Kategori: Kejsarfödslar

Att föda via kejsarsnitt

I den här kategorin hittar du inlägg om kejsarfödslar, om förberedelser inför och om rehab efteråt.

TIPS

Boken Kejsarfödsel: Snittkoll och mammaroll är hundraprocentigt ägnad åt kejsarfödslar och tiden innan och efter barnets födelse och inkluderar över guidning och vägledning för träningsåtergång efter snitt.

Knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt

Läsarfråga om när man får göra knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt.

När är det okej (vilken vecka/månad) att göra t.ex squats och utfallssteg efter kejsarsnitt? Belastar det bäckenbotten eller magen? När kan man fortsätta med t.ex plankan och stålmannen/superman?

Läsarfråga

Den här sortens fråga är otroligt vanlig. Tyvärr finns det inte ett så enkelt och tydligt svar som ”vilken vecka/månad”. Svaret är ”det beror på”, och jag ska försöka förklara vad det beror på, och hur du ska resonera.

Normal läkning

Sårläkning och tar oerhört lång tid, och man tror inte att opererade vävnader helt är återhämtade förrän efter två år. Det handlar om en mognad av ärrvävnaden på cellnivå och är efter de första intensiva läkningsveckorna inget du kommer se eller känna av.

Sårläkningen börjar medan såret fortfarande hålls ihop av stygn och suturmaterial. Medan såret håller på att stängas till får du som nyopererad restriktioner om att avstå från lyft och ansträngande fysisk aktivitet i 4-8 veckor. Rekommendationerna handlar om att läka så att såret och vävnaderns hållfasthet får återhämtas. Du vill undvika för kraftiga mekaniska drag mot vävnaderna, och ju längre tid det går desto mer tål kroppen.

Första veckorna

Första veckan är såret oerhört skört och hålls ihop av suturmaterial och en slags ”plugg” av blod och annat. Under den här perioden ska du röra dig försiktigt och undvika hastiga rörelser och drag.

Mot slutet av andra veckan börjar det bli ärrvävnad och inte bara en blod-plugg i ärrvävnaden. Ärrets hållsfasthet är dock mindre än 10% jämfört med hur läkt det kan bli. För mycket tryck och drag i vävnaderna nu kan göra att läkningsprocessen går långsammare.

Mellan vecka tre till fem händer mycket. Nu börjar det finnas en hel bro av celler i såret och vävnadshållsfastheten är upp emot 50 %.

Från vecka 6

Från vecka sex börjar återhämtningen gå långsammare, och processen är inte färdig förrän det har gått ett till två år. När det gått 12 veckor är vävnadernas hållasthet ca 80%. Man brukar släppa på de strängaste restriktionerna vad gäller fysisk belastning efter 6-8 veckor efter ett kejsarsnitt, och det är för att man då inte längre kan se att det finns en risk att såret spricker upp om man anstränger sig. Det här betyder inte att det är bättre att vara helt inaktiv än att risker att råka göra för mycket. Vi utgår ifrån begreppet ”optimal belastning”, där vi vet att för lite belastning på en vävnad också gör att den blir svagare när den läker. Här är ”lagom bäst”.

Svar utifrån ett sår-läkningsperspektiv: Du kan belasta ganska tungt efter 8 veckor.

Individuella faktorer

Föreställ dig att du har två individer framför dig. Den ena är vältränad och den andra har aldrig tränat. Kommer det vara skillnad i deras förmåga att göra plankor, squats och andra träningsövningar? Ja. Tänk dig att du har två vanligt tränade motionärer, båda blir gravida. Den ena kan fortsätta träna hela graviditeten, den andra kräks och blir sängliggande i nio månader. Kommer det vara skillnad i deras muskelstyrka och snabbhet tillbaka till träning? Svar ja.

Föreställ dig att du har två höggravida personer. Den ena genomgår ett snabbt och okomplicerat planerat kejsarsnitt. Den andra genomgår först 35 timmar av värkar och krystvärkar, innan det blir ett långt och komplicerat kejsarsnitt. Kommer deras väg till återhämtning vara likadan? Svar nej. Två gravida föder båda med kejsarsnitt. I efterförloppet återhämtar den ena sig snabbt och lätt, den andra får en bestående magmuskeldelning. Kan man ge dem samma träningsråd? Svar nej. Frågan om när en generell person klarar att göra plankor, supermans och utfall efter ett kejsarsnitt är inte möjligt att besvara. Den generella personen finns inte.

Men utifrån generell kejsarsnittsåterhämtning och god grundmuskelstyrka, vad gäller planka

  • mot vägg, väldigt lätt, kan man göra kanske första månaden
  • på knä tidigast efter 6-8 veckor
  • på tå efter 12 veckor
  • med rörliga inslag efter 16 veckor

Muskelstyrkan

Jämför man kejsarsnittade och vaginalförlösta har kejsarsnittade mer lätt-uttröttade magmuskler de första månaderna efter födseln. Återhämtningen av muskelstyrka och muskelfunktion är ofullständig hos alla nyförlösta vid 6 månader. Vid 12 månader efter barnets födelse ser man inte längre någon skillnad mellan födslosätten, men alla är svagare än innan graviditeten. I andra studier ser man att de första fyra månaderna innebär att musklerna är extra påverkade och att man specifikt då bör undvika att träna med alltför hög intensitet eller belastning.  Jag resonerar som så att under första halvåret är det inte värt att ligga i överkant och pressa för mycket, utan satsa på övningar man klarar av med god teknik och där man kan andas genom hela övningen.

Individuella faktorer

Det finns en rad andra individuella faktorer som spelar in. Överrörlighetssyndrom ger en långsammare läkning och återhämtning än annars. De som genomgått mycket komplicerade snitt med mer ärrvävnad i buken skulle jag också vara mer försiktig om.

Utfallssteg och squat

Utfallssteg och knäböj ger inte lika mycket mekaniskt drag i magen som plankor eller andra direkta magövningar. Dessa övningar med kommer skapa buktryck, och detta tryck kan påverka kejsarsnittsärren inifrån. Knäböj utan vikt/belastning har i en studier setts skapa högre buktryck än att lyfta 10 kg från en diskbänk eller ta emot 15 kg med raka armar. Vi har också i andra studier sett att buktrycksutvecklingen är otroligt olika mellan individer, även för samma aktivitet/övning.

 Eftersom vi inte kan se någon enkel slutsats är det enklast att du som nyopererad undviker aktiviteter som du uppger ger en stor buktrycksökning. Squat och utfall med vikter är en sådan sak som du inte bör göra för tidigt. Det beror förstår på HUR mycket i vikt. Jag tänker att du kan utgå från den vikt du brukade använda innan graviditeten och tänka att du i bästa fall kan vara åter på den vikter 9-12 månader efter förlossningen. Och sedan gör du en rimlig och skonsam upptrappning mot det målet.

Bäckensmärta och bäckenbotten

Har du haft bäckensmärta under graviditeten bör du eventuellt undvika utfall tills denna slags belastning inte gör ont längre. Har du en svag eller skör bäckenbotten kan du också undvika att gå för djupt i knäböj och ha mindre avstånd mellan fötterna, för att minska känslan av obehag.

Knäböj, utfall och planka efter kejsarsnitt

Jag sa ju att det här inte skulle bli ett kort eller lätt svar. Nu ska jag ändå försöka summera.

 När är det okej (vilken vecka/månad) att göra t.ex squats och utfallssteg efter kejsarsnitt?

Det beror på. Små knäböj (inte så djupa) utan belastning kan du börja med inom första månaden. Knäböj med ditt ”pre-gravida motstånd” bör du troligen inte vara uppe på förrän det gått 9-12 månader. Utfall kan du göra utan vikt och belastning efter 8 veckor, men du behöver kanske vänta längre om du har känningar i bäckenlederna. Om du vid dessa övning får en kraftig höjning av buktrycket kommer det belasta både bäckenbotten och magen. Om du håller dig helt inom din bekvämlighetszon (du kan göra övningen med god teknik, det är smärtfritt och du kan andas fritt hela tiden) är det osannolikt att du skapar ett högt buktryck.

Tunga plankor som stålmannen skulle jag säga att du, om du är vältränad från start och har magmuskler som verkar svara bra på träning postpartum, kan testa när det gått ca 4 månader.

Referenser

Intra-abdominal Pressure Changes Associated with Lifting: Implications for Postoperative Activity Restrictions

Impaired Trunk Flexor Strength, Fatigability, and Steadiness in Postpartum Women

Recovery of Abdominal Muscle Thickness and Contractile Function in Women after Childbirt

Tips/reklam

Tips nummer ett är boken ”Kejsarfödsel” – för dig ska genomgå ett snitt eller som nyligen kejsarsittats.

Tips nummer två är webbkursen ”Träning efter kejsarsnitt” som ger dig en vägledning under åtta månader, med träningsövningar och en omfattande teoridel.

Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?

Jag läser ofta i diskussioner om planerade snitt, att det är bättre för barnet att förlossningen startar av sig själv. Vad är det som blir bättre och varför?

Läsarfråga

Hur förlossningar startar

Jag kan inte allt om allt, det vet ni ju såklart. Här tänkte jag radda upp en del saker som skulle kunna spela roll, och diskutera dem var för sig. På slutet ska jag försöka summera mina tankar.

Vi vet nog ännu inte exakt allt om hur det kommer sig att förlossningar startar. Jag ska heller inte göra sken av att helt förstå studierna jag läser, det är jättekomplicerat och jag har inte ägnat supermycket (alltså supermycket som i veckor, det tog ändå dagar) tid att sätta mig in i ämnet. Om jag har förstått det rätt kan det handla om en slags signalering från ”åldrande-aktivatorer” i DNA och biomarkörer som signalerar ”nu är det färdigbakat här” baserat på fostrets organmognad. Men det är fortfarande lite oklart vem som startar processen, mamma eller barn.

Oxytocin

Oxytocin är ett viktigt hormon vid förlossning, eftersom det påverkar livmoderns arbete vid sammandragningarna. Oxytocinnivåerna ökar under graviditeten och blir ännu högre under förlossningen. Under förlossningen släpps oxytocin ut i både mammans blodomlopp och hjärna. Det kan minska stress, ångest och smärta eftersom det är vårt ”må-bra hormon”. Låga doser av syntetiskt oxytocin ger liknande nivåer som vid kroppens eget arbete. Syntetiskt oxytocin är alltså det som man ger vid värkförstärkande dropp. Vid höga doser av värkförstärkande dropp kan man få fler, längre och mer smärtsamma sammandragningar jämfört med normalt värkarbete.

Syntetiskt oxytocin passerar inte över till moderns hjärna och förstärker tyvärr därför inte hennes upplevda välmående. Oxytocin frigörs även sedan när bebisen är född och är viktigt för anknytningen till barnet. Det verkar inte vara så att förlossningsättet eller timing sedan spelar någon roll för oxytocinfrisättning eller anknytning till barnet senare.

Katekolaminer

Katekolaminer är benämningen på en grupp av kemiska ämnen, de mest kända inom denna grupp är dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa är hormoner som hör ihop med stress. När människor utsätts för stress frisätts katekolaminer och dessa syftat till att upprättahålla kroppens spänningsgrad i blodkärl men också sinnesstämning. Vid en förlossning frisätts mycket adrenalin, vilket kan förbereda ”stressa igång” fostret så att andningen kommer komma igång lättare. Planerade snitt utan värkstart kan ibland göra så att bebisen svårare att komma igång med andningen. Vid akuta snitt har den här processen redan startat, och i detta avseende kan bebisen vara bättre förberedd på att födas.

Fysisk ”knådning” hjälper andningen

Det är aldrig bara en enda faktor som gör saker i kroppen. Det här med att barn kan få lättare at andas efter värkarbete handlar om fler saker. I magen andas inte fostret själv och lungorna är fyllda med vätska. Under värkarbete kommer livmoderns arbete jobba bort vätskan och förbereder på så vis barnet på att börja andas själv.  Bebisar som föds med snitt utan föregående värkarbete tenderar att ha vätska i lungorna. En komplikation är snabb och ansträngd andning som ibland kan behöva extra översyn eller behandling. Det verkar inte ha några långsiktiga konsekvenser på barnet, men kan stressa föräldrarna.

En rätt indikator för tiden?

Det finns en felmarginal på ultraljudsbestämning av fostrets storlek och ålder. Det finns också kända risker med att födas före vecka 37. Det enklaste sättet att veta att barnet är redo tänker man är att vänta in den spontana värkstarten. Råkar man sätta ett datum för planerat snitt eller planerad igångsättning lite fel i tiden beräknat till felmarginalen för uppskattningen för fostrets ålder kan det ju hända att man i några fall råkar förlösa barn tidigare än vecka 37.

Det är ju dock inte som att den kroppsegna och naturliga processen eller är ofelbar. Det vet vi ju utifrån att det faktiskt föds barn alldeles för tidigt också. Och det finns förlossningar som ”aldrig” startat spontant förrän det gått så länge att man faktiskt ”måste” sätta igång förlossningen. (Man måste ju ingenting, men ni fattar…)

Vilka är de viktiga fördelarna med spontan värkstart?

Jag tycker att jag läst mycket, och vitt och brett, för att skriva det här inlägget. Och vad jag kan se så handlar det verkligen bara om det där med andningen, om vi ska se till bebisen.

Jag läser följande:

“The most compelling reason to let labor begin on its own may be to allow the birth hormones to regulate labor and birth, breastfeeding, and attachment as nature intends.”

Healthy Birth Practice

Jag tycker verkligen inte att jag kan hitta stabil vetenskaplig grund för att det skulle vara speciellt bra på något annat sätt. Jag vet att man kan tycka och tänka olika, men ”as nature intends” är verkligen inte ett begrepp som jag köper i förlossningssammanhang. Så som homo sapiens föder barn så är det ”lite svinn får man räkna med” om man ska gå på det naturliga, både vad gäller mammor och barn.

Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?

Man får naturligtvis göra som man vill, men att hjälpa ”naturen” på traven ibland är liksom inte något per definition dåligt.   Någon annan stans läser jag att en av de viktigaste sakerna med spontan värkstart är att man kan minska risken för kejsarsnitt, värkstormar pga värkförstärkande dropp, behov av epidural och kontinuerlig fosterövervakning. Det är ju en annan diskussion i förlängningen av detta, om man nu anser att kejsarsnitt och epiduraler till varje pris ska undvikas.

Jag vill absolut inte påstå att jag har gett ett totalt omfattande svar på frågan. Fyll gärna på i kommentarsfältet.

några av de studier jag läst inför detta inlägg:

Is it better for a baby to be born immediately or to wait for labour to start spontaneously when waters break at or after 37 weeks?

Induction of labour in women with normal pregnancies at or beyond 37 weeks

Telomere Fragment Induced Amnion Cell Senescence: A Contributor to Parturition?

Rate of spontaneous onset of labour before planned repeat caesarean section at term

Initiation of human parturition: signaling from senescent fetal tissues via extracellular vesicle mediated paracrine mechanism

Maternal and newborn outcomes with elective induction of labor at term

Healthy Birth Practice #1: Let Labor Begin on Its Own

Hematom efter snitt

Hej! Jag har fått besvär med hematom efter blödning i buken efter ett kejsarsnitt. Det gör väldigt ont, dels i magen och dels runt urinblåsan. Jag har svårt att hålla tätt, det gör ont när jag kissar och jag känner mig konstant kissnödig. Finns det något jag kan göra själv för att minska mina besvär?

Läsarfråga

Vad är ett hematom?

För att förklara för patienter brukar jag ofta säga ”det är som ett tredimensionellt blåmärke”. Det är en blodutgjutelse som hamnar i ett visst område efter en skada eller operation. Du kan ofta känna hematomet som en klump eller bulle under huden, som är hård och öm. Hematom är inte farliga i regel (är de väldigt stora kan det vara förenat med en del risker) men kan vara obekväma och smärtsamma. De behandlas i regel bara med smärtlindring och avvaktan.

Hematom efter kejsarsnitt?

Det finns några olika lokalisationer på hematom som är vanligast (när de väl förekommer) efter kejsasnitt. En plats är utrymmet mellan blåsan och livmodern, begränsat av bukväggen framåt sett. Små hematom här (under 4 cm) är normala och återfinns hos ca 50 % av alla som får ett lågt tvärgående snitt. När hematomet blir större än så finns en komplikationsrisk, och då kan man ibland behöva åtgärda detta. Då får man öppna upp igen och suga ut blodet. I annat fall låter man det i regel bara självläka.

Hur lång tid tar det?

Svullnaden, trycket och smärtan kring hematomet kommer minska med tiden och försvinna helt. Det kan ta allt emellan några veckor till flera månader, beroende på storlek och lokalisation.

Kan jag göra något själv?

Att hålla igång den generella blodcirkulationen i kroppen kan vara fördelaktigt. Alltså att undvika att bara bli liggande hela dagarna och att vara uppe och stå och gå så mycket som smärtan tillåter.

Du ska inte massera över hematomet. Det kan i vissa fall göra att blodkärl runt hematomet börjar blöda igen. Kyla kan i vissa fall vara skönt, då tar du exempelvis en påse frysta ärtor och har i en kökshandduk och lägger på området.

Ta hand om blåsan och bäckenbotten

Jag gissar ju att dina besvär från blåsan triggas av hematomet, så då är förstås inte råd om enbart blåsan och bäckenbotten helt applicerbara för dig. Men jag tänker att jag ändå nämner dem. Blåsan kan drabbas av ”överaktivitet” det vill säga att den delvis okynnessignalerar kissnödighet. Den slags blåstrubbel bemöter man bäst med ”blåsträning”, det vill säga en slags blås-uppfostring. Det handlar då om att stå emot en del ”onödiga” signaler och gå och kissa på rimliga intervall, det vill säga typ var tredje timme. Förmågan att stå emot trängningar kan också handla om bäckenbottens styrka, och då kan man med fördel bäckenbottenträna, exempelvis enligt appen TÄT. Jag vill rekommendera dig att ta hjälp av en uroterapeut eller fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten för att sortera i vad som är bästa vägen för dig att gå vad gäller dessa symtom.

Vidare läsning

Ont i magen länge efter snitt

Tankar om förlossningsinfo

Det kom ett mejl:

Det jag skulle vilja läsa om, som är lite flummigt och kanske inte egentligen ditt område men jag prövar, är

Hur kan man tänka kring/få ihop vårdens budskap om att vaginal förlossning är fantastiskt och att kroppen återhämtar sig så snabbt med att man vid eventuella besvär möts av att det inte går att säga något förrän efter ett år? 

Inför min förlossning så uppfattade jag informationen från MVC som att vaginal förlossning alltid är att föredra och att kroppens återhämtningstid är mycket längre om man genomgår kejsarsnitt. 

Min son roterade inte helt fullt med huvudet och förlossningen avslutades med sugklocka. Jag fick ”bara” en grad 2 bristning. Men – jag har upplevt återhämtningen som väldigt tuff. Jag kunde inte gå promenader på mer än en månad, och även haft problem med framfall. I kontakt med vården efter förlossningen så tycker jag att det plötsligt låter väldigt annorlunda – inget kan utvärderas förrän efter tidigast 12 månader. 

Är återhämtningen alltid längre vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning? Är informationen till förstagångsföderskor lite skev eller har jag bara haft otur? Vore det på nåt sätt dåligt om förstföderskor hade lite mer rimliga förväntningar på tiden postpartum? ”

Den här frågeställningen har jag marinerat på ett tag. För jag tycker att den sätter fingret på flera olika intressanta saker.

Bland annat:

  1. Varför är informationen om året efter graviditeter så bristfällig?
  2. Varför är informationen man får så pass snedvriden till kejsarsnittens nackdel?

Jag har en vän och kollega som av olika skäl velade länge mellan förlossningssätten och i sin strävan efter vägledning och svar gick en förlossningsförberedande kurs på ett av de stora sjukhusen i Stockholm. På presentationen som hölls kom två signifikanta slides. En med rubriken ”Fördelar med vaginala födslar” och den andra med ”Nackdelar med snitt”. Ni kan läsa ut vad som saknades, va? Nackdelarna med vaginala födslar och fördelarna med snitt. Det finns alltså nyanser, även här, men de presenterades inte.

Skador är att räkna med

Jag anmälde till LÖF att jag fått en sfinkterskada när jag födde mitt första barn, en skada som lagats så bristfälligt att jag sedan fick opereras om fem år senare. Svaret blev:

Skadan hade inte kunnat undvikas även om behandlingen hade utförts på annat sätt och det finns ingen annan behandlingsmetod som tillgodosett mina behov på ett mindre riskfyllt sätt. Den suturering som genomfördes gjordes korrekt och med en vedertagen metod.

Här anser man alltså inte att kejsarsnitt kan vara ett rimligt alternativ till en sugklockeförlossning och att snitt i detta fall bedöms som så riskabelt att det var värt att utsätta mig för en skada som gav mig livslång anal inkontinens (bättre nu efter omoperationen, men återställd är jag icke). Min reflektion: Det här är bullshit. För VISST att kejsarsnitt kommer med en uppsättning risker. Men: Jag har, på grund av denna första skada, genomgått två snitt senare. Vad blev summan av riskkalkylen? You tell me.

En nu mera vän, tidigare patient, anmälde bland annat en levatoravulsion till LÖF. Detta var svaret hon fick:

Kvinnor ska informeras om risken för bristningar, risken för levatorskada överstiger 2 % (enligt Patientskadenämndens praxis är skaderisker i nivå med 2-4 % tillräckligt betydande för att utgöra en skyldighet att lämna information om sådana risker)”.

Den informationen nådde inte henne innan förlossningen. Risken för levatorskada är i studier ungfär 20%, bara så att ni hänger med.

Varför är informationen så bristfällig?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet förstås den medicinska världens inställning till förlossningssätt. ”Att föda vaginalt är naturligt och bäst utifrån många aspekter”. Jag upplever också att vi som menar att det inte är så enkelt placeras i ett fack av att vara mindre vetande. Som att vår ställning baseras på enbart känslomässigt tyckande.

Vad vet vi om äpplen och päron

De kortsiktiga biverkningarna av kejsarsnitt för den födande kan vara infektion, blödning och propp. De kan vara allvarliga men i höginkomstländer är det verkligen inte några stora akuta risker förknippat med snitt. Såklart är de akuta och svåra komplikationerna eländiga, när de händer, men de händer sällan.

Kejsarsnitt minskar risken för skador på bäckenbotten, framfall och urininkontinens. Att vilja undvika ett problem som ännu inte finns räknas inte som en godtagbar medicinsk anledning. Man menar ofta att önskan om att inte få ett problem såklart ska vägas mot risken som gäller framtida fertilitet, påverkan på kommande graviditeter och påverkan på barnet.

Kejsarsnitt är förknippat med en lägre risk för urininkontinens och bäckenorganprolaps hos de som föder, men en högre risk för astma och fetma för barnet. Kvinnor som har kejsarsnittats har en ökad risk för missfall, dödfödda barn och placentaproblem i framtida graviditeter än kvinnor som fött vaginalt. Det verkar vara sammanfattningen av rådande evidens.

Procentsatsen för risk för bäckenbottensymtom är jättemycket större än promillesatsen som ger ökad risk för fertilitets/graviditetsproblem. Utan att på något sätt minimera informationen om risken med kejsarsnitt kan vi ändå ge rätt råd även om vaginala förlossningen.

Nu hör jag redan vissa av er läsare vråla i huvudet! ”Riskerna med kejsarsnitt är ovanligare, men mycket mycket värre! Du förstår bara inte!”

Jo, jag förstår. Låt oss prata igenom det.

Jag har förstått det som att en av de värsta riskerna som medföljer vid snitt är risken för moderkakskomplikationer i nästkommande graviditet. Det innebär att moderkakan växer på fel ställe eller helt och hållet ihop med livmodern, vilket kan vara väldigt komplicerat och innebära risk för akut livmoderborttagning eller död till och med. Jag FÖRSTÅR att detta inte är något att skoja bort.

Nu kommer jag slänga mig med siffror, och siffror är inte mitt bästa område. Men, om jag fattat det rätt: Kejsarsnitt halverar risken för urininkontinens och minskar risken för framfall med 70 %, jämfört med vaginala förlossningar. I procent ökar kejsarsnitt risken för placenta previa/accreta med 200%. Jämför vi dessa procentsatser enbart så verkar det ju onekligen till vaginala förlossningars fördel. Men om vi jämför riskerna att drabbas med varandra så är risken att du drabbas av urininkontinens efter en vaginal födsel 10 000 % högre än att du drabbas av accreta, så pass ovanligt är just det ändå.

Jag menar INTE att moderkakskomplikationerna inte är otäcka och något vi alla gånger ska ha respekt för. Jag förstår också att komplikationerna och följderna av en accreta kan vara långt värre än att ”bara” lida av urinläckage. Men, hur illa just urinläckage och/eller prolaps upplevs av individen kan faktiskt inte varken jag eller du bestämma.

Nackdelar om snitt, fördelar med vaginalt…

Min erfarenhet är att patienter som av olika anledningar önskar kejsarsnitt (ofta efter en redan komplicerad eller traumatisk förlossning) blir oooootroligt välinformerade om riskerna med kejsarsnitt. Men ingen (nästan ingen) får information inför en vaginal förlossning om att det är förhållandevis hög risk att drabbas av olika sorters bäckenbottendysfunktion. Det informationen anses vara ovidkommande och oviktig. Detta, trots att LÖF har fastslagit att gravida SKA får information om exempelvis levatorskador.

Det kortsiktiga perspektivet

Nu hör jag några läsare hojta igen ”Men det finns MASSOR av andra risker, du förminskar riskerna!”. Jag vidhåller att ni som jobbar inom förlossningsvård har ett OTROLIGT kortsiktigt perspektiv. Ni ojar er över smärta och funktionsnedsättning de första dagarna eller veckorna efter ett snitt och menar att det är väldigt mycket jobbigare för individen och hela familjen. Jag är inte övertyad, ALLS. Häng med mig en dag på jobbet. Sitt med den som i vuxen ålder inser att den behöver hitta ett helt nytt yrke, eftersom det hon hittills jobbat med inte alls fungerar för hennes framfall. Eller den som slutat med all rolig träning den vet eftersom hon läcker och får muspruttar passen igenom.

Förlossningsrädsla som ”psykisk ohälsa”

Det är också helt och hållet galet att kvinnor som önskar föda med snitt ofta anses som sjukligt oroliga. Deras omsorg om sin egen kropp och hälsa räknas som en ohälsa som ska behandlas psykologiskt? Alltså, jag VET att det finns människor som behöver stöd och är väl hjälpta av samtalsbehandling inför en vaginal förlossning. Ni ska också veta att jag alla dagar i veckan förespråkar vaginala förlossningar och stödjer mina patienter som vill föda vaginalt på alla sätt jag kan. Att jag vill att diskussionen kring födelsesätt ska nyanseras innebär inte att jag är en ”militant snittförespråkare”.

Tillbaka till frågorna

Hur kan man tänka kring/få ihop vårdens budskap om att vaginal förlossning är fantastiskt och att kroppen återhämtar sig så snabbt med att man vid eventuella besvär möts av att det inte går att säga något förrän efter ett år? 

Jag vet inte om budskapen går att få ihop faktiskt. Det är ologiskt och orimligt på en del sätt. Att bäckenbotten och omkringliggande strukturer tar 12 månader på sig att återhämta sig är dock sant. Jag har skrivit ett annat, besläktat inlägg om ämnet här: Varför vänta ett år på undersökning?

Är återhämtningen alltid längre vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning?

Nej. Efter en väldigt okomplicerad och lagom snabb vaginal förlossning kan återhämtningen vara rätt snabb och smidig. Jag skulle sedan säga att snitt-återhämtningen är medel-lång. De som har längst tid för återhämtningen är de som fått stora muskelskador, buktande slidväggar eller andra bäckenbottensymtom efter en vaginal förlossning.

Är informationen till förstagångsföderskor lite skev eller har jag bara haft otur?

Den är skev. Jag  började skriva 100% skev, men det finns säkert några hjältar till mödravårdsbarnmorskor där ute som kämpar på med att ge rätt information.

Vore det på nåt sätt dåligt om förstföderskor hade lite mer rimliga förväntningar på tiden postpartum? 

VERKLIGEN inte. Det var i mångt och mycket därför jag och Louise skrev ”Mammaroll och Snippkontroll”. För att ge nyförlösta något att hålla i handen hela första året.

Referenser:

Long-term risks and benefits associated with cesarean delivery for mother, baby, and subsequent pregnancies: Systematic review and meta-analysis.

Risk factors for perineal and vaginal tears in primiparous women – the prospective POPRACT-cohort study

Beröringssmärta efter snitt

Beröringssmärta efter snitt

Jag har efter mitt andra kejsarsnitt fått ont på ena sidan kring snittet. Smärtan är värst vid beröring. Det är lite hårdare där under (ärrvävnad?) och när jag torrborstat huden så är hela huden röd förutom där, där den är opåverkad.

Vad orsakar detta? Kommer det försämras? Uppstår det kanske fler problem än de jag redan har? Kan jag göra något år det? Har inte jättebesvär av detta nu, men hade hellre varit utan det och lite orolig för att det ska bli värre. 

Läsarfråga

Beröringssmärta efter snitt

Kring ditt kejsarsnittsärr finns både det yttre ärret och alla lager av interna ärr. Att det är lite hårdare vid något visst ställe kring ett kejsarsnittsärr är helt normalt och tyder ofta på att ärret inte är helt ”moget” än. Det tar lång tid, så ge det flera månader och upp emot ett år innan du utvärderar hårdheten i och kring ärret. Du kan däremot redan nu börja massera ärret. Instruktion för detta finns att hitta om du använder sökfunktionen här på bloggen.

Känsligheten kring ärr

I början när ett sår eller kejsarsnittsärr läker finns små nervskador vilket gör att beröringskänseln är stukad och ofta minskad. Det kan kännas som att ha en tandläkarbedövning över magen. I vissa fall uppstår ”misstolkningar” i systemet så att vanlig beröring upplevs smärtsam. Ju mer allting läker desto mer nerver växer tillbaks och fler nerver återfår vanlig funktion. Nyläkta nerver kan också vara lite ”nybörjare” på det här med signalering, och kan därför vara känsligare och orsaka en ny slags känslighet. Nerver läker med olika hastighet, så det här kan ta veckor eller månader. Att förnimmelsen kring ärret förändras under hela första året är normalt. Det kan gå från smärtsamt, till bedövat, till mer känsligt och tillbaks till ett mer normalt tillstånd.

Jobba med överkänsliga nerver

Nya och ”överkänsliga” nerver som signalerar så kraftigt att de stör vardagen kan man behöva jobba med. Då är behandlingen helt enkelt att vänja vävnaden vid beröring igen. Det kan handla om att du smörjer magen, masserar ärret eller stryker lätt med pekfingret över det ömma området. Ofta behöver den här egenvården utföras fler gånger per dag, gärna flera minuter per tillfälle.

Nedsatt blodcirkulation kring ärr

Man kan inte göra ett kejsarsnitt utan att skära i vävnad, och i vävnaden finns blodkärl och nerver. Blodkärlen kan också behöva växa åter och hitta nya vägar i ett ärrområde. Det tar tid och är inte heller det ovanligt att blodcirkulationen ser lite olika ut på olika ställen kring ett ärr. Musklerna under och omkring ärrvävnaden kan ju också ha något påverkad funktion, och nedsatt muskelfunktion kan också resultera i nedsatt blodcirkulation. För att optimera kärlläkningen är fysisk aktivitet och träning bästa medicinen.

Vad orsakar detta? Kommer det försämras? Uppstår det kanske fler problem än de jag redan har?

Beröringssmärta efter snitt

Det som orsakar dina problem är troligtvis den normala läkningen efter ett kejsarsnitt. Det brukar gå snabbare i början och mer långsamt på slutet. När ett år har gått efter ett kejsarsnitt har de allra flesta ärr landat, mognat och ger sig knappt till känna alls. Jag har svårt att se att du kommer få mer problem med ditt ärr. Träna, rör på dig och berör ditt ärr är mina bästa tips. Lycka till!

Vidare läsning på bakingbabies

Nervskada i benet efter förlossning

Nervskada i benet efter förlossning

Jag fick en nervskada i benet när jag födde för några veckor sedan. Jag tycker redan att de håller på att bli bättre, men jag tycker också att jag inte hittar så mycket info om det här. Kan du berätta något?

Läsarfråga

De flesta neurologiska komplikationer efter förlossning beror på tryck mot nerver under en längre tid. Trycket kan komma inifrån bäckenet (av barnets passage), från yttre tryck (från benstöd, möbler etc). Ett fåtal handlar också om nervpåverkan efter ryggbedövning. Nervpåverkan efter förlossningen får ungefär en av hundra föderskor, men de som får permanenta symtom är uppskattningsvis 1 av 80000.

Resultatet kan bli lite olika beroende på vilken nerv och hur hårt trycket är.

Några olika symtom kan uppstå:

  • Nedsatt känsel i ett område
  • Känslan av stickningar eller ”sockerdricka i ett område
  • Nedsatt styrka eller styrsel i benet eller foten
  • Smärta i ett område i ryggen eller benen

I allvarligare fall berör symtomen båda benen eller kontrollen över blåsan och tarmen.

För de allra flesta är symtomen av nervskada i benet efter förlossning är kortvariga och övergående inom några veckor.

Vad är det som händer?

Vårt nervsystem ät uppbyggt med som ledningar från hjärna och ryggmärg ut i kroppen. Nerverna passerar ut genom ryggraden på olika nivåer, och en del passerar ut i höjd med bäckenet. Det kan hända att bebisen trycker till någon eller några nerver då den ska passera ut. Risken för detta ökar om du är förstföderska, om du krystar länge och då sugklocka använda.

Fick jag nervskadan på grund av ryggbedövningen

Det är möjligt men är ännu mer ovanligt än nervinklämningar från bebisen eller förlossningspositionen. Det händer i 1 av 14.000 fall, om ens så ofta. Om det är ryggbedövningen som orsakat skadan så beror det på några olika saker:

  • Själva sticket orsakat skada
  • Det har uppstått en blödning i samband med sticket
  • Infektion kring sticket

Vid kejsarsnitt läggs spinalbedövningen oftast mellan ländkota 2 och 3 (L2-L3) eller mellan ländkota 3 och 4. En epiduralbedövning sätts oftast vid L3-L4, men kan också läggas ännu högre upp (L1-L2-L3). Anledningen till att man varken lägger EDA el spinalbedövningar högre upp än så är för att man inte ska komma åt ryggmärgen, som slutar ungefär i höjd med L1. Man vill heller inte gå för längt ner, för då blir smärtlindringen inte i rätt område. De flesta som har ont i ryggen efter en förlossning eller kejsarsnitt har ont i ryggen några nivåer nedanför detta.

Även nervskador som uppstår vid en ryggbedövning brukar i de flesta fall ge med sig inom några veckor.

Vilka nerver kan påverkas vid förlossning?

Nervus cutaneus femoris lateralis

Cutaneus betyder att det gäller huden, femoris betyder att den är lokaliserad vid låret och lateralis att den är på utsidan. Den här nerven går från ryggmärgen, går runt bäckenet på insidan och sedan ner i benet vid ljumsken. I de fall man får problem med denna muskel händer det oftast redan under graviditeten. Man upplever en ytlig obehagskänsla på lårets utsida.

Detta har jag skrivit mer om här.

Lumbosacrala plexat

Lumbo=ländrygg. Sacrala=berör korsryggen. Plexus/plexa: nervfläta/flera nerver som går ihop. De lumbosacrala nervtrådarna utgår från olika ställen i ländryggen och korsryggen och går ihop och förser benen mer nerver. Skada på detta sker oftast pga barnets huvud trycker i bäckenet. Resultatet blir stumhet/nedsatt känsel över utsidan låret, underbenet och översidan av foten.

Peroneusnerven

Peroneus nerven går till peroneusmusklerna i underbenet. Skada på den här nerven kan komma om du ligger med benen upp i gynstolens benstöd länge (eller också om du åker skidor med pjäxkanten tryckande på samma ställe). Resultatet blir en nedsatt känsel över underbenet och översidan av foten och en typisk ”droppfot” där du inte helt kan styra musklerna som lyfter upp foten när du går.

Femoralisnerven

Femoralisnerven är den största nerven som går från lumbosacralplexat och förser musklerna på framsida lår med signaler och signalerar känsel från lår, underben, fot. Den här nerven kan komma i kläm under kejsarsnitt eller under forcerade förlossningar och resulterar i nedsatt känsel på låret, insida underben, svag knästräckning och svårighet att gå i trappor.

Obturatornerven

En nerv som utgår från ländryggen och går ned i benen. Obturatornerven leder nervimpulser till musklerna på lårets insida och leder känselinput från samma område.  Obturatornerven kommer i kläm mellan bäckenet och barnets huvud och kan resultera i nedsatt känsel och styrka kring insida lår.

Ischiasnerven

Ischiasnerven är kroppens största nerv. Den går från ländryggen genom nedre delen av kroppen, via lårets baksida ner till foten. Den förser nästan hela benets hud med känsel och styr musklerna på lårets baksida, underbenet och foten. Den här nerven kan komma i kläm vid en vaginal förlossning om du ligger länge i benstöd eller om bebisens huvud trycker till nerven under sin passage genom bäckenet.

Nerver till underlivet

Att underlivets nerver skadas något vid en vaginal förlossning är vanligt. Det gäller då en kortsiktig förlust av känsel eller styrsel av bäckenbottens muskler och kan leda till en oförmåga att hålla urin eller avföring. Det här brukar återhämta sig inom några veckor eller månader. Kvarvarande symtom kan förklaras av fortsatta nervproblem eller av muskelskador.

Hur ska jag hantera min nervpåverkan efter förlossning

De allra flesta nervskador i benet efter förlossning är temporära och läker ut helt spontant. Fysioterapeutisk behandling kan handla om att bibehålla så god muskelstyrka och så normal rörlighet du kan medan du väntar på att nerven ska läka. TENS-behandling kan ibland lindra smärta som kommer från skadade nerver. De små skadorna läker på några veckor och de lite större tar månader på sig. Verkar besvären inte gå alls åt rätt håll ska du kontakta läkare.

Nervskada i benet efter förlossning

Dela gärna med dig av dina egna erfarenheter i kommentarsfältet!

Referenser

Management of neurological deficit in postpartum patients.

Maternal Obstetric Palsy

Kejsarsnitt och snapping hip

Jag läste precis om att kejsarsnitt och snapping hip kan ha ett samband. Har aldrig hört detta förut, men känner spontant att det låter intressant och kanske relevant just för min klånkande höft. Vet du något om det här?

Läsarfråga

Var sitter höften?

När vanliga människor pratar om höfter och när medicinsk personal pratar om höfter menar man ganska ofta olika saker. Själva höftleden sitter inne i ljumsken, djupt in. De flesta vanliga människor menar ”ute på höften” när de pratar om höfter, och menar då utsidan av ben/rumpa där stussen är som bredast. Det här inlägget handlar inte om själva höftleden, utan om utsidan och/eller höftböjarområdet.

Höftsmärta efter graviditet

Höftsmärta efter graviditet, oavsett förlossningsätt är ganska vanligt. Oftast handlar det om en obalans i ”tillgång och efterfrågan”. Efterfrågan: muskelstyrka och uthållighet att bära barn, sköta hushåll och gå barnvagnspromenader. Tillgång: Ganska kraftigt minskad muskelstyrka efter graviditeten. Det i sig är en anledning till trötta och arga muskler. Jag generaliserar jag grovt, men ni kanske förstår min poäng? Förutom musklerna som kan vara trötta och icke-optimalt starka finns också bäckenbotten, bäckenet och din generella kroppshållning som ska försöka hitta ”det nya normala”.

Höftsmärta efter kejsarsnitt

Är kejsarsnitt en extra faktor i utvecklandet av höftsmärta? Nej och ja. Kejsarsnitt utförs långt ifrån höftleder och höftmuskler, så det finns ingen direkt koppling alls. Däremot finns det en möjlig koppling vad gäller ärrvävnaden som bildas efter ett snitt. Om det skapas ärrvävnad och stramheter kring livmodern och de övriga lagren som sytts ihop efter ett kejsarsnitt kan rörligheten i bålen påverkas. Det kan kännas stramt och obekvämt att böja och vrida sig. Ibland kan irritationen som skapas kring ärrvävnad liksom fortplantas. Det innebär att ligamentet som går från höftbenskammen och ner mot pubisbenet, ligament inguinale, kan bli irriterat. Blir det irriterat kan också höftböjarmusklerna bli ömma, för de blir liksom lite klämda under det strama ligamentet.

Den lila texten märker ut ligament inguinale

Vad gör man åt det här?

Har det gått 12 veckor efter ett snitt är det bra att ”programmera om sig” så att den strama obehagliga känslan du kan få vid vissa rörelser inte längre säger dig ”ta det försiktigt” utan istället säger dig ”åh, vad bra, nu mjukar vi upp!”. Jag menar inte att du ska pressa dig till en massa saker som gör jätteont, men bara att du inte behöver ha alltför mycket respekt för något som stramar.

Massera ligamentet!

Jag kan inte riktigt förklara varför det här skulle funka, men för en del personer är det nästa magiskt: Rulla med en tennisboll eller tryck med fingrarna längs med ligamentet 5 minuter varje kväll. Känns det bra och gör nytta är det bra. Har det inte gett effekt på tre veckor, lägg ingen mer tid på det!

Jobba mer ärret!

Ärrmassage efter snitt

Snapping hip

Snapping hip-fenomenet är precis som det låter, ett problem kring höften som ger sig uttryck i ljudliga snäppanden vid benrörelser. Det är inte själva höftleden som knäpper till, utan det är mjukdelar som rör sig och knäpper till över andra benutskott. På utsidan av höften kan det vara det iliotibiala bandet som snäpper, och på framsidan/i ljumsken kan det vara höftböjarsenan.

Hos många finns ljud/känselfenomenet utan smärta, men hos vissa kommer snäppandet orsaka irritation, inflammation och smärta. Det finns också tillfällen när spännandet faktiskt kan härledas till skador inne i höftleden, så om du varit med om ett trauma mot höften kan det vara bra att gå ett varv med läkare också. Snapping hip är ett tillstånd som i de allra flesta fall också handlar om en missmatchning mellan muskelstyrka och belastning/användandet av muskeln.

Vad gör man åt snapping hip?

Det är vanligt att snapping hip förekommer tillsammans med en uttalad svaghet i gluteus medius. Rumpmusklerna generellt ser man ofta en nedsatt styrka i under och efter en graviditet. Ofta finns det också en uttalad stramhet i någon muskel och då kan det vara värt att jobba med stretchövningar för att få upp rörligheten. Effekten av stretchen upprätthålls bäst om du också jobbar med orsaken till stramheten, ofta finns det andra muskler du behöver stärka upp.

Du behöver ofta inte vara tok-specifik. Jobba med mage, rygg, rumpa och benmuskler så har du täckt in allt.  Du ska inte träna så att du får mer ont, utan förhålla dig under smärtgränsen. Att tänka som ett trafikljus är ofta hjälpsamt. Det beskriver jag mer här. Rehabperioden är ofta så lång som 6-12 månader. Om man inte lyckas bli av med smärtbesvären trots rehab kan man testa annan behandling hos läkare, med kortisoninjektioner eller i svåra fall även kirurgi.

Kejsarsnitt och snapping hip

Kan snapping hip bero på kejsarsnittet?

Njä. Det finns säkert någon möjlig koppling mellan snitt->ärrvävnad->stramheter->rörelsemönster->nedsatt muskelstyrka-> stramhet i muskler->utvecklande av snapping hip. Men mest troligt hör din snapping hip hip ihop med dig i det stora hela – graviditeten, relativ inakitivtet och svaghet, bukoperation, återhämtning och sedan belastning/aktivitet mer än kroppen tacksamt tar emot. Men någon direkt koppling mellan kejsarsnitt och snapping hip kan jag inte se att det finns.

Referenser

Understanding and Treating the Snapping Hip

Snapping Hip Syndrome

Ont i magen länge efter kejsarsnitt

En guide till varför man kan ha ont i magen länge efter kejsarsnitt

Jag upplever ofta att vi fysioterapeuter, som följer individer länge i rehabförlopp, har en annan syn på kejsarsnitt än många inom kvinnosjukvården. Ofta framhålls risker och komplikationer kring kejsarsnitt och man poängterar ofta att återhämtningen blir tuff. Min kliniska vardag fylls i regel av personer som har en tuff återhämtning efter vaginala förlossningar, och långt mycket färre som har komplikationer efter snitt. Det är klart, att så länge den akuta operations-läkningen pågår, är du eventuellt mer påverkad av snitt än av en vaginal förlossning. Men efter de första veckorna är de väldigt få som har bestående besvär. Men just idag tänkte jag dock göra en djupdykning i just det – om att ha ont i magen länge efter snitt.

Att ha ont i magen är normalt efter en förlossning, oavsett hur bebisen kom ut. Till en början handlar det ofta om eftervärkar och efter de första dygnen handlar det mer ofta om muskelsmärta.

Vad är länge?

Det är förväntat och normalt att ha smärtor kring sår/ärr och magen i sin helhet i åtminstone 6 månader, men det ska vara successivt avklingande. Du bör kunna se tillbaka och tänka ”den här månaden har jag mindre ont än förra månaden”. Har det gått mer än 4 månader efter kejsarsnittet och du ser att minskningen av smärta har avstannat bör du söka vård. Det är troligen rimligt att börja hos fysioterapeut.

Muskelsmärta

Det här är alltså den absolut vanligaste orsaken till smärta i magen och jag har skrivit om det vid flera tillfällen.

Vad händer med magmusklerna vid ett kejsarsnitt?

Muskelsmärta efter kejsarsnitt

Precis som andra muskulära smärtor och besvär kan även dessa smärtor bli långvariga, utan att det för den delen betyder att något är fel. Om smärtan blir värre då du lyfter huvudet när du ligger platt på ryggen (eller på andra sätt när du använder magmusklerna) kan du anta att smärtan sitter i musklerna.

Jag tänkte ta upp några av de mer ovanliga anledningarna till magsmärtor efter kejsarsnitt

Bråck

Vid ärr och andra försvagningar av vävnader kan bråck uppstå. Bråcket består av ett hål eller en öppning i hinnan om omger magmuskulaturen och där kan bukinnehåll pressas ut. Det bildar då en bula under huden.  Uppkomsten till bråck (alltså själva öppningen) kan vara medfödda defekter, något som uppstått under livet eller att en operation försvagat vävnaden så att ett bråck kan uppstå. Ärrbråck uppstår oftare hos överviktiga personer, hos individer som har diabetes eller genetisk påverkan på styrkan/hållfastheten i vävnaderna.

Symtomen är att det är något som buktar ut i eller vid ärret. Bråck kommer ofta med tiden, så detta kan vara ett symtom som kommer några månader efter kejsarsnittet. Bråck kan ge upphov till besvär från magen med illamående, förstoppning och kräkningar. Det är ungefär 2 av 1000 kejsarsnittade som får ärrbråck, men dessa siffror kommer också från en population där man kunde se att mittlinjeärr var mer förknippade med bråck än bikinisnitt. I Sverige använder man i princip enbart bikinisnitt.

Bråck behöver inte ge några besvär alls, och ger de inga besvär behöver man heller inte behandla dem. Behöver man behandla bråcket handlar det oftast om en operation.

Ärr-endometrios

Endometriosutveckling i kejsarsnittsärr är en annan ovanlig men ändå förekommande komplikation. Endometrios är när livmoderslemhinneliknande vävnad växer utanför livmodern, oftast i äggledare eller bukvägg. Ärr-endometrios är när det uppstår livmoderslemhinneliknande vävnad i ärret. Det finns också en liten risk att drabbas av ”vanlig” endometrios efter ett kejsarsnitt, även om man inte hade det innan graviditeten. Ärr-endometrios gör att ärret får sammanväxningar som kan påverka rörligheten i bålen. I studier har man sett att utveckling av ärr-endometrios kommer senare, med en symtomdebut något eller några år efter kejsarsnittet. Symtomen är smärta i ärret som går hand i hand med menstruationscykeln.

Förstoppning

Förstoppning är en vanlig orsak till smärta och obehag i magen. En del individer får förändringar i avföringsvanorna efter att de fått barn. Det kan handla både om yttre faktorer som mindre tid för sig själv men också om faktorer inifrån kroppen. Handlar förstoppningen om en bieffekt av smärtlindrande läkemedel efter kejsarsnittet och kanske också om fysisk inaktivitet så brukar det gå över med tiden. Men om förstoppningsproblematiken handlar om att inte få tillräckligt med ostörd tid på toaletten kan besvären finnas kvar så länge barnet är litet. Att ta hjälp av partner är viktigt för att komma till bukt med problemen innan de hunnit bli långvariga. Det finns också annan hjälp för förstoppning, du kan bland annat läsa: Förstoppning och tarmtömning

Nervsmärta

Mellan 1-3 % av alla snittade har permanent nervsmärta efter ett kejsarsnitt. Nervsmärta betyder inte att något gick fel vid kejsarsnittet. Det går inte att utföra ett kejsarsnitt utan att skada ytliga nerver i huden. Nerverna som förser huden med känsel går nära området där man snittar och nerverna kan få tryck, drag eller växa samman med ärrvävnaden. Om du har nervsmärta i magen tyder det på att nerverna inte är väldigt skadade, för med helt skadade nerver tappar man istället känseln. Det är också helt normalt att ha ett litet område med helt tappad känsel, även lång tid efter snittet.

Nervsmärta efter snitt känns ofta ytlig och runt ärrets kanter. Många beskriver smärtan som brännande. Ofta blir det en fel-tolkning i neverna så att lätt beröring (av händer, kläder eller något annat) ger en smärtsensation. Om du kan trycka eller smeka på området utan att det gör ont är det inte troligt att det är nerverna som orsakar besvären. Om du har besvärande nervsmärta som inte ger med sig ska du besöka en läkare. Ibland kan man testa nervblockade för smärtan och ibland funkar en period med vissa äldre sorters antidepressiva läkemedel bäst. Inte för att du är deprimerad utan för att de fungerar bra mot just nervsmärta.

Depression

Kopplingen mellan magsmärtor och depression kanske kan verka långsökt. Men så här: Om du har varit med om en omfattande bukoperation, utsatts för stress och haft en tuff återhämningstid efteråt och hamnar i en depression, då kan depressionen i sig agera som en smärtförstärkare. Jag menar alltså inte att depressionen gett dig ont i magen, men jag menar att depressionen kan göra smärtan värre och också förlänga tiden har du har smärta och besvär. Att få behandling för en pågående depression kan ibland vara effektivt mot smärta också.

Sammanväxningar

Sammanväxningar kan ibland bli ”slasktratten” som man diagnostiserar alla med smärtor i magen efter kejsarsnitt, och det är inte rätt. Men sammanväxningar kan ge upphov till smärta i magen ibland lång tid efter kejsarsnittet. Sammanväxningar är nyuppkomna vävnadsstråk mellan bukvägg och/eller organ och kan uppkomma efter operationer eller inflammationer. Det är generellt mycket vanligt med sammanväxningar efter bukoperationer, upp till 90-95 % får någon slags sammanväxningar i bukhålan. De flesta som har sammanväxningar (som ju är väldigt många) får inga som helst symtom.

Symtom uppstår när sammanväxningen sitter mellan organ eller vävnader som normalt inte sitter ihop och därför påverkar rörligheten där i kring. I vissa fall kan sammanväxningar påverka fertiliteten hos kvinnor. Magsmärtor eller inre bäckensmärta (så som smärta vid samlag eller vid tarmtömning) kan vara symtomen. Om man får mycket symtom av sammanväxningar kan man ta bort dessa kirurgiskt, men de återkommer ofta. Sammanväxningar från tidigare kejsarsnitt kan göra ont men är inte farliga för en pågående graviditet, även om det skulle vara då besvären uppstår. Sammanväxningarna kommer töjas med tillsammans med övriga vävnader och kan inte skada barnet eller gå sönder. Om du vet att du ska kejsarsnittas igen kan du be läkaren som ska förlösa dig att hålla utkik efter sammanväxningar och om möjligt ta bort dem.

Du kan läsa mer om sammanväxningar här.

Du kan läsa mer om stramande kejsarsnittsärr här.  

Behandling

Jag är fysioterapeut och nu kommer min vy på vad som kan funka som behandling för magsmärtor efter kejsarsnitt. Den främsta metoden för generell smärtbehandling vi har för många tillstånd är anpassad fysisk aktivitet. Om det är så att dina smärtor och besvär triggas av fysisk aktivitet kan du behöva ha en fysioterapeut till hjälp för att hitta rätt nivå, dosering och övningar. Det kan finnas andra smärtlindringsmetoder som kan hjälpa dig, boka en tid hos en fysioterapeut för individanpassade råd. Om ditt ärr är hårt, stramt och ger dig inskränkt rörlighet kan du också behöva få hjälp med hur du kan jobba med ärret så att det med tiden blir mjukare.

Ont i magen länge efter kejsarsnitt

Dela gärna med dig av dina egna erfarenheter och tankar om ämnet i kommentarsfältet!

Ett urval av referenser

Vad får man göra efter ett snitt?

Vad får man göra efter ett snitt? Via det här inlägget får du veta allt du behöver om träning, belastning och läkning efter ett kejsarsnitt.

Det här inlägget innehåller också tips och reklam om boken:

Vad får man göra efter ett kejsarsnitt?

Det här är så pass återkommande frågor här på Bakingbabies att jag tidigare skrivit en hel inläggserie om detta.

  1. Kejsarsnittsläkning
  2. När tål jag belastning igen efter ett kejsarsnitt?
  3. Skillnad på träning efter kejsarsnitt och vaginal förlossning?
  4. Bör jag ta hänsyn till min bäckenbotten även efter snitt?

Boken

Boken innehåller naturligtvis mycket mer än vad du hittar här på bloggen. Den innehåller också ett rehabprogram för de första månaderna efter kejsarsnittet. Här hittar du den.

En följdfråga

En fråga jag fått av en läsare som läst boken och vars svar inte finns i boken är följande:

När kan man ligga på mage och träna rygg efter snitt?

En fråga om restriktioner

Jag har snittats och funderar på restriktionerna efter kejsarsnitt. Vad händer om jag börjar lyfta, bära och träna innan de där 6-8 veckorna har gått? Jag har inte ont och känner mig väldigt pigg i kroppen!

Svaret hittar du här.

Vill du läsa ännu mer?

I kategorin som heter ”Kejsarfödslar” lägger jag alla inlägg på ömnet.

Kejsarsnittskola!

Jag och min kollega Emma har också gjort en webbföreläsning som kallas ”Kejsarsnittskolan”.

Missa inte webbföreläsningen Kejsarsnittskolan! Den enda förlossningsförberedande kursen för snitt jag känner till!

Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

Kejsarsnitt eller vaginala förlossningar?

För gravida kvinnor som står inför att få ut sitt barn på ett eller annat sätt kan det verka som att vården alltid förespråkar vaginala förlossningar, så länge det inte föreligger någon mycket specifik komplikation. För många anställda inom vården kan det nog tvärt om verka som att många gravida kvinnor tar för lätt på kejsarsnittsalternativet, som att det generellt vore ett säkrare eller lättare alternativ. Det finns många olika aspekter på detta såklart, men som den bäckenbottennörd jag är tänker jag ta upp lite vad forskningen säger om de olika förlossningssätten utifrån risken att utveckla inkontinens.

Skiljer på ansträngnins och trängningsläckage

Det här inläggat handlar om ansträngningsinkontinens som sker vid ökat buktryck (hopp, hosa, lyft, nysning etc). Det sker oftast på grund av bristande stöd för urinrör och blåsa i muskler eller stödjevävnad. Trängningsinkontinens är läckage som sker vid en plötslig kissnödighet och kan orsakas av överaktiv blåsa, eller av andra störningar eller sjukdomar. Denna sorts läckage har alltså helt andra uppkomstmekanismer som det här inlägget inte tar upp.

Graviditeten i sig är en riskfaktor

Även om du enbart fått ett barn och blivit förlöst via kejsarsnitt kan du drabbas av ansträngningsinkontinens efter graviditeten. Detta på grund av att graviditeten i sig är en större riskfaktor än själva förlossningssättet. En del menar att enbart graviditeter är orsaken till mer än 50 procent av all ansträngningsinkontinens. Led du av inkontinens under graviditeten är risken stor att du också kommer lida av detta efteråt.

Skillnaderna

Det verkar som att för kvinnor som enbart förlöses via kejsarsnitt är risken att få inkontinens mindre än för dem som enbart förlöses vaginalt. Kvinnor som inte har varit gravida alls har naturligvis minst risk av alla. Planerade kejsarsnitt minskar risken mer än  vad akuta kejsarsnitt gör. Bara att ha varit i aktivt förlossningsarbete ger påverkan på bäckenbotten.

I en studie har man jämfört resultaten efter 1500 födslar: 778 kejsarfödslar, 565 spontant vaginala födslar och 185 födde genom instrumentell vaginal förlossning (med sugklocka/tång). Vid uppföljning efter nio år fann man att kvinnor som fött via kejsarsnitt hade ungefär hälften så stor risk att ha utvecklat ansträngningsinkontinens och överaktiv blåsa, jämfört med kvinnor som fött spontant vaginalt. Risken för framfall var 70 procent lägre i kejsarsnittsgruppen. Kvinnor som hade fött via en instrumentell förlossning hade dubbelt så stor risk att få framfall eller analinkontinens jämfört med dem som födde med snitt.

I en annan (svensk!) student när man jämfört urininkontinens 20 år efter förlossningen hos kvinnor som fött vaginalt jämfört med fött via snitt. Resultatet i den studien visade att över 40 procent av de som fött vaginalt hade urinläckage 20 år efter födseln, jämfört med 29 procent hos dem som fött med snitt. I denna studie har 6150 kvinnor ingått. Det är en stor riskökning om du föder vaginalt, men du är inte helt utan risk även om du föder via snitt.

Oavsett förlossningssätt verkar också

  • övervikt
  • fler barn än två och
  • hög ålder vid första förlossningen

öka risken för inkontinens på sikt.

Åldern är också en bov i dramat

Det verkar som att i slutänden är det också tyngdlagen, våra förhållandevis breda bäckenöppningar som och hormonerna som ökar risken för inkontinens. Innan klimakteriet verkar kvinnor som fött många barn har större besvär än kvinnor som fött få eller inga barn, men efter klimakteriet drabbas många oavsett förlossningssätt.

Kan kejsarsnitt minska risken för inkontinens?

Ja. Men bara att du varit gravid, är kvinna och så småningom åldras kan göra att du drabbas ändå, även om du föder via snitt.

Urinläckage och livskvalitet

Jag tror att det är jobbigt att drabbas av urinläckage när än i livet det händer. Jag tror inte att det känns ”mer okej” att drabbas bara för att man är äldre, exempelvis. Urinläckage påverkar livskvaliteten i stor utsträckning och oavsett när man drabbas finns ofta behandling att få! Du ska alltså inte behöva lida i många år innan du får vård, råd och behandling. Det här är inte ett inlägg som normaliserar förekomsten av urinläckage, hoppas ni förstår det.

Hur tänker du om detta?

Referenser:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.