Kategori: Bäckenbottendysfunktion

I den här kategorin samlas inlägg som handlar om bäckenbotten och dess funktioner och dysfunktioner.

Bäckenbottens funktion handlar kortfattat om att hålla inne och släppa ut saker, vid olika tillfällen och när det bäst lämpar sig. Den ska kunna hjälpa till att hålla in kiss, bajs och gaser. Den ska också kunna slappna av och vara en huvudaktör när du har sex.

I den här kategorin hittar du inlägg om inkontinens, framfall, samliv och överspänning och smärta.

Läsarfrågor om slidförsnävning

Läsarfrågor om slidförsnävning

Hej! Jag har sett reklam för plastikkirugiska kliniker som erbjuder så kallad slidförsnävning. Vad innebär det rent anatomiskt? Är de ens kvalificerade till att utföra operationer i underlivet? Jag är lite rädd att de syr igen slidöppningen för att göra ingången mindre. Detta borde leda till mer smärta och obehag, framför allt vid penetrerande sex. Tas någon hänsyn till anledningen till att en kvinna känner sig ”för stor” i underlivet,  ex muskler som inte har blivit lagade? Och kan ett ingrepp som slidförsnävning ställa till med större skada för en som är förlossningsskadad? Eller kan det hjälpa?

Läsarfråga

Hej och tack för frågan!

Jag har skrivit om detta tidigare i tre äldre inlägg och jag tror att det fortfarande är ganska aktuella.

Estetiska könsingrepp – vad handlar det om?

Estetiska könsingrepp – enkla att fördöma?

Bör vi förbjuda estetiska könsingrepp?

Vad är en slidförsnävning?

Jag skulle säga att det är omöjligt att veta. Jag har, i research-syfte för det här inlägget, surfat runt på i princip alla hemsidor till kliniker som utför liknande ingrepp. Ingenstans talas det klarspråk om vilka vävnader som åtgärdas. Själva syftet är ofta att åtgärda slapphet, vidhet och minskad känsel vid sex. I beskrivningen av vissa operationer verkar det ingå någon slags framfallsoperation (som en tummy tuck fast för slidväggarna) och vissa kirurger nämner också att man syr i muskler. Om man åtgärdar muskler, stödjevävnad och slidväggar borde resultatet rimligen bli ungefär samma som en mellangårdsrekonstruktion inom den offentliga vården.

Problemet här är ju bara att man inte riktigt kan veta. Om jag skulle lägga mig under kniven så skulle jag vilja att den bebedömande och sedan opererande läkaren skulle kunna pinpointa mer specifik. ”Muskel x och muskel y sitter inte riktigt där de ska och de ska vi sy ihop”. Och den djuplodade bäckenbotten-anatomiska kunskapen tror jag få plastikkurirger besitter. I de flesta fall handlar operationerna bara om att skära bort en snut vaginal slemhinna och tighta till slidöppningen.

Vad du betalar för och vad du får

Om du söker för vidd och nedsatt känsel vid sex och betalar 50-70 000 ur egen ficka för operationen är det ju sedan tråkigt att inse att symtomen beror mer på en muskelskada som inte åtgärdats och därmed kanske symtomen och besvären kvarstår, en tightare slidöppning till trots. Operationerna marknadsförs för att de ska ge bättre sexliv, ökad känsel vid samlag och att de till och med kan åtgärda inkontinensbesvär. Här vill jag flika in att inte ens de seriösa operationerna inom offentlig sjukvård garanterar detta.

Det patriarkala fokuset

På flera av plastik-klinikernas hemsidor står också att operationen (på dig) hjälper din partners sexuella tillfredsställelse. Och då vill jag bara kräkas. Alltså visst att man i en parrelation har en ömsesidighet i önskan om att båda ska uppleva samlivet tillfredsställande. Men att kvinnor ska behöva genomgå och bekosta dyra operationer för mannens skull, det är bara så sjukt.

Läs om tiden efteråt


En riktig operation där man åtgärdar muskler, stödjevävnad och slemhinna i slidans bakre delar kommer medfölja ganska mycket smärta och en sjukskrivning på några veckor. De allra flesta tycker inte att återhämtningen efter en sådan operation är som en promenad i parken. Det är ju förstås jobbigt, men det är ju också ett tecken på att man åtgärdat ganska mycket. De flesta slidförsnävnings-operationer hos plastikkirurg verkar innebära ett ”visst obehag upp emot en vecka”. Detta säger mig att ingreppet i sig måste vara väldigt mycket mindre omfattande och djupgående.

Vad innebär det rent anatomiskt?

Det är svårt att veta, men troligen inte lika omfattande åtgärder som en ”riktig” rekonstruktiv kirurgi innebär.

Är de ens kvalificerade till att utföra operationer i underlivet?

Ja, det är inte olagligt eller olämpligt på något sådant sätt.

Syr de ihop slidöppningen för att göra ingången mindre?

Ja, i många fall.

Leder de till mer smärta och obehag vid penetrerande sex?

Jag har inte lyckats hitta någon statistik på detta. Men i och med att det är en av de risker man tar upp till och med vid seriös rekonstruktiv kirurgi inom offentliga vården, så borde risken finnas för slidförsnävningarna med och kanske är risken då ännu större.

Tar man någon hänsyn till anledningen?

Igen, det skiljer sig säkerligen mellan kliniker. Men jag skulle gissa att de allra flesta inte kan bedöma förekomsten av exempelvis levatorskador, vilket ju i övrigt är en stor anledning till ökad vidd och minskad känsel vid penetration.

Kan ett ingrepp som slidförsnävning ställa till med större skada?

Ett ingrepp kommer alltid innebära ärrvävnad. Om man gör en plastikoperation/slidförsnävning och sedan inser att detta inte var rätt väg att gå och att man sedan önskar exempelvis defektläkta muskelskador åtgärdade, då kan ärrvävnaden i vissa fall bli ett hinder för ytterligare operationer.

Kan det hjälpa?

Jag skulle gissa att en del faktiskt blir hjälpta, men det är nog oklart om det är placebo eller en verklig effekt i en del fall. Har man betalt åtskilliga tusen för en operation är man nog ofta benägen att uppleva att den var verksam, sådär i efterhand.

Berätta gärna om egna erfarenheter eller diskutera vidare!

Kommentarsfältet är ert!

Relaterad läsning:

Vilka skador ger vilka symtom

Löpning med prolapsring

Läsarfråga om löpning med prolapsring

Prolapsring

”Hur ska man tänka kring prolapsring och löpning? Kan jag springa bara jag är symtomfri med ringen, eller kan det ändå vara dåligt med belastningen som löpningen innebär?”

Läsarfråga

Till att börja med vill jag informera att det här inlägget är 100 % ett resonemang utifrån mina erfarenheter och tankar. Jag har NOLL forskning bakom det jag skriver idag. Jag har ägnat mycket tid åt att leta forskning om träning och löpning med prolapsring och jag hittar ingenting.

Vad är en prolapsring?

Jag vill rekommendera dig att börja läsa här, om begreppet prolapsringar är nytt för dig.

En serie inlägg om framfall och prolapsringar

Prolapsringar tar bort symtomen

Den underliggande frågan jag tänker mig är detta: Om en prolapsring gör ett bra jobb och tar bort symtomen, finns det då en risk att man belastar bäckenbotten/bäckenorganen för mycket? Löpning eller tyngre träning blir ju inte lättare bara för att man använder en prolapsring. Kan symtomen försvinna men risken med träningen kvarstå?

Här är mitt svar att jag faktiskt inte vet. Men jag vet en rad andra saker.

  • Du behöver träna och röra på dig för att minska risken för annan sjukdom eller ohälsa.
  • Löpning måste inte nödvändigtvis innebära en risk för bäckenbotten eller bäckenorganen.
  • Bäckenbottensymtom kan gå upp och ner över tid ändå

Hur ska man tänka då?

Det beror förstås lite på. En person med en omfattande levatorskada och flera befintliga framfall kanske inte bör springa alls, med hänsyn till risken som finns att symtom förvärras eller debuterar. Men om du har fått en bedömning om att bäckenbotten är rimligt helt, okej stark och att framfallen har en rätt statisk status där de inte förändras så jättemycket beroende på aktivitet – då kan löpning ändå fungera. Jag tänker alltså att rådet är att du ska kunna springa med eller utan prolapsring, men det prolapsringen ger dig mer en mental lättnad och en frihet.

Inga svartvita svar

Jag försöker att aldrig ge svartvita svar med aldrig och alltid individanpassa då det är möjligt. I detta fall kan jag såklart inte ge råd utifrån individiden, jag vet inget mer om frågeställaren. Om du springer, med eller utan prolapsring, bör du alltid följa upp dina symtom. Det enklaste är att göra det inte samma dag eller dagen efter du tränar, utan i backspegeln. Hur mår jag nu, den här veckan, jämfört med motsvarande vecka i förra eller förförra menscykeln? (Om du inte har en menscykel kanske du bara ska kolla tillbaka en eller två månader helt enkelt.) Om du märker att ditt mående och dina symtom är stadigt på samma nivå, löpning till trots – då kan vi anta att nivån av belastning är helt rimlig för kroppen.  

Hårda kriterier

En prolapsring som sitter bra ska inte trilla ut, men de får fortfarande röra på sig. Speciellt när du tränar och belastar kroppen och bäckenbotten. Om du märker att du har en välsittande prolapsring i vardagslivet men den konstant sänks under löpning eller annan träning – då får vi också kanske tro att lyftkrafterna inte kan stå emot buktrycksökningen under träning. I det fallet skulle jag också ge råd om minskad träningsvolym/intensitet för att se att prolapsringen hålls in bättre.

Läsarfråga om kämpig återgång till löpning

Läsarfråga om kämpig återgång till löpning

”Om man har blivit uppmanad att återgå till löpning (för att löpning är livet och för att jag blir deppig annars) och för att bedömningen är att bäckenbotten tål den sortens belastning, men det ändå finns symtom som stör löpningen – hur kan man tänka? Motivation för att ändå ge sig ut? Strategier för att minska symtom?”

Läsarfråga

Budgeten

Jag försöker ofta likna bäckenbottens ork och resurser vid en budget. Måla upp för din inre syn allt som din bäckenbotten måste orka på en dag. Lämning och hämtning på förskola, matlagning, hängande av tvätt, resväg till och från jobbet, lyft av barn osv osv. Bäckenbotten ska orka med allt det där, och helst också ha resurser över till träning eller löpning. Ibland behöver du spara på bäckenbottens resurser för att ha över till löpningen. Det kan handla om att vissa dagar undvika tungt hushållsarbete och det kan också handla om att anpassa dina strategier i övrigt.

Strategier för att minska belastning på bäckenbotten

  • Tänk på att bara spänna bäckenbotten när du behöver. ”Tension to task” är ett ledord. Slösa inte på din bäckenbottens styrka eller kraft genom att knipa när du inte behöver.
  • På samma sätt är det mest skonsamt mot din bäckenbotten om du undviker att suga in magen eller spänna magen hela dagarna. Anspänning i magmusklerna ger ett onödigt tryck mot bäckenbotten ifall du håller de spänningen över tid.  Släpp magen frit!
  • Hushåll med tunga lyft. Om du är hemma med småbarn kan det här rådet kännas övermäktigt. Men Ibland kan man göra lyft bättre eller sämre. Lyft nära kroppen och ta andningen till hjälp när du lyfter. Om du andas ut på det tyngsta momentet (själva upplyftningen) kan bäckenbotten få lite lättare att hänga med.
  • Ta pauser, kanske liggande om du kan. Andas djupt ner i bäckenbotten och fokusera på att släppa spänningen när du andas in.
  • Undvik förstoppning. Många tycker att det är meckigt och jobbigt att äta mjukgörande livsmedel, ta kosttillskott eller läkemedel som hjälper mot hård mage – men det kommer bespara din bäckenbotten en himla massa tryck och belastning. Att ha lättbajsat bajs kan göra en enorm skillnad för din bäckenbottens budget i stort.

Spring när du har sovit

Kroppen återhämtas när vi sover och vi förespråkar att du får till åtminstone 6-7 timmars sömn per natt innan du börjar med så pass belastande träning som löpning.

Hur är motivationen egentligen?

Min inställning är att om saker inte upplevs roliga så jobbar vi i motvind. Om du just nu upplever att symtomen från bäckenbotten gör att löpning inte känns roligt eller givande just nu är mitt absoluta tips att göra något annat, även om du i din grundidentitet ser dig som löpare. Det är helt enkelt svårt nog att hinna med att motionera eller träna som småbarnsförälder – om träningen också känns oöverkomlig eller tråkig så är min gissning att det heller inte kommer bli av i någon större omfattning.

Och sen är ju träning ibland också lite som sex. Ni vet, ”lust föder lust”. Lusten och glädjen i att träna kan ju också komma, bara man kommer över någon slags tröskel.

Fundera över hur du är, nu. Behöver du tvinga dig eller behöver du hitta något annat, roligare, alternativ?

Kadensen

Ibland kan man behöva leka med kadensen (hur många och långa steg du tar). Ibland kan man få en lägre bäckenbottenpåverkan genom att springa fler, korta steg eftersom det blir mindre stötigt om steget är längre. Målet är då att ha kortare och snabbare steg, men kanske totalt sett lägre hastighet. Det här är dock inte en ”one size fits all”, det finns också personer som mår bra av längre och färre steg. Testa dig fram!

Våga luta dig framåt

Graviditeter innebär ofta en förskjutning av kroppsvikten bakåt, för att parera magens tyngd som sticker fram. Det är inte alltid plättlätt att hitta tillbaka till sin egen, normala hållning igen. Vid postpartumlöpning (speciellt om bålmusklerna inte riktigt har styrkan och uthålligheten som behövs) kan det vara lätt hänt att hållningen nästan drar lite bakåt. Tänk på att våga luta dig framåt när du springer! Men låt både bålmusklerna och bäckenbottens uthållighet vara med och avgöra hur långt och länge du faktiskt springer.

Ryggraden ska också rotera något i en rörelse som följer armarnas pendling. Här finns lite olika tanke-lekar för att hitta rätt. Man kan tänka att du har en osynlig bricka framför dig, och på brickan ligger en klocka. Då ska höger hand pendla i riktning mot klockan 11 och vänster hand i riktning mot klockan 1.

Alternativt så tänker du att du har en ”pekare” på dina respektive axlar och vid varje löpsteg så ska axlarna röra sig. Höger axel mot klockan 9, vänster axel mot klockan 3.

Att bara ta sig ut

Här är vi nog alla så olika. Ett knep jag gör är att ta på min löparkläderna redan på morgonen, då blir jag påmind under hela dagen och ”kommer inte undan” på samma sätt. Att lura mig själv med bra musik eller fängslande poddar är också ett av mina favoritknep. Och att fokusera på känslan i duschen efteråt.

Berätta gärna!

Ni är många med erfarenheter och tips, dela med er!

Vidare läsning:

Mår bäckenbotten dåligt av löpning?

Evaluation of pelvic floor muscle activity during running in continent and incontinent women: An exploratory study

Kramp vid ändtarmen inför avföring

Läsarfråga om kramp vid ändtarmen inför avföring och smärta kring svanskotan.

Jag har opererats och i min journal står det nämnt att man fäst puboanalis och transversus perinei, samt att man lagat den rectovaginala fascian. En månad efter operationen fick jag kramp någonstans nära svanskotan/ändtarmsöppningen och sedan dess kommer och går den här smärtan. Det har också tillkommit en smärta/kramp längst ner i ändtarmen/sfinktern ca 20 cm innan avföring ska passera där. Ändtarmsöppningen blir ganska snäv, trots att jag försöker slappna av. Kan det här höra ihop? Finns det någon evidensbaserad behandling eller är det avslappningsträning och tålamod som gäller?

Läsarfråga

Hej!

I första hand vill jag rekommendera att du söker hjälp och svar hos den vårdgivare som opererat dig. Det är alltid bäst med en individuell bedömning och råd.

Det jag kan ge dig en är en anatomigenomgång och en genomgång av fenomenet ”paradoxal krystning” på ett mer generellt plan.

Puboanalis

Det finns lite olika sätt att se på puboanalis. Det ena sättet, om jag har uppfattat det rätt, är att puboanalis är att det går att laga puboanalis i samband med en djupare mellangårdsoperation. Den andra sättet att se på det hela är att man inte riktigt kan komma åt den vid en mellangårdsoperation. Jag har skrivit om det här tidigare. Någonstans har du blivit sydd, oavsett om man skulle kalla den delen puboanalis eller kanske puboperinealis. Det vi kan säga att dessa två har gemensamt är att de är en del av levator ani och att de går mellan insidan av bäckenet i framkant (pubisbenet) och bak mot svanskotan. De går nästan horisontellt längs med sidan av analkanalen och har fibrer som fäster in mot analens muskler. Man kan också säga att vissa delar av levatorn ani har del i vår tillstängning av tarmen liksom en våning ovanför sfinktrarna.

Kramp i musklerna

Det som händer vid bäckenbottenkirurgi är att man fäster muskler som har varit trasiga sedan en vaginal förlossning. Trasiga muskler drar ofta ihop sig, de blir förkortade. När de fästs fast på sin ursprungsplats kommer de under en period vara i ett maximalt utsträckt läge. Det här kan strama, sträcka, sträna och dra på ett obehagligt och ibland smärtsamt sätt. När muskeln accepterat läget släpper obehaget. Kan det vara så att du känner obehaget därför att en nylagad muskel protesterar mot utsträckningen? Då kan man ladda förnimmelsen med ”åhå, det här är nog egentligen rätt bra”. Och rätt vad det är så har det gått ett gäng veckor, och obehaget är borta.

Levatorkramp när avföringen passerar

Levatormuskulaturen har en öppning där tarmen passar igenom och om det är väldigt spänt och trångt där, på grund av spända och strama muskler, kan det bli av slags ”armbrytning” mellan avföringen som passerar och musklerna som trycker emot. Eftersom avföringen ska passera detta lager av muskler en stund innan det kommer ner hela vägen till ändtarmsöppningen kan det också vara detta du upplever. Detta kan blir en väldigt skarp och speciell slags smärta eller obehag. Lösningen för detta är att försöka sänka spänningsgraden i bäckenbotten generellt, men också att försöka motstå impulsen att spänna emot när obehaget gör sig påmint.

Smärta ger smärta

En annan sak är att om du har väldigt ont i ett område så kan kroppen vilja göra något för att bli av mer smärtan. Det kan innebära att du spänner andra muskler eller kompenserar med annan rörelse. Ibland landar dessa kompensatoriska ”lösningar” inte så bra i kroppen, utan blir en anledning till ny, annan smärta. Kan det vara så att operationen triggat igång en annan smärta eller en överspänningsreaktion i dina muskler? Då skulle jag i det fallet rekommenderat avslappningsträning istället.

Kramp i ändtarmen inför eller vid tarmtömning

Synergi betyder samverkan och dyssynergi betyder en slags störning av muskulär koordination, vilket resulterar i ”felaktiga rörelser”. Man kan ha en ”dyssynergisk tarmtömning” och det innebär att de muskler som normalt tillåter tarmtömning börjar motarbeta tömningen. Det handlar om en miss i koordinationen så att bäckenbottens muskler inte samordnas bra med det som driver fram tarmtömningen. Man kan få dessa reaktioner av lite olika orsaker och det handlar alltså inte om något som är anatomiskt fel, utan att musklerna helt enkelt missförstår sin roll. Det kallas också ”paradoxal krystning”, vilket innebär att när du försöker krysta så kniper du omedvetet också. Det är som att trycka på gasen och bromsen samtidigt.

Om du googlar på detta så kommer du hitta information om detta som ett långvarigt och kanske kroniskt problem. Jag tänker att i ditt fall så är det något som uppkommit pga tillstökning av muskelkoordinationen efter kirurgi, så jag skulle inte katastroftänka att detta kommer bli långvarigt om jag vore du.

Evidensbaserad behandling?

Som frågan är ställd så läser jag det som att frågeställaren inte tänker att ”avslappningsträning och tålamod” är evidensbaserad behandling. Och där skulle jag nog vilja säga att jo – den evidensbaserade behandling är nog i första hand avslappningsträning och tålamod. Man behöver också lägga till behandling mot förstoppning och i vissa mer avancerade fall den behandlingen som heter ”biofeedback”. Du kan själv jobba med en slags egen biofeedback genom att föra upp ett finger analt och öva på att känna skillnaden och styra musklerna i knip och avslappning. Enligt min erfarenhet är det väldigt svårt att få tag på biofeedbackbehandling i Sverige, men för många räcker det långt med egen avslappningsträning, djupandning och annat som vi traditionellt använder för ”bara vanlig” överspänd bäckenbotten. Jag skulle då säga att avslappningsträning för musklerna ”inte i skarpt läge” (alltså när du ska bajsa) kan vara ett första steg.

Tips:

Läsning om besläktade ämnen – proctalgia, levator ani syndrom och dyssynergi

Egenvård vid överspänd bäckenbotten

Webbkursen (betalkurs) Bli fri från överspänning och smärta.

Löpning och överspänd bäckenbotten

Löpning och överspänd bäckenbotten

När jag för några veckor sedan öppnade upp för frågor nya frågor om löpning trillade det in ganska många om just överspänning och löpning. Många var mer öppna och breda, typ ”får/kan man springa med överspänd bäckenbotten?” och några var mer specifika ”varför får jag ont av att springa med överspänd bäckenbotten?”. Jag tänkte därför att det här inlägget ska ägnas åt detta.

På ett spektrum

För mig är överspänd bäckenbotten ett fenomen på ett spektrum. Om du skulle ställa dig på ett torg en vanlig dag och känna på 50 personers axlar så skulle du hitta ett spektrum av spänningar och smärta i musklerna kring nacke och skuldror hos dem du känner på. En del är mjuka och rörliga, en del är starka och en del är spända. Andra är spända och har noll besvär, vissa är spända och också mycket ömma. Några del har daglig värk.

Jag gissar att jag skulle kunna få ungefär samma utfall om jag ropat in 50 personer från samma torg och känt på deras bäckenbottnar. En del är mjuka och rörliga, en del är starka och en del är spända. Andra är spända och har noll besvär, vissa är spända och också mycket ömma. En del har daglig värk. Många känner inte av sin bäckenbotten alls.

Bäckenbotten är inte mer dramatisk än så

Om jag skulle börja ge fysioterapeutiska träningsråd till alla de där människorna med spända axlar så hade jag sagt: Mjuk rörelse är bra. Styrketräning är bra. Mår du bra av stretching kan du göra det. Tycker du om att springa kan du göra det. Undvik det som gör ont eller det som triggar andra besvär. Inte att du kategoriskt ska sluta och undvika det för alltid, men det är ett tecken på att du kanske behöver behandling eller annan problemlösning innan du fortsätter.

Jag hade också sagt exakt samma sak till personer med spänd bäckenbotten.

Är det inte något speciellt med bäckenbotten och löpning då?

Jo. Så här. Bäckenbotten är en slags hängmatta av muskler som utgör själva bottnen i bäckenbotten. På den vilar blåsa, tarm och livmoder. Bäckenbottens funktion är att hålla bäckenorganen på plats och att i rätt tid hålla in eller släppa ut urin, avföring och gas. När foten slår i marken kommer bäckenbotten dra ihop sig och förkortas (en vanlig muskelsammandragning) för att skydda sig själv och bäckenorganen från stöten. När du rullar av och skjuter ifrån foten kommer bäckenbottens muskler förlängas. Varje löpsteg triggar alltså en sammandragning av bäckenbottens muskler, ett knip, om jag ska uttrycka det med ord som alla förstår.

Löpning kräver alltså en flexibel och stark bäckenbotten, och kommer innebära en hög belastning.

Överspänning och löpning

Överbelastning av muskler resulterar ibland i smärta. Överspänning kan ge upphov till överbelastning, och då blir resultatet nästan som en muskelinflammation med smärta och ömhet. Överspänning kan också innebära att musklerna bara ”låser sig” i ett knipläge, och det kan ge en annan slags smärta. Det kan kännas som en trötthetsvärk eller som en skarpare slags krampkänsla. Ibland ger det inte smärta utan istället triggar det blåsträngningar eller en känsla av bajsnödighet istället. Det typiska är att en svaghet istället ger sig till känna genom urinläckage eller en känsla av tyngd eller instabilitet i bäckenbotten. (För att försvåra det hela kan dock en överspänd bäckenbotten ge inkontinens också pga oflexibilitet…)

Får man springa med överspänning?

Om du kan springa utan att få något påslag av symtom är det inga som helst problem att springa. I vissa fall kan det till och med vara bra. Om bäckenbotten tröttas ut av löpningen kan det bli mer avslappnad en stund efteråt. Om du får smärtor eller symtom av löpning är det en indikation på att du kanske behöver problemlösa kring överspänningen innan du planerar din löpningskarriär framåt. För vissa kommer bäckenbottenträning hjälpa. Det här låter kanske konstigt. Men om musklerna blir överbelastade för att det är lite för svaga för belastningen du utsätter dem för, då kan även överspänning och smärta bli bättre om du bäckenbottentränar. För andra triggas bäckenbotten jättemycket av bäckenbottenträning, och då måste man ”skala bort” kramp och överspänning innan man går vidare med annat.

Kan jag göra något annat?

För att springa snällt mot bäckenbotten kan man testa lite andra åtgärder. Spring med väldämpade skor eller på mjukt underlag. Förkorta steglängden eller minska sträckan du springer totalt sett. Kanske ska du springa långsammare? En del mår också bättre av att springa uppför men gå nedför.

Löpning är kanske bra

Eftersom löpning verkar kunna trigga bäckenbottenaktivering kan det hos vissa fungera som ett fördelaktigt komplement till annan bäckenbottenträning. Här måste man dock ta till en individanpassad approach, för löpning kommer inte passa alla som har en bäckenbottendysfunktion.

Löpning och överspänd bäckenbotten

Får man springa med överspänd bäckenbotten? Ja, absolut, om det känns okej.

Varför gör det ont att springa med överspänd bäckenbotten? För att löpningen innebär upprepade kniprörelser i bäckenbotten och det verkar trigga vissa personers spänning. Tips då är att arbeta ner spänningsgraden i bäckenbotten innan du återgår till löpning.

Tips för egenvård för överspänd bäckenbotten hittar du här.

Bäckenbottensymtom under träning

Bäckenbottensymtom under träning

Förra sommaren skrev jag en hel inläggsserie om bäckenbotten och träning, bland annat detta inlägg: Måste träning vara symtomfri?. I det inlägget och hela den serien försökte jag besvara frågor och bemöta påståenden kring bäckenbotten och belastning, fördelar och nackdelar. När jag någon gång då och då lyfter frågemöjligheter på exempelvis instagram märker jag att det hela tiden finns nya anledningar att ta upp och diskutera det här ämnet. Jag tror att frågor om belastning och bäckenbotten är något som ständigt gnager hos vissa.

Det här blir ett kort och lite sammanfattande inlägg. Vill du läsa mycket mer och fördjupade resonemang rekommenderar jag att du botaniserar bland äldre inlägg. Har du frågor du inte hittar svar på efter att du letat lite är du välkommen att skriva en kommentar eller ett mejl till info@bakingbabies.se. Jag besvarar tidigare obesvarade frågor av mer allmängiltig karaktär i blogginlägg.

Det är inte svart eller vitt

En av de viktigaste sakerna att förstå kring bäckenbottensymtom är att det inte är svartvitt. Om du exempelvis har symtom från framfall eller överspänd bäckenbotten kommer symtomen ofta finnas på ett spektrum och inte ”ja, nu känns det” eller ”nu är jag symtomfri”. Jag önskar förstås att alla ska få leva symtomfritt, men så enkelt verkar det inte vara för många.  

Du behöver inte vara symtomfri

Du måste alltså inte vara 100 % symtomfri för att kunna träna, belasta eller röra på kroppen. Jag resonerar oftast att om du har grundbesvär så kommer du inte vara totalt besvärsfri när du belastar kroppen, men du ska kanske inte göra saker som förvärrar dina symtom över tid. Symtom eller känningar från din bäckenbotten är inte alltid en stoppsignal. Det kan vara det, men det finns också många felkällor till kroppsuppfattning i det är sammanhanget.

Katastroftänkande

Läs nu inte detta med ett ”von oben”-perspektiv från min sina. Jag menar heller aldrig att dina symtom sitter i huvudet. Men däremot kan oro och katastroftankar ”skruva upp volymen” på symtom, och det är aldrig bra. För personer som har lätt att katastroftänka brukar jag ge rådet att ta ifrån sig själv kravet att utvärdera bäckenbottens mående ständigt och jämt. Jag brukar skoja med att man får utvärdera bäckenbottens mående på söndagar klockan 15. En stund med regelbundna intervall kan du lyssna in kroppen och tänka tillbaka på tiden som passerat. Hur har det varit? Ser du någon trend i symtomen? Du har inte ett ansvar att lyssna in bäckenbotten varje stund.

Det kommer gå upp och ned

Dina symtom kommer gå upp och ned. Ibland kommer du kunna se vad som triggat en symtomökning och ibland ser du verkligen inte alls någon orsak. Att acceptera de gånger då symtomen förvärras eller smyger sig på, trots att du inte ser att du ”förtjänat” det är ofta svårt. Men inget av det här är ju ditt fel. Och vad som händer i kroppen är inte alltid något vi kan styra. Kroppe är föränderlig och saker går upp och ner. Ibland känns träning bra och ibland känns det kasst. Jag önskar dig ett lugn inför förändringarna.


Gör något annorlunda

Jag förespråkar aldrig förbud eller totala undvikanden, men jag förespråkar ofta att testa alternativa utföranden eller sätt att träna. Om du får symtom av knäböj, testa att ändra något. För ihop benen mer, ha något bakom dig och doppa rumpan emot eller ändra placeringen av eventuell stång/vikt. Om du får symtom av att springa, testa att springa på annat underlag, med annan fotisättning eller med något annat intervall. För nästan alla träning och belastning finns flera sätt att göra rätt. Du behöver bara hitta ditt bästa sätt just nu.

Berätta om dina egna erfarenheter eller tankar!

Fyll på i kommentarsfältet!

Urinläckage och framfall – är symtomen besläktade?

Urinläckage och framfall – är symtomen besläktade?

Det här inlägget ska helt ägnas och kopplingen och sambandet mellan ansträngningsinkontinens och framfall. Är dessa två symtom sammankopplade och besläktade? Om man lider av läckage vid ansträngning, har man en större risk att drabbas av framfall? Är urininkontinens en absolut riskfaktor för att andra bäckenbottensymtom kan triggas med tiden? Som med allt annat jag gör så är det inget kort och lätt svar. Men jag ska försöka bringa lite ordning i det hela om det är möjligt.

Ansträngningsläckage

Ansträngningsläckage sker när trycket i buken överstiger vad bäckenbotten kan hålla emot. Resultatet blir då en ofrivillig passage av urin. Ansträngningen kan vara träning, hopp, löpning eller tunga lyft. Det kan också vara så vardagliga saker som att skratta, hosta eller nysa.

Framfall

Den här texten handlar om framfall som berör slidans främre vägg (urinblåsan), bakre vägg (tarmen) eller framfall av livmodern.

Vad vet vi?

Ansträngningsläckage är supervanligt hos individer med kvinnlig anatomi. Vi brukar säga att det drabbar ungefär en tredjedel av alla kvinnor i någon grad. Men det finns också studier så påvisar så mycket som 50 %. Framfall är också vanligt. Här behöver man skilja på två saker. De som har symtom som syns vid undersökning och de som har symtom som de lider av. I de flesta studier så har man sett att det är långt många fler som har någon grad av sänkning av bäckenorganen än vad som faktiskt rapporterar besvär.

Besvär från blåsan kan komma framförallt vid främre framfall. Det klassiska då är att man ha täta kissnödighetsträngningar (inte nödvändigtvis med urinläckage) och att man kan ha svårigheter att tömma hela blåsan. När man reparerar sådana framfall kan det snarare bli så att individen upplever mer besvär av ansträngningsläckage i efterhand. Detta ftersom man har rätat ut vinklarna och urin har lättare att passera. Det verkar från forskning som att framfallskirurgi kan ta bort 50% av all ansträngningsinkontinens men också göra så att ansträngningsinkontinens framträder i 50 % av fallen. Det här tolkar jag som att det inte finns något entydlig orsakssamband mellan framfall och ansträngningsläckage. Även om symtomen delvis har samma riskfaktorer och kan överlappa varandra.

Är urinläckage vid belastning en prediktor för framfall?

Det här är en vanlig fråga. Många som inte har full insikt i hur båda besvären är beskaffade säger ofta ganska kategoriska påståenden om att träning med urinläckage kan leda till framfall. Så enkelt är det faktiskt inte. Jag är 100 % för att nyförlösta eller personer som nyligen genomgått bäckenbottenkirurgi ska undvika belastning om de får minsta lilla symtom på att bäckenbotten blir överbelastad. För i extra sköra skeden i livet kan jag tänka att det finns poänger med att skydda bäckenbotten från belastning, stötar och buktryck som ger upphov till besvär och symtom. Men i övrigt har vi inte evidens för att människor som lider av ansträngningsläckage har en ökad risk att också drabbas av framfall om de fortsätter att träna och utsätta sig för belastning.  

Riskfaktorer för det ena och det andra

Att föda vaginalt ökar risken för framfall, och risken kan öka ju fler barn du föder. Kejsarsnitt kan minska risken för framfall. Att få bäckenbottenrehabilitering och att bäckenbottenträna kan minska symtom av små eller medelstora framfall. För att drabbas av urinläckage verkar det i stort räcka med att vara kvinna. Debuten av urinläckage kan komma något tidigare efter vaginala förlossningar. Men med åren jämnar förekomsten av ansträngningsinkontinens ut sig mellan vaginalt och kejsarsnittsförlösta individer. Att ha urinläckage verkar inte vara en ”röd flagga” som påvisar en ökad risk för framfall, men de båda besvären kan finnas samtidigt.

Referenser

Påverkas förmågan att bli upphetsad av muskelskador?

Påverkas förmågan att bli upphetsad av muskelskador?

Orgasm

”Jag undrar om själva förmågan att bli upphetsad/ bli våt kan påverkas av att man har just muskelskador. Dvs den rent fysiska förmågan, inte bara kopplat till smärtupplevelse efter skada eller trauma.”

Läsarfråga

Det här är en väldigt bra fråga!

Stånd-funktionen

Bäckenbottens muskler har flera viktiga funktioner bland annat för kontinens och att lyfta och bära bäckenorganen. De har också sexuella funktioner hos både män och kvinnor. De ytligaste musklerna har bland annat en strukturell koppling till klitoris hos kvinnor och mot penis hos män, och musklerna är med och skapar och upprätthåller stånd. För kvinnor handlar det om stånd både i klitoris och ”stånd” i själva slidan.

Man kan ibland påverka sin fysiska upphetsningsnivå genom att knipa aktivt, tack vare att muskelkontraktionen styr dit ännu mer blod. Vid muskelskador här kan klitoris stånd bli mindre och det kan krävas mer för att uppnå orgasm. Orgasmerna kan ibland också kännas futtiga. Uteblir ”kuddningen” vid slidöppningen (slidans stånd) kan också penetration kännas obekvämt och hårt.

Friktions-funktionen

De djupare lagren av bäckenbottens muskler har en tydlig funktion för att ge lite motstånd och friktion vid penetration. Vid muskelskador här kan penetration kännas för lite. Om musklerna är starka och hela kommer de också stretchas vid penetration, vilket också kan öka på förnimmelsen. Det här är anledningen till att en del vill knipa lite vid penetration, kanske framförallt lite senare under ett samlag då det generellt är mer vått och glidigt.

Upphetsningen då?

Det är jättejättesvårt att plocka ur de fysiska funktionerna från andra när det gäller upphetsning. I studier har man kunnat se kopplingar mellan försvagade eller skadade bäckenbottenmuskler med minskad vaginal känsel, lägre sexuell upphetsning, lägre frekvens av orgasmer och smärta vid sex. Men om just det som gäller upphetsning gäller fysisk funktion eller om det gäller kroppsuppfattning, lust i stort osv osv, det är ju väldigt svårt att veta.

Det man har sett att kvinnor med svag eller skadad bäckenbotten har sämre sexuell funktion är kvinnor med hela och välfungerande bäckenbottnar. Det är dock inte lika starkt bevisat att just bäckenbottenstyrkan är det som påverkar detta. För både njutning och orgasm är de anatomiska , fysiologiska, psykologiska och känslomässiga komponenterna kanske lika viktiga.

Påverkas förmågan att bli upphetsad av muskelskador?

Jag skulle tro att i vissa fall finns det kanske en ren anatomisk/fysiologisk koppling mellan muskelskador och upphetsning. Men i den flesta fall behöver det nog inte sitta ihop med kroppen på det sättet. Däremot om sex blir tråkigt (pga muskelskador) så uteblir ju belöningen och nästan hela grejen med att ha sex. Och då kan det ju uppstå problem med upphetsning eftersom kroppen och psyket inte förväntar sig några större fyfverkerier i orgasmen. Nu gissar jag alltså bra.

Berätta gärna!

Dela gärna med dig av egna erfarenheter och tankar (anonymt om du vill, ta då bara ett valfritt hittepånamn) i kommentarsfältet!

Referenser

Läsarfråga om uretrocele

Läsarfråga om uretrocele

Jag undrar vad det finns för svensk litteratur kring det som på engelska heter ”urethrocele”? Jag har haft svårt att ens få framfall diagnostiserat men fick till slut litet cystocele bedömt. Mitt största problem som jag själv ser det är dock att det är den delen av främre väggen som är allra närmast öppningen buktar. Den ger mig obehag och irritation. Jag känner av hur den förflyttar sig när jag byter ställning. Det står i min journal ”viss rotation av urinröret”  och nu tänker jag att det kanske är just detta som i andra länder bedöms som urethrocele?”

Läsarfråga

Hej!

En framåtrotation av urinröret när man krystar är ett tecken på eller riskfaktor för ansträngningsinkontinens och är inte nödvändigtvis samma sak som uretrocele. Vid ansträngningsinkontinens kan blåshalsen sjunka och formen blir mer som en öppen tratt, och när du krystar/hostar/nyser eller på annat sätt får en plötslig ökning av buktrycket så kommer urinröret följa med belastningen nedåt/framåt. En sänkning av urinröret som ligger kvar (alltså inte bara vid krystning) kan vara en uretrocele.

Uretrocele

En liten cystocele

Uretra står för urinröret och cele för sänkning/framfall. Vid en uretrocele kommer de vävnaderna som håller urinöret på plats att få en sänkt stabilitet. Urinröret är då sänkt i vila. En uretrocele kan komma tillsammans med cystocele (som är ett framfall av urinblåsan). Uretrocele kan vara helt symtomfritt, men när den visar sig med symtom kan det handla om urinläckage, ökad kissnödighetsfrekvens och svårigheten att tömma blåsan helt.

Detta bör inte sammanblandas med ureterocele. Det är ett slags sänkning av uretern, ledaren som går mellan njuren och blåsan.

Vilka strukturer misslyckas med sitt jobb?

Urinröret är det rör som leder kiss från blåsan och ut från kroppen. Det som håller urinröret på plats är stödjevävnad, muskler och slemhinnan utanför.

Dessa kan bli försvagade och då blir resultatet att urinröret åker ner från sitt normala läge. Det finns flera riskfaktorer för att detta ska hända. Den vanligaste orsaken är graviditet och förlossning. Ålder spelar också roll i processen, eftersom vävnaderna kan försvagas med tid och ålder. Fetma, kronisk hosta och långvarig förstoppning brukar räknas in som riskfaktorer även här.

Vad är det som händer?

När urinröret åker ner blir det bredare och mer böjt. Det behöver ta vägen någon stans och därmed trycker det in i vaginalväggen. Detta syns som en sänkning av främre vaginalväggen lägre ner än blåsan. Urinröret är ca 4 cm långt, så det är alltså inte särskilt djupt in i slidan en sån sänkning är.

Urinröret kan också sänkas ut genom sin egen öppning. Då är det som att urinrörets ”inre foder” vänds ut och in och sticker ut genom urinrörets yttre öppning. Det ser då ut som en cirkulär utbuktning i urinrörsöppningen.

Behandling av urotrocele

Små urinrörssänkningar ger sällan några symtom och kräver i många fall ingen behandling. Det är viktigt att veta att variationen på normalanatomi är väldigt stor.  Det är lika viktigt att veta att man kan få behandling när besvären påverkar ens liv och vardag.

För vissa hjälper enkel behandling (som för alla andra framfallstyper) prolapsringar, behandlings med östrogenkräm, bäckenbottenträning och livsstilsförändringar. Om det inte räcker kan kirurgi  vara ett alternativ. Operationen är då snarlik den vid cystocele. Ofta kan man då åtgärda cystocele samtidigt också om det finns ett sådant.

Läsarfråga om uretrocele

Jag hittar, precis som du, nästan ingen svensk litteratur om ämnet. Bara genom utseendet (att det är den främre väggen närmast öppningen som buktar) är inget som med stor säkerhet innebär att du har en uretrocele och inte just cystocele. Men det är ju också möjligt att ha båda delarna, lite eller mycket av varje. Att väggen åker med vid lägesförändring är på ett sätt normalt.

Slidans väggar är inte hårda eller statiska utan ska just röra sig med resten av kroppen. Men jag förstår naturligtvis att det finns olika grader av rörelse. En fråga är om det i ditt fall handlar om rotation av urinröret medan du krystar? Det kan betyda något annat än att den är sänkt i vila också.

Referenser

Cystoceles, Urethroceles, Enteroceles, and Rectoceles – Gynecology and Obstetrics – Merck Manuals Professional Edition

Risker vid andra förlossningen efter klipp

Läsarfråga om risker vid andra förlossningen efter klipp

Hej!
Jag undrar lite kring riskerna med vaginal andra förlossning efter ett tidigare klipp som givit med sig smärtsam ärrvävnad. Jag funderar hur mkt ”hårdare” ärr vävnad är vanlig vävnad
. Hur mycket kan det försvåra avslappning i kommande vaginal förlossning?

Fick ett klipp vid första förlossningen pga för spänd bäckenbotten. Jag ser inte hur en andra vaginal förlossning skulle gå lättare som vården anser. Jag har ärrvävnad nu som smärtar samt behöver trycka i mellangård för att kunna göra nr 2. Har läst att man kan tänka sig att man slappnar av som när man ska bajsa i utdrivningsskedet. Men om det inte går i ”vanliga fall” – hur stor är då chansen att det går att slappna av så pass i utkrystandet av ett huvud?
Står i valet om jag ska stå på mig för kejsarsnitt eller vågar testa vaginalt igen.
Inte lättaste frågan förstår jag, finns det någon forskning på detta?

Läsarfråga

Hej och tack för frågan.

Jag ska ta avstamp i forskning och svara med lite vad vi vet på gruppnivå. Jag vill dock först säga att jag inte har någon aning vad som är bäst för dig personligen. Det här kan på inget sätt ersätta råd från en vårdgivare som träffar dig IRL.

Vad vi vet om ärrvävnad

Ärrvävnad är mindre elastisk än annan vävnad. Det är bland annat detta som vi tror att ligger bakom faktumet att om du en gång har fått en större förlossningsskada (grad 3 och 4) så har du inte en minskad risk att få en ny skada vid nästkommande förlossning. I alla andra fall verkar det annars vara så, att om de flesta statistiskt sett får ”största skadan första gången” och att nästkommande förlossningar brukar bli enklare och innebära mindre skador. Men sen är du ju en individ också, och inte en pinne i ett statistiskt underlag. Det innebär att man ibland kan titta och känna på ditt ärr och bedöma att ”ja, det här är fint och eftergivligt” eller ”nej, det här ärret är hårt och stramt”. Det individuella svaret ska ju naturligtvis också spela in.

Klipp eller skada nästa gång?

Rent statistisk sett brukar man säga att du har lägre risk att drabbas av en lika stor eller större skada nästa gång. Men för klipp kan det vara lite annorlunda. I Sverige är vi dock väldigt restriktiva med både kejsarsnitt och klipp, så resultat från studier från andra länder kan inte alltid överföras till vår kontext. Det finns studier som pekar på att om du fått ett klipp vid första förlossningen så har du en ökad risk för att behöva klipp eller få en spontan bristning vid nästkommande förlossning.

Det kan dock vara så att det inte är själva klippet/ärret som i sig står för den ökningen. Exempelvis så har föderskor med stora bebisar en ökad risk att få klipp/skador. Och har man en gång fått en stor bebis kan man ha en ökad risk att just den saken händer igen.

Vad vi vet om slidan

Säg att du har en suuuuuperelastisk tröja som får en reva i sig, och så syr du ihop revan. Där du sytt kommer tröjan vara ”stummare” än annars, men tröjan är ju överallt annars lika elastisk som vanligt. Så kan vi också se på slidan med ärr. Allt annat runt omkring ärret blir inte stumt och stramt bara för att det finns ett tidigare ärr. Det här är en av anledningarna till att man ofta bedömer det som att det ska gå bra att föda vaginalt även nästa gång. Även då det finns ärr.

Avslappning och töjning vid förlossning

Töjningen och eftergivligheten vid förlossning handlar ju dock inte enbart om slidans väggar och ärret. Utan också om musklerna i bäckenbotten. Frågeställaren nämner att hon varit spänd i bäckenbotten sedan tidigare och har dragit slutsatsen att det var överspänningen som ställde till det vid den tidigare förlossningen. Om man är väldigt spänd i bäckenbotten så hjälper det kanske inte så mycket att slidans vävnader är jättetöjbara, för spända muskler ger ju också ett jättemotstånd. Det här är ju något som går att jobba med, det är inte ett statiskt tillstånd.

Svårighet att bajsa och svårighet att föda

Svårigheter att tömma tarmen kan höra ihop med spänning i bäckenbotten, men kan också höra ihop med det tidigare klippet. Om det är så att du inte blivit optimalt lagad efter förra förlossningen/klippet kan det vara det som stör bajsandet allra mest. Det är en sak som en vårdgivare kanske ska bedöma. Om man kan se att det finns saker som hade kunnat vara bättre lagade så kanske man också ska göra en plan för det framåt sett. Jag har varit med om att patienter blivit bättre sydda efter andra förlossningen och därmed också fått mindre problem. Det är också en sak att ta med i beräkningen. Men du kan å andra sidan inte räkna med att gå sönder+bli sydd alls.

Behandla ärr och behandla spänning

Om du behöver behandling för både spänning och ärrsmärta tycker jag att du ska försöka hitta en bäckenbottenfysioterapeut och får behandling, råd och stöd. Här finns tips och råd att ta avstamp i:

Egenvård vid överspänning

Ärrbehandling

Hur kan man tänka?

Om du hade läkt väl och inte haft några besvär alls hade det varit lättare att rakt av rekommendera en ny vaginal förlossning. Jag tycker att du ska prata med en läkare om dina besvär och be om en undersökning av både ärr, eftergivlighet och muskelstatus innan ni resonerar er vidare till hur du ska föda igen.


Referenser

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.