I den här kategorin hittar du inlägg om kejsarfödslar, om förberedelser inför och om rehab efteråt.
TIPS
Boken Kejsarfödsel: Snittkoll och mammaroll är hundraprocentigt ägnad åt kejsarfödslar och tiden innan och efter barnets födelse och inkluderar över guidning och vägledning för träningsåtergång efter snitt.
Muskelsmärtor efter kejsarsnitt beror inte på att musklerna är skadade, utan det kan finnas andra orsaker.Det är en vanlig missuppfattning att man skär i, eller på annat sätt skadar magmusklerna vid kejsarsnitt. Så är inte fallet. Även under den varsamma delningen som sker under kejsarfödsel kan det dock hända att det uppstår störningar i både nerv- och blodtillförsel till raka bukmuskeln. Eftersom denna hålls isär med hakar kan trycket och draget i området orsaka en liten blödning. Dessa mindre skador eller sträckningar i muskelvävnaden kan göra att det känns obehagligt att använda sig av magmusklerna en tid efter operationen. Det är dock viktigt att veta att ingenting är skuret eller trasigt och att komma igång och stå och gå och röra sig lite mjukt enbart bidrar gott till läkningen.
Hur behandlas eventuell muskelsmärta efter kejsarfödsel?
Relativ vila och blodcirkulation är lösningen. Relativ vila innebär att det är positivt och bra att du är uppe och rör dig men samtidigt är det också viktigt att du vilar och återhämtar dig mycket. Lyssna på kroppen och känn efter vad den behöver. Blodcirkulation kommer hjälpa kroppen att reparera sig, och du kan därför börja med små övningar som ökar cirkulationen. Tips på övningar finns att hitta här på bloggen eller i boken.
Källan till muskelsmärta
Hormonella förändringar, sömnbrist och stress är också kända orsaker till att förstärka en befintlig smärtupplevelse. Långvarig muskelsmärta handlar ofta om att musklerna reagerar med en ”onödigt” kraftig anspänning på någon form av stimuli, det kan vara smärta, oro eller stress. Du kan med fördel ta kontakt med en fysioterapeut för att få råd om hur du ska hantera din mage efter ett kejsarsnitt ifall det är något som oroar dig.
Långvariga besvär?
Det är inte särskilt vanligt att få långvariga smärtbesvär efter kejsarsnitt. I de fall det händer burkar det vara smärtpunkter i musklerna som orsakar besvären, ungefär som de punkter du kan få kring spänd muskler i axlar och nacke. Behandling för detta kan vara smärtlindring och stöd vid fysisk träning. Även om musklerna smärtar mår de bra av träning och ökat blodflöde.
Muskelsmärtor efter kejsarsnitt
Muskelsmärtor efter kejsarsnitt tar du hand om på bästa sätt genom att vila, röra dig ofta men lite och ta smärtlindring vid behov. Allt efterdom du får mindre ont och känner dig mer rörlig kan du öka på aktivitetsnivån. Värmekudde eller kyla kan ibland minska smärtorna också.
Om du har ovanligt och orimligt ont – tveka inte att söka vård! Det finns berättelser om när man misstagit blindtarmsinflammation som ”vanlig smärta efter snitt” och det är ju naturligtvis inte okej.
För några månader sedan skrev jag om hur man kan jobba med acceptans för en befintlig och konstaterad förlossningsskada, där allt som kan göras i konkret åtgärdsväg har gjorts. Det inlägget hittar ni här. En läsare skrev till mig gällande det här med att rent känslomässigt komma över en dålig förlossningsupplevelse. Hon skriver:
”Besvikelsen hugger i mig fortfarande speciellt när jag hör om andras härliga och lyckade förlossningar. Bekanta som uppdaterar från BB att allt gått strålande bra, vi mår prima fint osv. Det hugger i mig liksom av sorg över att det inte blev så för mig. Läser om kvinnor som glatt utropar att de inte ens fick ett skrapsår och jag blir så avundsjuk. Och jag skäms såklart över att vara så patetisk. Jag vill inte vara missunnsam, men bara att jag blir lite sorgsen för egen del. Vad ska jag göra för att komma vidare?
Analysera vad det är du känner att du förlorat
Är det en förlossningsskada som ger dig din känsla? Är det ett förlossningstrauma? Eller handlar det om något annat, exempelvis att du känner dig dålig för att någon annan har det bra? Jag tror att du behöver göra lite olika med tankarna, beroende vad känslan består av.
Är det ett förlossningstrauma? Då kanske du faktiskt behöver traumaterapi eller bara samtal med en professionell? Ta kontakt med vårdcentralen.
Gäller det din prestation i jämförelse med någon annans? Då tänker jag vidare här.
Den som överlever är en vinnare
Vi måste naturligtvis sträva efter mycket bättre resultat än så, det räcker inte med att folk ska överleva förlossningen. Men vi tar också överlevnaden för given. På grund av att att jag i förväg inte oroar mig över att överhuvudtaget överleva har jag ens tankeutrymme att ifrågasätta och värdera min egen förmåga att föda barn jämfört med någon annan.
För om vi drar det till sin spets – en kvinna i ett utvecklingsland som dör i samband med sin förlossning, är det för att hon gör en dålig prestation? Att föda barn är risky business, och det finns så många faktorer som spelar roll. Det handlar inte om att andas rätt, att slappna av rätt eller att för den delen lyssna på barnmorskan rätt. Jag säger inte att allt det där kan vara adekvata metoder för att underlätta. Men det betyder inte att det gick åt skogen för att jag gjorde ett dåligt jobb med allt det där.
Jag blir ibland avundsjuk när det går bra
Jag blir suuuuupernervös när människor jag bryr mig om ska föda barn. Alltså, sådär så att jag har svårt att sova om jag vet att det är på gång. Och jag blir också en liten aning frustrerad över att förlossningar mäts i prestationer. Jag kan också känna att jag vill knyta näven i fickan åt folk som har haft okomplicerade förlossningar och som strösslar med pepp och råd om hur häääärligt det är att föda barn.
Missförstå mig inte.
Jag tycker att du ska vara skitstolt när du fött barn, oavsett vilken del av processen du vill lyfta fram. En del känner sig som superhjältar när de fött. Jag skulle inte för mitt liv vilja ta ifrån dem känslan. Men när kvinnor som värderar sitt egenvärde i prestation föder barn, då kan också hela identiteten bli stukad i samma veva som förlossningen. Om allt går upp mot väggarna fel. Jag tror att vi måste börja prata om förlossningsskador redan på mödravårdens utbildningar för att ta bort skammen om förlossningsskadorna. ”Ibland spricker den födande från ystad till haparanda, och det handlar inte om att hon är dålig.”
Jag tänker att vi aldrig vet någonting om någonting
Jag har valt att vara öppen om mina skador, men det är ju långt ifrån alla. Någon som också rapporterar från BB om hur faaaaanthaaastiskt allt är, kanske bryter ihop i förlossningsdepp tre veckor senare. Någon annan som inte fick en skråma under förlossningen kanske ändå får ett framfall. Vi vet så lite, och i min värld så brukar livets orättvisor fördela sig rätt jämnt ändå. Om vi nu börjar skrapa på ytan. Inte så att livet nödvändigtvis behöver vara rättvist, men det är i alla fall sällan hela sanningen som vi ser. Missförstå mig inte nu, jag gottar mig liksom inte i tanken att ”det nog ändå kommer gå illa för henne ändå ska du se” om jag nu får höra att någon annan har haft en walk-in-the-park-förlossning. Utan mer att jag jobbar aktivt på att unna andra gott, och hoppas på detsamma tillbaks.
Vikten av att ha en blogg…
Mitt råd är inte att alla som behöver bearbeta en förlossning ska skaffa en blogg. Men skrivandet betyder så mycket för mig. Att få skriva av mig tankar, frustrationer och känslor. Bloggen var och är en pågående bearbetning. Jag tror kanske inte att jag lyfter fram det tillräckligt, men BEARBETA TRAUMAT! Det är så viktigt. Jag hade ALDRIG kunnat uppnå en god livskvalitet och ett bra mående om jag inte fått lämna traumakänslorna bakom mig. Jag brukar lyfta fram det när jag föreläser. Citat bland annat från detta inlägg:
”Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”
Kan ett kejsarsnitt jämföras med en förlossningsskada och i sådana fall vilken grad? Jag vet att det är två helt skilda saker men det vore intressant att se ungefär vart de vävnadsskador man får vid snitt ’landar på skalan’. ”
Det här är en viktig fråga, men också svår. Alltid när man jämför vaginala förlossningar och kejsarsnitt måste man vara medveten om att det verkligen är äpplen och päron man jämför mellan.
Skador vid vaginal förlossning
En vaginal förlossning innebär i allra bästa fall inga muskelskador alls. Utan bara något litet sår på slemhinna eller hud. Då kan man behöva sätta några stygn, men det kommer läka utan någon funktionsnedsättning. Om man föder barn och får en bristning av grad 2, 3 eller 4 får man skador på bäckenbottens muskler. Om dessa sys bra behöver man förhålla sig till musklernas läkningstid. Men i övrigt så förväntar man sig inte några långvariga funktionsnedsättningar till följd av skadorna. Får man däremot en levatorskada drabbas man av någon grad av funktionsbortfall i bäckenbotten, eftersom dessa muskler inte går att laga.
Påverkan vid kejsarsnitt
När man gör ett kejsarsnitt så tar man sig in genom olika lager i buken. Hud, fettväv, bukhinna och så vidare. Man skär aldrig i några muskler. Utan man separerar bara linjen som utgör bukmusklernas infästning till magens mitt. Man skär upp och syr ihop. Det finns i ett kejsarsnitt ingen risk som vid en vaginal förlossning att man liksom ”missar” att sy ihop något viktigt. Bäckenbotten blir aldrig skadad eller direkt påverkad vid ett snitt. Magmusklerna blir lite omtumlade. Ett år efter snittet ser man dock inte längre någon skillnad mellan personer som fött vaginalt och med snitt, vad gäller bukmuskelfunktion.
Går inte alls att jämföra
Det går därför inte alls att jämföra förlossningsskador och snitt i någon grad av skada. Min erfarenhet som fysioterapeut är ju också att kejsarsnitt enbart i väldigt sällsynta fall innebär någon grad av långvarig funktionsnedsättning. Däremot fylls jag ju hela mina arbetsdagar med patienter som har besvär efter vaginala förlossningar.
Kejsarsnitt kan dock komma med andra komplikationer. Man kan få biverkningar av anestesin, man får en ökad risk för blodpropp, infektioner, blödningar och andra komplikationer som hör ihop med operationern. Man kan också få besvär kopplade till framtida graviditeter, framförallt i form av komplikationer med moderkakan.
Om jag ändå försöker…
De vävnadsskador man får vid snitt är övergående och läker i regel utan men. Om jag skulle drista mig till en (egenligen orimlig) jämförelse så höftar jag på att det kan jämföras vid en okomplicerad och välsydd grad 2-bristning, om man ser till muskuloskelettal påverkan.
”Du skrev tidigare om ärr efter kejsarsnitt. Det var första gången jag fick veta att man kan massera ärret. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”
Läsarfråga
Stramande kejsarsnittsärr
Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihopväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.
Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:
Diffus magsmärta under eller efter träning
Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt
Små, nästan osynliga ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.
Vad kan jag göra?
Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Jag tycker att det är svårt att veta om man faktiskt uppnår fysiska resultat som liksom faktiskt gör ärret fysiskt rörligare/mjukare. Det kan också handla om en mer psykologisk effekt, att man närmar sig sitt ärr och de förnimmelser som uppstår när man rör och sträcker ärret. Bara att ha lärt känna förnimmelserna kan också göra att obehaget minskar.
Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba med kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.
Kejsarsnitt är världens vanligaste bukoperation. Det är ett rutiningrepp och görs på säkrast möjliga sätt för alla inblandade. Även när allting görs på bästa möjliga sätt kan komplikationer uppstå. Sammanväxningar är en komplikation som kan uppdagas flera månader eller år efter ett kejsarsnitt.
Vad är en sammanväxning?
När kroppen läker från kirurgi skapas ärrvävnad. I buken skapas ärrvävnad på alla nivåer mellan livmodern och huden. Ibland skapas dock ärrvävnad mellan de olika vävnadslagren, eller mellan olika organ. Ärrvävnad som skapas där den anatomiskt sett inte ska vara kan hamna att bli en vävnadsbrygga där det generellt inte ska finnas en sådan. Detta är sammanväxningen. Sammanväxningar behöver varken märkas eller synas. Hos vissa ger de dock upphov till problem. Sammanväxningar kan finnas även utan kirurgi, det kan uppkomma av trauma, infektioner eller inflammationer.
Hur ditt hud-ärr ser ut kan ge en hint
Ärret på huden är bara toppen på isberget när det kommer till kejsarsnittsärr. Hur ditt ärr ser ut kan dock ge en indikation på hur det läker där under. Små platta ärr som är av samma färg som omkringliggande hud kan tyda på en mindre sannolikhet att du har sammanväxningar inuti. Ett ärr som är upphöjt, brett, och kanske också har färgförändringar kan tyda på att det också finns sammanväxningar inunder. Ärr som är mycket mörkare än omkringliggande hud, med eller utan upphöjning av ärret har enligt vissa studier störst sannolikhet att ha sammanväxningar.
Vad kan sammanväxningar ge för symtom?
Sammanväxningar kan ge en annorlunda känsla inne i buken och många har en känsla av att något inte är som innan, utan att kunna sätta ord på det. Symtomen är ofta diffusa och kan också finnas av helt andra anledningar:
Smärta vid sexuell penetration
Smärta vid tarmrörelser/tarmtömning
Svullen mage
Obehag vid upprättstående
Ont i magen av okänd anledning
Sekundär barnlöshet
Menssmärtor som förvärrats efter kejsarsnitt
Ömhet över ärrvävnaden
Problem med sammanväxningar?
Det är inte nödvändigtvis så att sammanväxningar ger några som helst problem, men det kan göra det. Det kan ge upphov till rörlighetsinskränkning när man rör huden och vävnaderna i buken. Vid stora och besvärsgivande sammanväxningar är kirurgi en lösning. Detta kan dock ge upphov till nya ärrbildningar och är inte alltid en rekommenderad lösning.
De senaste åren har man därför testat en del fysioterapeutiska behandlingar, där manuell terapi varit en del. Detta har visats ha god effekt i den del studier, men studierna är halvbra gjorda. Det är också en tidskrävande och inte alltför mjuk behandling. Behandlaren jobbar då från huden och neråt med myofasciell töjningsteknik och långsamma stretchande rörelser. Både tiden man lägger ner på behandling och själva den fysiska kraften i behandlingen är rätt omfattande. Vad jag vet finns ingen fysioterapeut inom svensk sjukvård som gör detta som en vanlig behandling. Inte bara för att behandlingen är tidskrävande, utan också för att evidensen bakom detta är ganska svajig.
Förenklade egenvårdsvarianter du kan testa själv
Det finns en del saker du kan testa själv. Nu har jag hittat några exempel på youtube, med våga kolla på fler klipp än dessa och testa. Det är inget som ger några biverkningar och du har bara att vinna på att testa!
Jag förhåller mig tveksam till att man genom manuella tekniker kan förändra vävnadernas arkitektur. Speicellt inte om sammanväxningarna finns inuti buken, och inte i direkt anslutning till ärret. Men jag tror att man kan få goda effekter av på förbättrad känsel och normaliserade smärtnivåer. En möjlig förklaring kan vara att man genom upprepad beröringsbehandling uppnår en normaliserad ”sensibilisering”. Sensibilisering är det som sker när nerver signalerar onormal känsel, till exempel att en lätt beröring gör ont. Rent tekniskt kan massage och ärrbehandling minska signaleringen i smärtnerver och öka signaleringen i normala känselnerver.
Om känseln i ett ärr normaliseras, och smärta vid beröring minskas, kan personen oftare återgå till normala rörelsemönster. Och normala rörelsemönster kan bidra till effekter som är mycket mer långtgående än vad korta sessioner (om än återkommande) av massage kan ge.
Har du, utöver vad du hittat här i samlingsinlägget om kejsarsnitt, frågor som du inte fått svar på? Ställ frågan i kommentarsfältet så får din fråga kanske svar i ett eget inlägg till hösten!
Tips!
Ska du genomgå eller har du nyligen genomgått ett kejsarsnitt vill jag också tipsa om webbkursen om träning efter kejsarsnitt. Det är en åtta månader lång rehab/träningskurs som vägleder dig från den allra första rehaben och åter till ”riktig träning”.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
så länge vi förser andra bukopererade patienter med fysioterapeutiska råd så borde också kejsarsnittade ha samma tillgång till fysioterapi. Bara en graviditet i sig kan vara orsak till besvär som bör behandlas fysioterapeutiskt, och kejsarsnitt kan öka på behoven. Jag har ju både skrivit en bok om snitt och gjort en rehab/träningskurs efter snitt. Att jag anser att det är viktigt med rehab i sammanhanget är väl ingen nyhet för någon.
Ny studie!
Men faktum är att den vetenskapliga grunden för detta är minst sagt sparsam. Jag har i princip grundat de flesta av mina resonemang på saker vi vet efter andra bukoperationer. Forskning om sårläkning och på generell rehabforskning vad gäller tiden efter graviditet. Men nu har jag hittat en ny studie som faktiskt påvisar effekten av fysioterapeutiska insatser vid kejsarsnitt (1 i referenslistan). Att studien är
1) rätt välgjord, och
2) från Sri Lanka *
gör att mitt hjärta slår ett dubbelslag av glädje.
Man gav interventionsgruppen personlig fysioterapeutisk information och kontrollgruppen fick endast standardvård. Man utvärderade postoperativ smärta, behov av smärtstillande, smärta vid återgång till funktionella aktiviteter och längd på sjukhusvistelse.
Det visade sig att den genomsnittliga smärtan hos kontrollgruppen var högre hos gruppen som fick träffa fysioterapeut innan operationen. Den gruppen behövde också betydligt med smärtlindring. Smärta vid återgång till funktionella aktiviteter var lägre i den gruppen som fick träffa fysioterapeut. De stannade också kortare på sjukhus.
Vad vet vi om fysioterapi vid kejsarsnitt?
Det är fortfarande små och få studier. Men det verkar ändå finnas ett gäng nu med en samstämmighetom att fysioterapeutiska insatser inför eller efter kejsarsnitt kan minska smärtupplvelsen och möjliggöra tidig återgång till funktionella aktiviteter. Fysioterapi kan också underlätta för den snittade att komma igång och röra sig och gör att tarmaktivteten återgår till det normala. Enkla fysioterapeutiska övningar och råd verkar ge gott utfall vad gäller smärta och fysisk aktivitetsnivå redan under vistelsen på BB och kan minska behovet av smärtstillande.
Kan vi använda fysioterapi mer?
Att få stöd och hjälp med rehab inför och efter kejsarsnitt verkar kunna förbättra de postoperativa resultaten genom att minska smärta, behovet av smärtlindring, möjlighet att återgå till funktionella aktiviteter och minska längde på sjukhusvistelse.
I en svensk kontext kanske inte fysioterapi kan göra så mycket för längden på sjukhusvistelsen. Detta eftersom den ändå är så kort även efter kejsarsnitt. Men det kan säkert ändå hjälpa upplevelsen att vara mindre vilsen i kroppen efter den bukoperation som ett kejsarsnitt ändå är. Det skulle vara otroligt intressant att se om det kan ge långsiktiga konsekvenser för patienterna. Kanske kan det innebära även ekonomiska konsekvenser för förlossningsvården om man i större utsträckning skulle ha en fysioterapeut även till de kejsarsnittade föderskorna.
Informationsträffar innan kejsarsnitt
Jag och min kollega Emma har redan hållit informationsträffar före kejsarsnitt under flera terminer och hoppas på att kunna dra igång något liknande i framtiden igen. Jag tror också på att rehabinsatser före och efter kejsarsnitt borde kunna ingå i standardvården, men där är vi nog inte än på många år.
Jag har den lyxiga förmågan (förutom när det är andra människor där, då får jag avbryta innan klimax) att alltid få coregasm vid kaptenslyft och chins. Kan den förmågan riskeras vid kejsarsnitt?
Dessa orgasmer är de absolut bästa- hur tränar jag upp dessa muskler utan att behöva hänga i något i sänghalmen? Finns det nån spännande forskning kring ämnet? Kanske hur många som upplever detta fenomen?”
De övningar jag oftast hör talas om coregasm är just vid hängande övningar. Övningar då det uppstår kraftigt buktryck och höjning/sänkning av benen. Min gissning är att det är helt enkelt så att buktrycket pressar någon del av klitoris från ett håll och rörelsen från benen ger en rörelse från motsatt håll. Det uppstår en slags rytmisk rörelse där klitoris blir stimulerad mitt emellan dess rörelsekrafter.
Hur tränar man upp detta?
Jag googlade lite och hittade bland annat denna guide. Vissa av övningarna kan jag tycka att inte riktigt passar in där, men det är inga dåliga övningar så man kan väl lika gärna göra dem alla. Det som jag däremot tror att gör att träning med syfte att uppnå coregasm inte passar för alla är just det höga buktrycket. Om du har svag bäckenbotten, skador eller risk att utveckla framfall, skulle jag i många fall avråda från så intensiv och tung magträning att en coregasm ska kunna uppstå.
Kan förmågan riskeras vid kejsarsnitt?
Det var just den här delen av frågan som fick mig att bli sugen på att skriva om ämnet igen, från en ny infallsvinkel. I januari publicerades nämligen en ny studie om klitoris upphängningsligament. Man har gått in i 10 kvinnokroppar (efter döden) och tittat på alla stödjestrukturer kring klitoris. I denna studie hittade man att klitoris upphängningsligament är mer omfattande än man tidigare sett och trott.
Det består av tre olika delar. Det ytligaste lagret börjar i främre bukväggen, som en förlängning av den ytligaste bukväggsfascian och ner till klitoris. Mellanlagret går i en förlängning från magens muskelsenor ner till klitoris. Den omsluter och täcker sedan egentligen hela klitoriskroppen. Den djupast belägna delen är kortare och går från symfysen till klitoris skänklar (de smalare ”benen” som går längs med bäckenkanten).
Vad betyder det här?
Klitoris upphängningsligament är en flerdimensionell struktur som går mellan den nedre, främre bukväggen och ner till klitoris. Det här är ny information! Vid kejsarsnitt skär man i och skadar man så lite som möjligt, men själva processen är ändå rätt omild för bukväggen. Ligamentet blir troligen utsträckt och funktionen kommer säkerligen störas tillfälligt av ingreppet. Vet vet dock alldeles för lite än, med tanke på att den här upptäckten är ny.
Träning, orgasmer och ligament efter kejsarsnitt
Om vi nu sätter ihop allt detta i ett resonemang. Efter ett kejsarsnitt kan eventuellt klitoris upphängande ligament vara stukat och negativt påverkat. Det borde återhämta sig med tiden. Efter ett kejsarsnitt ska du definitivt inte syssla med så tung träning att du triggar fram coregasmer. Så jag skulle gissa att den generella återhämtningen för klitoris ligament, kejsarsnittet som sådant och magmusklerna efter en graviditet går hand i hand.
Ett år efter en fullgången graviditet är i princip alla svagare i magen än vad de var före graviditeten. Så kanske att du inte kommer kunna uppnå coregasmer första året efter ett snitt? Kanske ska du inte ens försöka uppnå en coregasm av den anledningen att träningen då skulle bli så tung att kroppen inte riktigt orkar med det?
Hur många upplever fenomenet?
Finns ingen forskning på det, men hand upp! (Skriv en kommentar)
Hur tränar jag upp det?
Jag skulle säga att om du är året efter ett kejsarsnitt så ska du lägga fokus på tre separata saker:
Träna magen, successivt stegrat, med målet att bli lika stark i magen som du var innan. Skynda långsamt, först när du det passerat 12 månader efter ett snitt är det rimligt att tänka att du kanske kan närma dig din pre-gravida styrka.
Träna upp bäckenbotten. Övningarna som ger coregasm skapar ett högt buktryck, och detta måste bäckenbotten kunna stå emot.
Jobba med att stimulera klitoris/få orgasmer på andra sätt medan du väntar på att hitta tillbaka till coregasmerna. Klitoris mår bra av regelbunden stimulering.
Det här är en rapport som tar upp många bra och viktiga aspekter på kejsarsnitt utan medicinska skäl.
Som direkt svar på din fråga vill jag citera:
”Utifrån ett jämlikhetsperspektiv förefaller det problematiskt att frekvensen och därmed tillgången till ingreppet ojämlikt fördelat i landet. Fyra av 44 kliniker i Sverige säger att de aldrig gör kejsarsnitt på kvinnans önskan, vilket kan spegla att åsikter hos personalen kan spela roll och därmed kan bidra till en ojämlik vård.”
Så svaret på din fråga är: Det beror på var du bor och hur vilken klinik du söker dig till.
Jag citerar vidare:
”Att olika förlossningskliniker och vårdpersonal dessutom kan hantera kvinnornas önskemål om kejsarsnitt på olika sätt innebär också en etisk problematik, eftersom det orsakar ojämlik vård.”
”Tidigare systematiska översikter har visat att den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation är förlossningsrädsla. Förlossningsrädda kvinnor behöver professionellt och individanpassat stöd. Behandling av förlossningsrädsla i form av samtalsstöd erbjuds vid samtliga kliniker i Sverige, men har föga inverkan på kejsarsnittsfrekvensen. Däremot kan exempelvis vård av känd barnmorska genom vårdkedjan skapa den trygghet som förlossningsrädda kvinnor behöver. Sådana evidensbaserade stödinsatser beslutas av den politiska majoriteten i vissa av landets regioner, men inte alla, vilket i sin tur kan bidra till en ojämlik vård. Lagen om likvärdig vård, valfrihet och individualiserad vård samt principen om vård på rätt nivå bör ligga till grund för beslut om evidensbaserad vård. Nationella riktlinjer för förlossningsvården skulle kunna vara ett verktyg för att minska ojämlikhet i vården.”
Med denna hänvisning och dessa citat lämnar jag kommentarsfältet fritt.
Hur lätt få planerat snitt utan medicinska skäl?
Jag vet faktiskt inte alls hur vanligt eller lätt det är. De senaste åren har jag både haft patienter som blivit nekade snitt pga förlossningsrädsla och de som fått planerade snitt utan medicinsk orsak.
I slutsatsen för SBU säger de detta:
”Vår utvärdering visar även att det finns en variation bland vårdpersonalen med avseende på vad som är en medicinsk indikation för kejsarsnitt och vad som inte är det. Bland annat anser en del av vårdpersonalen att förlossningsrädsla är en indikation för kejsarsnitt, medan andra inte anser det. Nationell konsensus kring vad som är medicinska/obstetriska indikationer för kejsarsnitt vore önskvärt.”
Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter. Men läs gärna rapporten först!
Hade varit intressant att höra dina tankar om vaginal förlossning efter kejsarsnitt (VBAC). I mitt fall föddes första med snitt pga sätesbjudning, nu gravid igen. Går det att optimera förutsättningarna? Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?
Läsarfråga
Jag skriver gärna ett inlägg om VBAC men vill i allra högsta tydlighet hänvisa till en individuell bedömning av vårdgivare som träffat dig och som kan se över faktorer som hör ihop med dig, din graviditet och faktorer som ledde fram till snittet förra gången. Jag kommer ge er mina tankar om ämnet men det är på noll och inget sätt råd på individnivå.
Vad är VBAC?
Det är en förkortning av det engelska uttrycket ”Vaginal birth after cesarean” och handlar alltså om att föda vaginalt efter att ha tidigare genomgått ett kejsarsnitt. Det här har varit en kontroversiell sak tidigare, där man under en period ansåg att ”en gång kejsarsnitt, alltid kejsarsnitt”. Det är ett rätt förlegat tankesätt nuförtiden. Jag har däremot en bekant i Italien som fick kämpa med näbbar och klor för att få föda vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt. Så råden och åsikterna går fortfarande isär världen över, även om forskningen numera är rätt tydlig med att en vaginal förlossning efter ett tidigare okomplicerat snitt inte är något att avråda ifrån i de flesta fall.
Finns det fördelar och nackdelar?
En vaginal förlossning (som inte slutar med en större förlossningsskada) är inte en operation. Vid en okomplicerad vaginal förlossning kan du få en kortare sjukhusvistelse och kanske en snabbare fysisk återhämtning. Den övervägande fördelen för dem som önskar och väljer at VBAC är dock oftast att de vill haupplevelsen av att föda vaginalt. Vill du bära och föda flera barn även efter denna graviditet kan en vaginal förlossning också minska risken för komplikationer vid framtida graviditeter.
Vilka är riskerna med VBAC?
Om det av någon anledning inte går att genomföra den vaginala födseln som planerat blir det kanske ett akut snitt, och det är förknippat med fler komplikationer och risker rent statistiskt sett.
Den risken som förr gjorde att man avrådde från vaginala förlossningar efter kejsarsnitt handlar om risken att livmodern brister under värkarbetet. Det är ett livshotande tillstånd både för mamma och barn. Detta är väldigt sällsynt (händer färre än 1 % av alla som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt). Men det är här den individuella bedömningen av din hälsa kommer in i bilden! Bedöms det som att det finns en mycket liten eller lite större risk för detta? Den bedömningen kanske avgör helt och håller hur du ska tänka.
Vem kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt?
Forskning från Europa har visat att runt 70-85 % av de som börjar med en vaginal födsel efter tidigare kejsarsnitt också avslutar födseln vaginalt. Det som främst avgör om du kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt handlar om din livmoder. Har du flera ärr på livmodern? Hur länge sedan var det du födde senast? Har du andra individuella faktorer eller hälsostillstånd som kan påverka utfallet? Man försöker också undvika igångsättningar vid VBAC.
Går det att optimera förutsättningarna?
Nu går jag utanför forskning och ”vetskap” och spekulerar. Men jag tänker att optimera din generella hälsa under graviditeten är något som kan spilla över på din kropps tålighet och tolerans inför förlossningen. Det kanske inte alls kan optimera utfallet av en VBAC, men att gå in i förlossningen med en känsla av att ”jag är stark och kompetent” kanske kan göra i alla fall den mentala utmaningen lättare.
Annars skulle jag vilja ge samma råd som inför alla andra födslar:
Jag vet att det inte alltid är plättlätt att få tag en fysioterapeut inom kvinnohälsa, men om du kan träffa en så skulle jag också be om en bedömning av bäckenbotten för att se att musklerna är lagom spända och starka för att optimera för förlossning och återhämtning. Som fysioterapeut skulle jag också prata igenom förlossningspositoner och andningstekniker med dig för att se om det finns någon förberedelse att göra med detta.
Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?
Ja, även om du har barn sedan tidigare så är du kanske ”vaginal förstföderska” (om du inte redan har barn som föddes vaginalt före kejsarsnittet). Att vara vaginal förstföderska är den största riskfaktorn för att få en bristning under förlossningen.
VBAC är också förknippat med en betydligt högre frekvens av levatorskador än vad det är hos andra vaginala förstföderskor. En stor faktor här kan vara ålder. Är du närmare 40 år och funderar på en första vaginal förlossning så är min personliga åsikt att du kanske ska tänka om. Risken för att få en större levatorskada vid vaginal förlossning kan vara ungefär 50 % vid 40 års ålder. Om risken möjligen är ännu större vid en VBAC anser jag att det talar emot VBAC om du är en äldre föderska.
