Kategori: Kejsarfödslar

Att föda via kejsarsnitt

I den här kategorin hittar du inlägg om kejsarfödslar, om förberedelser inför och om rehab efteråt.

TIPS

Boken Kejsarfödsel: Snittkoll och mammaroll är hundraprocentigt ägnad åt kejsarfödslar och tiden innan och efter barnets födelse och inkluderar över guidning och vägledning för träningsåtergång efter snitt.

Samlingsinlägg om kejsarsnitt

Det här är ett samlingsinlägg om kejsarsnitt och om rehabinsatser inför och efter kejsarsnitt.

Ska du genomgå ett kejsarsnitt vill jag också rekommendera webbföreläsningen Kejsarsnittsskolan som du hittar om du scrollar ganska långt ner på den här sidan.

Samlade inlägg om kejsarsnitt

Fysioterapi vid kejsarsnitt

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt

Beröringssmärta efter snitt

Ont i magen länge efter kejsarsnitt

Muskelsmärtor efter kejsarsnitt

Restriktioner efter operation

Stramande ärr

Sammanväxningar efter kejsarsnitt

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Rehab efter kejsarsnitt – en serie inlägg

Samlingsinlägg om kejsarsnitt

Har du, utöver vad du hittat här i samlingsinlägget om kejsarsnitt, frågor som du inte fått svar på? Ställ frågan i kommentarsfältet så får din fråga kanske svar i ett eget inlägg till hösten!

Tips!

Ska du genomgå eller har du nyligen genomgått ett kejsarsnitt vill jag också tipsa om webbkursen om träning efter kejsarsnitt. Det är en åtta månader lång rehab/träningskurs som vägleder dig från den allra första rehaben och åter till ”riktig träning”.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Fysioterapi vid kejsarsnitt

Fysioterapi vid kejsarsnitt

Jag har ju länge hävdat detta:

så länge vi förser andra bukopererade patienter med fysioterapeutiska råd så borde också kejsarsnittade ha samma tillgång till fysioterapi. Bara en graviditet i sig kan vara orsak till besvär som bör behandlas fysioterapeutiskt, och kejsarsnitt kan öka på behoven. Jag har ju både skrivit en bok om snitt och gjort en rehab/träningskurs efter snitt. Att jag anser att det är viktigt med rehab i sammanhanget är väl ingen nyhet för någon.

Ny studie!

Men faktum är att den vetenskapliga grunden för detta är minst sagt sparsam. Jag har i princip grundat de flesta av mina resonemang på saker vi vet efter andra bukoperationer. Forskning om sårläkning och på generell rehabforskning vad gäller tiden efter graviditet. Men nu har jag hittat en ny studie som faktiskt påvisar effekten av fysioterapeutiska insatser vid kejsarsnitt (1 i referenslistan). Att studien är

1) rätt välgjord, och

2) från Sri Lanka *

gör att mitt hjärta slår ett dubbelslag av glädje.

Man gav interventionsgruppen personlig fysioterapeutisk information och kontrollgruppen fick endast standardvård. Man utvärderade postoperativ smärta, behov av smärtstillande, smärta vid återgång till funktionella aktiviteter och längd på sjukhusvistelse.

Det visade sig att den genomsnittliga smärtan hos kontrollgruppen var högre hos gruppen som fick träffa fysioterapeut innan operationen. Den gruppen behövde också betydligt med smärtlindring. Smärta vid återgång till funktionella aktiviteter var lägre i den gruppen som fick träffa fysioterapeut. De stannade också kortare på sjukhus.

Vad vet vi om fysioterapi vid kejsarsnitt?

Det är fortfarande små och få studier. Men det verkar ändå finnas ett gäng nu med en samstämmighetom att fysioterapeutiska insatser inför eller efter kejsarsnitt kan minska smärtupplvelsen och möjliggöra tidig återgång till funktionella aktiviteter. Fysioterapi kan också underlätta för den snittade att komma igång och röra sig och gör att tarmaktivteten återgår till det normala. Enkla fysioterapeutiska övningar  och råd verkar ge gott utfall vad gäller smärta och fysisk aktivitetsnivå redan under vistelsen på BB och kan minska behovet av smärtstillande.

Kan vi använda fysioterapi mer?

Att få stöd och hjälp med rehab inför och efter kejsarsnitt verkar kunna förbättra de postoperativa resultaten genom att minska smärta, behovet av smärtlindring, möjlighet att återgå till funktionella aktiviteter och minska längde på sjukhusvistelse.

I en svensk kontext kanske inte fysioterapi kan göra så mycket för längden på sjukhusvistelsen. Detta eftersom den ändå är så kort även efter kejsarsnitt. Men det kan säkert ändå hjälpa upplevelsen att vara mindre vilsen i kroppen efter den bukoperation som ett kejsarsnitt ändå är. Det skulle vara otroligt intressant att se om det kan ge långsiktiga konsekvenser för patienterna. Kanske kan det innebära även ekonomiska konsekvenser för förlossningsvården om man i större utsträckning skulle ha en fysioterapeut även till de kejsarsnittade föderskorna.

Informationsträffar innan kejsarsnitt

Jag och min kollega Emma har redan hållit informationsträffar före kejsarsnitt under flera terminer och hoppas på att kunna dra igång något liknande i framtiden igen. Jag tror också på att rehabinsatser före och efter kejsarsnitt borde kunna ingå i standardvården, men där är vi nog inte än på många år.

Referenser

  1. Effectiveness of face-to-face physiotherapy training and education for women who are undergoing elective caesarean section: a randomized controlled trial
  2. Effects of physiotherapy on pain and functional activities after cesarean delivery
  3. Ease in Pain and Functional Activities following Caesarean Delivery by Post Natal Exercises (Pilot Study)
  4. Physical Therapy in Addition to Standard of Care Improves Patient Satisfaction and Recovery Post-cesarean Section
  5. Effect of Conservative Physical Therapy Management Status Post Cesarean Section
  6. A Quasi-Experimental Study To Assess The Effectiveness Of Early Ambulation In Post-Operative Recovery Among Post-Caesarean Mothers Admitted In Selected Areas Of Nehru Hospital

*Jag är gift med en halvsrilankes och Sri Lanka ligger mig varmt om hjärtat

Coregasm efter kejsarsnitt

Läsarfrågor om coregasm och kejsarsnitt.

Hej!

Jag har den lyxiga förmågan (förutom när det är andra människor där, då får jag avbryta innan klimax) att alltid få coregasm vid kaptenslyft och chins. Kan den förmågan riskeras vid kejsarsnitt?

Dessa orgasmer är de absolut bästa- hur tränar jag upp dessa muskler utan att behöva hänga i något i sänghalmen? Finns det nån spännande forskning kring ämnet? Kanske hur många som upplever detta fenomen?

Läsarfråga

Vad är det som händer?

Jag har tidigare skrivit detta inlägg: Coregasm – orgasm under träning och där jag tar upp grunderna kring fenomenet.

De övningar jag oftast hör talas om coregasm är just vid hängande övningar. Övningar då det uppstår kraftigt buktryck och höjning/sänkning av benen. Min gissning är att det är helt enkelt så att buktrycket pressar någon del av klitoris från ett håll och rörelsen från benen ger en rörelse från motsatt håll. Det uppstår en slags rytmisk rörelse där klitoris blir stimulerad mitt emellan dess rörelsekrafter.

Hur tränar man upp detta?

Jag googlade lite och hittade bland annat denna guide. Vissa av övningarna kan jag tycka att inte riktigt passar in där, men det är inga dåliga övningar så man kan väl lika gärna göra dem alla. Det som jag däremot tror att gör att träning med syfte att uppnå coregasm inte passar för alla är just det höga buktrycket. Om du har svag bäckenbotten, skador eller risk att utveckla framfall, skulle jag i många fall avråda från så intensiv och tung magträning att en coregasm ska kunna uppstå.

Kan förmågan riskeras vid kejsarsnitt?

Det var just den här delen av frågan som fick mig att bli sugen på att skriva om ämnet igen, från en ny infallsvinkel. I januari publicerades nämligen en ny studie om klitoris upphängningsligament. Man har gått in i 10 kvinnokroppar (efter döden) och tittat på alla stödjestrukturer kring klitoris. I denna studie hittade man att klitoris upphängningsligament är mer omfattande än man tidigare sett och trott.

Det består av tre olika delar. Det ytligaste lagret börjar i främre bukväggen, som en förlängning av den ytligaste bukväggsfascian och ner till klitoris. Mellanlagret går i en förlängning från magens muskelsenor ner till klitoris. Den omsluter och täcker sedan egentligen hela klitoriskroppen. Den djupast belägna delen är kortare och går från symfysen till klitoris skänklar (de smalare ”benen” som går längs med bäckenkanten).

Vad betyder det här?

Klitoris upphängningsligament är en flerdimensionell struktur som går mellan den nedre, främre bukväggen och ner till klitoris. Det här är ny information! Vid kejsarsnitt skär man i och skadar man så lite som möjligt, men själva processen är ändå rätt omild för bukväggen. Ligamentet blir troligen utsträckt och funktionen kommer säkerligen störas tillfälligt av ingreppet. Vet vet dock alldeles för lite än, med tanke på att den här upptäckten är ny.

Träning, orgasmer och ligament efter kejsarsnitt

Om vi nu sätter ihop allt detta i ett resonemang. Efter ett kejsarsnitt kan eventuellt klitoris upphängande ligament vara stukat och negativt påverkat. Det borde återhämta sig med tiden. Efter ett kejsarsnitt ska du definitivt inte syssla med så tung träning att du triggar fram coregasmer. Så jag skulle gissa att den generella återhämtningen för klitoris ligament, kejsarsnittet som sådant och magmusklerna efter en graviditet går hand i hand.

Ett år efter en fullgången graviditet är i princip alla svagare i magen än vad de var före graviditeten. Så kanske att du inte kommer kunna uppnå coregasmer första året efter ett snitt? Kanske ska du inte ens försöka uppnå en coregasm av den anledningen att träningen då skulle bli så tung att kroppen inte riktigt orkar med det?

Hur många upplever fenomenet?

Finns ingen forskning på det, men hand upp! (Skriv en kommentar)

Hur tränar jag upp det?

Jag skulle säga att om du är året efter ett kejsarsnitt så ska du lägga fokus på tre separata saker:

  • Träna magen, successivt stegrat, med målet att bli lika stark i magen som du var innan. Skynda långsamt, först när du det passerat 12 månader efter ett snitt är det rimligt att tänka att du kanske kan närma dig din pre-gravida styrka.
  • Träna upp bäckenbotten. Övningarna som ger coregasm skapar ett högt buktryck, och detta måste bäckenbotten kunna stå emot.
  • Jobba med att stimulera klitoris/få orgasmer på andra sätt medan du väntar på att hitta tillbaka till coregasmerna. Klitoris mår bra av regelbunden stimulering.

Referens

The Suspensory Ligament of the Clitoris: A New Anatomical and Histological Description

Lätt få planerat snitt utan medicinska skäl?

Läsarfråga gällande om det är lätt få planerat snitt utan medicinska skäl.

Tack för bra blogg! Hur lätt är det att få planerat kejsarsnitt som inte beror på medicinska skäl? Dvs pga förlossningsrädsla bara? Ha det fint!

Läsarfråga

Hej och tack för en intressant fråga.

På detta ämne ska jag inte skriva mycket alls utan i första hand rekommendera läsning i en rykande färsk rapport från SBU.

Kejsarsnitt på kvinnans önskemål – förstasida och sammanfattning

Hela rapporten Kejsarsnitt på kvinnans önskemål

Det här är en rapport som tar upp många bra och viktiga aspekter på kejsarsnitt utan medicinska skäl.

Som direkt svar på din fråga vill jag citera:

Utifrån ett jämlikhetsperspektiv förefaller det problematiskt att frekvensen och därmed tillgången till ingreppet ojämlikt fördelat i landet. Fyra av 44 kliniker i Sverige säger att de aldrig gör kejsarsnitt på kvinnans önskan, vilket kan spegla att åsikter hos personalen kan spela roll och därmed kan bidra till en ojämlik vård.”

Så svaret på din fråga är: Det beror på var du bor och hur vilken klinik du söker dig till.

Jag citerar vidare:

Att olika förlossningskliniker och vårdpersonal dessutom kan hantera kvinnornas önskemål om kejsarsnitt på olika sätt innebär också en etisk problematik, eftersom det orsakar ojämlik vård.”

Tidigare systematiska översikter har visat att den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation är förlossningsrädsla. Förlossningsrädda kvinnor behöver professionellt och individanpassat stöd. Behandling av förlossningsrädsla i form av samtalsstöd erbjuds vid samtliga kliniker i Sverige, men har föga inverkan på kejsarsnittsfrekvensen. Däremot kan exempelvis vård av känd barnmorska genom vårdkedjan skapa den trygghet som förlossningsrädda kvinnor behöver. Sådana evidensbaserade stödinsatser beslutas av den politiska majoriteten i vissa av landets regioner, men inte alla, vilket i sin tur kan bidra till en ojämlik vård. Lagen om likvärdig vård, valfrihet och individualiserad vård samt principen om vård på rätt nivå bör ligga till grund för beslut om evidensbaserad vård. Nationella riktlinjer för förlossningsvården skulle kunna vara ett verktyg för att minska ojämlikhet i vården.”

Med denna hänvisning och dessa citat lämnar jag kommentarsfältet fritt.

Hur lätt få planerat snitt utan medicinska skäl?

Jag vet faktiskt inte alls hur vanligt eller lätt det är. De senaste åren har jag både haft patienter som blivit nekade snitt pga förlossningsrädsla och de som fått planerade snitt utan medicinsk orsak.

I slutsatsen för SBU säger de detta:

Vår utvärdering visar även att det finns en variation bland vårdpersonalen med avseende på vad som
är en medicinsk indikation för kejsarsnitt och vad som inte är det. Bland annat anser en del av
vårdpersonalen att förlossningsrädsla är en indikation för kejsarsnitt, medan andra inte anser det.
Nationell konsensus kring vad som är medicinska/obstetriska indikationer för kejsarsnitt vore
önskvärt
.”

Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter. Men läs gärna rapporten först!

Tips!

Ps –ska du gå igenom kejsarsnitt har jag skrivit en asbra bok om ämnet. Har du redan gått igenom ett snitt finns också webbkurs med 8 månader rehab/träningsprogram anpassat efter kejsarsnitt!

Optimera förutsättningar för VBAC?

Hade varit intressant att höra dina tankar om vaginal förlossning efter kejsarsnitt (VBAC). I mitt fall föddes första med snitt pga sätesbjudning, nu gravid igen. Går det att optimera förutsättningarna? Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?

Läsarfråga

Jag skriver gärna ett inlägg om VBAC men vill i allra högsta tydlighet hänvisa till en individuell bedömning av vårdgivare som träffat dig och som kan se över faktorer som hör ihop med dig, din graviditet och faktorer som ledde fram till snittet förra gången. Jag kommer ge er mina tankar om ämnet men det är på noll och inget sätt råd på individnivå.

Vad är VBAC?

Det är en förkortning av det engelska uttrycket ”Vaginal birth after cesarean” och handlar alltså om att föda vaginalt efter att ha tidigare genomgått ett kejsarsnitt. Det här har varit en kontroversiell sak tidigare, där man under en period ansåg att ”en gång kejsarsnitt, alltid kejsarsnitt”. Det är ett rätt förlegat tankesätt nuförtiden. Jag har däremot en bekant i Italien som fick kämpa med näbbar och klor för att få föda vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt. Så råden och åsikterna går fortfarande isär världen över, även om forskningen numera är rätt tydlig med att en vaginal förlossning efter ett tidigare okomplicerat snitt inte är något att avråda ifrån i de flesta fall.

Finns det fördelar och nackdelar?

En vaginal förlossning (som inte slutar med en större förlossningsskada) är inte en operation. Vid en okomplicerad vaginal förlossning kan du få en kortare sjukhusvistelse och kanske en snabbare fysisk återhämtning. Den övervägande fördelen för dem som önskar och väljer at VBAC är dock oftast att de vill ha upplevelsen av att föda vaginalt. Vill du bära och föda flera barn även efter denna graviditet kan en vaginal förlossning också minska risken för komplikationer vid framtida graviditeter.

Vilka är riskerna med VBAC?

Om det av någon anledning inte går att genomföra den vaginala födseln som planerat blir det kanske ett akut snitt, och det är förknippat med fler komplikationer och risker rent statistiskt sett.

Den risken som förr gjorde att man avrådde från vaginala förlossningar efter kejsarsnitt handlar om risken att livmodern brister under värkarbetet. Det är ett livshotande tillstånd både för mamma och barn. Detta är väldigt sällsynt (händer färre än 1 % av alla som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt). Men det är här den individuella bedömningen av din hälsa kommer in i bilden! Bedöms det som att det finns en mycket liten eller lite större risk för detta? Den bedömningen kanske avgör helt och håller hur du ska tänka.

Vem kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt?

Forskning från Europa har visat att runt 70-85 % av de som börjar med en vaginal födsel efter tidigare kejsarsnitt också avslutar födseln vaginalt. Det som främst avgör om du kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt handlar om din livmoder. Har du flera ärr på livmodern? Hur länge sedan var det du födde senast? Har du andra individuella faktorer eller hälsostillstånd som kan påverka utfallet? Man försöker också undvika igångsättningar vid VBAC.

Går det att optimera förutsättningarna?

Nu går jag utanför forskning och ”vetskap” och spekulerar. Men jag tänker att optimera din generella hälsa under graviditeten är något som kan spilla över på din kropps tålighet och tolerans inför förlossningen. Det kanske inte alls kan optimera utfallet av en VBAC, men att gå in i förlossningen med en känsla av att ”jag är stark och kompetent” kanske kan göra i alla fall den mentala utmaningen lättare.

Annars skulle jag vilja ge samma råd som inför alla andra födslar:

Jag vet att det inte alltid är plättlätt att få tag en fysioterapeut inom kvinnohälsa, men om du kan träffa en så skulle jag också be om en bedömning av bäckenbotten för att se att musklerna är lagom spända och starka för att optimera för förlossning och återhämtning. Som fysioterapeut skulle jag också prata igenom förlossningspositoner och andningstekniker med dig för att se om det finns någon förberedelse att göra med detta.

Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?

Ja, även om du har barn sedan tidigare så är du kanske ”vaginal förstföderska” (om du inte redan har barn som föddes vaginalt före kejsarsnittet). Att vara vaginal förstföderska är den största riskfaktorn för att få en bristning under förlossningen.

VBAC är också förknippat med en betydligt högre frekvens av levatorskador än vad det är hos andra vaginala förstföderskor. En stor faktor här kan vara ålder. Är du närmare 40 år och funderar på en första vaginal förlossning så är min personliga åsikt att du kanske ska tänka om. Risken för att få en större levatorskada vid vaginal förlossning kan vara ungefär 50 % vid 40 års ålder. Om risken möjligen är ännu större vid en VBAC anser jag att det talar emot VBAC om du är en äldre föderska.

Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Nykläckt och snittförlöst Wilfred

”Det finns otroligt många, små, och stora risker med sectio. De är många och olika anledningar, risk för ablatio, uterusruptur, blödning vid en ny graviditet, minskad möjlighet att föda många ( fyra eller fler) barn med sectio, andningsstörning hos det nyfödda barnet, störd anknytning, svårare att få till en lyckad amning, sämre skydd mot allergi och astma, smärta efter snittet, riskfyllt, som vid alla operationer, med narkos, öppen buk kirurgi, ökad risk att drabbas av postpartumdepression.”

Den här kommentaren fick jag på ett inlägg tidigare under hösten, skriven av en barnmorska. Hon har rätt i en del av sakerna som rör kejsarsnitt men inte om en del annat. Att vårdgivare som ska jobba evidensbaserat och grunda sitt yrkesutförande på vetenskap kommer med sådana här påståenden tycker jag är allvarligt. Jag förstår att OM man verkligen tror på allt detta så är kejsarsnitt verkligen en sak man vill hjälpa sina patienter att slippa. Problemet är bara att hon har helt fel i ganska mycket.

Kejsarsnitt ger inte negativ på anknytning

Det här är ett påstående som kommer skaka en del. Och letar du efter forskning som motsäger mig så kommer du hitta även det. Men grejen är att det inte är kejsarsnittet som sådant som påverkar möjligheten till anknytning mellan förälder och barn. Det är omständigheterna. Om du får ligga hud mot hud, hjälp att ta bebisen till bröstet och hjälp att på bästa möjliga sätt vara nära bebisen även om du har ont i början, så är själva kejsarsnittet inte någon påverkansfaktor. Akuta kejsarsnitt kan ge känslor av ledsenhet och besvikelse och negativa känslor kan i sin tur påverka anknytningen. De skillnader som i några studier har påvisats i anknytning mellan mor och barn har sedan varit spårlöst försvunna efter två månader.

Kejsarsnitt påverkar inte amning negativt

Att det gör ont att sitta och röra sig påverkar amningen negativt. Så gör även negativa känslor av ledsenhet och besvikelse. Detta är gemensamt mellan komplicerade vaginala förlossningar och kejsarsnitt, och inget som ligger just i själva bukoperationen. I vissa studier ser man skillnader mellan vaginalförlösta och snittförlösta och deras amningsvanor. Där kan skillnaden förklaras av möjligheten till hud mot hud, lugn och ro och stöd vid förflyttningar. Snittförlösta mammor kan behöva mer hjälp med att hitta bekväma positioner och placering av bebisen. Hos de individer som fortsätter att amma ser man inga skillnader mellan förlossningssätten och amning 6 månader senare.

Inte mer långvarig smärta efter snitt

Den här föreställningen får mig ibland att vilja skrika och dunka huvudet i väggen. När detta påstående läggs fram av en yrkesperson är det med perspektivet av tiden på förlossning eller BB. Klart som korvspad att en bukoperation gör ont! Det är garanterat en stor skillnad mellan de flesta som haft en okomplicerad vaginal förlossning och de som kejsarsnittats sett till de första två veckorna. Men. MEN! Alla vi fysioterapeuter som jobbar inom kvinnors hälsa har hela våra arbetsdagar fulla med patiener som har besvär, kort eller lång tid efter vaginala förlossningar. Vi har naturligtvis även personer med besvär efter snitt, men de är mycket, mycket färre. Att påstå att man garanterat har mer kroppsliga besvär efter snitt är bara ignorant.

Postpartumdepression då?

Kan själva bukoperationen öka risken för postpartumdepression? Eller är det själva händelsen som ledde fram till snittet? Oplanerade kejsarsnitt kan ha en särskilt negativ inverkan eftersom de är oväntade, vanligtvis psykiskt och fysiskt påfrestande och förknippas med förlust av kontroll och ouppfyllda förväntningar. Risken verkar ungefär mosvara den som uppstår när en förlossning avslutas med sugklocka. Förlossningsätt har i övrigt ingen direkt inverkan på risken att drabbas av postpartumdepression.

Risk för astma och allergi hos barnet

Det här är ett stort ämne som det fortfarande kommer nya rön kring regelbundet. Men ursprunget till detta är att barn som föds med kejsarsnitt får annorlunda tarmbakterier än de som föds vaginalt. Man får liksom ett slags ”dop” i sin mammas underlivsbakterier om man kommer ut den vaginala vägen. Nyfödda snittförlösta bebisar får mer av de bakterier som mamman har på huden, medan vaginalförlösta får mer av de bakterier som finns i underlivet. Dessa tidiga möten med mikrober kan sedan påverka immunsystemet på sikt. Det verkar vara detta som gör att det finns en koppling mellan diabetes, astma och allergi senare i livet för några av den som föds med snitt. Vuxna har olika sorters bakterier på olika ställen i kroppen.

Det finns motsägande forskning också här. Skillnaden av exponering av bakterier vid födseln och koppling till senare hälsa kan bero på helt andra saker. Om mamman får antibiotika under kejsarsnittet eller om barnet har en genetisk predisposition för senare ohälsa. Det finns många faktorer här: amning, antibiotikaanvändning, vad som föranleder att vissa mammor snittas och andra inte. Prematura barn som föds via snitt behöver också analyseras för sig.

Uppskattningar i USA visar att risken att ett vaginalt förlöst barn drabbas av astma är 7,9 % och för kejsarsnittade 9,5%. Vad gäller diabetes typ 1 är risken att 1,79 barn av 1000 drabbas om de är vaginalförlösta och 2,24 av 1000 om de är snittförlösa.

Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Jag försöker inte förminska de risker som kejsarsnitt har. Men rätt ska vara rätt. Är du vårdgivare och specifikt just barnmorska måste du vara uppdaterad inom ditt eget yrkesområde. Kejsarsnitt påverkar inte anknytningen, amningen eller risken för postpartumdepression till det sämre. Att en bukoperation är smärtsam är ett goddagyxskaft-konstaterade, men andelen som söker vård för besvär efter förlossningen är MYCKET högre efter vaginala förlossningar.

Kejsarsnitt innebär risk för komplikationer, särskilt vid upprepade kejsarsnitt. Det är en större risk för graviditetskomplikationer och komplikationer under kejsarsnittet både vad gäller exempelvis blödningar och infektioner. De mest allvarliga riskerna ökar med antalet kejsarsnitt en individ går igenom.

Referenser

Knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt

Läsarfråga om när man får göra knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt.

När är det okej (vilken vecka/månad) att göra t.ex squats och utfallssteg efter kejsarsnitt? Belastar det bäckenbotten eller magen? När kan man fortsätta med t.ex plankan och stålmannen/superman?

Läsarfråga

Den här sortens fråga är otroligt vanlig. Tyvärr finns det inte ett så enkelt och tydligt svar som ”vilken vecka/månad”. Svaret är ”det beror på”, och jag ska försöka förklara vad det beror på, och hur du ska resonera.

Normal läkning

Sårläkning och tar oerhört lång tid, och man tror inte att opererade vävnader helt är återhämtade förrän efter två år. Det handlar om en mognad av ärrvävnaden på cellnivå och är efter de första intensiva läkningsveckorna inget du kommer se eller känna av.

Sårläkningen börjar medan såret fortfarande hålls ihop av stygn och suturmaterial. Medan såret håller på att stängas till får du som nyopererad restriktioner om att avstå från lyft och ansträngande fysisk aktivitet i 4-8 veckor. Rekommendationerna handlar om att läka så att såret och vävnaderns hållfasthet får återhämtas. Du vill undvika för kraftiga mekaniska drag mot vävnaderna, och ju längre tid det går desto mer tål kroppen.

Första veckorna

Första veckan är såret oerhört skört och hålls ihop av suturmaterial och en slags ”plugg” av blod och annat. Under den här perioden ska du röra dig försiktigt och undvika hastiga rörelser och drag.

Mot slutet av andra veckan börjar det bli ärrvävnad och inte bara en blod-plugg i ärrvävnaden. Ärrets hållsfasthet är dock mindre än 10% jämfört med hur läkt det kan bli. För mycket tryck och drag i vävnaderna nu kan göra att läkningsprocessen går långsammare.

Mellan vecka tre till fem händer mycket. Nu börjar det finnas en hel bro av celler i såret och vävnadshållsfastheten är upp emot 50 %.

Från vecka 6

Från vecka sex börjar återhämtningen gå långsammare, och processen är inte färdig förrän det har gått ett till två år. När det gått 12 veckor är vävnadernas hållasthet ca 80%. Man brukar släppa på de strängaste restriktionerna vad gäller fysisk belastning efter 6-8 veckor efter ett kejsarsnitt, och det är för att man då inte längre kan se att det finns en risk att såret spricker upp om man anstränger sig. Det här betyder inte att det är bättre att vara helt inaktiv än att risker att råka göra för mycket. Vi utgår ifrån begreppet ”optimal belastning”, där vi vet att för lite belastning på en vävnad också gör att den blir svagare när den läker. Här är ”lagom bäst”.

Svar utifrån ett sår-läkningsperspektiv: Du kan belasta ganska tungt efter 8 veckor.

Individuella faktorer

Föreställ dig att du har två individer framför dig. Den ena är vältränad och den andra har aldrig tränat. Kommer det vara skillnad i deras förmåga att göra plankor, squats och andra träningsövningar? Ja. Tänk dig att du har två vanligt tränade motionärer, båda blir gravida. Den ena kan fortsätta träna hela graviditeten, den andra kräks och blir sängliggande i nio månader. Kommer det vara skillnad i deras muskelstyrka och snabbhet tillbaka till träning? Svar ja.

Föreställ dig att du har två höggravida personer. Den ena genomgår ett snabbt och okomplicerat planerat kejsarsnitt. Den andra genomgår först 35 timmar av värkar och krystvärkar, innan det blir ett långt och komplicerat kejsarsnitt. Kommer deras väg till återhämtning vara likadan? Svar nej. Två gravida föder båda med kejsarsnitt. I efterförloppet återhämtar den ena sig snabbt och lätt, den andra får en bestående magmuskeldelning. Kan man ge dem samma träningsråd? Svar nej. Frågan om när en generell person klarar att göra plankor, supermans och utfall efter ett kejsarsnitt är inte möjligt att besvara. Den generella personen finns inte.

Men utifrån generell kejsarsnittsåterhämtning och god grundmuskelstyrka, vad gäller planka

  • mot vägg, väldigt lätt, kan man göra kanske första månaden
  • på knä tidigast efter 6-8 veckor
  • på tå efter 12 veckor
  • med rörliga inslag efter 16 veckor

Muskelstyrkan

Jämför man kejsarsnittade och vaginalförlösta har kejsarsnittade mer lätt-uttröttade magmuskler de första månaderna efter födseln. Återhämtningen av muskelstyrka och muskelfunktion är ofullständig hos alla nyförlösta vid 6 månader. Vid 12 månader efter barnets födelse ser man inte längre någon skillnad mellan födslosätten, men alla är svagare än innan graviditeten. I andra studier ser man att de första fyra månaderna innebär att musklerna är extra påverkade och att man specifikt då bör undvika att träna med alltför hög intensitet eller belastning.  Jag resonerar som så att under första halvåret är det inte värt att ligga i överkant och pressa för mycket, utan satsa på övningar man klarar av med god teknik och där man kan andas genom hela övningen.

Individuella faktorer

Det finns en rad andra individuella faktorer som spelar in. Överrörlighetssyndrom ger en långsammare läkning och återhämtning än annars. De som genomgått mycket komplicerade snitt med mer ärrvävnad i buken skulle jag också vara mer försiktig om.

Utfallssteg och squat

Utfallssteg och knäböj ger inte lika mycket mekaniskt drag i magen som plankor eller andra direkta magövningar. Dessa övningar med kommer skapa buktryck, och detta tryck kan påverka kejsarsnittsärren inifrån. Knäböj utan vikt/belastning har i en studier setts skapa högre buktryck än att lyfta 10 kg från en diskbänk eller ta emot 15 kg med raka armar. Vi har också i andra studier sett att buktrycksutvecklingen är otroligt olika mellan individer, även för samma aktivitet/övning.

 Eftersom vi inte kan se någon enkel slutsats är det enklast att du som nyopererad undviker aktiviteter som du uppger ger en stor buktrycksökning. Squat och utfall med vikter är en sådan sak som du inte bör göra för tidigt. Det beror förstår på HUR mycket i vikt. Jag tänker att du kan utgå från den vikt du brukade använda innan graviditeten och tänka att du i bästa fall kan vara åter på den vikter 9-12 månader efter förlossningen. Och sedan gör du en rimlig och skonsam upptrappning mot det målet.

Bäckensmärta och bäckenbotten

Har du haft bäckensmärta under graviditeten bör du eventuellt undvika utfall tills denna slags belastning inte gör ont längre. Har du en svag eller skör bäckenbotten kan du också undvika att gå för djupt i knäböj och ha mindre avstånd mellan fötterna, för att minska känslan av obehag.

Knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt

Jag sa ju att det här inte skulle bli ett kort eller lätt svar. Nu ska jag ändå försöka summera.

 När är det okej (vilken vecka/månad) att göra t.ex squats och utfallssteg efter kejsarsnitt?

Det beror på. Små knäböj (inte så djupa) utan belastning kan du börja med inom första månaden. Knäböj med ditt ”pre-gravida motstånd” bör du troligen inte vara uppe på förrän det gått 9-12 månader. Utfall kan du göra utan vikt och belastning efter 8 veckor, men du behöver kanske vänta längre om du har känningar i bäckenlederna. Om du vid dessa övning får en kraftig höjning av buktrycket kommer det belasta både bäckenbotten och magen. Om du håller dig helt inom din bekvämlighetszon (du kan göra övningen med god teknik, det är smärtfritt och du kan andas fritt hela tiden) är det osannolikt att du skapar ett högt buktryck.

Tunga plankor som stålmannen skulle jag säga att du, om du är vältränad från start och har magmuskler som verkar svara bra på träning postpartum, kan testa när det gått ca 4 månader.

Referenser

Intra-abdominal Pressure Changes Associated with Lifting: Implications for Postoperative Activity Restrictions

Impaired Trunk Flexor Strength, Fatigability, and Steadiness in Postpartum Women

Recovery of Abdominal Muscle Thickness and Contractile Function in Women after Childbirt

Tips/reklam

Tips nummer ett är boken ”Kejsarfödsel” – för dig ska genomgå ett snitt eller som nyligen kejsarsittats.

Tips nummer två är webbkursen ”Träning efter kejsarsnitt” som ger dig en vägledning under åtta månader, med träningsövningar och en omfattande teoridel.

Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?

Jag läser ofta i diskussioner om planerade snitt, att det är bättre för barnet att förlossningen startar av sig själv. Vad är det som blir bättre och varför?

Läsarfråga

Hur förlossningar startar

Jag kan inte allt om allt, det vet ni ju såklart. Här tänkte jag radda upp en del saker som skulle kunna spela roll, och diskutera dem var för sig. På slutet ska jag försöka summera mina tankar.

Vi vet nog ännu inte exakt allt om hur det kommer sig att förlossningar startar. Jag ska heller inte göra sken av att helt förstå studierna jag läser, det är jättekomplicerat och jag har inte ägnat supermycket (alltså supermycket som i veckor, det tog ändå dagar) tid att sätta mig in i ämnet. Om jag har förstått det rätt kan det handla om en slags signalering från ”åldrande-aktivatorer” i DNA och biomarkörer som signalerar ”nu är det färdigbakat här” baserat på fostrets organmognad. Men det är fortfarande lite oklart vem som startar processen, mamma eller barn.

Oxytocin

Oxytocin är ett viktigt hormon vid förlossning, eftersom det påverkar livmoderns arbete vid sammandragningarna. Oxytocinnivåerna ökar under graviditeten och blir ännu högre under förlossningen. Under förlossningen släpps oxytocin ut i både mammans blodomlopp och hjärna. Det kan minska stress, ångest och smärta eftersom det är vårt ”må-bra hormon”. Låga doser av syntetiskt oxytocin ger liknande nivåer som vid kroppens eget arbete. Syntetiskt oxytocin är alltså det som man ger vid värkförstärkande dropp. Vid höga doser av värkförstärkande dropp kan man få fler, längre och mer smärtsamma sammandragningar jämfört med normalt värkarbete.

Syntetiskt oxytocin passerar inte över till moderns hjärna och förstärker tyvärr därför inte hennes upplevda välmående. Oxytocin frigörs även sedan när bebisen är född och är viktigt för anknytningen till barnet. Det verkar inte vara så att förlossningsättet eller timing sedan spelar någon roll för oxytocinfrisättning eller anknytning till barnet senare.

Katekolaminer

Katekolaminer är benämningen på en grupp av kemiska ämnen, de mest kända inom denna grupp är dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa är hormoner som hör ihop med stress. När människor utsätts för stress frisätts katekolaminer och dessa syftat till att upprättahålla kroppens spänningsgrad i blodkärl men också sinnesstämning. Vid en förlossning frisätts mycket adrenalin, vilket kan förbereda ”stressa igång” fostret så att andningen kommer komma igång lättare. Planerade snitt utan värkstart kan ibland göra så att bebisen svårare att komma igång med andningen. Vid akuta snitt har den här processen redan startat, och i detta avseende kan bebisen vara bättre förberedd på att födas.

Fysisk ”knådning” hjälper andningen

Det är aldrig bara en enda faktor som gör saker i kroppen. Det här med att barn kan få lättare at andas efter värkarbete handlar om fler saker. I magen andas inte fostret själv och lungorna är fyllda med vätska. Under värkarbete kommer livmoderns arbete jobba bort vätskan och förbereder på så vis barnet på att börja andas själv.  Bebisar som föds med snitt utan föregående värkarbete tenderar att ha vätska i lungorna. En komplikation är snabb och ansträngd andning som ibland kan behöva extra översyn eller behandling. Det verkar inte ha några långsiktiga konsekvenser på barnet, men kan stressa föräldrarna.

En rätt indikator för tiden?

Det finns en felmarginal på ultraljudsbestämning av fostrets storlek och ålder. Det finns också kända risker med att födas före vecka 37. Det enklaste sättet att veta att barnet är redo tänker man är att vänta in den spontana värkstarten. Råkar man sätta ett datum för planerat snitt eller planerad igångsättning lite fel i tiden beräknat till felmarginalen för uppskattningen för fostrets ålder kan det ju hända att man i några fall råkar förlösa barn tidigare än vecka 37.

Det är ju dock inte som att den kroppsegna och naturliga processen eller är ofelbar. Det vet vi ju utifrån att det faktiskt föds barn alldeles för tidigt också. Och det finns förlossningar som ”aldrig” startat spontant förrän det gått så länge att man faktiskt ”måste” sätta igång förlossningen. (Man måste ju ingenting, men ni fattar…)

Vilka är de viktiga fördelarna med spontan värkstart?

Jag tycker att jag läst mycket, och vitt och brett, för att skriva det här inlägget. Och vad jag kan se så handlar det verkligen bara om det där med andningen, om vi ska se till bebisen.

Jag läser följande:

“The most compelling reason to let labor begin on its own may be to allow the birth hormones to regulate labor and birth, breastfeeding, and attachment as nature intends.”

Healthy Birth Practice

Jag tycker verkligen inte att jag kan hitta stabil vetenskaplig grund för att det skulle vara speciellt bra på något annat sätt. Jag vet att man kan tycka och tänka olika, men ”as nature intends” är verkligen inte ett begrepp som jag köper i förlossningssammanhang. Så som homo sapiens föder barn så är det ”lite svinn får man räkna med” om man ska gå på det naturliga, både vad gäller mammor och barn.

Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?

Man får naturligtvis göra som man vill, men att hjälpa ”naturen” på traven ibland är liksom inte något per definition dåligt.   Någon annan stans läser jag att en av de viktigaste sakerna med spontan värkstart är att man kan minska risken för kejsarsnitt, värkstormar pga värkförstärkande dropp, behov av epidural och kontinuerlig fosterövervakning. Det är ju en annan diskussion i förlängningen av detta, om man nu anser att kejsarsnitt och epiduraler till varje pris ska undvikas.

Jag vill absolut inte påstå att jag har gett ett totalt omfattande svar på frågan. Fyll gärna på i kommentarsfältet.

några av de studier jag läst inför detta inlägg:

Is it better for a baby to be born immediately or to wait for labour to start spontaneously when waters break at or after 37 weeks?

Induction of labour in women with normal pregnancies at or beyond 37 weeks

Telomere Fragment Induced Amnion Cell Senescence: A Contributor to Parturition?

Rate of spontaneous onset of labour before planned repeat caesarean section at term

Initiation of human parturition: signaling from senescent fetal tissues via extracellular vesicle mediated paracrine mechanism

Maternal and newborn outcomes with elective induction of labor at term

Healthy Birth Practice #1: Let Labor Begin on Its Own

Hematom efter snitt

Hej! Jag har fått besvär med hematom efter blödning i buken efter ett kejsarsnitt. Det gör väldigt ont, dels i magen och dels runt urinblåsan. Jag har svårt att hålla tätt, det gör ont när jag kissar och jag känner mig konstant kissnödig. Finns det något jag kan göra själv för att minska mina besvär?

Läsarfråga

Vad är ett hematom?

För att förklara för patienter brukar jag ofta säga ”det är som ett tredimensionellt blåmärke”. Det är en blodutgjutelse som hamnar i ett visst område efter en skada eller operation. Du kan ofta känna hematomet som en klump eller bulle under huden, som är hård och öm. Hematom är inte farliga i regel (är de väldigt stora kan det vara förenat med en del risker) men kan vara obekväma och smärtsamma. De behandlas i regel bara med smärtlindring och avvaktan.

Hematom efter kejsarsnitt?

Det finns några olika lokalisationer på hematom som är vanligast (när de väl förekommer) efter kejsasnitt. En plats är utrymmet mellan blåsan och livmodern, begränsat av bukväggen framåt sett. Små hematom här (under 4 cm) är normala och återfinns hos ca 50 % av alla som får ett lågt tvärgående snitt. När hematomet blir större än så finns en komplikationsrisk, och då kan man ibland behöva åtgärda detta. Då får man öppna upp igen och suga ut blodet. I annat fall låter man det i regel bara självläka.

Hur lång tid tar det?

Svullnaden, trycket och smärtan kring hematomet kommer minska med tiden och försvinna helt. Det kan ta allt emellan några veckor till flera månader, beroende på storlek och lokalisation.

Kan jag göra något själv?

Att hålla igång den generella blodcirkulationen i kroppen kan vara fördelaktigt. Alltså att undvika att bara bli liggande hela dagarna och att vara uppe och stå och gå så mycket som smärtan tillåter.

Du ska inte massera över hematomet. Det kan i vissa fall göra att blodkärl runt hematomet börjar blöda igen. Kyla kan i vissa fall vara skönt, då tar du exempelvis en påse frysta ärtor och har i en kökshandduk och lägger på området.

Ta hand om blåsan och bäckenbotten

Jag gissar ju att dina besvär från blåsan triggas av hematomet, så då är förstås inte råd om enbart blåsan och bäckenbotten helt applicerbara för dig. Men jag tänker att jag ändå nämner dem. Blåsan kan drabbas av ”överaktivitet” det vill säga att den delvis okynnessignalerar kissnödighet. Den slags blåstrubbel bemöter man bäst med ”blåsträning”, det vill säga en slags blås-uppfostring. Det handlar då om att stå emot en del ”onödiga” signaler och gå och kissa på rimliga intervall, det vill säga typ var tredje timme. Förmågan att stå emot trängningar kan också handla om bäckenbottens styrka, och då kan man med fördel bäckenbottenträna, exempelvis enligt appen TÄT. Jag vill rekommendera dig att ta hjälp av en uroterapeut eller fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten för att sortera i vad som är bästa vägen för dig att gå vad gäller dessa symtom.

Vidare läsning

Ont i magen länge efter snitt

Tankar om förlossningsinfo

Det kom ett mejl:

Det jag skulle vilja läsa om, som är lite flummigt och kanske inte egentligen ditt område men jag prövar, är

Hur kan man tänka kring/få ihop vårdens budskap om att vaginal förlossning är fantastiskt och att kroppen återhämtar sig så snabbt med att man vid eventuella besvär möts av att det inte går att säga något förrän efter ett år? 

Inför min förlossning så uppfattade jag informationen från MVC som att vaginal förlossning alltid är att föredra och att kroppens återhämtningstid är mycket längre om man genomgår kejsarsnitt. 

Min son roterade inte helt fullt med huvudet och förlossningen avslutades med sugklocka. Jag fick ”bara” en grad 2 bristning. Men – jag har upplevt återhämtningen som väldigt tuff. Jag kunde inte gå promenader på mer än en månad, och även haft problem med framfall. I kontakt med vården efter förlossningen så tycker jag att det plötsligt låter väldigt annorlunda – inget kan utvärderas förrän efter tidigast 12 månader. 

Är återhämtningen alltid längre vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning? Är informationen till förstagångsföderskor lite skev eller har jag bara haft otur? Vore det på nåt sätt dåligt om förstföderskor hade lite mer rimliga förväntningar på tiden postpartum? ”

Den här frågeställningen har jag marinerat på ett tag. För jag tycker att den sätter fingret på flera olika intressanta saker.

Bland annat:

  1. Varför är informationen om året efter graviditeter så bristfällig?
  2. Varför är informationen man får så pass snedvriden till kejsarsnittens nackdel?

Jag har en vän och kollega som av olika skäl velade länge mellan förlossningssätten och i sin strävan efter vägledning och svar gick en förlossningsförberedande kurs på ett av de stora sjukhusen i Stockholm. På presentationen som hölls kom två signifikanta slides. En med rubriken ”Fördelar med vaginala födslar” och den andra med ”Nackdelar med snitt”. Ni kan läsa ut vad som saknades, va? Nackdelarna med vaginala födslar och fördelarna med snitt. Det finns alltså nyanser, även här, men de presenterades inte.

Skador är att räkna med

Jag anmälde till LÖF att jag fått en sfinkterskada när jag födde mitt första barn, en skada som lagats så bristfälligt att jag sedan fick opereras om fem år senare. Svaret blev:

Skadan hade inte kunnat undvikas även om behandlingen hade utförts på annat sätt och det finns ingen annan behandlingsmetod som tillgodosett mina behov på ett mindre riskfyllt sätt. Den suturering som genomfördes gjordes korrekt och med en vedertagen metod.

Här anser man alltså inte att kejsarsnitt kan vara ett rimligt alternativ till en sugklockeförlossning och att snitt i detta fall bedöms som så riskabelt att det var värt att utsätta mig för en skada som gav mig livslång anal inkontinens (bättre nu efter omoperationen, men återställd är jag icke). Min reflektion: Det här är bullshit. För VISST att kejsarsnitt kommer med en uppsättning risker. Men: Jag har, på grund av denna första skada, genomgått två snitt senare. Vad blev summan av riskkalkylen? You tell me.

En nu mera vän, tidigare patient, anmälde bland annat en levatoravulsion till LÖF. Detta var svaret hon fick:

Kvinnor ska informeras om risken för bristningar, risken för levatorskada överstiger 2 % (enligt Patientskadenämndens praxis är skaderisker i nivå med 2-4 % tillräckligt betydande för att utgöra en skyldighet att lämna information om sådana risker)”.

Den informationen nådde inte henne innan förlossningen. Risken för levatorskada är i studier ungfär 20%, bara så att ni hänger med.

Varför är informationen så bristfällig?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet förstås den medicinska världens inställning till förlossningssätt. ”Att föda vaginalt är naturligt och bäst utifrån många aspekter”. Jag upplever också att vi som menar att det inte är så enkelt placeras i ett fack av att vara mindre vetande. Som att vår ställning baseras på enbart känslomässigt tyckande.

Vad vet vi om äpplen och päron

De kortsiktiga biverkningarna av kejsarsnitt för den födande kan vara infektion, blödning och propp. De kan vara allvarliga men i höginkomstländer är det verkligen inte några stora akuta risker förknippat med snitt. Såklart är de akuta och svåra komplikationerna eländiga, när de händer, men de händer sällan.

Kejsarsnitt minskar risken för skador på bäckenbotten, framfall och urininkontinens. Att vilja undvika ett problem som ännu inte finns räknas inte som en godtagbar medicinsk anledning. Man menar ofta att önskan om att inte få ett problem såklart ska vägas mot risken som gäller framtida fertilitet, påverkan på kommande graviditeter och påverkan på barnet.

Kejsarsnitt är förknippat med en lägre risk för urininkontinens och bäckenorganprolaps hos de som föder, men en högre risk för astma och fetma för barnet. Kvinnor som har kejsarsnittats har en ökad risk för missfall, dödfödda barn och placentaproblem i framtida graviditeter än kvinnor som fött vaginalt. Det verkar vara sammanfattningen av rådande evidens.

Procentsatsen för risk för bäckenbottensymtom är jättemycket större än promillesatsen som ger ökad risk för fertilitets/graviditetsproblem. Utan att på något sätt minimera informationen om risken med kejsarsnitt kan vi ändå ge rätt råd även om vaginala förlossningen.

Nu hör jag redan vissa av er läsare vråla i huvudet! ”Riskerna med kejsarsnitt är ovanligare, men mycket mycket värre! Du förstår bara inte!”

Jo, jag förstår. Låt oss prata igenom det.

Jag har förstått det som att en av de värsta riskerna som medföljer vid snitt är risken för moderkakskomplikationer i nästkommande graviditet. Det innebär att moderkakan växer på fel ställe eller helt och hållet ihop med livmodern, vilket kan vara väldigt komplicerat och innebära risk för akut livmoderborttagning eller död till och med. Jag FÖRSTÅR att detta inte är något att skoja bort.

Nu kommer jag slänga mig med siffror, och siffror är inte mitt bästa område. Men, om jag fattat det rätt: Kejsarsnitt halverar risken för urininkontinens och minskar risken för framfall med 70 %, jämfört med vaginala förlossningar. I procent ökar kejsarsnitt risken för placenta previa/accreta med 200%. Jämför vi dessa procentsatser enbart så verkar det ju onekligen till vaginala förlossningars fördel. Men om vi jämför riskerna att drabbas med varandra så är risken att du drabbas av urininkontinens efter en vaginal födsel 10 000 % högre än att du drabbas av accreta, så pass ovanligt är just det ändå.

Jag menar INTE att moderkakskomplikationerna inte är otäcka och något vi alla gånger ska ha respekt för. Jag förstår också att komplikationerna och följderna av en accreta kan vara långt värre än att ”bara” lida av urinläckage. Men, hur illa just urinläckage och/eller prolaps upplevs av individen kan faktiskt inte varken jag eller du bestämma.

Nackdelar om snitt, fördelar med vaginalt…

Min erfarenhet är att patienter som av olika anledningar önskar kejsarsnitt (ofta efter en redan komplicerad eller traumatisk förlossning) blir oooootroligt välinformerade om riskerna med kejsarsnitt. Men ingen (nästan ingen) får information inför en vaginal förlossning om att det är förhållandevis hög risk att drabbas av olika sorters bäckenbottendysfunktion. Det informationen anses vara ovidkommande och oviktig. Detta, trots att LÖF har fastslagit att gravida SKA får information om exempelvis levatorskador.

Det kortsiktiga perspektivet

Nu hör jag några läsare hojta igen ”Men det finns MASSOR av andra risker, du förminskar riskerna!”. Jag vidhåller att ni som jobbar inom förlossningsvård har ett OTROLIGT kortsiktigt perspektiv. Ni ojar er över smärta och funktionsnedsättning de första dagarna eller veckorna efter ett snitt och menar att det är väldigt mycket jobbigare för individen och hela familjen. Jag är inte övertyad, ALLS. Häng med mig en dag på jobbet. Sitt med den som i vuxen ålder inser att den behöver hitta ett helt nytt yrke, eftersom det hon hittills jobbat med inte alls fungerar för hennes framfall. Eller den som slutat med all rolig träning den vet eftersom hon läcker och får muspruttar passen igenom.

Förlossningsrädsla som ”psykisk ohälsa”

Det är också helt och hållet galet att kvinnor som önskar föda med snitt ofta anses som sjukligt oroliga. Deras omsorg om sin egen kropp och hälsa räknas som en ohälsa som ska behandlas psykologiskt? Alltså, jag VET att det finns människor som behöver stöd och är väl hjälpta av samtalsbehandling inför en vaginal förlossning. Ni ska också veta att jag alla dagar i veckan förespråkar vaginala förlossningar och stödjer mina patienter som vill föda vaginalt på alla sätt jag kan. Att jag vill att diskussionen kring födelsesätt ska nyanseras innebär inte att jag är en ”militant snittförespråkare”.

Tillbaka till frågorna

Hur kan man tänka kring/få ihop vårdens budskap om att vaginal förlossning är fantastiskt och att kroppen återhämtar sig så snabbt med att man vid eventuella besvär möts av att det inte går att säga något förrän efter ett år? 

Jag vet inte om budskapen går att få ihop faktiskt. Det är ologiskt och orimligt på en del sätt. Att bäckenbotten och omkringliggande strukturer tar 12 månader på sig att återhämta sig är dock sant. Jag har skrivit ett annat, besläktat inlägg om ämnet här: Varför vänta ett år på undersökning?

Är återhämtningen alltid längre vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning?

Nej. Efter en väldigt okomplicerad och lagom snabb vaginal förlossning kan återhämtningen vara rätt snabb och smidig. Jag skulle sedan säga att snitt-återhämtningen är medel-lång. De som har längst tid för återhämtningen är de som fått stora muskelskador, buktande slidväggar eller andra bäckenbottensymtom efter en vaginal förlossning.

Är informationen till förstagångsföderskor lite skev eller har jag bara haft otur?

Den är skev. Jag  började skriva 100% skev, men det finns säkert några hjältar till mödravårdsbarnmorskor där ute som kämpar på med att ge rätt information.

Vore det på nåt sätt dåligt om förstföderskor hade lite mer rimliga förväntningar på tiden postpartum? 

VERKLIGEN inte. Det var i mångt och mycket därför jag och Louise skrev ”Mammaroll och Snippkontroll”. För att ge nyförlösta något att hålla i handen hela första året.

Referenser:

Long-term risks and benefits associated with cesarean delivery for mother, baby, and subsequent pregnancies: Systematic review and meta-analysis.

Risk factors for perineal and vaginal tears in primiparous women – the prospective POPRACT-cohort study

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.