Mitt i någon slags hormonsväng och mitt uppe i en massa före-jag-ska-börja-jobba-igen-stress så har jag gått och blivit lite otacksam till kroppen. Jag är FRUSTRERAD över att kroppens återhämtning ändå går så långsamt den här gången. Eller över att det som är nu kanske är “kroppens nya grej”. Jag har SÅ MYCKET att vara tacksam över, jag vet det. Men ändå, ni vet hur det är. Jag är lite ledsen över att min kropp fortfarande inte helt känns som hemma.
Kroppen
När jag klagar på kroppen så gäller det utseende, mest. Jag vill inte prata om det, jag är inte stolt över det. Men jag tycker att det är FÖR stor skillnad mellan kroppen efter två barn och kroppen efter tre barn. Jag tycker, rent känslomässigt, att den skillnaden inte är helt reko.
Amning och hormoner
Vi har slutat amma! Det hände för en vecka sedan och var helt odramatiskt. Det är ungefär samma historia med Wollmar (äldsta barnet) och Waldo (bebisen), vid 9 månader har de blivit så förtjusta i mat att dagamningen försvunnit och vid 10-månader går det lika gärna att erbjuda lite vatten och napp på natten. Wilfred (mittensonen) ammade rätt mycket mer fram tills att han en dag (också vid 10 månader) abrupt slutade amma över dagen, och vägrade så pass att jag fick köpa att min bebis inte ville längre.
Detta avslutade kapitel i livet kan summeras så här: Jag har initialt alldeles för mycket mjölk. Alla inblandade mår bra av att jag donerar mjölk de tre första månaderna. Bara jag inte använder någon konstig bh så har amningsperioderna inte inneburit några konstigheter eller komplikationer alls. Och mina barn har slutat amma helt utan drama.
Detta, mina vänner, har jag vett nog att vara väldigt, väldigt tacksam över.
Bäckenet
Jag har haft ont i bäckenet en gång som jag vet om den senaste månaden. Det var kvällen efter att vi varit på Liseberg hela dagen. Jag skulle också alldeles strax få mens, så det kan också ha inverkat. Annars? Helt smärtfritt. Jag kunde till och med springa 15 kilometer utan en tillstymmelse till bekymmer under Öckerö-vistelsen. Igen – jag är väldigt, väldigt tacksam.
Handlederna
Jag har inte så ont längre, men känner av att handlederna är sköra och att jag har tappat SÅ MYCKET STYRKA. Jag är ibland lite fundersam över hur det kommer gå att börja jobba, eftersom jag använder händerna väldigt mycket i jobbet. Nästa månadsrapport får ni veta, för jag börjar nämligen ta mina första patienter på TISDAG! Aaaaah!!
Jobb
Nästa vecka smäller det. Storbarnen börjar skola och förskola igen, Joseph tar över rodret här hemma med Waldo och jag börjar jobba med patienter igen. Jag har ju inte direkt “slutat att jobba” någonsin den här föräldraledigheten, med två bokmanus som blivit böcker, massor med föreläsningar, bloggen, kursen jag läste i höstas osv osv. De två böckerna är alltså en som jag skrivit tillsammans med två barnmorskor och en läkare kommer i tryck senare i höst och Kejsarfödsel-boken som har vi lansering för nästa vecka! Men att börja med patienter igen känns stort och omvälvande, eftersom jag nu gör det i egen regi, inhyrd på Klinik och med eget avtal med Region Stockholm.
Trötthet
Vi sover bra. Är vi trötta nu så här efter åtta veckors familjesemester så beror det 1) på att vi går och lägger oss för sent och 2) pga att det ska bli skönt med termin och rutiner igen. Men vi ska inte skylla på Waldo, alls.
Hur mår du?
Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!
Min helt subjektiva erfarenhet är att återhämtningen går långsammare för varje barn. Efter barn 1 och 2 behövde jag egentligen inte göra något aktivt alls för att komma tillbaka till min gamla kropp. Efter barn 3 och 4 tog det längre tid och efter barn 5 och 6 förlikade jag mig med att jag faktiskt inte kommer att bli som förr och det är ok. Är nu 2.5 månad postpartum med barn sju och nej, jag gillar inte min kropp som den ser ut nu. Det är ingen klädsam känsla men den finns där samtidigt aom jag är stolt över att min kropp faktiskt har fått ge liv åt sju barn.
Numera fembarnsmor och beställde bärsjal idag! Bebis är två och en halv vecka och jag har precis överlevt eftervärkar, överkörd-känslan och såriga bröstvårtor (nästan helt läkta nu!). Fick ont i bäckenet av att ha gått runt lite i en skola med äldsta dottern igår, ingen barnvagnspromenad är ens testad…. och lär få dröja lite… på måndag är det dock mkt som drar igång. Mannen börjar jobba igen, äldsta dottern börjar ny skola, sonen börjar sexan och jag ska vara ensam hela dagen med de tre yngsta (därav beställningen av bärsjal). Sen är det tänkt att småtjejerna på fyra och två ska gå på förskolan några timmar tis, ons och tors! Tror att det kommer att bli en mycket bra höst, hoppas bara på att kunna bli starkare rätt så fort. Till och med handlederna känns svaga… tänker testa yoga för detta. Kanske kan vara nåt för dig också? Successiv tillvänjning liksom. 🙂
Jag är i morgon 7 v postpartum med min trea. Kroppen är tung, tycker att knipträningen går långsamt. Bäckenet gör fortsatt ont, speciellt i främre fogen och i vänster bak. Magen har återhämtat sig bra, har inte så stora förhoppningar. Rehabar enl ditt program (på bloggen) relativt frekvent. Sover bra, men skyller tröttheten på ansträngningen att ta hand om tre små barn. Bebisen är enkel! Sover, äter och skrattar.
Då detta är mitt sista barn ser jag fram emot vad jag ska kunna göra med min kropp framöver som inte involverar barn och amning. Typ springa och dansa!
Min dotter föddes ett par dagar före din Waldo och nu har det blivit dags för mig att börja jobba.
Kroppen är i stort sett som innan graviditeten, men eftersom lilla fröken behagade titta ut i v 32 så slapp jag den mest slitsamma delen av graviditeten.
Jag har till och med återupptagit min runstreak och är så glad över det.
Handlederna däremot…
Ogravid och så j-la trött med en tvååring som fortfarande inte sover varje natt. Lite arg på kroppen som krånglar lite med mig och så lite arg på mig själv för jag ställer ju rätt höga krav på kroppen – men blir frustrerad när jag som elitidrottare känner att jag måste gå tillbaka och dra igenom hela mammamage-appen från början för jag inte prioriterat att underhålla bålstabiliteten. Och så måste jag boka en tid på gyn för lite krångel är nog sådant som inte ska vara och som jag inte kan få bukt med själv. Suck. Men inatt fick jag sova ostört i gästrummet så jag slapp vakna när nästan tvååringen ville ha sin mjölkersättning i medela-flaska (INGET annat går, inte välling, inte vanlig nappflaska, inte vatten, inget – det ska vara ersättning i medelan). Shit vad skönt att få skriva av sig lite i ett kommentarsfält ❤️
Bebis nr 2 är exakt 3 veckor idag, hurra! Mina eländiga händer är så mycket bättre redan, extra mycket hurra! Bäckent helt okej, har börjat gå korta promenader och leker hyfsat obehindrat med stora barnet. Önskar bebisen behagade sova liiite längre pass på natten men man kan inte få allt