är en protest, men i alla fall en respons på ett mekaniskt stimuli.

Glatt muskulatur

Glatt muskulatur är alltså inte viljemässigt styrd och kan inte tränas så som vi kan träna skelettmuskulatur. Träning av skelettmuskulatur kan volymöka musklerna (muskelceller ökar i storlek eller omkrets) men man kan inte träna glatt muskulatur på motsvarande sätt.

Tillväxten av livmodermuskulatur

De anatomiska och fysiologiska anpassningarna som sker i livmodern under en graviditet representerar en av de mest omvälvande processerna för vävnadsförändring inom normal vuxenfysiologi. Livmoderns vikt ökar från 50 till 1100 g. Muskelvävnaden i livmodern utgör huvudkomponenten i det som ökar i volym under graviditeten. Tillväxten i livmodern består till största delen av tillväxt av befintliga muskelceller och till en mindre del av ett ökat antal av muskelceller. Jag kan inte hitta någonstans där det tyder på att själva sammandragningarna på något sätt stimulerar muskeltillväxt. Snarare att muskeltillväxten gör att sammandragningarna upplevs mer.

Värksvaghet

Värksvaghet drabbar främst förstföderskor och risken ökar med stigande ålder. Att vara kortvuxen, att ha högt BMI och att ha gått över tiden är också risken för värksvaghet ökar. Om barnet är stort eller om den födande är mycket stressad kan också bidra.

Mjölksyra i muskler

Mjölksyra bildas när muskler arbetar utan att förbruka syre. Det ska vara ett muskelarbete som sker intensivt i korta stunder, så syre ska helt enkelt inte behövas. Nu blir det här avancerat, så häng med.

När muskler ska jobba förbrukar de energi. Det finns tre huvudsakliga energikällor, kolhydrater, fett och protein. Vilken energikälla som används avgörs delvis av hur hög intensiteten på arbetet är och vilka mängder av de olika energikällorna som finns tillgängliga. Förbränner man kolhydrater sker förbränningen snabbt och processen kräver minimalt med syre. Processen där man använder kolhydrater som energikälla kallas glykolys.

Kolhydraten (glykos) bryts ner för att få en energirik molekyl som kallas ATP och slutprodukten heter pyruvat. Om det finns tillräckligt mycket syre går procesen smidigt, pyruvat bildas och processen fortgår genom citronsyracykeln osv. (Det finns säkert superbra föreläsningar på typ Youtube som förklarar det här mer ingående). Om syre inte finns tillgängligt i tillräcklig mängd (pga hög intensitet i muskelarbetet)  bildas inte pyruvat utan istället bildas laktat.  Laktat är alltså mjölksyra. Är muskelarbetet riktigt, riktigt intensivt kommer laktatnivåerna stiga snabbt i musklerna. Det är när du nått över mjölksyretröskeln som du vid fysisk träning börjar känna att det bränner i musklerna och efter en stund tar musklernas förmåga till arbete liksom slut (för en stund).

Uttröttad livmodermuskulatur

Alla sorters muskelarbete kan vid högintensivt arbete ge upphov till att mjölksyra bildas, även livmodernmusklernas arbete. Det finns en koppling mellan nivåerna av mjölksyra i livmodern och möjlksyra i fostervattnet. När mjölksyran slår till drabbas livmodern av värksvaghet.

Träna livmodern vid mjölksyratröskeln?

Att sammandragningar skulle vara att livmodern tränar verkar osannolikt utifrån att vi pratar om glatt muskulatur. Och att sammandragningarna skulle påverka risken att drabbas av värksvaghet är också osannolik, tänker jag.

Vad gäller skelettmuskler kan vi påverka mjölksyretröskeln genom exempelvis högintensiv intervallträning. Du behöver ligga strax under, på eller över din tröskelnivå och du behöver träna på maximal intensitet, så pass att du känner av att musklerna bli stumma och ”slut”. Återhämtningen bör vara 3-4 minuter lång eller längre. Om din livmoder skulle ”mjölksyreträna” under graviditeten borde väl sammandragningarna i princip bli riktiga värkar? Superhårda, intensiva kontraktioner med 3-4 minuter emellan låter nämligen väldigt likt förlossningsvärkar, inte sant?

Vanlig träning och livmodern

Fostret behöver alltid syre och fysisk ansträngning är en utmaning för den gravida kroppens förmåga att tillgodose fostrets behov av syre. Det finns nuförtiden många studier som visar att människokroppen fixar den här utmaningen bra. När den gravida tränar på måttlig intensitet sker en omfördelning av blodflödet i kroppen, så att fostret alltid ska få sina behov tillgodosedda. Om den gravida tränar på 95-100 % av Vo2 max (VO2 max är den maximala volymen syre i milliliter som du kan konsumera per minut per kg kroppsvikt vid fysisk högintensiv prestation) kommer blodflödet till moderkakan minska, den gravida drabbas av mjölksyra och fostrets syresättning minska. Detta kan påverka fostrets tillväxt negativt. De allra, allra flesta människor är inte i närheten av sin Vo2 max vid normal träning.

Gravida bör undvika anaerob träning, alltså den sorts träning där man syftar till att uppnå mjölksyra. Friska men inaktiva gravida bör träna måttligt intensiv (upp emot 70-75 % av Vo2 max) och friska tränande gravida tål något högre intensitet (85-90 av Vo2 max).

Är sammandragningar att livmodern tränar?

Sammandragningar är muskelarbete. Säkert har sammandragningar under graviditet någon slags funktion. Det sker en muskeltillväxt i livmodern, men att den skulle drivas av sammandragningarna tror jag är osannolikt.

Ger många sammandragningar mindre risk för värksvaghet under förlossningen?

Jag hittar inga studier som tyder på detta. Sammandragningarna hade i princip behövt vara riktiga värkar för att vara tillräckligt intensiva för att påverka mjölksyratröskeln. Det finns en rad andra riskfaktorer för värksvaghet som inte har att göra med sammandragningsfrekvens/intensitet under graviditeten.

Referenser

Vidare läsning på bakingbabies

Träning och graviditet

Träning och missfall

Att träna för två

Samband mellan spänningar i käkar och bäckenbotten?

Hej Mia! Jag undrar om du läst studier om samband mellan spända käkar/tunga och överspänd bäckenbotten. Tack på förhand!

Läsarfråga

Jag har haft den här frågan liggande länge. Därför har jag regelbundet gjort sökningar på pubmed men hittat ganska exakt noll relevanta vetenskapliga artiklar. Jag har hittat information på olika sorters bloggar, oftast med ursprung i yoga eller doulasammanhang. Jag vet att det absolut kan finnas erfarenheter och kunskaper inom andra sammanhang än de rent akademiska eller medicinsk vetenskapliga som fortfarande kan vara värdefulla och viktiga. Så missförstå mig inte. Men nu gäller ju själva frågan just vetenskapliga studier om ett eventuellt samband mellan käkar/tunga och bäckenbotten.

Jag har hela tiden tyckt att jag saknar ”kött på benen” för att skriva själva inlägget. Så här kommer ett ganska magert försök.

Sfinkterregeln

Ett är ett mer alternativmedicinskt område där det finns en del skrivet om käkar och struphuvud i förlossningssammanhang. Det verkar härstamma mycket från Ina My Gaskin som på många sätt verkar vara doulornas urmoder. Hon har myntat begreppet ”the sphincter law”. Med detta menar hon att avslappningsläget i mun och käke käke är direkt korrelerat till livmoderhalsens, slidan och anus förmåga att slappna av fullt. Hon menar att en avslappnad och öppen mun gynnar en mer öppen vagina och livmoderhals. Förklaringsmodellen till detta är ganska långt ifrån vetenskapsbaserad (och helt ärligt ganska skrattretande utifrån ett anatomiskt/fysiologiskt perspektiv). Men jag köper ändå slutsatsen. Inte för att det skulle finnas någon automatiserad direktkoppling mellan käkarna och livmoderhalsen, utan för att kroppens hela sinnesstämning och ”arbetsmiljö” kommer vara med att avgöra avslappningsgrad för alla viljemässigt styrda muskler.

Rädsla, oro, smärta och spänning

Om du är stressad, orolig, ångestfylld eller har väldigt ont är det normala fysiologiska svaret att spänna muskler ibland annat käkar, skuldror, rumpa och bäckenbotten. Vi alla har ju lite olika spänningsmönster och ställen vi förlägger vår stress/oro/ångest. Men att käkar och bäckenbotten är områden som återkommer hos många individer känns ganska vanligt. Om du spänner käkarna kommer du också få en påverkan på andningsmönstret. Det blir svårare att andas djupt ner, vilket kan göra att bäckenbotten också får en mindre medrörelse vid andning (det normala är annars att bäckenbotten har en medrörelse i andningen på några mm-cm). Det här har jag skrivit om bland annat här.

Myofasciella kedjor

I en del sammanhang nämns det också som en självklarhet att kopplingen mellan bäckenbotten och käk-spänningar kan förklaras av myofasciella kedjor. Alltså, jag förstår också att kroppen sitter ihop i en helhet och att vi har alla möjliga sorters vävnader som binder samman kroppen.  Men vetenskapen just nu stödjer inte riktigt teorierna kring myofasciella kedjor som avgörande för spänningar eller funktion. Framtiden får visa om det ändå finns spännande behandlingsmetoder att hämta ur teorin kring myofasciella kedjor, men tills vidare har vi inget evidensbaserat att hämta här.

Svaret är:

Nej, jag hittar faktiskt  inga som helst studier eller stabilt vetenskapligt grundade teorier för en specifik koppling mellan käkspänningar och bäckenbotten. Jag tänker personligen att den gemensamma nämnaren är individen själv, och dess sinnesstämning och generella spänningsläge.

Relaterad läsning på bakingbabies

REKLAM/TIPS

Kursen “Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser

Stav för bäckenbottenbehandling

Det här inlägget är ett tips-inlägg skrivet av min kollega Emma. Emma har nyligen startat en webbshop och säljer bland annat stavar för bäckenbottenbehandling. På så vis är detta ett reklaminlägg, även om det inte är reklam för min egen verksamhet eller något jag själv tjänar på.

Behandla överspänning i bäckenbotten

Långvarig smärta i bäckenbotten är besvärligt och ibland svårt att komma till rätta med. För hög spänning i bäckenbotten kan bidra till samlagssmärtor, blås- och tarmtömningsbesvär, svanskotesmärta, nervsmärta och påverkan på muskelfunktionen.

Även om smärtan sällan enbart beror på spända muskler i bäckenbotten, så kan manuell behandling vara hjälpsamt. Hos en specialiserad fysioterapeut kan du få hjälp med att bedöma spänningsnivå och funktion i bäckenbotten och du kan få guidning i hur du reglerar spänning. Det är viktigt att förstå att spänning inte alltid är orsak till besvären, även om det ofta förekommer hos personer med smärta. Smärta föder spänning och spänning föder ibland smärta och vi vet inte alltid vad som kommit först. Det betyder också att alla besvär inte försvinner med en spänningsreducerande behandling.

Självbehandling med stav eller manuell behandling hos fysioterapeut är en pusselbit, men sällan hela lösningen. Du behöver även få hjälp till att se helheten, vad som triggar och vad som lindrar dina besvär. Med det sagt är det helt ofarligt att behandla med en stav, så länge du lyssnar på din kropps signaler. Ömhet under och efter behandling kan förekomma, men din smärta ska aldrig öka av behandlingen.

Behandlingen syftar till att:

  1. Bli medveten om spänningstendenser och analysera triggande faktorer som är möjliga för dig att påverka. Detta kan handla om vanor och beteenden så som stress, toavanor, hållning, andningsmönster och mycket mer.
  2. Reglera ner spänningen, byt och bryt vanor och triggers.  Öva kroppen i att inte reagera på triggers med ökad spänning och försök ta kommando över kroppens reaktioner när det ändå händer.
  3. Behandla spänningens följder. Adressera smärta eller andra dysfunktioner. Det kan göras genom manuell behandling, övningar, generell träning, läkemedel, terapi eller annat.

Såhär använder du staven:

  1. Ligg bekvämt, gärna på rygg med böjda ben. Vissa slappnar av bättre i ett varmt bad.
  2. Använd valfritt glidmedel för att undvika obehag när du för in staven.
  3. Börja med att föra in den mjukt rundade änden fram till stavens första vinkel.
  4. Se vagina som en klocka där klockan 12 är upp mot urinröret och klockan 6 ned mot ändtarmen. Undvik att behandla området mellan 11 och 1 och 5 och 7 för att inte lägga tryck mot urinrör eller tarm.
  5. Placera staven åt höger eller vänster sida och knip till. Gör du detta korrekt känner du en rörelse i staven. Slappna sedan av och lägg på ett lätt tryck med staven nedåt. Du kan också röra staven längs muskeln, en sida i taget, för en mer masserande effekt. Töjning kan hållas 30-60 sekunder och upprepas 5-10 gånger per sida.
  6. Dra ut staven en bit innan du byter sida så att du inte vrider den mot tarm eller urinrör.
  7. Hittar du ömma punkter kan du hålla kvar ett lätt tryck på dessa, det är inte ovanligt att smärtan kan stråla ut i ett större område och det brukar lätta allt eftersom du behandlar.
  8. Prova den spetsigare änden om allt känns bra.

Egenvård är bra!

Om du upplever att manuell behandling lindrar dina besvär kan en stav erbjuda dig en lösning för egen behandling, när och var du vill. Det kan verkligen göra skillnad och ger dig en känsla av egen kontroll över din kropp. Magin ligger inte i någon annans händer, utan att du själv närmar dig din smärta och sakta men säkert möter den, behandlar den och utmanar den. På vägen kommer det att hända saker både lokalt, men också centralt – i din hjärna. Smärta tolkas och styrs genom vårt nervsystem och ju mer hotfull smärtan känns, desto högre tolkas den. Att lära sig att reglera smärtan genom olika tekniker kommer ge positiva effekter både lokalt och centralt.

Här köper du stavar för egenbehandling av bäckenbotten!

Mitt jobb under pandemin

Hur har det varit att jobba som fysio under pandemin?

Följarfråga

Min berättelse

Jag vill inte göra gällande att min upplevelse är överensstämmande med verkligheten för andra fysioterapeuter. Men här får ni min berättelse om att jobba som fysio under pandemin.

2020 blev inte som planerat

När jag skriver det här inlägget är det ganska exakt ett år sedan vi insåg att Covid var en pandemi och att det skulle komma att påverka oss i Sverige. Jag ser tillbaka på januari och februari 2020 och minns den pirrande glädjen av tillförsikt inför året. Jag hade så många roliga föreläsningar bokade, jag hade en trygg vardag med patientarbetet utöver det. Allt kändes bra och tryggt, även om 2020 skulle bli mitt första hela år som egenföretagare.

Tom kalender

Så kom sportlovet och smittspridningen tog fart. Jag kunde se i realtid hur min webbtidbok tömdes på bokningar. Mina barn blev sjuka och fick en långvarig hosta och vi höll dem hemma i flera veckor och hade hemskolning. Jag fick mejl på mejl med besked om inställda föreläsningar för både vår och höst. För första gången insåg jag en stor fördel med att vara anställd: Man har en viss tryggad inkomst, även när det skiter sig. (Jag har enskilt firma och inte aktiebolag, så jag kunde heller inte ta del av något av de tidigare stödpaketen för småföretagare).

Videobesök och utomhusbesök

 Jag minns inte exakt, men sen gick det ganska fort så vi fick möjlighet att erbjuda patienter videobesök. Hela våren höll jag mig också ute en dag i veckan, och erbjöd mina patienter att träna utomhus istället för inne i patientgymmet. Med videobesök, utomhusbesök och ett gäng modiga patienter som kom på fysiska besök hankade vi oss fram under våren.

Oplanerad paus

Sommaren kom, och jag insåg att det vettigaste efter omständigheterna var att vara ledig mycket. Waldo gick inte på förskola, Joseph var föräldraledig. Vi gav skolbarnen ledigt nästan hela sommarlovet och jag jobbade bara så att jag kunde täcka min hyra på kliniken och andra utgifter, men försökte annars njuta lite av den oplanerade pausen.

Falsk trygg start på hösten

När hösten började kändes det som att vi, jag och resten av Sverige vaggats in i en falsk trygghet? Patienterna kom tillbaka, även på fysiska besök och inomhus! Jag hade nästan inga videobesök och det kändes nästan som vanligt där i augusti och september. Vi spritade av allt möjligt (och omöjligt), höll avstånd och glest i gymmet mellan patienterna och la våra scheman så att vi inte skulle trängas i personalrummet. I skuggan av covid, med nya rutiner, men ändå – en ganska vanlig jobbvardag.

Pang – andra vågen

Sen kom hösten och höstlovet. Och PANG så la sig covidmörkret över oss alla igen, känns det inte så? Omställningen till fler och fler videobesök blev ganska direkt. Jag valde att inte ställa om till utomhusbesök, jag hatar att frysa så innerligt. I november fick vi påbud om att börja jobba i munskydd eller visir. I efterhand känns det nästan naivt att vi alla jobbade utan ”skydd” så länge? Jag och min kollega Emma fick en student i december. Det är jättekul att ha student. Men åh vad bökigt det är under en pandemi. När man knappt vill ses fysiskt, absolut inte vill trängas och många patienter är obekväma redan som det är. Flera raster fick vi be henne, eller själva, gå ut på en promenad bara för att vi inte skulle vara för många i personalrummet.

Munskydd och visir

I samma veva kom påbudet att vi nu skulle jobba med både munskydd och visir. Munskyddet var inte särskilt svårt att acceptera, man blir lite flåsig och det innebär ju en del extra hygienrutiner kring påtagning osv. Men det är ändå okej. Visir däremot.  Det är som att jobba med en lampskärm på huvudet. Folk hör knappt vad man säger, ibland glänser det så man knappt ser saker utanför visiret. Överhuvudtaget ger det ett väldigt distanserat intryck, men både munskydd och visir känns det väldigt svårt att vara inlyssnande och liksom personlig. Jag har hittat ett sätt att sätta fast visiret med en gummisnodd i håret (har alltid håret i knut när jag jobbar). Innan jag kom på det hände det exempelvis att jag tappade visiret PÅ en patient när jag gjorde en väldigt ingående inspektion av en analöppning. Det går liksom inte att rädda upp en sån situation. Huga.

Överhuvudtaget, visar man övningar och böjer sig hastigt framåt eller bakåt så flyger visiret ibland av (trots gummisnodden i håret). Det är himla bökigt och ganska ofta känner jag mig som en hund med sån där tratt på huvudet.  

Nytt år 2021

När januari och februari kom ökade också förkylningarna ute bland skolor och förskolor. Jag har haft oändliga mängder videobesök med VAB:ande patienter. Jag själv har också VAB:at en del. Det är svårt att få till en regelbunden rehab för många, och det är också svårt när många inte vill resa med kollektivtrafik. Vi har rutiner nu, både jag och patienterna kan gången, känns det som. Men det är ICKE OPTIMALT. Vi ses när vi kan, har videobesök när vi måste och tar pauser när omständigheterna kräver det. Jag skulle tro att vårdskulden vad gäller rehab kommer vara enorm när pandemin lägger sig, även inom mitt område. Och då har vi ju en ENORM arbetsbelastning redan innan, på grund av att vi är så få inom min nisch.

Förskonad i stort

Inom min nisch är vi ändå skonade från den värsta ”covid-effekten”. Jag har kollegor som är specialister inom lungmedicin och äldres hälsa. Tidigt under pandemin hade de ju exakt inget att göra, eftersom deras respektive patientgrupper var så pass mycket riskgrupp att de knappt gick hemifrån. Lungmedicin-kollegan har ju nu snarare fått ett uppsving med post-covidfallen.

Jag vet att som vårdpersonal är jag väldigt skonad ändå. Har aldrig varit i stormens öga. Jag vet kollegor som jobbar med bäckenbottenpatienter i vanliga fall som blev förflyttade till covid-avdelningar. Och SÅKLART har alla (inom alla professioner) som jobbat mer inom akutsjukvården under pandemin haft så väldigt, väldigt mycket tuffare än vad vi i periferin haft. Läs inte alls den här berättelsen som ett klago-inlägg! Jag är väldigt tacksam över mycket.

Chock och rädsla

Under våren 2020 var min känsla mer chock. ”Vad är det som händer?”. Under hösten 2020 blev jag faktiskt mer rädd för egen del. Att träffa minst en ny människa varje timme under en pandemi när man helst inte ska träffa några alls känns ju inte optimalt. Då började också berättelserna om unga personer med långtidscovid komma närmare. Från att mest ha tänkt att sjukdomen var jobbig för äldre blev den liksom otäck även för personer i min ålder. Ett tag önskade jag nästan att vi skulle få besked om att stänga (enligt mitt avtal är vi ålagda att fortsätta att bedriva vård tills vi får besked om annat). På så sätt känns ju visir och munskydd som en hjälp, lite trygghet ger det i alla fall.

Det är inte över än

Det känns som att den här historien inte är slut än! Men berätta, hur har det varit för dig under pandemin?

Matvecka från Etiopien

Flag of Ethiopia.svg

Etiopien är ett land vi faktiskt ätit ifrån. En av våra första gemensamma ute-ätartillfällen var på en etiopisk restaurang som tyvärr inte finns längre. Minns att Joseph tyckte att maten påminde lite om Sri Lankesisk mat. Nu är det dags att laga lite etiopiskt själva!

Våra recept:

Till att börja med måste vi göra berbere, en kryddbladning. Sen får vi laga mat.

För att fylla ut resten av veckan får vi laga:

Vad ska ni äta i veckan? Och vad är era bästa etiopiska tips?

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.