Det här brevet trillade in tidigare i år. Skrämmer forskning om urininkontinens kvinnor?
Hej!
Du har kanske skrivit om det förr men när jag nu kommer över andra forskningsartikeln på kort tid där det basuneras ut hur elitidrott är en riskfaktor för urininkontinens senare i livet kan jag inte låta bli att ta kontakt med dig, nordens skarpaste yrkesperson i bäckenbottenärenden.
Jag undrar i mitt stilla sinne om såna här rapporter trots allt inte är till mera skada än nytta. Jag är rädd att det leder till rörelserädsla, speciellt när ”vanlig media” rapporterar om det. Hur många Svenssons med en bäckenbotten och en kropp som skulle behöva röra på sig MERA för den allmänna hälsans skull blir i själva verket skrämda/demotiverade från vardagsmotion av att läsa sånt här?
Läsarfundering
Artiklarna som frågeställaren menar är dessa två:
- Prevalence of urinary incontinence among elite athletes of both sexes
- Early adulthood and current physical activity and their association with symptoms of pelvic floor disorders in middle-aged women: an observational study with retrospective physical activity assessment
Det här är en otroligt intressant spaning som jag tänker att man kan se från lite olika aspekter. Jag vill gärna höra era tankar i kommentarsfältet. Vad man än tänker om min skarpa hjärna (haha) så är den aldrig skarpare än flera hjärnor ihop.
Elitidrott och bäckenbotten
En tanke jag har är att just elitidrott kanske inte någonsin är att likställa friskvård, och miltals från den vardagsmotion som alla människor borde utföra.
Slutsatsen från studien om urinläckage hos elitidrottare lyder så här: ”The prevalence of urinary incontincence observed in elite athletes was 33%. This prevalence was greater in females and also varied according to the sport practised.” Den här siffran skiljer sig inte märkvärdigt från förekomsten av urinläckage i generell befolkning, faktiskt.
Ungdomsträning och bäckenbotten
En annan tanke jag har är att just kunskaper om hur bäckenbotten påverkas av fysisk aktivitet i ungdomen är viktig, och vi har fortfarande stora kunskapsluckor. Den studien ovan som berör barn/ungdom har som slutsats: ”Competitive sports during early adulthood may increase the risk of urge urinary incontinence in middle age. Regular physical activity during early adulthood may increase the risk of faecal incontinence.” I den här studien såg man inte att risken ökade för ansträngningsinkontinens, förstoppning eller framfall.
Blir man skrämd?
Jag vet inte, blir folk i gemen skrämda av studier som kopplar ihop inkontinens och fysisk träning? Om det är så behöver vi prata ÄNNU MER om just inkontinens och träning. För de kopplingar som finns (att man ofta får mer läckage ju mer man tränar) försvinner inte bara för att det inte är kul att prata om. Snarare bör vi prata mer om problemlösning, symtomlindring och vad inkontinensen INTE är. Inkontinens är sällan en varningsflagga om någon anna problematik. Det är annars det jag ofta upplever att allmänheten tror. Typ att urinläckage är ett första symtom på något som kan utvecklas till ett framfall. Så ser kopplingen alltså inte ut.
Vad tänker du?
Berätta vad du tänker – skrämmer forskning om urininkontinens kvinnor?
